Hej igen, som ni ser är jag fortfarande inne på detta fantasticka ämne släktband, är det inte förunderligt hur våra

släkter byggs upp och familjernas olika delar byggs in i varandra. Säkter följa släkters gång, som det står i den gamla psalmen.  Just nu vill jag berätta om vårt tredje barnbarnsbarn, Lilla Moa som vi fick träffa första gången när hon bara var 4 dagar, då var hennes nyblivna föräldrar Robert (vårt barnbarn) och hennes mamma Angelika på

väg från BB, och kom förbi för en "ammningspaus" till vår stora glädje. Jag har ett stort kort hängandes på väggen i

mitt sovrum med lilla Moa i famnen på mormorsmor som ser mäkta stolt ut, precis som om jag hade någon del i det fina resultatet, och det har jag ju på sätt och vis, det ligger ju i släktbandet. (Mina två tidigare nämda barnbarns -barn Alina och Gabriel pryder också denna vägg, så ni må tro jag känner mej rik varje gång jag ser korten på dem.)

             Nästa gång vi träffades det var till jul, då hade Moa redan blivit fyra månader piggögd och jollrande, då var också hennes kusin Alina med, till glädje för oss vuxna, mer ä'n alla julklappar. 

     Sedan blev det dopfest den 8 januari  2011. Som vi hoppas skall bli ett Gott nytt år för oss alla i släkten.

 Vi samlades först i Burträsks kyrka, som faktiskt känns lite speciell för mej eftersom min systers make

varit kommunister där i några år. Och nu arbetar ju vår dotter Lena där med barnverksamhet och sångare själv,

hon som alltså är mormor både till dagens huvudperson Moa och lilla Alina. Denna dag döptes lilla Moa genom dopets

välsignade vatten, på sitt lilla vackra  in i Guds församlingg och till medlemskap i himm. Hon fick sedan det fina namnen Moa, Ida, Viktoria. Och fotiblixtarna lyste upp rummet i januari mörkret. 

              Efteråt blev det dopkalas i församlingsgården, med många nya ansikten både för oss i Roberts- och

Angelikas släkt.  Där kom detta med släktband verkligen till sin rätt eller ska jag säga spets. Vid samma bord där

vi satt kände vi inte igen någon, med det visade sig att en av damerna där var från Hörnefors där jag växte upp,

en kul grej för oss båda. Och detta ledde till att vi började berätta om var vi bott och bodde nu, och på vilket sätt

vi var bekanta med dagens lilla huvudperson. 

              På ett  bord i rummet låg alla dop-precenterna, som sedan skulle packas upp och till det fanns många villiga

små händer som ville hjälpa till. Glada föräldrar visade upp och berättade om vem givarna var, många minnessaker

som Moa kan ha glädje och nytta av långt fram i livet.

              Nästa gång vi träffades var det födelsedagskalas för mej gammelmormor, som nyss fyllt 80 år men hade

dubbelkalas med en betydligt yngre dam nämligen Alina som fyllde 3 år i samma vecka, så det blev också en god

och härlig släktbands gemenska

Tack för i dag, nu skall jag bara försöka få tag på några fina bilder av barnen jag berättat om, hälsningar Sonja !

                                      Här ser ni lilla Moa i sin gå-stol

Ja nu fortsätter jag på samma tema som ni ser, och vill berätta om vårt nästa barnbarns barn, som är en liten kille som nyss fyllt 2 år. Han heter Gabriel, och ser också ut som en liten ängel, ljus i hyn och ljust lockigt hår och stora

klarblå ögon, ett riktigt charmtroll.  Han är vår yngsta dotters barnbarn, hon är ljus och blond, i motsats till vår

äldre dotter som är mörkhårig och mörkare i hyn, som sitt barnbarn Alina som jag berättat om här ovnför.

        Gabriel och hans blonda vackra mamma Lina bor i Märsta. Vi var där strax efter jul och jag blev så glad att han

han kände igen oss sen förra sommaren då dom var här hos oss i Skellefteå och hälsade på några dagar.  Då var han

bara drygt ett och ett halvt  år men jätte duktig på att sparka fotboll, hårt och långt orkade han sparka trots att han var så liten. Boll var också en av de första ord som han sa. När han sen som drygt ett år började på dagis, fick han vara med i 4-åringarnas fotbollslag. Han är liten men naggande god, som man brukar säga. Mamma Lina brukar skoja ? om att hon inte skall behöva jobba mer än en 18 högst 20 år, sen tror hon att hon har ett fotbollsproffs som försörjer dom. Ja den som lever får se. Synd nog är det inte något för mej och min man att räkna med, att få vara med om,  men vi får ju vara glada att vi fått seoch uppleva, våra tre första barnbarns barn.

leva och se våra tre barnbarns barn som vi har nu.

Hej och välkommen till en fortsättning på detta med barn som jag skrev om förra veckan, som ni ser av rubriken

skall det nu handla om släckten i dag, ja inte hela tjocka släkten för då skulle det bli en hel roman, av barn, barn- barn 6 st. + 2 st. "bonus barnbarn"  utan i dag skall jag berätta om dom yngsta i familjen nämligen våra barnbarns-

barn, livets verkliga "efterrätt," som man brukar säga, och det är inte många som får uppleva den lyckan.

        Först vill jag berätta om ALINA som nyss fyllt tre år. Det är världens vackraste och härligaste lilla tjej, med

långt mörkt hår, det hade hon även när hon föddes mörkbruna glittrande ögon och en oftast leende mun. Och hon

är en klok och tänkande liten tjej, som när hon förra helgen skulle få följa med morfar till badhuset, då frågade

hon innan dom gich om hon skulle gå in dit mormor och hon brukade byta kläder, men då fick hon veta att hon skulle

gå med morfar in på herrarnas, medan hon höll på att få på sig kläderna stannade hon upp och sa,"men mormor jag

är ju en DAM" ?  En förståelig fundering kan man tycka...

        Hon älskar att se på ishocky, både på Tv och live. Hon kan alla namnen på spelarna i Ske-å AIK.  När hon nu

fick skridskor till sin treårs dag blev hon jättelycklig, ock när hon sedan efter några dagar skulle få fara ut på isen

och pröva dom, ville hon promt ha med sig både puck och klubba, hon undrade också om det skulle finnas någon dommare där. När dom så kom till isbanan och det inte var någon annan där var hon mäkta besviken, förstod nog

att det inte skulle bli någon match, för henne att spela med i. Men väl ute på isen upptäckte hon hur halt det var,

tur nog hade morfar tagit med en liten barnstol dom stöd, men när jag talade med henne i telefon och frågade

hur det hade gått sa hon, jag föll och föll och satt på rumpan hela tiden.  Men jag förstår att med tiden blir hon

nog en riktig "isprinsessa" så envis som hon brukar kunna vara att lära sig någonting nytt .

Jag har alltid älskat barn, redan tidigt i livet bestämde jag mej för att bli,  dels Barnträdgårdslärarinna som förskollärare hette på min tid, och dels författare. I fjärde eller femte klass i grundskolan fick vi i uppgift att skriva en uppsats om vad vi ville ha för yrke som vuxen. Jag skrev så pennan glödde inspirerat om denna uppsats som

var en riksomfattande tävlingsuppgift som man skulle kunna vinna pengar för som etta, tvåa eller trea. Och jag var

en av dom som vann, jag kommer inte ihåg om det var första eller andra pris, men jag fick 50kr ! Detta var ju en

stor penningsumma i mitten på 40-talet. Min mamma var inte så nöjd med att jag ville gå barnsköterske-utbildning

när det blev dags för det, utan talade bara om för mej att nog skulle jag få egna barn att ta hand om så jag blev nöjd med det, med tiden. Så det blev handels och kontors utbildning i stället, som mina föräldrar ville att jag skulle

gå. Och ett tag jobbade jag också med det men det var inte precis något som jag stormtrivdes med.

               Så småning om blev jag ju gift med en ICA-handlare, så det var kanske inte en sån dum utbildning i alla-

fall. Och vi fick två härliga barn som jag var så lycklig över, och skulle gärna haft flera men så blev det inte. När vi

sålde affären, och jag plötsligt blev arbetslös bestämde jag mig för att söka till en barnsköterske utbildning, som ny

startades här i stan. Men i väntan på det fick jag jobb på bank, fast jag hade tydligt talat om för dom att jag sökt

till barnsköterske utbildning och skulle gå den om jag kom in. Och det gjorde jag, det var 200 som sökte och 20 som

kom in och en av dom var jag ,nundra på att jag var glad. Jag tror att Gud hade ett finger med i spelet hela tiden.

Medan vi hade affären hade jag många barngrupper som jag jobbade med, som "Rita klipp och sjung" Musik-  och rytmik, Barntrafikskola, Mulleskola m.m.s Som egenföretagare hade jag ju möjlighet att bestämma en hel del över min arbetstid, och kunde därför lägga in barnarbetet när det passade bäst.

                    Nu kunde jag börja ägna mig åt det jag alltid önskat att få jobba med barn, jag stortrivdes med det

speciellt när jag fick erbjudandet all jobba med barn med särskilda behov. Jag var bl.a personlig assistent åt en liten

kille som var helt blind, men var fantastiskt rörlig och pigg fasten han ingenting såg. Det var en stor utmaning att

stärka hans självförtroende och se hur han utvecklades år för år. I dag är han vuxen men vi brukar träffas på stan

ibland och han känner fortfarande igen min röst, när jag hejar på honom, lyser hans ansikte upp och han säjer Hej Sonja!  Och vi gläds än att träffa varandra.

                    Men nu är jag gammal, åtminstome enligt almanackan, men har barnasinnet kvar. Men jag vet ju

att jag borde börja förstå, att jag är mycke mer än bara pensionär. Men tänk att innerst inne i mej, där bor

det ännu kvar en tjej, som inte kan fatta detta med åren, trots dom skymtande gråa håren. Ja visst värker väl

kroppen,  men sinnet är ungt och livet känns än mera läckert än tungt. Och så gammal att jag är vis och klok har

jag då inte än blivit. Så än har jag stora förväntinngar på livet.

                      Jag hade också tänkt berätta om livets mest fantastiska efterrätt, som är mina barnbarns barn

Alina 3år, och Gabriel 2år, och så lilla Moa 1/2 år, som jag tack vare min ålder fått möjlighet att njuta av.

Men det får bli en annan historia, som kommer nästa gång vi ses.

Allt gott till er och hoppas att ni/vi får en tervlig helg trots kylan. Vi har ju värme i husen och kläder att ta på oss

Det är minsann inte allom givet, vet vi när vi ser oss om i världen.  Kära hälsningar från mej  Sonja.

God morgon, i denna vackra februariedags klara solsken över det vita vinterland som vi har omkring oss,

bara synen av detta fyller mej med en härlig lycko känsla. Men det som fick mej att vilja skriva på detta tema i dag

är teve-programmet där man söker finna lycka och välbefinnande på olika sätt,  bl.a att besöka djurparken med

delfiner som anses vara ovanligt possitiva och kärvänliga djur, och som visar detta både i sättet att vara, som att

låta sig beröras och på så sätt också berör, och genom sin glada uppsyn och sina visslande ljud, som ger possitiva signaler till alla i dess närhet både människor och djur. Ja det var säkert en fin upplevelse för henne som var där på besök, men det blev knappast någon beståend "Lycka."

Sen var hon ju på besök hos Karolina af Ugglas, och fick se hennes olika sätt till kreativitet, och vara med i den stora sångkören som hon leder i någon kyrka och det blev säkert en härlig upplevelse för flickan från Tv. som var

med även här, tyvärr vet jag inte vad hon heter.  Bra vibbrationer sjöng dom om, och så var det säkert, men lycka

är ju något ännu mycket större än det, när jag sett de där programmen har jag tänkt  "så synd att ingen talat om Gud i dessa sammanhangen" men det kan man kanske inte förvänta sig i Svt.

                       Så nu tar jag chansen att föra Lyckosökandet  mot högre höjder, genom att visa på olika texter och

tankar på temat "Lycka",  det första som jag kom att tänka på var "Barna bönen", som dom flesta av oss som lever

i dag väl känner till, och som slutar Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får. Många människor i vårt

land känner ju till den, och har kanske efter många år inte kännt sig behöva någon Gud, men i svåra situationer i livet kan det vara bra att ha det i minnet för att få kontakt med den som älskar barnen, även om åldern överskrider

medelåldern med god marginal. Han blir alltid lycklig över att höra av sina barn igen, han som skapat oss alla.

                       Att försöka fånga lyckan, är alltid svaÅt, ty den kommer när tiden är inne. Här en vers som jag

fann i en liten bok som jag har som heter Tänkvärt om stillhet,  så här lyder den...

LYCKAN ÄR SOM EN FJÄRIL,

SOM DÅ DEN JAGAS

ALLTID ÄR UTOM RÄCKHÅLL,

MEN SOM, OM DU LUGNT

SÄTTER DEJ,

KAN SLÅ SIG NER PÅ DEJ.

Från samma bok kommer ochså följande text...

Om vi inte har frid, kan vi inte vara lyckliga,

kan vi inte dela frid och lycka med andra,

inte ens med dom vi älskar, de som bor under samma tak.

Om vi har frid, om vi är lyckliga,

kan vi växa som blommor och sprida glädje,

och alla i vår familj, hela vårt samhälle, får del av vår frid.

Så ett par kortisar, av mina egna dikter...

NÅGON

Det finns inte bara något

i allt vi ser, utan Någon.

Någon bakom jorden,solen,

månen, och bakom alla

gnistrande stjärnors prakt.

Vem kan denna Någon vara,

en amatör, en slump bara?

Denne Någon som har lämnat

sina spår i hela skapelsen.

Sitt mästerliga Signum.

CARPE DIEM

Grip dagen

som Gud dej ger.

Himmelen rodnar av glädje

i den vaknande morgonen

Guds finger skriver in

ännu en dag av nåd,

i din historias dagbok.

En oanvänd dag,

till Dej utgiven...

Grip dagen i glädje !

Allt gott till er, Lycka och frid önskar jag er med kära hälsningar från Sonja. Välkommen nästa vecka !

Hallå där ute i datarymden, har jag några besökare kver efter mitt långa uppehåll ? Hoppas det, annars skriver jag ju för döva öron höll jag på säja, men det kanske i stället blir för icke seende ögon, om ingen tittar in på bloggen.

Men jag skriver i alla fall vidare nu ,får väl kolla på besökare sedan. Om ni undrar varför jag varit så tyst ett tag så

beror det på att jag/vi varit borta, jag flydde fältet här hemma för jag har fyllt jämna år, och då kan det bli allt-

för jobbigt att ta emot alla hemma. Nu har vi varit till släkt och vänner på olika ställen, och träffat många och haft mycket trevligt på olika sätt.

Vi var bl.a i Stockholm och såg Romieo och Julia, med Måns Selmelöv. Det var en fantastisk och annorlunda och

härlig upplevelse med mycke vackra dräkter och härlig sång och musik föstås. Tyvärr är den ju också så högljudd

musiken nu för tiden så jag fick sitta och hålla för öronen, så var det också på en annan musikal, som var var på

med kristen musik och kristna artister, behållningen där skulle gå till "hemlösa" där var Röda Korset också inblandat.

Där var Simon Ådahl med, och honom ville vi ju alla höra förstås, föreställningen började kl. 18, 30 och hans framträdandede började ca. 22.30 så det kändes som en lång kväll mot natt. Åtmindtone i stussen. Denna föreställning var i Gävle. Vi var i de trakterna och hälsade på hos vår yngsta dotters familj, där fick jag också fira min födelsedag, t. o. m. två gånger, först på söndagen då familjen bjöd på härlig födelsedags middag. VI jag och min man blev då uppmanade att gå till Pingstkyrkan för dom hade hört av sig och bett mig läsa dikter, när dom hörde att jag skulle komma . På så sätt kunde dom hemmavarande förbereda födelsedags festen med vacker dukning, paket och sång. Nästa dag måndag var alla i fam. i övrigt borta på jobb och skolor, så då for mim man ut till Arlandastad, åt och schoppade, åtminstone jag.  

Sedan var vi till Märsta några dagar och fick bo hos goda vänner, träffa våra två älsta barnbarn och vårt lilla barnbarnsbarn Gabriel, som jag har längtat så... att träffa vi har inte setts sedan i juli han

har nyss fyllt två år, så jag trodde att han inte skulle känna igen oss men det verkade han göra direkt, så det var

ju kul. PÅ söndag var vi alla 14 st. ut på restaurang och tillsammans, och jag blev firad på nytt, tillsammans med

Ankis lillflicka Moa som hade sin födelsedag just den dagen. 

Som ni hör har det inte precis varit några döda punkterunder min bortavaro, det är det inte nu sedan vi kom hem heller i går hade vi vårupptakt för pensionärsgruppen som jag brukar leda samlingarna för en gång i månaden. Och på söndag så skall jag vara mötesledare i kyrkan, och ha tårtkalas efteråt, på lördagen före är det födelsedagsfirande för mej och vårt andra barnbarnsbarn Alina 3år, där får jag också träffa vårt tredje barnbarnsbarn lilla Moa 5 mån. hos vår äldre dotter Lena som bjudit till kalas, sen tror jag att det är färdiggratulerat vad gäller mej åtminstone.

      Nu skriver jag en dikt i rakt motsatt  tema, nämligen att upptäcka Tystnadens rikedom.

      Låt mig få upptäcka, tystnadens rikedom

      vila min tanke och kropp,

      vila min ande och själ.

      Leva i tystnadens rike en stund,

      upptäcka vem jag egentilgen är,

      hitta min egen indentitet.

Hoppas vi hörs om nån vecka igen, nu skall jag nog vara hemma ett tag. Hälsningar från Sonja !!