Hej, länge sen vi sågs, eller kanske du var här i går och tittade vad vet jag? I

stort sett ingenting, varken när var eller hur du brukar kolla min blogg, det

vore roligt om ni/ du ville skriva någon komentar och säga vad ni gillar och

tycker att jag skall skriva om. Nu blir det i allafall Pingstdikter i dag efter-

som det är pingsthelgen som kommer nu, så kan det ju passa bra. Jag är ju

med i missionskyrkan, och på söndag ska jag leda mötet då blir det mycke sång och musik, och lyrik förstås. Och nu tänker jag skriva några av dom

dikterna här. Väl kommen till  Missions kyrkan förresten, dem rosa kyrkan nedanför Max. Nu är det väl dags för dikterna . Den första dikten heter...

GUDS ANDE

Nu fyller skaparens ande jorden,

visar i sin skönhet Guds kärleks rikedom.

Du som ögon fått att se, se! Guds sköna skapelse.

Nu fyller Guds ande luften med sång,

floder av klingande ljubel som.

Du kan höra, med ditt öra ...

Lyssna njut och se, människa sjung me`!!

Nu fyller Guds ande, luften med dofter

dofter av tusende slag,

skapelsen bjuder en sommardag.

Njut då, med alla sinnen du fått

böj ditt huvud och tacka blott.

Men vet, att allt detta vackra vi ser,

är blott en skugga som Herren oss ger.

Av vad vi skall få se den gången,

då vi gått bortom skuggorna och sången.

Nästa dikt handlar om den Helige Ande, som vi ju fått som hjälparen sedan

Jesus, for tillbaka till sin fader i himmelen, som vi firade förra torsdagen.

HELIGE ANDE

Helige ande, Du måste oss gripa,

om vi ska begripa och kunna förstå.

Du helige ande, kan öppna vårt sinne

så att vi Guds väldiga storhet förstå.

Du Helige ande, kan öppna de dörrar

som ingen har öppnat förut.

Du Helige ande, kan fylla det käril

som varit så ofyllt förut.

Du Helige ande, du kan göra under

som Jesus här gjorde en gång.

Du Helige ande, kan fylla vår kyrka

med trosviss och jublande sång.

Helige ande, o fyll mej ja, ja fyll mej

att jag kan ett redskap får bli.

Helige ande, förvandla mitt hjärta

så ödmjuk, men stark jag kan bli.

Så ännu en sommar inspirerad dikt, som jag personligen tycker mycket om.

BÖNESUCK

Inte ens en vind så svag, så svag

som från en fladdrande fjäril, en sommardag.

Behövs för att sända vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot himmlen bevingade ord.

Bönens mål Guds kärlek var,

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kanhända vi inte ens förstår,

när vi bönesvsret får.

Men Gud har på sitt sätt,

kunnat vända allting rätt.

Nu önskar jag Er en trevlig Pingsthelg, det utlovas ju vackert väder, så det

kommer nog tyvärr att dra folk från kyrkorna, men man får ju hoppas att 

människorna tänker på och förstår, vem som har skapat allt detta vackra

till "lyst"  för sina älskade människobarn. Jag vill önska Er Guds välsignelse

var Ni än är.  Välkommen igen nästa vecka, då blir det nog fortsatt som-

mar prat och lite sommardikter. VI ses Sonja.

Välkommen till ännu en blogg på samma tema som sist, jag vill skriva om ännu ett barnbarnsbarn som fyller mitt hjärta med glädje och kärlek, det

är lilla Alina som nu är lite drygt ett år, världens läckraste lilla tjej, med mörkt lockigt hår och mörka bruna ögon ni som är trogna besökare (jag är så

glad att ni finns) ni känner redan henne lite sedan förut då jag skrivit om henne, och nu skall ni få veta lite mera, hoppas det känns roligt även för er

Innan jag skriver längre vill jag appropå föregående blogg som handlade om

Gabriels dop, berätta att det nu är ett år sedan Alina döptes. Och nu är hon "stor flicka" och upptäcker världen omkring sig, hon har ju aldrig tagit på

gräset förut, och aldrig smakat det heller, liksom pinnar och stenar som också är nya upptäkter för henne. Undrar om hon funderar var den kalla och mjuka snön, har tagit vägen. den var förstås mycket behagligare att ta i

och smaka på. Hon har ju inte så stort ordföråd än, så den mesta komuni-

kationen sker medels ljud och gester. Hon är mycket intresserad av bilar

traktorer och motorcycklar, troligtvis på grund av ljudet. Så när hon då ville prata om att mamma Sara hade kört en bit med morfars mororcykel, så satte hon igång ett ljudligt surrande med sin lilla söta mun och höll ut

händerna som på styret, och pekade på sitt huvudet, och visade på att

mamma hade hjälm på sig när hon körde MC. Vissa gester är ju ganska lätta att förstå, men ibland har hon ju ganska invecklade tankemönster, så det

kan bli missförstånd ibland, om man då gissar fel på vad hennes gester be-

tyder, skakar hon på huvudet och ser missnöjd ut, men om det är rätt så

ler hon med hela ansiktet, och nicka jakande och säjer aa, och då blir alla glada. Hon tycker mycket om djurböcker, och härmar ljuden så gott det går

och rörelse sånger gillar hon också, dessa rörelser började hon kunna tidigt

och då knuffade hon på en ibland och snurrarde fingrarna mot varandra, då

ville hon att vi skulle sjunga Imse vimse spindel, och andra visor visade hon med de rörelser som hörde till dem. Nog är det otroligt vad mycke tankar

som verkar finnas i dessa i dessa små människor. Tack gode Gud att vi fått uppleva denna underbara gåva  att få barnbarnsbarn.

Det står i Ordspråksboken 17:6  (= i bibeln) Så här, De gamlas krona är barn-

barn, och barnens ära deras förälsdrar, och då är ju lyckan att få vara gammel mormor/far ett strå vassare, inte något som vi kan berömma oss av

utan det är bara Guds Nåd. Måtte det få gå dessa barn väl och hjälp oss att

vara goda föredömmen för barn, barnbarn och nu även dessa barnbarnsbarn

så länge vi  nu får leva.

Nu avslutar jag detta tema, och återkommer nästa vecka med vår- och

sommar dikter, jag har ju massor av sådana så det känns roligt att få använ-

da lite av dessa.  Då är ni varmt välkommna igen, vi ses hoppas Sonja.

Välkommen go vänner, till en ny dag på tema talltid älskad, men innan jag börjar skriva på temat vill jag be om ursäkt för att jag inte skrev i går som ja hade lovat. Vi blev inbjudna till "Mottagning" hos en väninna som hade 70 -års firande och det ville vi förstås inte missa, jag blev då tillfrågad om jag kunde skriva en visa till henne, som vi gäster skulle kunna sjunga, så det

blev till att skriva gratulations visa, i stället för blogg i går, så jag hoppas ni

förstår.  Nu till temat, det kärleksbrev som jag berättade om i måndags fick

ni ju inte veta vem som skrivit, det var en beskrivning på Guds kärlek till oss människor, som alla var delaktiga i Jesu död på korset, han som bar våra synder för att vi skulle få evigt liv. Tack Jesus för denna uppoffring !

I dag vill jag skriva om den mänskliga kärleken, som också kan få våra hjärtan att flöda över ibland, som jag nämt om tidigare, så skulle vårt

andra barnbarnsbarn Gabriel döpas den andra maj, i en Kyrka i Märsta, där dom nu bor.Så vi for dit ner för att vara med på dopceremonien. Vi hade ju

inte träffats förut Gabriel och jag, annat än på telefon, där jag fått mång-

ga gurglande samtal tillsammans med honnom. Ni må tro att mitt hjärta

fylldes utav glädje, när han först såg på mej med likgiltig min, men hans avsikte lystes upp av ett stort leende,  när jag började tala till honom,

och han sträckte armarna emot mej, han kände igen min röst!! Och jag ville

och jag ville bara gråta av lycka. Man blir nog lite extra berörd en sådanhär

gång, då man är mormorsmor kanske?  Underbart var det att få vara med !!

Och här visar jag bilder på under verket.

Bild nr 1 föreställer från vänster vårt barnabarn Magnus och hans flivkvän Anna-maria som även blev Gabriels gudföräldrar. Sedan mitt barnbarn Lina, Gabriels mamma och hennes sambo Johan.

Och så lilla Gabriel naturlugtvis, huvudpersonen för dagen och Anna, som

var prästen som döpte honom.

På den andra bilden får jag (mormorsmor) och lilla Gabriel bekanta oss med varandra.

Välkommen kära blogg vänner, hoppas ni haft ett par fina veckor medan jag

tagit ledigt från skrivandet, men nu är jag på hugget igen. Som ni ser är det på ett nytt tema jag vill skriva i dag och ett par gånger framöver. Vill skriva

på detta tema, för att mitt hjärta formligen flödar över av alla goda och kär-leksfulla upplevelser som jag fått dessa två senaste veckorna. Men det som jag först vill börja med är delar från en artikel som jag läste och greps av,

som förståss handlar om att älska, den heter...

FÖRLÅTELSE

(Brev till en dödsdömd man, skrivet av fadern till den man,

som fången hade mördat.)  Så till berättelsen.

"Du blir antagligen förvånad över att just jag skriver till dig,

men jag ber dig att du läser mitt brev noggrant och tar mina ord på allvar.

Som far till den man vars liv du deltog i att utsläcka har jag något mycket

viktigt att säga dig.

Jag förlåter dig, av hela mitt hjärta. Detta kan vara svårt för dej att tro på,

men det är verkligen sant. Jag var närvarande vid rättegången när du erkände ditt brott, och jag förlät dig omedelbart. Jag har nämligen sam-

talat med åklagaren och har kunnat visa att även om du är skyldig till brot-

tet så är åtalet mot dig ogiltigt, från och med i dag är du en fri man.

Jag vill också ge dig ett erbjudande. Du förstår, jag hade bara ett barn.

Men jag vill gärna dela mitt liv och mina rikedomar med någon.

Därför undrar jag om du vill bli mitt adoptivbarn? Jag har tänkt igenom detta mycket noggrant, och jag tror att du är värd det.Många har kallat mig en dåre som är villig att göra allt detta för dej. Men jag gör det av kärlek...

De allra varmaste hälsningar !!

Vem kan vara så kärleksfull och uppoffrande, tror ni ?

Svaret får ni i morgon, då jag också skall berätta lite om vårt andra barnbarnsbarn Gabriel, som döptes förra lördagen. välkommen åter

önskar eder bloggarkompis Sonja.