Gokväll kära vänner, som ni ser kan jag inte lämna vintertemat riktigt än, kanske

ni tycker det är trist det börjar ju vara lite mycket av den varan s.a s. Jag håller med er fullt ut men ändå så går det ju bara inte att komma undan all snö hur man än skottar och skrapar bilrutorna, det liksom bara överöser oss och gå inte att undvika ens innomhus vid bloggen ens. Men vi får trösta oss att vi har hus och hae ock värme innomhus, det vet vi ju påtagligt i dag genom alla ruskiga händ-

elser i Haitie. Då får vi ändå vara glada att det är "bara" är snö, vi tampas med.

Följer upp temat med några vinter dikt verser...

SKiDTUR

Nu är den tiden då sommaren

ligger kvar i minnet,

endast som ett varmt leende

från en kär vän.

Nu när livet bara kan anas,

läsas av som spår i snön.

Då känns Du livets Herre

så påtagligt nära ändå,

storheten i Dina händers verk,

förstärks i den isande oändligheten.

Nu landar stjärnor parvis

vid skidornas rätlinjiga spår,

på den svepningsvita marken.

Luften är rentvagen, rykande kall

livet står stilla i väntan...

Allt skall åter vändas

till ljus och värme en dag.

Som i skapelsens morgon,

av Honom, livsdirigenten.

VINTERTRÄD

Mitt i snön, mitt i natten, stod jag plötsligt

under ett sidensvansblommande träd.

Fyllt av svirrande, surrande, summarljud

som av tusentals hungriga jättebin.

Innesluten i upplevelsen,

stod jag där förundrad, lycklig...

Kontrasten, sommarljud/vinterkyla

uppfyllde hela mej.

Så med ens,

lyfte blomsterprakten och försvann.

Som en stormvind

ljöd hundratals vingars ljud.

Så tystnad.....

Mitt ansikte mot skyn

violett morgonljus.

I mitt sinne förnimmelsen av vår,

fast vintern slår köldrekord...

Sådana kalla nätter är det skönt att minnas värme från min barndoms järnspis,

SPISVÄRME

I järnspisen, sprakade björkveden

länge om kvällen, värmande vattnet

i reservoaren med kran.

Kalla barna fötter, värmdes om kvällen

framför spisens nerfällda ungslucka.

Där fick man lägga upp fötterna

på ett vedträ, för stickande upptining

till liv igen...

Yllestrumporna hängde på tork ovanför

och släppte sina frysna snökokkor,

fräsand ner på de heta spisringarna.

Minnet värmer än,fast det var länge sen...

Hoppas att någon av er kan känna igen sig i detta minne, om spidvärmen, då

gissar jag att det också värmer i ditt hjärta. I så fall får du gärna skriva en kommentar, det skulle vara kul för mej.

Ja här tror jag att jag lämnar vintern ett tag åtminstone, men man vet ju aldrig om den överrumpler oss/mej på nytt igen.

Jag vill förklara lite, varför jag var ute och stod under ett träd, mitt i natten det kan ju verka lite märkligt, men på den tiden hade vi hundar 3 st vinthundar.

Och en av dom ville ut och göra sina behover just då, och jag sprang över i snön på andra sidan gatan, det var en s.k Whippet och dom kan faktiskt  "stå"

för fågel, och skäller ju inte gärna utan stod där tyst och stilla därför fick jag denna fina naturupplevelse. Önskar att ni skulle kunna känna något av den här-

liga stämningen, jag upplevde då. Tack och hej från mej, Sonja !

God morgon och välkommen till en stunds tankar om vintern, som vi ju ser vintervit runt om hela vårt land, här uppe hos oss är det också sol över snövidderna i dag, vackert !

      Den vita snön ligger som dunbolster över marken och vi vet ju att den innehåller hundratusentals flingor där ingen är den andra lik, läste att flingorna bildas av iskristaller inne i molnen.

 För att dom ska kunna bildas, måste det till en kyla på  20 0ch 40 minusgrader, när den iskristallen faller mot marken börjar snöflingan att bildas

det sker stegvis, beroende på atmosfärens temperatur och fuktighet. Om det går långsamt blir kristallen homogen och platt, kanske den typ som vi brukar kalla för

lapphandskar. Om däremot tillväxten går fort, hinner varje skikt inte bli klart innan nästa skikt påbörjas. Detta blir till en s.k "skelettstruktur" när iskristallen sedan faller genom atmosfären och passerar flera olika temperaturer och fuktigheter reglerar detta tillväxtens hastighet. Därför kan iskristallen börja sin resa ner mot marken som en viss typ av kristall och senare ta en helt annan form

innan den når marken. Detta betyder att det aldrig kan bildas två snöflingor som ser exakt likadan ut. (Detta har Lisa Frost, SMHI berättat)

Nu till det jag egentligen tänkt skriva om i dag, nämligen barndomsminnen om

vintern. Så jag börjar med en dikt som heter...

KUNG BORE

Kung Bore byggde fantastiska slott,

nere vid stranden hos oss.

Stenar och hällar tillsammans han band,

med sin starka iskalla hand.

Bland snöhöljda hällar i tunnlar vi kröp,

isen den råma och kölden den nöp.

Tinnar och torn och istappsrader,

lyste i solen som ljuskaskader.

Kung Bore han byggde fantastiska slott,

nere vid stranden hos oss.

Apropå dä...

Hadd Du ?

Hadd du ludden och skidpjäxen,

som jämt va för stor, dom va köpt för växt´n ?

Fick ni skotta fram isbana själv på isen,

och spännd fast skriskon, runt tån å vrist´n ?

Åkt ni sparkstötting´a  å träskie´n,

som ba´ hadd fotögla, på den tid´n?

Fick du å kråkhakka, å nageltjäll´n,

å snortjickren tvätte bort om kväll´n ?

SKI´-TÄVLINGA

Ja, skull no ha vunne skolskitävlinga  ja,´

om ja hadd, nå anne å vall ve än ljusa.

Ja´träna och åkt så mycke ja´kunne,

på spåre som gick kringom husa.

Snön låg där vit, å hä gnälld under pjäxen,

när jag for ut en bit, sen ja´hadd läst läxen.

På ski´tävlingsdagen, va blia svår,

men dom sa ljusvalle ski´a, på blia hä går,

Då gnugge ja på, så mycke jag kunne,

om ja´ha hadd starkare arma

då hadd ja no vunne.

Hoppas ni förstår vardags bondskan från den tiden, slut för i dag, tack för i dag,

välkommen nästa vecka, det kanske blir flera barndomms minnen då...  Sonja.

God morgon, och god fortsättning på det nybörjade året 2010. Nu är väl julen

undanstökad i de flesta familjer, så dock inte hos oss. Det är nämligen så att jag fyller år den 17 jan. och i min barndom hade vi alltid julpyntet kvar till dess, för

att vi barn skulle få dansa ut julen då. Sedan har det blivit en tradition hos oss.

Så nu till helgen kommer barn, barnbarn och faktiskt ,härligt nog också ett

barnbarnsbarn att vara med, det gör att jag känner mig glad, rik och förväntans-

full. Men då skall vi också dansa ut julen...

Förra gången skrev jag ju om de vise männen, som genom en speciell stjärnas ledning, fann vägen till Jesusbarnet i krubban. Nu så här i vintertid, då det är

klar himmel kan man ju tack vare mörkret se tusentals stjärnor lysa upp him-

melen om kvällarna. Jag har då tänkt på en vers i bibeln där det står "När jag

ser Din himmel Dina fingrars verk,  månen ochstjärnorna, som du har berett,vad är då en människa att tänker på henne, eller en människoson,att du låter dig

vårda om honom.  Detta står i Psalm 8:4  läs gärna igenom den psalmen, det är

tänkvärda ord i den.

Samma tankar fick jag när jag läste det jag nu skall berätta om. Berättelsen

heter  "Silversmeden".

Tre äldre damer brukade träffas varje torsdag för att läsa bibeln tillsammans.

Denna dag hade det blivit dags att läsa ur, Malaki i Gamla testamentet. 

"Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver" läste en av damerna

högt ur Malaki 3:3.

På vägen hem började en av damerna fundera över denna bibelvers.

"Varför står det att Gud är som en silversmed, som sitter ner medan han arbetar med att rena oss?" funderade hon.

Hon kunde inte sluta undra över detta, så när hon kom hem letade hon upp tel.

nr. till en sliversmed i telefonkatalogen, ringde upp honom och bad att få komma på studiebesök någond dag. Silversmeden blev en aning överraskad, men sa att hon var välkommen.

Sagt och gjort, några dagar senare gick den lilla damen ner till silversmeden.

"Säg mig, kan du berätta något om hur du arbetar med silvret?"

Det gjorde smeden gärna och han berättade noggrant hur hela processen gick till.

      "Men säg mig" sa hon när han avslutat sin beskrivning, "stämmer det att du

sitter ner medan reningsprosessen pågår?"

"O ja!" svarade smeden. "Jag måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smält-

ugnen. Om processen får pågå det minsta lilla längre än nödvändigt, kommer silvret att bli skadat".

        Den lilla damen blev alldeles varm om hjärtat när hon hörde smedens ord.

Tänk att Gud gör detsamma med oss! Han håller blicken stadigt fäst på oss

medan vi går igenom en prövning,  så att vi inte prövas mer än vi klarar av.

 Hon  tackade så mycket för att hon fått komma på besök och för att smeden tagit sig tid att berätta om sitt arbete för henne.

         Men precis när hon skulle lämna smedjan, ropade smeden efter henne.

"Förresten, det var en sak jag glömde att berätta. Jag vet att reningsprocess-

en är färdig när jag kan se min egen spegelbild i silvret."

Visst var detta en fin spegelbild av Guds omsorg om oss? Mer behöver inte jag

säga, allt är redan sagt. Tag detta till ert hjärta och gläds med mej.

Välkommen nästa vecka, då det blir ett helt annat tema, jag tänker berätta

om vintertid, från mina barndommsminnen, ha det så gott till dess! önskar Sonja.

Godafton på er alla och god fortsättning på detta som vi får hoppas nådens år 2010. Nu är det ju redan Trettondags afton, i min barndom då brukade det komma s.k Stjärngossar 6-7 stycken unga män som hade en stor lysande stjärna

som en av dom bar och dom andra hade svärd och påkar med sig, dom bultade på dörren och frågade om dom fick komma in. Mina föräldrar sa alltid ja till detta,då

kröp jag under bordet och kände mig rädd. En av dom var också sotade i ansiktet.

Jag har skrivit en dikt om detta, så får ni lite mera upplysingar om detta fenomen som numera är aldeles försvunnit. Kanske lika bra det för barnens skull.

TRETTONDAGSAFTON

  (förtiotals-minne)

Stjärnan och stjärngossar, Judas så svart

kom jämt på besök, framåt trettondags natt.

Sjungande pojkar, som hade svärd

kom skrämmande, in i vår lilla värd.

Judas gick runt, tiggde pengar i pungen

dom andra sjöng om Herodes, som ville åt ungen.

(De ville berätta om, när Herodes lät döda alla gossebarn

under två års ålder, för att komma åt att döda Jesus)

Jag satt under bordet, med rädsla i magen

jag avskydde alltid, som barn den dagen.

Jag tycker inte att det var så underligt, att jag var rädd, detta var ju under krigstiden också, och man hörde ju ofta om kriget genom radiorapporter.

Nu till nästa dikt, som handlar om dom tre vise männen, som sökte efter Jesus

av en helt annan orsak.

DE VISE MÄNNEN.

De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på

de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Mesias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem.

Som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.

Men dessa män, i hjärtat fått en längtan efter Gud

de sökte i palats och slott, 0ch väntade fanfarers ljud.

Herodis var en listig man, sa han ville hylla även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.

Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns

i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist

de utan stolthet böjde knä, och kännde då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son,

på änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.

Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,

och glädja oss i juletid, ett barn för oss är fött !!

2000 ÅR DÄR EFTER

Vid krubban skall vi alla

bli stående en dag,

till ett personligt möte

vi kallats Du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet,

vårt hjärta lämna får.

Som vise männen ändra väg,

när vi från mötet går.

Vi har inte Myrra och guld att ge,

men vi har vår bön om förlåtelse.

Vi har våra hjärtan, vår tid, vårt liv

och alla våra framtidsperspektiv.

Med detta vill jag önska er ett gott slut på julen, som vi säkert kommer att

minnas, som den vitaste julen vi upplevt även här uppe i Norrland.

Allt gott önskar jag Er, om någon av er vill använda dagens dikter är det O.K

Hälsningar från eder Sonja .

Kära vänner ni tror väl att jag blivit lite förvirrad av rubriken att döma, men jag tyckte att det blev ganska lite med

personliga tankar inför julen. Men nu är den redan över och jag hoppas att Ni också har fått ha en trevlig julhelg

som vi också haft här hos oss. Vi var ju 10 st. här på julafton och åtta stycken från den 22 till den 28-de, fyra styck-

en barn, så det var full rulle hos oss där det oftast brukar vara bara min man och jag. Men jag som är förskollärare

gillar ju barn, så det var bara roligt. Men det blev många paket under granen och många paket för tomten att dela ut

Varje år bestämmer vi att i år ska vi inte köpa så mycket, men man hittar ju alltid något mer som man vill köpa till någon, och då måste ju alla få lika många eller åtminstone för samma summa, och så rullar det på.

Men nu kommer jag till själva anledningen till att jag fick lust att skriva, i dagens Helg upplaga i Norran läste jag

att den 6 jan. kl. 19.30 blir det ett dokumentär program om Kvinnors villkor i Afrika,det heter "Afrikas ryggrad" där

det står. Trots att kvinnorna står för 80 procent av kontinentens matbehov, får de bara en procent av tillgångarna.

Det blir säkert ett viktigt och intressant program. Att jag blev intreserad av detta berodde nog på en julklapp som jag fick från två av våra barnbarn, dom hade funderat mycket på vad som skulle göra mormor glad, och kom till

det mycket, för mej glädjande beslutet, att dom skulle ge mig ett bevis på att dom i mitt namn beställt en get till en fattig kvinna i Mocambique, så nu sitter jag här med ett färggrant bevis på detta där jag kan ta ut tryckta figu-

rer på en kvinna ett barn och en get. Det känns mycket bra, jag är riktigt stolt över mina barnbarn. Den ena sa då

minns du mormor när Du gav mina julklappspengar till Världens barn, och jag fick ett stämplat bevis från posten på det, jag tror aldrig att jag varit så glad någon jul som då. Det var inte jag som valde att ge bort hans pengar då utan när han inte hade något att önska sig så kom jag med det förslaget, jag trodde inte att han skulle gå med på det då.Men hans mamma berättade att han glatt sig mycket åt det även före jul, då han och jag bestämmt detta. Ja Jesus sa ju också att det är saligare att ge än att få. Med detta i åtanke innan julen så gav jag mina stora flickor, var sitt gåvokort, som jag fått från hoppets stjärna den ena skulle skicka in 100 kr. för att en kvinna skulle få en höna, som i som tur skulle ge kycklingar och ägg, i det andra fallet skulle 200 kr. gå till en fattig kvinna som skulle få en get, som i sin tur kan ge mjölk och killingar, till försörjning av hennes stora familj. Visst är det bra att det finns sådana fina altenativ till presenter numera? Det behöver ju inte bara vara till julen, man kan ju ge bort en Get till någon som fyller 50 år t.ex då börjar man ju ha allt man behöver i lådor och skåp. Åtminstone vi bortskämda Svenskar.

Min vana trogen borde jag väl avsluta med någon dikt, det blir nog inte något om temat ovan, utan om vintern...

VINTERKVÄLL

Förstelnad är naturens puls,

som statyer står träden

snöövertäckta.

Husen knäpper i kylan,

skorstensröken syns inte

mot den gråmulna skyn.

Men fullmånens silverfat

lyser vit genom molnen.

VINTERVITT

Vitt, vitt, isande vitt

binder förstelnade vågor.

Marken täckt av meter tjocka

snömjuka bolstertäcken.

Skogen vit och rimfrostklädd,

allt, allt, isande vitt..

Nu har jag fått skrivit av mig lite eftertankar om julen, hoppas att Ni skall orka läsa det, och få ut något av värde.

Välkommen   då vi nalkas Trettondagen, som jag har några dikter om, både från mina barndomsminnen, och ett par andra dikter om de vise männen. Vi syns då hoppas jag, ha det så gott lill dess, önskar Sonja.