Ja så träffs vi till ännu en lördags morgon, i förundran inför Guds sköna fantastiska skapelse, i dag tänkie jag berätta om vad en näve mull kan inehålla, ja det är inte jag som vet allt detta utan jag fortsätter att använda mig av författaren Stefan Edmans enorma kunskaper. Eftersom det är vår och många i våra trakter just nu håller på med vårbruket bl. a. min man, så tycker jag det passa bra. Vad kan en näve jord innehålla?  Så här skriver Edman. I en handflata ryms nästan likamånga levande organismer som det finns människor på jorden. Kan det vara sant undrar jag det är ju bara jord ? Där finns bakterier, som fixerar kväve och driver runt näringsämneni ett sinnrikt kretslopp. Det är dessa osynliga som tillverkar jorden vi odlar i och får vår mat igenom, så också vår köpta mat.

Våra liv börjar hos dem därnere i  markens mörka katakomber, där fröerna sätts och kommer upp i den skapelse Gud tänkt för var och en av dom. Än är det under- bara blommor i olika vackra färger och former, eller olika grönsaker och rotfrukter, beroende på vad vi väljer att sätta. Vi sår men Gud ger växten.  Och så här på våren fylls ju markerna av tusentals olika växter stora eller små utan att vi gjort

någåt annat än kanske väntat och glatt oss över deras återkomst, liksom träden som nyss var svarta och kala men nu står där så skirt gröna i sina olika blad formationer. Ja vi lever i en underbar årstid just nu, det gäller bara att ta vara på den och vara ute i Gude fria natur så mycket som möjligt. Min man gläder sig just

nu över regnet som kommer nu, han säger att det behövs för växten. men det gör

ju solskenet ochså. Jag längtar nu efter sol och värme, men maj ska ju vara kall,

för att fylla bondens lador all. Men snart är ju sköna Juni här, och då hoppas jag att det skall bli sol och värme, som i den dikt som jag nu får lust att sluta med.

EFTER REGN

Som solsken efter regn är den omsorg Gud,

din värme läker såren på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar vi längtar sol igen,

tack vare gråa dagar vi märker skillnaden.

Tack,för att du åter ljus till själen skänkt tänkt,

tack, för hoppets tankar som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn känns luften klar och ren.

av din kärleks skugga ger solen återsken.

Din kärlek öppnade min blick,

en skymt av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela och själen torr av törst,

du ger oss livets vatten och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd som tvättar själens öppna sår.

Allt liv behöver värme allt liv behöver regn,

i trygghet kan vi lämna allt i vår faders hägn...

Tack för i dag och välkommen med mej på en ny förundrans resa nästa vecka,

allt gott önskar jag er till dess. Hälsningar Sonja.

Välkommen till en stunds tankar, både mina egna och Stefan Edmans han som har

skrivit denna fantastiska bok som heter Förundran. Jag hade ju tänkt skriva om en

handfull jord och beskriva allt vad det kan innehålla enligt Edman, men jag väntar med det till en annan gång. För i går kväll satt jag i vårt vardagsrum och tittade ut över älvens spegelblanka vatten, och vill nu dela några bilder från detta.

Älven ser så oskyldigt blå och förädiskt vacker ut på ytan, flyter på som om ingenting hänt, men fortfarande gömmer sig sjukdomsparasiten Cruptosporadium

i dess vatten och dess 700 mils alla vattenledningar måste rengöras innan det är

ofarligt att dricka igen, och i går sa dom på Tv. att det kunde ta några månader.

Så det är tur för oss att vi kan hämta vatten där det finns frisktvatten att få.

         Men det var egentligen en annan sak jag ville berätta om, som jag såg där i

vatten spegeln i afton, ja det är inte första gången jag sett detta, det händer ganska ofta när älven ligger så blank som den gör just nu, men jag tror inte att

jag berättat det för er tidigare ?  Ni får rätta mig om jag har fel.

          Jo, husen här mittemot på andra sidan stranden, dom står på taken just nu

i älvsfårans aftonstilla vatten, ser ut att njuta av badet, och låter sig grundligt få

rentvås i alla vinklar och vrår, i varje fönster smyg och dörrpost, ja hela taket låter sig skjöljas och skrubbas oavbrutet i det säkerrt iskalla vattnet. Finner sig tåligt i kvälls badet, har liksom inget annat val, än att invänta kvällningen, som

tar sin tid så här i den ljusa norrlands våren.

          Annat är det när t. ex. när novämberkvällen sköter om tvagningen, säkert

ännu kallare, även om aftonsolens grönrosa ljus, har tänt lampan som nu lyser upp skymmningen, bakom svarta avlövade träd, som snart vänder ryggen åt ljuset.

och dagen drar ner sin nattsvarta rullgardin, och befriar husen. Vänder silluetten

rätt igen.

          Men för att återgå till i går, så befriades husen helt plötsligt inför mina

ögon det började storma våldsamt, älven blev som en kokande gryta av brun-rött

våldsamt skummande vatten, vinden röt och vågorna brusade våldsamt, och hus-

silluetterna och träd bilderna som nyss speglats i vattnet försvann i ett nu och

återkomm inte på hela kvällen, älven återtog aldrig lugnet. Men i dag flyter älven åter stilla ovh lungt, men först mot kvällningen börjar man se husen stå på taken

i vattnet igen.

           Så vill jag till sist återgå till en text av stefan Edman igen, som handlar om vatten, han skriver Drick ett glas vatten. Forskarnas mest fantasieggande teori är

att varje droppe - i hav och sjöar, i saliven på tungan, i ditt blod och i alla dina

60 biljoner celler - har sitt ursprung i iskristaller i en dåtida "Hale Bopp"  en svärm

av kometer som smälte och uppfyllde, Jorden när den kolliderand med vår unga planet.

Vattenmolekylen H,2 O, ( jag har ingen liten tvåa som det ju borde ha stått efter H-et här, men jag hoppas ni förstår ändå) vattenmolekylen, har en sagolikt vacker arkitektur, med sin 104 graders vinkel mellan syret och de två väteatomerna.

Allt liv, du och jag, står och faller med denna "heliga Geometri"

          Ja, vad kan man annat säga efter detta, annat än att Guds skapelse är fantastisk !!

          Jag vill bara tillägga att vårt ena barnbarn, var här i fjol sommar och han fotograferade när husen stod på taken i vattnet, jag skall fråga honom om han kan lägga in den bilden på min blogg, så ni kan få se bilden.  Hej då från Sonja.

som

Hej och en god lördagmorgon vill jag önska er alla, som idag tittar i på min blogg .  Ja alla övriga dagar också förresten, även om det då inte är lördag. Ni kanske funderar över  rubriken vad det skall handla om i dag, jo det

är ur boken med samma namn, som jag skall berätta lite. Det är författaren och biologen Stefan Edman som skrivit

en fantastisk naturbok om ni är intresserad av natur, kultur, skönheten och storheten i skapelse, och vårt fantastiska universium, och allt som kan finnas i en hanfull jord, så ska ni försöka få tag på den. Den innehåller allt !

     I början av boken skriver han, jag menar att vår kultur är i behov av en "förundransrevolition".  Ett skimmer av förnöjsamhet --- en motvikt till den ganska maniska tillväxtreligeonens kraftfyllda jakt på lycka.

     Han berättar att den här årstiden älskar han att sitta under en Lönn i trädgården, och glädja sig åt alla småfåglar

som återvänder varje år, efter att ha flygit i flera månader dag och natt, tusen ensamma mil, med hjälp av stjärn -

kartan i sin hjärna och vid disigt väder den likaledes nedärvda magnetkompass. En svensk sommarfågel, och på samma gång en afrikan på gästbesök.

       När jag, Sonja läser detta, måste jag få berätta om min syster och svåger, som var hemma på besök från Afrika, där dom arbetade som missionärer, dom var och hälsade på en gammal dam som bodde lite avsidigt, när dom satt  ute i sommarsolen och drack kaffe, bad hon att dom skulle sjunga någon sång på deras afrikanska språk och

dom sjöng  "Se Jesus är ett tröstrikt namn"  då kom det massvis med småfåglar kvittrande och satte sig på tvätt-

linor och telefontrådar och kvittrade med, kanske kände fåglarna igen språket från afrika.  Ja dom blir kanske tvåspråkiga småfåglarna som bor både här och där. Den gamla damen sa att hon aldrig sett så många fåglar där

förut någon gång.  Slut på min kommentar.

         Ja världen förminskas mer och mer, vi människor är både urgamla och ofattbart unga i universiums historia.

Själv har jag stjärnstott på min kind och osianernas vatten i blodet. Så skriver Stefan Edman poetiskt. Och jag kan förstå detta på ett särskilt tydligt sätt just nu, detta med vattnet, för nu är ju 1000-tals Skellefteåbor sjuka av vattnet från Skellefteå älven, som flyter så klar och lugn här utanför fönstert där vi bor.  Man kan säga  det är inte gulld allt som glimmar, och rentvatten är inte alltid drickbart. Det är parasiten Cryptosporidium som förstört vårat vatten, samma parasit som var i vattnet i Östersund, för något halvår sedan. Så nu undviker alla som kan att dricka älvsvattnet även om det är koktdet blir inte gott, kan man säga.

I vår fam. har vi inte haft några besvär. Tack vare goda vänner som kommit med dunkvis av rent vatten tiil oss,

tack gode Gud för goda vänner och friskt vatten. Det varnas ju också i Bibeln om att dricka  ur usla brunnar. Både symboliskt och på riktigt, är det skadligt för oss själva.

       I morgon ska vi sjunga en sång om att få våra brunnar fyllda av Guds rena vatten,  texten kommer här...

      FYLL VÅRA BRUNNAR

      /: Kom och fyll våra brunnar med Ditt vatten, o Gud

       fyll oss med Din Helige Andes regn.

       Vi vill öppna våra munnar för att dricka av Ditt liv

       Låt Din Andes regn få falla över oss. :/

       Ja låt Andens regn få falla, falla över oss igen, så att öknen kan få blomma

       och träden bära frukt. För vi törstar och vi längtar efter liv från Dej Gud

       låt Andens regn få falla över oss.

       Visst var det en fin sång, även om ni bara kan läsa texten, om ni kommer till Missionskyrkan i morgon får ni

höra den live, då våran cellgrupp skall hålla i mötet och visa hur en cellgrupp kan arbeta. Det skall handla om Andens frukter.  Nästa vecka fortsätter jag att berätta ur Stefan Edmans bok, vet ni förresten vad en näve mull kan inne-

hålla ?  Nej, jag trodde väl det, men det vet Stefan Edman välkommen att förvånas och förundras över skapelsen,

Allt gott önskar jag er till vi hörs, förhoppningsvis redan nästa vecka. Hälsningar Sonja.

Hej och välkommen nu i vårmånaden maj, nu har vi ju nyss också firat påsk och  glädjen i  Jesu uppståndelse, jag måste få gå tillbaka dit lite till och skriva ner en dikt som jag hittade i min skrivbok om tystnad, den heter ...

UPPSTÅNDELSE KORSET

Jag såg en så talande bild av Dej,

en bild där Du inte fanns kvar.

Du hade lämnat korset,

men Din bild fanns där ändå

så tydligt att alla kunde förstå.

Klar framstod bilden

av ditt segrande liv,

det liv som övervann döden.

Du som är dörren, himmelens port

allt för oss har Du gjort.

Fullständigt ordlös, talar bilden nu

genom Din synliga bortavaro.

Men härefter eviga närvaro.

Ja, i vårtiden påminns vi om att livet övervinner döden, de nya liven pockar på,

livets pulsar hastigt slå, grodd och blad och knopp, ur kalla marken sticker opp.

Nu fortsätter jag med några vårdikter, vissa har ni kanske läst förr, men hoppas i så fall att de tål att upprepas. Det skall ju en bra dikt tåla.

LOVSÅNG

Dej vill jag lova du skapelsens Herre,

för att du gjort jorden så skön,

dej vill jag lova, för våren som kommer

för späda björken som nu lyser grön.

Dej vill jag lova för livets vatten,

du kommer som ett stilla regn.

Dej vill jag lova, för du håller världen

alli fort i din kärleks hägn.

Dej vill jag lova liksom fågelsången,

som nu strömmar mot vårblå sky.

Dej vill jag lova som kan lösa fången,

och göra en människa ny.

Lovad lovad, vare han

som led och dog för oss,

lovad han som seger vann

och tog vår boja loss.

KÄRLEKS BREV

Nu nalkas sköna sommaren,

Guds kärleks, brev till oss.

Ett bevs på liv, från död

som han har lovat oss.

Död var marken, frusen sjön,

djup och svepningsvit låg snön.

Kala, stela träden stod,

nu jublar allting Gud är god.

Nu lever allt på nytt igen,

nu kommer sköna sommaren.

Årstiders växlingar han åt oss ger,

kärleksfullt danat, så att vi ser...

Och tryggt kan lämna våra öden,

till han som övervunnit döden.

BÖNESUCK

Inte inte ens en vind, så svag så svag

som från en fladdrande fjäril, en sommardag.

Behövs för att sända vår bön till Gud

för han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot himmlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

DRÖMMFLYKT

Som en skimmrande fjäril

i fladdrande flykt,

ville jag sväva,

på ljudlösa vingar.

Njuta av färgerna, vinden,

livet och färden bara,

utan att behöva förklara.

Nu är det väl bäst att jag slutar, medan ni orkar läsa allt. Det blir nog flera natur-

dikter här frammöver. Kära hälsningar och tack till alla er som besökte min blogg

till Valborgsmäss. Jag önskar en trevlig helg i det vackra vårvädret,  Sonja.