Hej, och välkommen till några tankar i diktform så här i adventstid, jag börjar med några barndomsminnen.

Jag minns min barndoms

första "adventstjärnejul"

I ett paket vi fick den

fyra veckor före jul.

En illröd pappersstjärna

var det som vi fick,

med glödlampa och sladd

som till kontakten gick.

Aldrig hade vi då sett

något sånt förut,

vi hängde den i fönstret

och sedan gick vi ut.

Vi tittade och gladdes

att våra grannar skulle se,

stjärnan i vårt fönster

så röd och lysande.

Och dom allra flesta

stannade lite grann,

och tittade på stjärnan

som röd i fönstret brann.

Innomhus låg rumme´

i ett rosafärgat ljus,

nu först tyckt ja´

julstämninga, hadd

komme till vårt hus.

JULSKYLTNING PÅ 30-TALET

Många barn stod där i förväg, spända av förväntan

huttrande i decemberkylan, utan för Koperativa.

När det var skyltsöndag, en försmak utav julen!

Söndag klockan ett, som det alltid skett

då togs gråpapperet bort, och allting uppenbarades

i all sin glans, flöt julkrimskramset ut.

Men vi tappade nästan andan, av att se allting som fanns,

och i vintervanten kände jag efter, om slanten fortfarande fanns.

Tänk om jag kunde köpa, servisen av porslin,

eller dockan där med blundögon, den var rysligt fin.

Ja tusen vackra saker, vi alla med förvåning såg,

den uppdragsbara bilen, och ett järnvägsspår med tåg !!

Vi såg i charkens fönster, där mat i massor låg.

Men det var inte maten som vårt intresse vann,

utan vattnet som över fönstret, hela tiden rann.

det verkade inte rinna ut, vad vi då kunde se,

och inte tog det heller slut, hur vi än väntade.

Jag kommer åter med lite barndommsminnen senare, under den nu kommande julmånaden.

nu ett par "vanliga advents dikter".

MÖRKER OCH LJUS

Mörkret står nu tätt omkring husen,

men i adventsstaken brinner ljusen.

Barnens ögon speglar lågans glans,

glittrar som om inga bekymmer fanns.

Varmt är i stugan men utanför kallt,

tack Herre att du finns överallt.

Tack att Du finns där utanför,

där många vilsna sin vandring gör.

Söker och söker men vet int vem,

tack Jesus att du hittar vägen till dem.

Tänd deras ögon så svarta och tomma,

tack att dom får till din värme komma.

ADVENTSTID

Adventstid, glädjetid !

Nu lyser ljusen i dom flesta husen.

Och adventsstjärnan i fönstren glimmar,

dygnets att timmar. Men inte alla vet,

den väntande julens, stora hemlighet.

Att Jesus Kristus, han lever än,

fast han föddes för över 2000-tusen år sen.

Och han skall komma igen, på skyarna från himmelen.

Men nu vi tänder våra ljus, till dess att jul är här.

Tack för i dag, vi hörs om någon vecka igen ,välkommen då önskar Sonja !

Hej, jag hoppas ni förlåter mej för att jag är ute ett par dagar för sent, jag behövde ställa upp och hjälpa till i

kyrkan med att ordna med mat och fika, för en studiegrupp som var hos oss en dag och kom från olika håll, och

behövde få lite mat och fika under dagen. Jag och en annan kvinna från församlingen var där från åtta tiden på

morgonen till ungefär samma tid på kvällen. Så då orkade jag inte med någon bloggning, och på söndagarna är

det ju möten av olika slag. Därför blir det tid först på måndag denna vecka, jag fortsätter på Ängla temat som

förra veckan, och det kommer fortfarande att handla om situationer i trafiken. Den första berättelsen har rubriken

MELLAN BILEN OCH BERGVÄGGEN

Den här mannen som det berättas om, hade hamnat i en mycket kämpig livssituation, inte minst då det gällde familjen. Han upplevde att allt tagits ifrån honom: fru, barn ,hus, hem, livet kändes helt hopplös,  tyckte han,

och han ville inte längre leva.

En natt tog han bilen och körde mot en plats han utsett tidigare. Han hade planerat att köra in i en bergvägg

som låg perfekt till för att gasa rakt in i med full fart från en raksträcka. Han körde upp bilen i full hastighet

och siktade mot bergväggen. Men då såg han att det mellan bergväggen och bilen ställde sig en ängel !

Mannen fick en del skador, men överlevde. Detta ledde till att han efter några år tog emot Jesus som sin frälsare.

Han kunde nämligen inte komma ifrån tanken på det som hade hänt den där natten, och han hade sedan dess för-sökt hitta en förklaring genom att söka i övernaturliga och ockulta rörelser. Till slut förstod han att ängeln måste ha kommit från Gud, och han tog kontakt med en pastorsfamilj för att få lära känna Jesus. I dag har han fått ett helt nytt liv --- som är värt att leva för !

UNDKOM FRONTALKROCK

Roger berättar här om ett tillfälle då han var ute på vägarna som nybliven bilförare på 1970- talet.

Jag hade nyss tagit körkort, köpt bil och gjort vapenfritjänst på en ort i övre Norrland. Det var cirka fem mil mellam denna ort och där jag bodde. Det här hände vid ett av de tillfällen då jag var på väg hemmåt. Vägen var välkänd. Jag hade åkt buss till skolan samma vägsträcka under fem års tid. Eftersom det var en liten by, gick färden från

byn på morgonen och hem på kvällen. När jag körde hem på kvällarna, så visste jag att det var sällsynt med mötande trafik. Vid ett tillfälle var jag på väg i full fart mot en S-kurva, när jag plötsligt hörde en tydlig röst i bilen säga: -- Sakta ner ! Jag hajade till, men fortsatte köra. Då hörde jag samma röst igen:--Sakta ner ! Tilltalet var så tydligt, att jag omedelbart saktade ner och körde in mot kanten. Precis när jag gjorde det och befinner mig inne i kurvan, så kommer en långtradare mot mig i full fart. Den mötande långtradaren genade rakt genom  S-kurvan,

och jag undgick precis att krocka ! Hade jag kört som jag hade tänkt från början, hade det blivit en frontalkrock.

Med en enorm känsla av tacksamhet, tackade jag Gud för beskydd innan jag fortsatte köra hemåt igen.

Min man Harry, var med om en liknande händelse, när han en mörk höstkväll var på vär hem efter en veckas resande jobb. Han hörde en röst ifrån baksätet, som sa med lungn men tydlig röst, BROMSA! Och det gjorde

han direkt, och det var tur det annars hade han  krockat med en älg som i samma ögonblick sprang upp på vägen framför bilen. Några älghår i backspegel visade hur nära det var.

Ja, nog är det underbart att få vara under Guds beskydd på livsvägen.

Tack för i dag, nästa vecka så är det ju första advent, så då är ju temat givet. Välkommen åter då häsar Sonja !

God morgon och välkommen till några tankar om änglar, i detta vackra vita vinterland. Just detta vackra vita får

mej att tänka på änglar, men jag har just läst en bok av Anita Barker Andersen som heter just som dagens rubrik.

I förordet på dessa berättelser om änglavakt skriver författaren:

"Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla vägar." Psaltaren 91:11.

Vi ser det ofta i tidningarna: "Familj hade änglavakt  -- körde av vägen... En enkel Google -sökning på internett

bekräftar att vi gärna rör oss med begreppet "änglavakt". I skrivande stund får man över en miljon träffar på ordet "ängel", och för ordet "änglavakt" är det 84200 t räffar. I dagstidningarna använder man sig av ordet "änglavakt"

lite slarvigt när människor har haft en osannolik  "tur". Menar man verkligen att änglar har kommit till undsättning,

då människor överlevt bilolyckor som normalt sett borde haft dödlig uygång, eller menar man egentligen att det bara

varit tur?  Vi tror inte på "turen", annars skulle vi inte ha skrivit den här boken !

Och i den boken har jag fått lära mej att änglar kan i stort stt se ut hur som helst, och inte behöver dom ha vingar heller som vi oftast tror. Nu då det är vinter börjar jag med några vintriga berättelser.

SÅG ÄNGEL LYFTA BUSSEN

Jag hade bett till Gud att han skulle visa mig att jag hade änglabeskydd, berättar Birgitta.

Nu var hon på hemväg med buss tilll sitt studentrum, men vägen var väldigt hal i den branta backen. Snön vräkte ner och vinden piskade ordentligt. Birgitta läste en tidning, när bussen började glida av vägen. I nästa stund upplevde Birgitta hur hon liksom befann sig utanför bussen, och hur hon där kunde se några änglar grippa tag i den och lyfta den tillbaka på vägen igen. I nästa ögonblick kom hon tillbaka till sin plats i bussen igen,och hon fick då se

busschauffören pusta ut efter att ha fått fordonet under kontroll igen. Vid nästa hållplats klev Birgitta av bussen.

Hon var visserligen omtumlad, men väldigt glad över att hon så påtagligt fått se hur hon står under änglars beskydd.

Ingegerd berättar:

Det var sent på hösten och det regnade kraftigt. Vi hade lovat stänga sommarstugan för vintern åt några vänner, som nu var ute i Afrika som missionärer. Vår stora skåpbil parkerade vi på mossan bredvid den smala vägen.

Sista biten gick vi till fots. Våra fem barn var små och tyckte det var spännande att gå där i den ödsliga skogen.

Det var många kilometer till närmaste hus. När vi återvände till bilen var det nästan mörkt, och vått på marken.

Vi spände fast barnen, och startade bilen --- men den rörde sig inte ur fläcken ! Däcken grävde sig bara djupare ner

i gyttjan. Jag hoppade i ren  desperation ut ur bilen för att "skjuta på" medan jag ropade: Jesus hjälp oss !

Omedelbart stod där en man vid min sida. Jag har ingen aning om, hur han kunde dyka upp så plötsligt, eller varifrån han kom. Han frågade artigt:  Kan jag hjälpa till på något vis ?  Jag hann inte svara förren han hade lyft hela bilen upp på stadig mark. Mannen var myckert propert klädd, med gröna jaktkläder, bössa och allt. Min man som satt vid ratten såg honom i backspegeln. När jag vände mig om för att tackaför hjälpen, är han lika plötsligt borta som han dök upp !  Min man hoppade genast ut ur bilen för att tacka för hjälpen, men där fanns ingen man kvar, att tacka.

Den här händelsen blev mycket dyrbar för vår familj. Det var som en kyss från himmelen, säger Ingegerd.

Detta får räcka för i dag, jag kommer nog igen med flera berättelser på teman "änglavakt", hoppas ni vill vara med

och läsa om flera spännande möten med änglar på olika sätt. Om någon av er har något att berätta om änglar är ni välkomna med berättelser på  "kommentarerna".  Jag önskar er och mej änglabeskydd tills vi hörs igen Sonja.

Välkommen till några tankar i diktform, så här i all helgona tid. Det är ju en tid då vi på ett särskilt sätt tänker på

våra bortgångna kära. Både en fin helg med många minnen och en tung helg av sorg. Men det känns gott att få gå till gravar och minneslunder och tända våra ljus, nu när mörkret är så kompakt stora delar av dygnets timmar. Men

nu har vi ju fått både sol och lite snö, även om man inte precis längtat efter snö, så det ju ändå lite ljusare.

Jag börjar med en dikt som heter...

ALLHELGONAKVÄLL

I Allhelgona kväll, vi tänder våra ljus

och mörkret trängs undan, av 1000- ljus.

En kärleksfull handling, vid grav efter grav

till minne av kära, tänds ett glimmande hav.

Symbolen att död, för från mörker till ljus

graven är dörr blott, till vår faders hus.

BÖN I MÖRKRET

Gud låt mig se i mörkret, din kärlekslågas ljus

Gud, låt mej ana glädjen, i himmelrikets hus.

Hjälp mej se att sorgen, kan bli en väg mot ljus

när natten är som mörkast, då nalkas gryningsljus.

När gråten i mig stillnat, kvar finns smärtans glöd

då står du nära intill mej,för Guds son är inte död.

Han som livets vatten har, när vi förgås av törst

i dödens mörker också var, men uppstått vilken tröst.

HAN

I sorgen finns Han, som är livets källa

i mörkret, Han som är livets ljus.

I gråten finns Han, som vet våra tårar

i smärtan finns Han, som är smärtornas man.

I tomheten finns Han, som kan fylla behoven

i brännande törsten Han, sitt livsvatten ger.

I dödskylans natt, finns Hans kärleks värme

i hopplösheten, Hans ord består.

Se, jag vid din sida går

och omsluter dej på alla sidor, intill tidens ände.

JUBLA

Jubla mitt folk, säger Herren jag har en fristad berett

dit ni en dag skall få komma, vars like ni aldrig har sett.

Jubla mitt folk, och sjung sånger så att er själ kan bli fri

där skall ni sjunga med änglar, en himmelsk sångkör få bli.

Jubla mitt folk, säger Herren över vad som väntar er där

har jag inte visat min kärlek, till lovsång från er redan här?

Jubla mitt folk, tro på löftet som jag genom Kristus er gett

Jubla mitt folk, edra ögon skall se vad som ingen har sett.

ÖVER FLODEN

Tänk att få gå över floden, bäras över gyllene vågor

tänk att få komma till Jesus, få svaret på alla frågor.

Tänk att få se bakom molnen, vad intet öga har sett

leva i jublande glädje, i det landet som Herren berett.

Tänk att få möta de kära, som redan har flyttat hem

och att få vänta på andra, säga välkommen till dem.

Tänk att få leva i ljuset som är Gud fader, en gång

tänk att där kunna höra, änglarnas himmelska sång.

Tänk att få se Pärleporten, där konungars konung gått in

tänk att den porten leder, till hemstaden vår, din och min.

Tänk  att där finns inga tårar, uti kärlekens gyllene stad

där finns det ingen som sårar, där är man lycklig och glad.

Jag önskar er en fin helg, som vi firar till minne av våra nära och kära. Välkommen om en vecka igen, Sonja.