Denna blid med en grupp flygande fåglar, får symbolisera sekundernas flykt

på tidens hav.

Visst håller ni med mig i rubriken i dag, om att tiden flyger iväg, nu är det redan höst och som jag skriver i min dikt likt fladdrande fjäril vår som-

mar försvann, så snabbt ifrån blomma till blomma. Nästan innan vi ens sett den komma. Fast visst har sommaren varit bra, tidvis som det ofta är här uppe. Och ni som varit med mig i sommar vet ju att jag var på fjärilsjakt,

då jag skrev om fjärilar men inte såg någon, men i går såg jag en nässelfjäril

fladdra förbi och det gjorde mej förstås glad. Nog om det nu var det ju tidens flykt, det skulle handla om.

Tänk Dig en bank som varje nytt dygn sätter in 86.400:- på ditt bankkonto

och varje kväll tar tillbaka de pengar som du inte använt. Vad skulle du göra av pengarna? -säkert använda så mycket som möjligt.

Det finns faktiskt en sådan bank, varje nytt dygn får du 86.400 sekunder att använda precis som du vill - det finns ingen möjlighet till kredit - och ingen

möjlighet till att spara för framtiden. Detta läste jag i L.P.-nyheterna som

jag brukar få eftersom jag skickar pengar till den verksamheten, varje mån.

Dom i sin tur hade läst om detta i ( Det är inte kört) Några olika sådana små

böcker finns, med många fina berättelser och visdomsord, på kristet tema.

Varje dygn har du 86.400 sekunder på dej att leva. visst är det häftigt att tänka att alla människor har lika mycket tid, vi säger ofta "jag har inte tid"

men egentligen är det ju så att vi har lika mycket tid allihopa. 86.400 sekunder varje dygn, ta vara på tiden, njut av livet tillsammans med goda vänner, lär dig något nytt, hjälp någon som har det svårt, unna dej lite vila,

ta en stund och fundera på det levande vattnet som Jesus erbjuder oss om

vi vill ta emot.  Ta vara på dagens alla sekunder.

Får lust att skriva min dikt "Grip dagen", som ju kan passa nu tycker jag.

Jag har nog haft med den någon gång förut, men det var nog länge sedan.

CARPE DIEM

Grip dagen !

Grip dagen som Gud dej ger,

Himmelen gläds, inför den nya dagen.

Guds finger skriver in, ännu en dag av nåd...

i din historias dagbok.

En oanvänd dag, till dej utgiven...

Grip dagen i glädje !

TID

Som sanden rinner mellan mina fingrar,

ur min bräddfyllda hand så rinner tiden bort,

lika ljudlöst och stilla.

Tiden osynlig, ogripbar, men ändå så påtaglig.

Tid, snart det dyrbaraste vi har...

Går inte att köpa för pengar, tid, kan vi inte låna.

Tid, kan ingen få av någon annan

tid, kan man inte ge, till någon som man håller av

även om man vet, tid, är det enda han riktigt behöver.

Vår tid, har vi fått att förvalta, som ett pund...

Detta var lite tankar om tid och tidens flykt, hoppas att ni tycker att det var något värt att fundera över, våra sekunder i livet är korta, innan vi märkt att dom finns är dom borta. Trots att dom lillsammans bygger upp

våra livsdagar.

Nu önskar jag er många sköna höstdagar, och kanske mångs röda lingon att göra sylt och lingondricka på, Tänk vad vi har det bra i vårt nordliga land där det finns så mycket mat att hämta gratis ur skog och mark. Till skillnad mot

t.ex dessa stackars Tailändare, som är fattiga och ändå lånar pengar för att

kunna resa hit för att plocka bär, och inte har fått veta att det är ett dåligt bärår här i år. Men till deras land reser massvis med svenskar, bara för att

sola och bada och ha det bra. Men så omkom också mångs svenskar, mest

av alla utländska folkgrupper, när Zunamin drog fram över landet då vid milennieum skiftet. Ja, alla länder har väl sina för och nackdelar.

Ha det så bra, och ta vara på sekunderna, det ska jag också försöka göra.. Välkommen till veckan, får vi se vad som då är på tapeten, hälsar Sonja !

Välkommen igen till min blogg, som ni ser av rubriken, kommer jag att fortsätta att skriva om insekter, i dag också. Förra gången konstaterade jag ju att fjärilarna aldrig hade någon kontakt med sin avkomma, så dom kunde se sina vackra barn o. dylikt vilket jag kände var synd för dom. Jag hade ju också skrivit att det skulle handla om tidens flykt i dag, men detta får vänta till nästa gång, för när jag läste om fjärilarna, såg jag bl.a en artikel också om Tvestjärten den har ni säkert hört talas om. Detta lilla förtalade djur, som inte alls medvetet kryper in i öronen på oss människor för att

gnaga sig vidare in i våra mänskliga hjärnor. Nej det är bara förtal ...

På hösten parar de sig lite huller om buller kanske, men fram i november söker varje par upp en liten håla i jorden där de sedan lever till-

sammans under vintern. Frampå våren blir det "smått", honan lägger        
ett femtiotal ägg som hon vaktar noga. Snart kläcks larverna.

Honan  slickar och matar sina små och ser till att alla femtio blir mätta

och belåtna. Detta kallas för Yngelvård Är inte detta mycket rarare än t.ex Nässelfjärilens kontaktlösa barnalstrande? Jo det kan man ju tycka men

varje art har ju fått sina förutsättningar, och livsbetingelser redan i sin

skapelses morgon. Efter skaparens bestämmelse.

När man läser om tvestjärtens omsorger om sina telningar, kan jag inte

låta bli att tänka på våra människobarn i dag, hur dom egentligen har det?

Ja tack och lov har väl dom flesta det bra, men nog finns det många som  far illa också. till ex. barn som lever i missbrukar hem där kanske båda föräldrarna är missbrukare, där blir det ju barnen som får ta allt ansvar.

Och hur svårt ska det inte vara för alla flyktingars barn, som liksom föräldrarna riskerar att skickas tillbaka, till det land där dom for illa.

Och ungdommar i vårt land skär sig och plågar sin kropp, för att det värker

så mycket på insidan. Dom behöver egentligen Gud men det förstår dom inte, i vårt numera så sekulariserade land

.

Jag har skrivit ett litet dikthäfte som heter Våra barn ropar, Se oss.

Skriver en liten dikt som avslutning ur detta häfte.

ROTLÖSHET

Våra barn har mist roten och fästet i livet,

ingenting längre kan dom ta för givet.

Inga regler och normer att hålla sig till,

rätt eller fel ingen lära dom vill.

Moralen etiken och Guds bud har försvunnit,

en fotfästeslös skara barn, har vi vunnit.

Gud sade: Jag vill ge er några bud att hålla er till

Jesaja 48: 18-19

Tack för i dag, nästa gång skall jag skriva på det temat jag nämde om förra gången, nämligen tidens flykt ... Välkommen då önskar Sonja !

Hej och välkommen till min blogg, tur för er att jag inte kan smitta er med

min förkylning som ännu är efterhängsen, men även om jag inte är i någon storform, så vill jag skriva lite så ni inte tror att jag lagt av alldeles. Jag ska

börja med att skriva av en berättelse, från ett litet häfte som heter "Alltid

Älskad" det finns flera sådana små häften, med många trevliga och värde-fulla artiklar i. Kostar en 25 -30 Kr. Finns där man kan köpa kristen littera-

tur. Så till berättelsen som heter rätt och slätt ...

FJÄRILEN...

En man hittade en gång en kokong.där en fjäril precis hade påbörjat den

mödosamma kampen för att bryta sig fri. Mannen satt facinerad och betra-

tade detta naturens drama i flera timmar. men så hände det ingenting på

en lång stund. Det verkade som om fjärilens krafter tagit slut och att den

var oförmögen att ta sig den sista biten genom kokongen, Mannen ville gärna hjälpa fjärilen, så han hämtade en sax och klippte försiktigt upp

den sista delen av kokongen som hindrade fjärilen.

Nu kunde fjärilen enkelt frigöra sig. Men dess kropp var svullen och vingarna små och skrumpna. Mannen väntade och väntade på att få se

vingarna bli större, så att den kunde bära kroppen. Men det skedde inte.

Fjärilen fortsatte att kravla omkring på marken.Vad mannen inte förstått var att kampen i kokongen var nödvändig för fjärilen. Genom att kämpa skulle vingarna växa sig starka, så att fjärilen var redo att flyga när den

blev fri.

Ibland önskar vi att Gud skulle låta oss gå genom livet helt utan att vi behövde möta några svårigheter. Men ett liv utan kamp skulle göra oss svaga, och handikappade. Vi skulle aldrig bli så starka som vi kunde ha

blivit. Och vi skulle aldrig ha kunnat flyga.

(Det var väl en fin och tänkvär berättelse?)

Jag känner mej nästan som den här mannen i föregående berättelse. Jag lovade er i förväg att berätta om fjärilar jag skelle se, och hur dom såg ut.

Det kan man ju lova i förväg tyckte jag, fjärilar finns ju alltid så här års.

Något annat funderade jag inte alls på. Så kom min förkylning ivägen och

höll mig i sängen några dagar, sen gick jag ner till vår trädgård, vid älvs-

brinken för att kunna lämna några rapporter om fjärilar jag såg där, och

solen sken och blommorna var vackra, jag vet ju att dagfjärilar vill vara ute

under de mest soliga timmarna på dagen, så tillfället borde vara perfekt.

Men fjärilarna lyste med sin frånvaro, både första och andra och tredje besöket. Det surrade av hummlor och bin, som kröp ut och in i våra stora vackra lejongap och omkring astrarna som lyste i solen. Men inga fjärilar,

kanske frös dom "gamla honorna" som skulle som skulle ha lagt fjärilsäggen under nässelblad och andra lämpliga ställen för fjärilslarver att födas på,

kanske dom frös ihjäl under den kalla och snöfattiga delen av fjolårsvintern

Då blir det nog dåligt om både fjärilar och vissa blommsorter, som behöver

fjärilar för att spridas vidare, så mycket vackert vi då går miste om även nästa år. Men min man såg faktiskt en stor blå fjäril, om det nu inte var en slända, men den hade stora vingar som en fjäril, fast då den satte sig på en gren, fällde den ihop vingarna som då man viker ihop en solfjäder, och lät

dom vila utefter kroppen. Är det någon som kan veta vad detta var för insekt, så hör gärna av er med en komentar på bloggen, det vore kul.

Ja, det gick för mej som för mannen i början, jag fick liksom ingen fjäril

på vingar jag heller, men jag kan ju alltid ta till någon dikt även om det känns som en liten undanflyki s.a.s

Sensommar

Likt fladdrande fjäril, vår sommar flög bort

så snabbt ifrån blomma till blomma.

Fylld utav fägring och färg, men så kort

nästan innan vi ens sett den komma.

Sensommaren kan, också den vara skön

då odlaren får njuta, sin lön.

Och hösten den har ju sin charm även den,

då vi gläds åt, att återses igen

efter semesterveckor fria...

Jag önskar er en skön fortsättning få sommaren, som ju i år varit ovanligt

varm och vacker. Ha det så bra tills vi hörs igen, temat till veckan kommer

att handla om tidens flykt.  Vi ses då hoppas jag, Sonja.

P.S Jag kan inte låtabli att sätta in en liten Fjärilsbild, som en liten på-

minnelse hur dom kan se ut.  D.S

Äntligen är jag tillbaka, inte med ett nytt fjärilstema, utan förklaring på dröjsmålet, jag har legat i ca. 1 1/2 v. i en envis förkylning med feber, och jag är inte frisk än. Vårt lilla efterlängtade barnbarnsbarn Gabriel, snart nio

månader har varit här på besök. Ni som brukar följa med lite regelbundet här på min blogg, har hört mig berätta om honom, bl. a. om dopet som vi

var på i maj. Nu var vi så glada att ha honom här, han var lite snuvig och

hostig men det hindrade förstås inte mej att vara tillsammans och gosa med honom då tillfälle bjöds. Som barnsköterska och förskollärare vet jag ju att småbarn har mycket kraftiga "bacilluringar", men det vill man ju inte bry sig om, när dom finns i närheten, dom bor ju i Stockolms trakten annars. Och det kan ju bli 1/2 års. vis till nästa gång. Så ännu är jag inte fri från den förkylningen, och vad värre är han är fortfarande också förkyld,liksom

föräldrarna, som drabbades efter mej. har pratat med dom i tel. i dag och

dom hade också feber, men det har tur nog inte Gabriel haft. Han var så

glad och pigg och lekte med att kasta boll, och rulla en stor badboll som min man blåste upp åt honom. Skrattade och klappade händerna, trots hosta

och snuva, det är otroligt så mycke liv och ork det finns i en sån där liten barnkropp. Dom är redan nu utrustade för de kommande åren.

Som ni kan förstå av detta, har det inte blivit så mycket av den planerade

"fjärilsjakten" synd nog verkar det som det vackra vädret inte skall bestå

så länge till. Och dagfjärilarna är ju endast aktiva i soljus, har jag läst. Men

det kan ju bli fina höstdagar här framöver, hoppas jag Sonja .

P.S Välkommen åter att kolla läget D.S