God morgon det ser ut att bli en vacker lördag, lämplig för bärplockning för några

hurtfriska pensionärer kanske dagens barn och ungdommar har tyvärr inte upp-

täkt charmen, av att gå i skogen och fylla hink eller korgar med mogna härliga bär eller svampar, som ju också hör den här års tiden till. Men i dag tänker jag skriva lite om "bär-minnen" från barndomen, som jag minns upplevelsen då. Hoppas du känner igen dig och att du förstår vardags-språket, som jag använder nu.

BÄRA

Minns du ljuvli´smak´n

å himmelsdofta,

utå åkerbära.

däri bott´nskyla

på emaljere muggen??

(stäng öga, å tänk efter...)

SMULTRONA

Ha du lärt bånbåna dina

å let efter dem där gobära,

där i långgräse ?

Så dem kan  få sä

en rikti munnfyll,

å  sommarsmak´n

som ba smultronbära

riktit´ kan ge.

BLÅBÄRA

Aldri är väl blåbära

så blåans go, nuförtia´

som däm va då...

när vi hadd plåc´ke

ti först mugg´n,

å man riktit fick fyll

"lillhanna" sin, å ba´ äta.

Eller när man fick slå däm

ti kall mjölka, strö på sockre,

å  riktit  n j u t...

BRANNBÄRA

Så kalle vi hallona,

när vi va barn,

dom växt bäst där

de hadd brunne, sa man.

Dä va väl däför, man kalle

däm för brannbära?

Dom lukte så härlit,

när man kom riktit nära.'

Men dom krylle å vitmaska jämt,

Sticki va kvista,

å brännnässlen bräntes,

å när bära va ränse.

va skörd´n ett  skämt ...

VINBÄRA

Vinbära åt man

när vi lekt kurragömma,

då gömmställe dingne å bär,

Där satt man så välgömd

så ingen kunn hitt en,

till slut gick man fram

för man mådd int så väl...

I LNGONSKOGEN

(Detta handlar om lingonplockning i nutid)

Genomskinlig glasklar luft,

blågröna himlar...

Dova tysta skogar

med smala mjuka stigar,

där myran drar sitt strå

till stacken.

Solen värmer mej i nacken,

förgyller skogens röda gull

själv jag tar mig munnen full...

Festlig känns skogen plötsligt

dukad som till gästabud !! 

Ja tänk vilken rikedom vi har här i Sverige, utan att ta det till vara. Medan folk från andra länder, betalar dyra flygresor för att komma hit och ta reda på rike-

domen som finns i våra skogar.

Hej då, till nästa vecka, nu tänker jag gå ner i vår trädgård och plocka in bären i krusbärsbusken. Det skall bli gott att äta på till sportprogrammen senare i dag.

Ha det så gott ni också, önskar Sonja!

Hej alla glada, så här på lördagmorgonen, i dag är jag glad för att det inte regnar som spö i backen, och inte stormar

det heller som det varnas för i stora delar av landet, kuling varning var det också på vissa håll. Här är det bara lite gråmulet, och det ljusnar på himmelen mer och mer. Och skall man äta surströmming är det ju bra att kunna äta ute,

det blir liksom ingen skön "efterdagen" doft av surströmmingen eller hur?  Jag skall ju skriva en Surströmmings visa

hade jag lovat, ja det blir samma som i fjol jag har inte fått tid och inspiration till någon ny. Men innan jag skriver ut den vill jag berätta lite om jobbet för dom som skall fiska upp strömmingen och dem som rensar och lägger den.

OM MORGONEN

Tidigt vaknar sommarljuden, fiskmås flockars jubelskri

fiskebåtar styr mot hamnen, nu är vilans tid förbi.

Nu skall strömmingsskötar tömmas, silverfisk i morgonljus.

Fiskelyckan skall bedömmas, kvinnor kommer från vart hus.

Samling så vid salteriet, här skall rensas, rent och fort.

Flinka händer river, sliter, som om dom ej annart gjort.

Här skall fyllas kar och tunnor, lagom salt och kryddor i.

Dom som står i strömmings kladdet, struntar i vad det skall bli.

När så sista fisken rensats, tvättas bort vart strömmings fjäll,

när alla strömmingslådor länsats, man undrar hur går i kväll ??

(Så här gick det till på 40-talet, i dag sköts ju det mesta maskinellt) men jag tyckte det var roligt att påminna om slitet på den så kallade "gamla goda tiden".  Nu till visan...

SURSTRÖMMINGS VISA   (M el. Tu ralle ri Hurra !)

En surströmmings visa, skall skrivas i dur

så ska de va, --- fast den är sur,

förgyller den hösten ,

i fest efter fest, då blir ju hösten bäst.

Då samlar sig vänner, från fjärran och när

som alla förtjusta, i surströmming är.

Så ska de va, då blir man gla,

Tu ralla ri, HURRA !

Sen sitter vi nära, till bords med varann´

trångt ska det va, men det går bra.

Och andas de kryddiga dofterna in,

de ökar aptiten min.

Med glädje och lust rensar alla sin fisk,

fast fiskrensning brukar ju oftast, va trist.

Nu går det bra, så ska det va,

Tu ralle ri,  HURRA !

En stor tunnbröds kaka, är lämplig att ta

på denna ska, potatisen va´

där ovanpå lägger man rödlök och dill,

och surströmmingen där till.

Ta sedan klämman, helt lungt till din mun

och känn på den ljuvliga doften en stunn...

Lyckans minut, väntan är  slut

ta munnen full och njut !!

Med detta vill jag önska er en trevlig helg, och en härlig surströmmings fest, när

den nu blir. Om ni inte har denna visa sedan förra året, så får ni gärna skriva ut den, och använda på eran surströmmings skiva.  Hälsningar från Sonja.

Välkommen denna vackra lördagsmorgon, det känns skönt att se solen igen efter gråa regnväders dagar. Jag hade

tänkt att skriva lite om surströmming och skriva en surströmmingsvisa som ni skulle kunna få skriva ut och an-

vända om ni ville, men det får bli nästa vecka så ni kan ju vara på alerten då, så får ni något nytt att sjunga på

surströmmingsfesten, det är ju inte riktigt aktuellt förren till veckan. I dag vill jag i stället skriva om den vackra

stilla älven vi har här utanför fönstret, som är ovanligt spegelklar i dag på morgonen. Jag skall berätta lite närmare

i dikten som heter som dagens rubrik nämligen...

SPEGLINGAR

Grön lyser älven i dag

av björkarnas grönska,

grönt speglas gräset

som står invid stranden.

Grå speglas bryggan

som ränder i grönskan.

Glittrar gör ytan,

som prissmor i sol...

Björkarnas vita stammar krumbuktar sej,

i älvsvatten spegeln.

Som om dom tänkte se på oss !!

Se så vackra vi är, och inte så stela

som ni tror.

Kanske björkarna tror att spegelbilden är sann,

liksom vi tror på bilden vi ser i spegeln.

Vi glömmer så fort även vi, att den viktigaste sidan

finns inuti.

Ja, världen ligger liksom dubbel

inför mina ögon,

vad är rätt och vad är fel ?

Båda är rätt, inget är fel,

bara dubblerat

tack vare en spegelklar

vattenyta.

TID

Som sanden vid stranden

rinner mellan mina fingrar,

ur min bräddfyllda hand.

Så rinner tiden bort,

lika ljudlöst och stilla.

Tiden osynlig, ogripbar

men ändå så påtaglig,

tid, snart det dyrbaraste

vi äger.

Alla i vår tid, har ont om tid.

Går inte att köpa för pengar

tid, kan ingen låna,

tid, kan ingen få.

Tid, kan ingen ge som gåva

till någon som man håller av

även om man vet,

tid, är det enda han riktigt

behöver.

Vår tid har vi var och en fått,

att förvalta som ett pund.

STRAND FYND

Drivved, gråtonad

i fantastiska former,

åratalsslipade

av havet.

Sammetsmjuka

i handen.

Disigand av

naturens mästarhand.

STENEN

Tänk att en sten

kan vara så slät,

så skön...

att hålla i handen,

att stryka mot kinden,

att bära i fickan,

som trygghet...

Kanske för att

den är en flisa,

från urtidsbergen.

Som slipats och slipats

av vågor och sand,

sen urminnes tider

tills nu...

STIGEN

Stigen mot havet,

finns inte mer.

Nu finns den bara

i minnet.

Men fötterna minns

och havet finns,

det är sig ännu likt

åtminstone på ytan.

Tack för i dag, det blev några blandade kortdikter på temat, strand och vatten. Och nästa gång blir det ju också

lite "vattenkänning" för då skall jag ju skriva om fisk, även om den då är i förpackad form, nämligen Surströmming.

Välkommen tillbaka då, önskar Sonja.

Välkommen till en stund med mej denna lite regntunga morgon. Jag kommer att skriva ett par spontan dikter som jag har skrivit nu på morgonen med tanke på vädret.  Den första heter...

DAGEN KOMMER

Morgonen blir liksom stilla

efter regnet på något sätt,

att ta sig en tupplur

en stund, känns nu helt rätt.

Livet blir med dämpat

än när himmelen är blå,

då börjar man fundera

vad man ska hitta på.

Men nu kan man bara vara

under himmlens tunga ögonlock,

och bara ha det lugnt och bra...

Om man inte liksom ja,

lördagsblogga ska.

(Det här var en s.k spontan dikt, som jag fick lust att skriva på grund av vädret)

Fortsätter på samma tema, med en spontan dikt till,  som handlar om...

HÖST KÄNSLA

Plötsligt kom hösten, liksom...

redan första veckan i Augusti,

värmen och solen försvann

som i veckor varit nästan för grann,

för het för oss nordbor att tåla.

Nu blev dagen kylig och kvällen blev kall,

ska vi tro att sommaren kanske är all ?

Nej inte redan, man vill protestera,

av sköna sommaren behöver vi mera.

Men hösten den har ju sin charm även den,

vi gläds när vänner och grannar kommer igen,

efter sommarveckor fria.

Detta var ett par spontan dikter, nu ska jag skriva en dikt som ni kanske hört förut, men eftersom det regnat i natt, tycker jag den passar bra  den heter...

EFTER REGN

Som solsken efter regn, är din omsorg Gud

din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, jag längtar sol igen

tack vare gråa dagar, vi märker skillnaden.

Tack, för att du åter, ljus till själen skänkt

tack för hoppets takar, som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns nu luften klar och ren

av din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

och en skymt, av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela, och själen torr av törst

du ger oss livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvättar själens öppna sår,

Allt liv behöver värme, allt liv behöver regn

i trygghet kan vi lämna allt, i vår faders hägn.

Så vill jag önska er en trevlig helg, ni vet väl om att det är friidrotts S.M här i stan just nu. Och i dag är det Hundkapp också på Hundkapplöpningsbanan, så

nu när ni haft sovmorgon kan ni ju ut och kolla på olika aktiviteter i stan.

Jag önskar er allt gott tills vi ses om en vecka, hoppars jag. Hälsningar Sonja.