Hej kära bloggar vänner, så var det dags för några barndomsminnen igen.

Höstvinden här utanför, fortsätter att dansa runt med hösttorra blad, och det är lite kyligt ute, fast soligt och vackert. Men i veckans barndomsminn-

en kommer vi att befinna oss inomhus hela tiden. Förlåt förresten, att jag är ute med mitt bloggande så sent på dagen, men jag har varit på vårdcen-

tralen för provtagning inför mitt besök hos min reumatolog läkare i Umeå om några dagar. Men nu återgår jag till temat för veckan, till första dikten.

HÅRKNUTEN

Mamma löste hårknuten, med snabba händer,

öppnade hårflätan, nerifrån och upp.

Hon lät med en skakning, håret flyta ut över ryggen,

så ville jag att hon alltid skulle ha det.

Men hårsvallet slängdes vårdslöst frammåt,

ner emot golvet.

Grovkammens rytmiska rörelse lät som pisksnärtar i rummet.

Så, en knyck på nacken, och hårmanen låg åter på ryggen.
Snabba fingrar samlade åter tillhopa, i stram fläta.

Med klirrande ljud, drogs hårnålarna ur munnen,

där dom suttit nära till, under kammningen.

Snart förvandlades flätan, åter till knut,

som anständigheten krävde.

Mina föräldrar var ju kristna, men inte pingstvänner som man skulle kunna tro av frisyren, men då man som min mamma hade långt hår, var det väl

ett  anständigt och praktiskt att sätta upp det. Och tiderna förändras och vi med dom, nu till nästa berättelse, som jag kallar för...

BÄDDNINGS-PROCEDUR

Mor bäddade varje morgon, vår imperialsäng på höjden,

med samma omsorg, som en skulptris arbetar

för att forma ett konstverk.

Först spiralmadrassen, som veks dubbel

den hade ett gångjärn i mitten  så den gick att vika.

Sen styrdes sänglådan ihop, och blev så till en enkel säng.

Dynorna lades där ovanpå, sen ett täcke skulle vikas si,

det andra skulle vikas så.

Så filtarna varannan, som på längden veks i tre och två.

Tills dess hon rätta höjden fått, då återstod det blott

en finslipning utav skulpluren och överkastet lades på,

med exakthets mått.

Då beskådade hon verket och såg att det var gott.

Men varje kväll skulpturen, rivs ner på nytt igen

och blir till något annat, en helt vanlig dubbelsäng.

Men varje morgon ny som grytt,

skulpteras den igen på nytt.

Ja, det var inget latmansgöra att vara husmor på den där tiden, men oftast var ju mammorna hemma med barnen, så det var ju inte lika många tider att passa, som i vårt tidsindelade prestationssamhälle. Men jag är glad att få leva i den tid som är nu, annars hade jag ju inte kunnat blogga t.ex

Och det hoppas jag på att kunna göra igen på torsdag. Väl mött då och ha det så skönt i september solen, några dagar till önskar jag er.

Sonja

Hej och välkommen till en fortsatt höstpromenad i det färggranna landska-

pet, i går fick vi ju känna av den första höststormen även här nere vid kust-

landet, fast det var kanske bara som en stilla susning jämfört med i fjälltrak-

terna. Men så här, ungefär, kändes det för mej...

HÖSTEN SPELAR

Jag, hör höstvinden spela på stråken sin,

på frusna grenar han drar melodin.

Han har allt en vissen fiol, jag ryser

och tänker på vintern i fjol.

Havets skummande vågor jag hör,

som slår an, basens akord.

och höstenslöv en balett för mig gör

på vår frostbepudrade gård.

Dansar höstens melodi, det ligger vemod däruti...

Men NU, tittar piggögda solstrålar in,

genom fönstreti stugan min.

det lättar mitt sinne, jag tänker minsann

nog är hösten ändå, förunderligt grann!

Men i dag har vinden mojnat, och träden vilar loja, efter gårdagens kraft-

ansträngning, Rönnarna står med hängande grenar, tyngda av bärrikedomen

Rönnarnas frostiga lee´nden

står med sina rödklasade läppar,

tyngda av uppgiften.

Frosten får bladen att rodna allt mer.

Väntar vinterns frusna fåglar

och längtar vårens barfotadans.

Vårt hus i stan ligger vid älvsbrinken, där kan vi njuta av höstfägringen i dubbelt mått, när träden speglas i vattnet...

VATTEN FÄRGER

Höstlövens otroliga färgprakt

rinner ner i älvsfårans vatten,

blandas till fantastiska färgnyanser

inför mina ögon.

Tala om vattenfärger !!

Önskar jag vore en målare,

att i färg fånga sceneriet.

Den röda höstsolen, gör i skymmningen

älvsvsttnet blödande,

likt ett öppet sår, med brunärriga kanter...

KVÄLL

Nu har färgerna flutit samman,

himmel och älv är liksom ett.

Förenade i en mjuk böljande omfamning.

Nu får det vara slut på höstfärger för den här gången, men jag kommer nog åter igen frampå senhösten, hoppas ni vill vara med då, till veckan blir det

barndomsminnen igen, välkommen då önskar jag er, Sonja.

Hej och välkommen på ännu en promenad i det färggranna höstliga land-

skapet, i dag är det ju inte sol direkt, men september dagarna är ännu rätt sköna och behagliga, att leva i. Det kan vi nordbor behöva, efter denna sol-fattiga och regniga sommar. Jag tänkte börja med en dikt i dag som heter

SOMMAREN VÄNDER

Sommaren vänder, går emot höst

vinden som susar har mörkare röst.

Björken skakar sin krona, som nu lyser guldgrön,

skakar bruna löv bort, än är solvärmen skön.

Luften känns som halvtorrt vin,

vått, fränt och torrt, men årgången fin.

På vägen det rasslar, av hösttorra blad

som tassande steg smyger genom vår stad.

Det är sommarens sista fotsteg vi hör,

när den går emot höst och slutligen dör.

 HÖST GOBELÄNG

Nu väver hösten en gobeläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten med frusen hand,

ett  broderi i höstlövs brand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga, att vila på

mot bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten, en färggrann matta

om några veckor, vi bort den kratta.

Ja hösten väver, sin väv till lyst

tills frosten bladen för häftigt kysst.

Då river höstvinden väven ner,

att marken värma, behövs den mer.

Nu stoppar hösten, det täcke som

den vårens knoppar vill bädda om.

Ja, hösten knypplar på sin gobeläng

slösar med årstidens färger,

medveten om den tillfälliga

rikedomen.

LÖNNEN

Lönnens färgrika palett, glöder skönt i morgonljuset.

Från ljusaste grönt till mörkaste vinrött,

och alla nyanser där emellan.

Jag njuter av åsynen, även om jag vet...

detta är höstens dödsförberedelse...

För att överleva vintern, och förbereda våren.

Detta var några av mina tankar omkring  "förhösten", som jag skulle vilja

kalla detta skede, som vi just nu befinner oss i. Återkommer på lördag

med nya vinklingar på ämnet, hoppas ni vill vara med då, hälsningar

Sonja.

Välkommen till en strålande septemberdag, tänk så vackra höstdagar vi har haft ett tag. Synd bara att man inte kan njuta av det på samma sätt, nu då

sommaren s.a.s är slut, men visst är det härligt att bara titta ut genom fönstren och beskåda färgerna som hösten målar, och som solskenet för-

gyller. Jag har förstås inte kunnat låtabli att skriva om detta heller. Jag har två st. dikthäften som handlar om hösttiden. Och nu tänkte jag dela med mig av det i veckan. Välkommen på en diktpromenad i höstdagjämningens tid...

OKTOBER BJÖRKEN

Oktoberbjörken, här utanför mitt fönster,

vinkar övermodigt med sina glittrande guldpengar

överträffar nästan solen i sin lysande guldrikedom.

Men snart skall guldet devalveras och valutan flyta fritt.

(Som den ju tyvärr också gör på det emonomiska området i vår tid.)

Men jag njuter av färgerna, hör vindsuset, känner dofterna.

Jag känner mej lycklig, jag känner mej rik,

Än, fungerar Guds skapelse !

SOMMAR-MINNEN

Nu hänger sommaren, i blommande knippen

på tork över mitt fönster, inför kall vintertid.

Smörblomma, Renfana, Kattfötter, Ljung

skall hålla sommaren kvar, hos mej en stund...

HAVET SJUNGER

Havet vid stugan, sjunger en sorgesam sång

månen sover i nedan.

Sommarn` som kom häromdan någongång

den är över redan ?

Ja, visst är det med saknad, man ser sommaren försvinna mer och mer, men

Herren har gjort avskedstiden vacker och njutbar och ännu är det bara för-

smak av hösten vi ser, så vi har tid på oss att njuta av färgrikedommen än

ett tag, får vi hoppas. Mina dikter räcker för någon senhöst- vecka också men först är ni välkommen på torsdag, för höstdikter om den tid som är nu.

Hälsningar från Sonja !

Hej, nu är jag på gång redan i dag, i morgon ska vi vara på distriktsdag och

när jag kommer därifrån, är jag nog för trött för att orka blogga, och få något vettigt sagt. I dag tänkte jag ju tala om att bli mamma, i motsats mot ämnet i går, som mycket handlade om aborter. Så i dag blir det ett ljusare och gladare tema, för det största och mest underbara i livet är ändå att få barn, även om det innebär ett stort ansvar och mycket arbete, så uppväger det allt. Ni har kanske sett något avsnitt av Singelmammor, som gått och går, på TV. visst blir man glad när man ser deras kärlek och omsorg om sina små telningar. För några år sedan, var det mera vanligt att tala om barnen som ett bekymmer i karriären. Det verkar som om media vaknade till, efter

serien med barnmorskorna. Ja visst är barnen livets krydda. Även om man är lycklig att ha en man vid sin sida, så blir det naturligtvis så att mamman får ta det största ansvaret. Läste en artikel i tidningen Junia, om moderskap-

et, överskriften ljöd: Det är modern som skapar människan, oj, man hajar till inför orden. Terapeuten och författaren Tommy Hellsten skriver så här: Modern är barnets första erfarenhet av mänskligheten och helt betyd-

ande för barnets självuppfattning, om modern kan förmedla "en bra grund-trygghet" och "tillit" till sitt barn, så följer det oss genom hela livet. i en

sund relation finns en förnöjsamhet och enkelhet som modern har inlagt i sig. Ett spädbarns behov av kärlek är gänlöst, man kan knappast överdriva när det gäller att tillfretälla dess behov av ömhet, och omvårdnad. Men snart börjar en lång och mödosam väg där barnet sucessivt skall lära sig att acceptera att mamma har gränser och att även hon är begränsad. Hon finns

inte bara till för mej! Denna lärdom kan kosta många tårar, förödmjukelse och vrede, det vet de fleta av oss,  men det ingår också i livets skola. Och

kan bli till stor nytta senare i livet. Tommy Hellsten skriver: Den sociala

strukturen borde befria kvinnorna så att dom kan få den tid de behöver för sina barn. Då tänker man på alla mammar som kanske har handikappade barn, som dom får kämpa för att få hjälp och stöd från sammhället både socialt och ekonomiskt, det är sorgligt att det är så i vårt så kallade välfärds Sverige fortfarande. O.B.S Den sista komentaren är mina egna tankar, så

att jag inte lägger de orden i Tommy Hellstens mun, även om jag tror att han skulle hålla med mig.  Hur vi får ta hand om barnen, beror ju mycket på tidsandan och dess normer, när mina barn var små var det ju rätt så nytt med dagis, så då skulle ju barnen vara där. Så blev det dock inte för mina barn.

Här följer några diktverser om mina tankar då...

HEMMAFRU

Jag går här omkring känner samvetskval,

kanske jag rent av är asocial?

Kan jag ha en skruv som gått lös någonstans,

när jag inte längtar nån annanstans.

Kan jag vara riktigt klok ändå,

som går hemma och sköter om barn som är små.

När så viktiga saker i livet det finns ,

som att skriva artiklar och gräla på kvinns,

som är lika dumma i bollen som jag

som tycker att hemliv och barn har behag.

Som hellre vill trösta ett barn i gråt,

än att skaffa lyxbil och segelbåt.

Jag trodde en gång, ja det var ju förut

att fanns inte barn, så dog livet väl ut

men jag har väl missat någon notis

sånt sköter väl någon maskin givetvis.

När man går här hemma, man följer ej me,

man tror att man kärlek till barnen skall ge

jag läste en gång, för länge sen

att en psykolog sa, det var viktigt med den.

Men han var väl lika korkad som jag,

tur att jag vakna till insikt en dag.

Nu ska jag ut och förvärvsarbeta,

små kort i nån datamaskin skall jag peta.

Nu lämnar jag väl barnen här i sin säng

dom får väl försöka bli med i nåt gäng.

Så lär dom sig säkert både svära och slåss

och röka och supa lite förstås.

Det blir säkert bra, nu när jag har förstått

att allt för länge här hemma jag gått.

För barnen våra, ska staten ju sköta,

medan jag går på party, att nån älskare möta?

Ja, som ni förstår så ironiserar jag över samhälls situationen, och deras

sätt att vilja ta över barnavården redan då, i dag är det ju ett vedertaget sätt att leva, även om det nu börjat få lite motkraft, från vissa kristna familjer, som är hemme med sina barn, för 3000 kr. i mån. om jag förstått det rätt. Slut med kvinnotankar för i dag och för veckan ochså. Till veckan

blir det nog några barndomsminnen igen, hoppas ni vill kolla då. Hälsningar

Sonja.

Hej igen, nu har det redan hunnit bli torsdag, ja dagarna går så fort och inte alltid tänker vi på, att det är vårt liv som rinner iväg. Särskilt då man går hemma och ingenting särskilt händer. Det är väl egentligen det bästa, inga brev goda brev, sa man ju förr, då breven var komunikationsmedlet

utåt. Annorlunda mot i dag när man kan skicka mail, över hela jorden på ett par minuter, ja sekunder. För att återgå till kvinnotemat, har jag funderat mycket på våra flickor som genom olika media uppmuntras att ta ut så mycket som möjligt av det sexuella njutningarna, så tidigt som möjligt, tänk vilken hjälp för pedofiler och liknande gubbar. Läste att många flickor i 10 -11 års åldern, nu hade fått könsjukdommen Klamydia. Stackar barn som till

följd av den norm som vuxit fram på senare tid, uppmuntrat tonåringar och unga vuxna att leva sexuellt ansvarslöst. Statistiken över antalet aborter är dyster och skrämmande läsning, förra året genomfördes mer än 37000 abort-

er, ca 100 aborter per dag, året runt. Bortsett från alla negativa konsekvens

er av en sådan livsstil, tvinga på så sätt ett stort antal flickor betala ett

högt pris, som för många innebär en skada för livet. Ett första steg i en motoffensiv, som skulle betyda mycket även i andra avseenden, måste vara att påverka ungdomars och unga vuxnas livsstil. Utifrån en ökad  medveten-het om det egna ansvaret, kan insatserna därmed fördjupas. Låt oss be för dessa unga kvinnor !!  Skall kanske påpeka, att dessa siffror om aborter är

aborter som gäller alla åldrar sammantagit, alltså även aborter gjorda av

vuxna kvinnor. Vi i Sverige har det högsta aborttalet i norden. Föreningen

JA till Livet ser fram emot en tillsatta arbetsgrupp och möjligheten att få till stånd en utvärdering och saklig diskussion, för att stoppa ökningen,

av aborter i vårt land. Även RFSU pekar på behovet av ett bätter förebyg-

gande arbete.  Självmorden ökar också kraftigt bland flickorna i åldern 15-

24 år. Ökningen sker trots en stor konsumtion av antidepressiva medel.

Sedan millennieskiftet har förskrivningen av sådana läkemedel fördubblats.

Man kan ju förstå varför barn och ungdommarna blir depremerade, dom

blir ju hela tiden utsatta för negativa budskap, från alla håll. Vad har dom

att se fram emot?  Annat än krig våld och missbruk, vad som fattas dessa

våra ungdommar är budskapet om en god Gud, som kan förändra deras

livssituation, och ge hopp och ljus inför framtiden. Men det budskapet

tystas ner och förlöjligas i vårt land, vad man sår får man också skörda.

Men det är sorgligt att det är våra barn som skall få bära bördan. Vi som är

kristna måste försöka höras mera, men det är inte lätt i vårt sekulariserade land.

Allt detta utbud av porr och sex,

kan väl ge den stabilaste männska komplex.

Våldtagna kvinnor, hot och insest,

beror på kärlekslösheten mest.

Så får vi nya problem,

vi som av vidsynthet ville ge sken.

Sexrådgivning är ju också en bransch,

som blommar, när människor är ur balans.

Detta blev tyvärr ingen munter läsning, men det är ju så här det ser ut i

vårt samhälle i dag, och jag känner ju att jag måste vara ärlig, när jag har

tagit upp ämnet Qninnotankar, i vår tid. Vi får försöka lysa så gott vi kan,

jag i min vrå och du i din. Hoppas ni vill återkomma i slutet på veckan då

jag tänkte skriva om unga mödrar. Det blir nog mest possitivt tror jag,

Sonja.

Hej, och välkommen till ännu en gråmulen september dag, men man får väl vara glad för att det inte regnar i allfall. Jag skrev ju förra veckan om min förkylning, och jag var glad över att den inte kunde smitta ner er, den är

lite bättre nu men hesheten sitter kvar, men det gör ju ingenting i vår komunikation, skönt nog. Som ni ser har jag Qvinna som tema i veckan. Jag

har skrivit ett häfte i a 4-format med ett 40-tal dikter, på varje sida har jag ritat en kvinnofigur, i form av en 8, med ett ansikte i form av tre prickar, två ögon och näsan, i den övre ögglan på åttan. Synd att jag inte vet hur jag skulle kunna sätta in den här.Jag har skrivit Kvinnotankar från 60

talet till nutid, den innehåller det mesta, tiderna förändras och vi med dem

Jag har satt in ett citat av Karen Blixten, på första sidan som lyder:

Gud skapade mannen före kvinnan.

Det är som när jag skriver.

Först gör jag ett utkast.

Lite kul tyckte jag att ha, i en bok om kvinnor.

Jag tänker börja med lite om "Systerskap

Barnet finns kvar inom oss än,

vi  känner det blott alltför väl.

Vi tar "vuxenmask" på oss

så det inte syns.

Vi har våra randiga själ...

SYSTER

Ta av dej din mask syster, kryp fram ur din vrå

va´inte så rädd syster, vi är flera än två.

Skriv själv en rad syster, fast inte i smyg

du kan ha signatur syster, om du ännu är blyg.

Kom räck mig din hand syster, vi kan bli många

och många blir stark syster, fast männen är långa

kan dom vara rädd syster, fast vi inte tror.

När vi tar oss ton syster, är det oftast som mor

ta bladet från mun syster, skrik ut det du vill.

Vi måste ha mod syster, att säga till !!

PROTEST

Varför skriker vi inte och protesterar

HÖGLJUTT, att vi inte accepterar,

Tv-våld och dataspel

som onskan vill ge oss till arvedel.

Som glorifierar våld och kvinnoförakt.

Å, datorn som tar alltmer tid och plats i vårt hem

hur mycket våld , serveras barnen genom den.

Denna våldsmentalitet, bryter ner våra barns indentitet

som får våra ungdommar, att inte orka leva

som genom sprit och knark, sitt känskoliv vill söva

Dom blir aggresiva, av sin kärlekslöshet

och det gör dom passiva, i sin vilsen het.

Hur skall dessa ungdommar, kunna bygga

upp en värld, där deras barn kan bli trygga.

Ställer vi föräldrar,  upp i detta för barnen

eller går vi bara runt, i  arbets grottekvarnen.

Det är faktiskt dags, att börja reflektera

det är hög tid nu, att börja protestera !!

Ja, det är lätt att tänka och säja, men att komma åt vår tids "Zyberrymd"

är väl i stort sett en omöjlighet. Men som kristna har vi ju alltid möjligheten att vända oss till Herren, vi får be honom om en riktig ungdomsväckelse,

som ger ljuset och hoppet åter till vår tid. Vi ber tillsammans om detta,

Sonja.