Burr, så kallt vi har det i norden men vackert, när man sitter inne stuge-

värmen går det ju bra, tack och lov har vi ju varmt inomhus, men nog måste åtminstone jag, ta på mej en extra kofta för att det ska kännas bra. Nu är

vi ju redan inne i adventstiden, så jag skall ha med ett par adventsdikter i

slutet men först hade jag ju lovat skriva om min datateknik som nybörjare.

Jag vet inte om man skall skratta åt alltihopa, ni får göra som ni vill.

Nu till...

DATATEKNIK

Jag vet att jag borde...

börja använda datorn, jag som en så kallad skrivare är.

Det hörs ju ska vara, så enkelt och praktiskt,

nära på utan besvär, att skriva på den där.

Det hörs gå så lätt, att ändra och rätta

och raderna på rätta platser sätta.

Just sådant som tiden spar,

för sådana som mej, som skrivklåda har.

Så jag anmälde mej, till en nybörjarkurs

och tänkte att datorn, skall få bli min resurs.

Men genast bekymmer, med "musen" jag fick

när jag skulle göra ett klick, då ville den genast fara

ur mitt handgrepp bara.

Så jag fick in ett helt annat program,

än kursledarn´ tänkt,  att vi skulle få fram.

men jag kämpade på, tills kursen var slut

men "musen" slant ofta, ur min hand som förut.

Och tänk vilket namn, typiskt satt av män

och storleken är gjord, för att passa dem.

Ensam hemma en kväll, då tänkte ja´

nu ska jag en dust med datorn ta.

Och skriva en dikt till ett broderi, som 70-års present

till min syster, skulle bli.

Jag klarade stolt, marginalen och rubriken

och sen ett par tre rader, fungerade tekniken.

Men fjärde raden satte sig, längst upp på höger sida

och tillbaks till vänster, fick jag den ej att glida

men så ett tu tre, åkte den bara ne´.

Då sluta jag för kvällen, efter ett par timmars slit

men tröstade mej med, att jag ändå kom en bit.

Bestämde mej att nästa dag, då skulle jag ta nya tag.

Sagt och gjort, skam den som ger sig.

Snabbt skrev jag halva dikten, allting gick som en dans

en släng av övermod, nog i mitt sinne fans.

Kanske utav detta, jag blev smått nonchalant

som sedan säkert bidrog, till att usla "musen" slant.

Plötsligt kom det fram en text, där till min förvåning

jag uppmanades beställa fax, och skriva det på nästa rad.

Men vi som redan hade fax, behövde ingen fler

så därför skrev jag ingenting, på beställnings raden ner.

Då kom jag inte därifrån, trots många hjälpprogram

så efter varje nytt försök, kom faxbeställningstexten fram.

Det går så lätt med dator, att flytta ord och rader

tänkte jag ironiskt, och kände jag får spader !

Jag började vid sju tiden, nu var klockan nästan elva

jag började bli desperat, det förstår ni kanske själva.

Jag ville stänga datorn, med att dra ut kontakten

men visste att på programmen, kan det vara rena slakten.

Då kom jag på iden, att ringa en bekant

ringa till en riktigt "dataprofsig" tant.

Hon då genast gav mej, ett "nödutgångs-förslag".

Då till min glädje fick jag se, den text jag eftertraktade.

VILL DU STÄNGA AV DATORN?

Ja tack och lov, nog vill jag de, och snabbt jag datorn släkte ne´.

Och tänkte, tack och lov för papper, och pennan i min hand

och tack och lov för suddgummit, att ta bort text ibland.

Men nu när jag ofta, datortext  behöver ha

klarar jag ju bloggen, rent av ganska bra.

Orkar ni ett par Adventsdikter, så här dagen före första Advent om inte,

får ni stanna här, för snart skriver jag åtminstone en...

ADVENT

Till andakt stäms mitt hjärta, i väntans tid Advent,

i andakt stäms mitt sinne, inför den som Gud har sänt.

Till andakt stämms jag även, av himlens stjärnebloss

till andakt inför honom, som större är än oss.

Tack att Du kom så ringa, som ett försvarslöst barn.

Du kom inte med ära, som anstår kungabarn.

Du kom till våra villkor, för att  förstå oss rätt.

Guds underbara vishet, och kärleksfulla sätt.

Tack för i dag, det var ju en riktig episteltext om datateknik i dag, tur att

det går att ta det i delar om ni vill. Så önskar jag er en trevlig  Adventshelg...

I  Missionskyrkan, skall Combrio kören sjunga, det brukar vara fantastiskt,

välkommen dit om ni bor i Skellefteå. Nästa vecka börjar jag att skriva från min diktbok som jag kallar Vintervitt, den skall jag vara och läsa dikter ur på

föreningarnas hus, det son hette Trivselhuset förut och är huset bortanför posten även från Pensionäsboken  skall jag läsa då, den 10 dec. kl 13:00 så då är ni som är daglediga är välkommen dit, så får vi träffas, det vore  ju roligt

tycker jag, Sonja.

Hej alla glada, och välkommen till mina tankar omkring släkten i dag, ni ska

nog känna igen er tror jag.  Vi har ju ett barnbarnsbarn lille Gabriel, nu ca: 2 veckor,och för 10 mån. sedan kom lilla Alina vårt första barnbarnsbarn. Så det gör ju att man längtar ännu mera att få ställa till med släktträff. men denna dikt hade jag skrivit före dessa små älskade barn hade kommit. Nu till...

SLÄKTTRÄFFEN

Jag ville så gärna bjuda in släkten

och göra ett släktträffs-kalas.

Men jag vet inte riktigt, hur det har blivit

när, var och hur, den tiden skall tas?

När det passar den ena, kan inta den andra

och när det passar dom, kan inte vi.

Vi ändrar och flyttar och byter och pusslar

och undrar så ,när det ska bli ?

Det bästa är sommarn, när vi har semester

då har ju alla fått mera tid,

fast då har ju resandet vårt ,tagit vid.

Då ska vi till Kreta Tailand och Cypern

Indien Kina eller Nepal.

Inte är Skellefteå stad då nåt val.

Men kanske till hösten, att det ska passa

det är ju också en härlig tid.

Men då är det skörden, för saften och sylten

hjortron och blåbär och lingontid.

Men jag hade ju bara, tänkt bjuda för helgen

så vi kunde träffas och pratas vid.

Men som pensionär har jag förstås, mera tid.

Så kommer ju vintern, då är det mer långsamt

då kunde det ju faktiskt bli.

Fast då är det risk, för snöfall och halka

så vi kan väl vänta ett litet tag.

Vi kanske kan träffas, nån vårvinterdag

eller till våren... till sommarn... till hösten...

Undrar när träffen, nån gång ska bli av ?

Kanske först när, nån av oss läggs i grav.

Men det var faktiskt, en gladare fest

jag hade tänkt mej, med släkten som gäst.

Men förra helgen, blev det dock en träff inte här, men mera mitt emellan

för dom flesta, så då var vi där och fick träffas, och festa !

Apropå att vilja, ha släktträff m.m.s så går det ju bra medan man är

något sånär frisk, och jag tror också att det är nyttigt att s.a.s vilja...

HÄNGA MED

Jag vet att jag borde, börja trappa ner

nu när jag är pensionär.

Men almanacksbladen, fylls fler och fler

tills inga lediga dagar jag ser.

Så fort virvlar tiden och dagen och åren

av gammal vana man följer i spåren.

För man vill ju hinna och man vill ju veta

och man vill ju helst hänga me´,

så länge som man kan höra och se.

Men något som tillhör forntiden

måste väl vara sådana som liksom jag,

har hunnit bli mormorsmor, och min

man mormorsfar, men o, vilken glädje

det ger, när vi träffar eller ser dessa

två små, Gabriel född nu den 10 nov.

Och Alina som nu hunnit bli 10 månader.

Tänk så många det blivit av oss två,

två barn, 6 barnbarn och nu dessa två

barnbarnsbarn. Vilken rikedom!!

Tack Gode Gud, för din skapelse!

Slutar för i dag med kära hälsningar till er som tittar in till mej på bloggen,

ni gör mej glad, hoppas ni också får ut något av mitt skrivande, nästa

gång tänkte jag berätta om, mitt första möte med datakunskapen, som

minsann inte var så lysande. Ha det bra, till dess önskar Sonja.

God afton får jag väl säga, när jag skriver den här tiden på dagen, jag brukar

ju börja på morgonen annars. I dag hade jag tid på sjukhuset så tidigt så nu

får jag väl säga, bättre sent än aldrig hoppas jag att ni tycker. I vårt husorg-

an Norra Västerbotten stod det i dag, om att rensa och slänga gjorde själen glad. Då tänkte jag på att jag hade en dikt i pensionärsboken på samma

tema, men hade inte riktigt kommit till samma resultat, här kommer den...

RENSA OCH SLÄNGA

Jag vet att jag borde rensa och slänga

all bråte ur lådor och skåp,

men då blir jag plötsligt, så väldigt försiktig

ja jag blir till ett riktigt våp.

För ska jag vara ärlig, så hittar jag inget

som jag riktigt vill slänga bort,

det är ju sådant, som själv jag köpt

eller sådant som jag fått,

och det vill jag inte, bara slänga bort.

Så hittar jag breven, från släkt och vänner

så roligt att läsa, dom vill jag ha kvar,

och lägger ett band omkring dom och spar.

Å alla teckningar, från barn och barnbarn

och barnen från dagis och förskoletid,

det ger fina minnen, från en nu förgången tid.

Och dukar från moster, å spetsar från mormor

och hemvävda örngott, från farmors hem

inte vill jag ju kasta dem.

Jag får mej en dag, fylld av minnenas glädje

men ganska mycket arbete är de´

och nästan lika mycke, finns ännu kvar

när min rensningsaktion är klar.

Så myten om att själen mår bra av att rensa och slänga, stämmer tydligen

inte på mej, men vi är ju olika, ja Gud har inte gjort några kopior.

Jag kommer att tänka på ett annat rensa och slänga system som vi familjer

nu är tvingade att göra, i brun tunna och i grön tunna, ställa ut till höger

och till vänster vid gatan en viss dag. Jag har en liten dikt om detta...

KÄLLSORTERA

Jag vet att jag borde, börja källsortera

vi har redan börjat att kompostera.

Men jag ryser vid tanken, på masken

och stanken, när matresterna

ska i diskbänken stå, säg hur ska man

kunna hålla frächören då?

Vi måste nog bygga ut diskbänks skåpen,

det blir ganska trångt, med papper och plåten

glas batterier och plasten därtill,

som nu i olika hårdhets grader 

man ska sortera, dom till.

Men det är klart, att man miljön värna vill.

Själva ide´n tycker jag är okey,

men det är synd, att det blir så bökigt för mej.

Ja, det var lite "pensionärstankar" för i dag, hoppas ni känner igen er lite,

i mina funderingar. välkommen igen i mitten på veckan, med nya tankar

på samma tema. Ha det så gott till dess, i snöyran, eller inne i stugvärmen

önskar Sonja.

Idag verkar det som om jag är lite sent ute av rubriken att döma, men ni

vet ju att jag brukar försöka hålla mig till temat så gott det går, här har det ju faktiskt snöat lite i natt, så det ligger ett tunt snötäcke på marken och

då blir det ju genast lite ljusare, även om solen lyser med sin frånvaro. Och

jag tänker skriva en dikt om livet som flyter bort som en älv från vår till höst

och vinter. Det kan väl passa på temat?  Här kommer den dikten...

LIVETS ÄLV

Så hastigt vårt liv rinner bort, likt en älv som hastar mot havet.

Nyss ung och full av liv, sökande efter äventyr likt älven

som utan betänkande, kastar sig nedför stupet mot forsen

livet känns oändligt, liksom havets oändlighet.

Så plötsligt en dag, finner man sig stadgad, lugn

utan behov av brusande hav, forsar eller äventyr

varje dag har nog av sitt bestyr.

Mitt uppe i livets sommar, livets höjdpunkt

den bästa och den rikaste tiden, förstår man så här efteråt.

Men upplevde vi den ens, lät vi tiden bara gå?

följde bara med strömmen, som en viljelös stock

som flöt i timmerrännan ?

Vaknar kanske upp, av höstens friska vindar

med färggranna blad, och mogna frukter.

Var har tiden tagit vägen, barnen behöver oss inte längre.

Var har sommaren tagit vägen, vad gjorde vi av den ! ?

Börjar vilja dra ut på tiden, vill vara oss själva ett tag

vill komma fram till, vem är jag??

En medvetenhetens solstrimma, lyser upp dagen

hösten är vacker, oändligt vacker men inte oändlig,

liksom ingenting annat i livet.

Kanske är detta  livets största tillgång,

så väl i glädje som i sorg, ingenting är för alltid.

Höstluften är klar, liksom eftertankens klarhet

men den är kall, lemmarna blir stela

likt älvsfårans vatten, bunden av nattgammal is.

Men värme har en förunderlig förmåga,

att mjuka upp stela leder, frusna hjärtan

och smälta nattgammal is.

Så värm varandra, medan isen kan brytas

och drömmarna ännu kan gro, i människohjärtat,

likt glittrande vågtoppar, på höstgrå älv.

Livet är inte oändligt, medan det finns tid

låt oss inte stelna till is, gläds åt senhöstens

bleknande sol, även om den är skymd

av vinterns iskristaller, ja vi går mot vinter.

Livet själv skall stelna en dag, liksom älvsfårans vatten

under himlabågens kupa. Livet är inte oändligt.

Men evigheten är...

LIVET

Vårt liv är en skimmrande droppe, en pärla !

Glittrar i glädje, men mognar i sorg.

Grumlas och fläckas, på frestarens torg.

Livet en droppe, att älska och vårda,

med kärlekens ögon, skön att beskåda.

Men skör, är vår enda droppe av tid.

När livsdroppen brister, skall människan dö,

då uppenbaras vårt evighets frö.

Evighetsgåvan, Gud gav till vårt liv,

med hisnande, framtidsperspektiv !!

Ja, där har ni väl fått livets gång, som i ett nötskal, eller rättare sagt som ett rinnande vatten, ja livet kan ju beskrivas på många sätt, här har jag

gett ett par. Nästa vecka blir det nog tankar omkring att vara pensionär,

Välkommen då om ni har tid och lust, hälsar Sonja.

P.S Vi har julmässa i Missionskyrkan här i Skellefteå i morgon lördag, med

hembakt bröd att sälja, godis  knäck m.m Och olika lotterier bl. a. ett barnlotteri som är billigt och uppskattat, där kan man också bara ta sig ett julfika Välkommen dit!! D.S

Godmorgon vill jag önska er trots grådiset i november, här vid kusten har vi inte fått mera snö än att det knappt täcker asfalten på gatan här utanför,

men vintern verkar vara i annalkande så det är bäst att jag skyndar mig skriva höstdikter, innan vintern överrumplar oss. I dag är det ju tisdag så

jag får be om ursäkt att jag är en dag försenad, fast jag skrev faktiskt i går också, men när bilden av höst skulle sättas in, sedan jag skrivit klart, så  då

hände någonting, och hela texten försvann. Då hade jag inte tid och inte lust heller, att skriva allt en gång till. Men i dag känns det bättre igen. Så nu

går vi väl över till mina senhöst dikter...

NOVEMBER

Sömnigt drar sig november natten undan

för det svaga morgonljuset,

räddar sig ut, genom den smala dörrspringan.

Och november morgonens, gråtunga gardiner

fylls av lätta snökristaller i morgonjäspningen..

BARA BJÖRKAR

Björkarna speglar sina rakborst liknande kronor,

i älvens ännu öppna vatten.

Står där nakna, osminkade, avslöjade

in på bara stammen.

Längtar efter snö, att skyla sig med.

UTSIKT OCH INSIKT

Jag står vid fönstert, och ser ut i

novembermorgonen.

Träden står avlövade, på bara ben.

Ett tunt istäcke, binder nu älvens vatten

svagt belyst av den uppgårnde solen.

Jag fylls av glädje, men också av sorg.

Miljöförstöringen, smyger omkring därute

som ett spöke, osynlig ännu, men vi vet...

Ozonskitet förtunnas, dag för dag

som smälter snön t.o.m i Antarktis

med översvämmningar, stormar och

jordbävningar som följd.

I ändens tid, skall jorden häva sig, som i födslovåndor, står det i Bibeln,

är vi beredda, att möta Herren?

Jag tror att detta får räcka så  för i dag, det blev inte precis någon glädje

text i dag, men för mej är det lätt att bli lite tungsint, då sommaren har

försvunnit och hösten är grå, men tur nog är det snart jul, och då blir

det genast ljusare, tack vare allt ljus som sprids då på olika sätt, både ge-

nom människors gemenskap, och alla julljusen. Snart är vi där, men ännu

ett par dagar av hösttankar, tänker jag fortsätta med, innan jag tar fram

min bok Vintervitt, med lucia, jul och vinterdikter. Välkommen åter, SS.

Godmorgon och välkommen denna kyliga novemberdag, där solen börjar treva sig upp över molnkanten, ännu har vi inte fått någon snö men här nere på älven ligger vattnet förstelnat med en tunn blänkande ishinna. Så

vintern börjar ta sitt grepp om oss. Tack gode Gud att vi har värme och ljus i våra hus.  Nu till dagens ämne som fortsätter på temat fam. och barn.

Det har ju blivit ett aktuellt ämne, både i radio och tv.och i tidningar man kan nästan tro att dom kollat på min blogg, och fått inspiration därifrån. Homopar vill ju gärna gifta sig och då helst i kyrkan, det är som om det viktigaste vore att vara som hetrosexuella par utom att vara hetro. Läste att i Sverige finns det en stor kår partnerskaps förrättare, som i stort sett verkar vara arbetslösa?  Kanske dom väntar på att få vigas i kyrkan? Hoppas bara dom tar Gud på allvar också. I Sverige verkar det ju vara en riktig äktenskapsbomm just nu. då får man också hoppas att barnen får det bra också.  Tyvärr läste jag något helt annat, om många barna situation i en

artikel här om dagen att det verkar vara en dramatisk ökning av misshandels

brotten mot barn under 6 år, Detta är jätteskrämande säger psykolog Åsa

Lundberg vid Rädda Barnen, som ändock hoppas att detta beror på att flera gjort anmälningar i år eftersom dom haft en kampanj om just detta. Ja man får väl hoppas att detta är fallet. En liten dikt till tröst.

VÅRA BARNS RÄTT

Att bli älskade som dom är.

Att få bli beskyddade.

Att få uppta vår tid.

Att bli uppmuntrade

Att bli sedda, med kärlek.

Att få leka, sjunga, dansa.

Att få leva i trygghet.

Att få lära känna en god Gud. 

Jag återkommer i afton, med en positiv sak som håller på att startas upp för småbarns föräldrar, välkommen igen då önskar jag Sonja.

Hej igen, Jag har varit på begravning sedan kl. 13:00, efter en kär tant i församlingen, det var en fantastiskt vacker och annorlunda begravning, som hennes två flickor med fam. bjöd oss att deltaga i. Efter begravnings akten

gick vi alla i position ut efter dom som bar kistan till bilen och stod där tills alla blommor från kyrkan lagts in i bilen vid båren, många tog kort som minnen. Till sist sjöng vi psalmen Tänk när släkt och vänner alla mötas får...

Och bilen körde stilla bort med en älskad moders kropp, till den sista vilan

och kunde glädjas, över att hennes själ redan var hemma hos Gud. Vi be-

höver inte sörja på samma sätt som dom som inte har någon tro och inte

har något hopp. Tack gode Gud för löftet om det eviga livets gåva.

Nu fortsätter jag med det posetiva som jag lovade berätta om i morse.

Det startar upp en satsning som kallas Salut, målet är friskare barn och ungdomar. Efter en träff med folk från hälsocentralen, mödravården och folktandvården i september, där man konstaterade att barn och ungdomar i vår stad liksom i övriga Sverige inte mådde så bra.  "Vad gör vi då"?   Var frågan man ställde sig, beslutet var att prova satsa på Salut- som redan var

igång, på fyra pilot områden, Byske, Ersboda i Umeå, Lycksele och Robert-

fors. Nu ska det ut till alla i Skellefteå, där barnets hälsa kommer att stå i fokus. Barn och föräldrar ska stödjas i en hälsosam livsstil under hela upp-

växten, med börja under graviditeten. sedan är satsningen indelad i sju

moduler som baseras på barnets olika åldrar . I Salut-programmet kommer

också pappan mera i fokus, dessutom införs, att när barnet är tio månader

kallas pappan på besök, för att berätta hur det går med barnet. Det ska

bli lite intressant för mej som nyss fått barnbarnsbarn, och kolla hur detta

följs upp. Lille Gabriel som jag berättade om förra gången jag skrev, (han på

korten) är ju född i Stockholm, så jag vet inte hur det är med Salut- satsningar där. Men vår lilla Alina, född i februari i Lövånger kanske räknas.  Hur som helst tycker jag det är en vettig och bra satsning. Barnen be-

höver all den uppmärksamhet från föräldrar och samhälle som dom kan få.

Nu slutar jag  barntema veckan, välkommen att kolla nästa vecka, 

önskar Sonja.

Hej igen, som ni ser är jag inne på samma tema som i början på veckan, jag

måste ju få berätta för er hur det gick för lille Gabriel (på bilderna) och hans mamma, jo efter ca 18 timmars värkar hjälpte dom till lite med sugklockan så han föddes vid elvatiden, och var en liten pigg kille på 3390 gr. och 51 lång. Han

är ju vår yngre dotters barnbarn, hon är blondin och ljus i hyn, så också den här lilla gossen, och i motsats till vår äldre dotter som är mörkhårig och mörk i hyn, hennes dotter fick ju en liten flicka Alina i februari, som jag stolt be-

rättade om då, att vi blivit mormorsmor och mormorsfar, så nu är det till en liten pojke denna gång. Vi tackar Gud för dessa båda små underverk som nu

kommit till världen.Jag kanske skall berätta att våra flickor är helsyskon men

ändå så olika, det känns fantastiskt fint med denna kombination i syskon- skaran tycker jag. Jag läste i går, att det var nu 60 år sedan konventionen om de mänskliga rättigheterna utgavs av F N:s generslförsamling. I en av de

vägledande artiklarna uttrycks att " varje barn har rätt att leva och utve-cklas" inte bara fysiskt utan också andligt, moraliskt, psykiskt och socialt.

Läser sedan till min häpnad att Livsmedelsverket kritiserat barnmorskorna

för att dom inte upplyst nyblivna mödrar om att ammande mödrar kan dricka ett till två glas vin i veckan, utan att detta påverkar barnet, men

alkohol och barn berör långt fler aspekter än det rent medicinska. Så att

barnmorskorna inte prioriterar att informera om de senaste alkoholrönen

beträffande ammning ska inte klandras, tvärt om. Det är ju barns rättigheter det är frågan om och inte den vuxnes rätt.Livsmedelsverket kan ju ondgöra sig över andra underlåtenhets synder, t ex.att inte mer görs för att hjälpa de närmare 385 000 barn som lever med svårt missbrukande föräldrar. Det betyder att i varje svensk skolklass finns fyra till fem elever, som lever i detta hemma i sin vardag, som får uppleva vanvård, misshandel, övergrepp och kanske sexuellt ofredande.

Ska man följa Barnkonvensionens  grund-

tankar, bör en alkojolfri miljö under uppväxten vara en självklar rättighet

för alla barn. Då blir jag glad av att tänka på  alla de ungdommar som gått med i den nya nykterhets föreningen Spik. Och att en ny Kristen nykter-

hets organisation, håller på att byggas upp inom Pingströrelsen.

Glada nyheter både på det ena och det andra området, tack för i dag och

välkommen på lördag. Hälsar en stolt mormorsmor till lille Gabriel. (Sonja)

Välkommen till en stund med  kvinnotankar, jag hade ett helt annat ämne på gång, men fick veta att vårt älsta barnbarn Lina, ligger på BB just nu sedan 17 tim. och kämpar med att föda fram deras lille gosse Gabriel, så då

bytte jag  till ett mera passande och inspirerande tema för mej just nu. Innan jag började skriva har vi haft en bönestund för henne. Det känns gott att få lägga fram sina nära och kära inför Herren, sådana här gånger. Men nog tycker jag att Gud har lagt en för stor börda på oss kvinnor i sådana här

situationer, fast det var förstås Eva som var olydig och tog av äpplet som Gud hade sakt nej till. Så några dikter på temat...

MANINNA

I tidernas begynnelse, Gud skapade en man

han gladde sig åt verket, men ganska snart han fann.

Det var ej gott för mannen, att leva så alen.

Han sövde därför mannen, och tog av han revben,

och skapade en männska´till, vi kallar henne kvinna

men Gud och mannen, men Gud och Adam kallade

den skapelsen, maninna.

Och vad är hon väl än i dag, hon som vi kallar kvinna

om inte just manninna?

TV- DEBATT  ( om smärtlindring vid förlossning )

Såg fyra män i TV, som satt och resonera

jag tänkte i min enfald, det kommer säkert flera.

Det kommer säkert fyra damer också, eller flera.

Men herrarna dom satt där och vände på problemet

dom flesta var dock för det gammeldags systemet

Vi har inga nya resurser, vi får se tiden ann

Kan hända sen framöver, vi något lära kan.

Det går ju faktiskt bra ännu, på gammalt vanligt vis

det är väl ingen brådska, med nyheten precis.

Vi måste praktisera, på något ställe lite mera

men låt det inte komma ut, då blir det kaos här tillslut.

Det här får stanna mellan oss, vi har ju tystnadsplikt förstås.

Vi har ju tiden för oss, sånt här tar inte slut

man kan ju inte säga, att frågan är akut.

Nej ända sedan Adam, den varit aktuell

och inte kan vi lösa, den frågan just i kväll. Och våra kvinnor är ju vana,

att med "naturmetoden"  föda  b a r n a.

Jag satt där plötsligt häpen, programmet var förbi

och ingen enda frågat sig ens. Vad tycker vi ...?

Vi kvinnor, detta angick kanske inte oss !!

Det är ett mansproblem förstås ?

VISST GÖR DET ONT !!

VISST GÖR DET ONT, när ett liv skall födas

VISST GÖR DET ONT, att komma till.

VISST GÖR DET ONT, första andetaget

VISST GÖR DET ONT, när vi först skriker till.

VISST GÖR DET ONT, känns så tomt i magen.

VISST GÖR DET ONT, när mjölk rinner till.

VISST GÖR DET ONT, men lycka vi känner

smärta och lycka inom oss bränner.

VISST GÖR DET ONT, när tänderna komma

VISST GÖR DET ONT, när dom går.

VISST GÖR DET ONT, när vi smubbla och falla

VISST GÖR DET ONT, av livets små sår

VISST GÖR DET ONT, av vår första kärlek

VISST GÖR DET ONT, när den inte består.

VISST GÖR DET ONT, när kärleken brännt

men hoppet inom oss den tänt.

VISST GÖR DET ONT, när livet blir hårdhänt

VISST GÖR DET ONT, när vi mister nån kär.

VISST GÖR DET ONT, när barnen blir stora

VISST GÖR DET ONT, när dom flygfärdiga är.

VISST GÖR DET ONT, att ej orka en dag

VISST GÖR DET ONT, att bli gammal och svag.

VISST GÖR DET ONT, men gammal är äldst

klagar ej över, vad småsak som helst.

VISST GÖR DET ONT, att med döden få kämpa,

VISST GÖR DET ONT, att lämna livet ändå.

VISST GÖR DET ONT, sista andetaget

VISST GÖR DET ONT, att där lämnad stå.

VISST GÖR DET ONT, finns ett liv efter detta ?

VISST GÖR DET ONT, att ej visshet få

VISST GÖR DET ONT, här i livet det mesta

men nog är det kärt för oss alla ändå.

Detta blev mycket om det som gör ont, och ännu har vi inte hört något från vårt barnbarn, som ligger på förlossningen just nu, och kämpar efter snart 20 timmar, hoppas det snart kommer en signal om att det är överståndet.

Nästa gång jag skriver, får jag väl berätta hur det gick. Då blir det nog lite

om Pensionärstankar, som omväxling mot detta. välkommen åter då om ni

har tid och lust önskar Sonja.

P.S. 

Innan jag avslutar, vill jag TACKA! för den överraskande kommentaren från

goda vänner i Frankrike, Harry har varit i samma situation som Kennet och

Herren var med, även då. Gud är trofast, välsignelseönskan till Er från oss.

Nog är det fantastiskt, med denna möjlighet till komunikation, hälsar !!

                                                  
                                                  
        D.S