Godmorgon och välkommen, idag tänkte jag bätta om att min man och jag är GIDEONITER, det är en organisiation som delar ut Nya Testamenten i skolor och på sjukhus till polisen m.m Ni har säkert kommit i kontak med detta i något sammanhang, vi har också en egen tidning med samma namn som organisatioen. Nuvill jag skriva och berätta om en artikel som jag läste, där det beskrivs om vad ett litet N.T kan få betya.

Det är en man från Vietnamn som berättar...

Jag var sjukvårdare för 1:a kavalleriet där. Efter åtta månader hamnade vi i en eldstrid, och vi blev tillfångataga.

Jag hade ett NyaTestm. som jag fått av Gideoniterna, där jag skrivit  mitt namn och mina föräldrars namn och

adress. När vi togs tillfånga lyckades jag smyga det med mig in i fångenskapen. Jag blev fånge där i fyra år, under den tiden blev jag slagen och även satt i isoeringssäll. Vissa fångvaktare var mer brutala emot oss än andra.

Tre av oss  lyckades fly och lämnade allt, inklusive mitt Nya teamente. Efter tre veckor, blev vi slutligen räddade av

våra egna trupper.

Nu bor jag i Florida och för ca. två år sedan berättade mina föräldrar på tel. att dom fått ett brev från Vietnam som

var adresserat till deras adress. Till min stora förvåning kom det från en av de vakter som hade torterat mig  värst

under fångenskapen. Han hade funnit mitt testamente och behållit det. Sedan hade han flytt till Thailand och som resultat av att han läst mitt testamente, hade han tagit emot Jesus som sin Frälsare.  Nu var han pastor i Florida.

Han skulle komma till  Miami  och ville få  kontakt med mej. Så jag gav honom mitt telefon nr. När han och hans

fru kom till Florida bestämde vi oss för att träffas. När vi möttes föll den person som förut torterat mig, på knä

framför mig och bad om förlåtelse. Jag  sa att jag måste få smäta detta, och han förstod.

Jag blev inbjuden att komma och dela min berättelse i hans församing, men en vecka innan jag skulle tala i hans

kyrka, drog orkanen Andrew in över Miami-området.Under orkaen hade han åkt ut att se till att hans församlings-

medlemmar var i säherhet, men blev själv dödad. Hans fru vädjade till mig att ändå komma och tala, eftersom det

var hennes  makes önskan. Från min förre fiendes talarstol fick jag förlåta honom, och hans fru gav mig det lilla

Nya testamentet som jag fått från Gideoniterna, som jag lämmnat efter mig när jag flydde från Vietnam.

Min efarenhet visar hur mäktigt Guds Ord är och vad det kan göra. Det gav mig tröst och styrka under min fången-

skap. Det rörde sedan vid en man som hade varit extremt brutal, men som förvandlades genom  Guds kärlek och

Hans varsamma hand.   Berättat av Fred Hanzilik Forida

Visst var detta en fantastisk berättelse om ur Gud kan verka geom sitt ord.  Hälsningar från Sonja. 

Hej go vänner ! Förlåt att jag kommer en dag senare är vanligt, men bätter sent än aldrig, hoppas jag att ni tänker.

Som ni ser så fortsätter jag med hösten som tema, vi har ju fått en ovanligt lång höst i år, liksom en lång sommar.

Och det har väl dom flesta svenskar ingenting emot, särskilt vi som bor här uppe i norr, vi hinner nog få snö och kyla så det räcker. I dag har jag bara tänkt skriva dikter som handlar om hösten, och inga andra tankar.  Börjar som förra gången om att skriva om lönnen, som fortfarande är en av dom få träd som har lite av löven kvar...

HÖSTRAPSODI

Lönnen har nu med vindens hjälp,

förvandlat den gröna gräsmattan

här utanför vårt fönster,  

till en matta täckt av sina gula vackra blad

som glänser och skimmrar i solen, som guld !

Men avlövade speglar börkarna

sina rakborstliknande kronor,

i älvens isklara vatten.

Står där nakna, osminkade,

avslöjade in på bara stammen.

Längtar snö, att skyla sig med.

Rönnens frostiga leende

med sina rödklasade läppar,

får bladen att rodna allt mer.

Väntande vinterns frusna fåglar

och vinterns barfotadans.

Höstens alla gömställen

befolkas nu av vintersovarna,

som ställt in sina inbyggda

tickande små tidsklockor

på vårväckningen.

Nässelfjärilen, postar sig själv

i höstens brevlåde gömma.

Våren skall med solens hjälp,

lösa ut försändelsen och läsa.

"LIVET HAR ÖVERLEVT"

skall den skriva,

med sin fladdrande flykt

över nygröna ängar.

Ja visst längtar vi redan till den tiden, men det är nog tur för både växter och djur, att det brukar bli en hel del snö,

i våra trakter, annars skulle dom ju inte överleva. Så vi fick förvänta oss att se dom på nytt nästa år, även om dom flesta inte är samma individer, blommor och blad så är det ju samma arter, och ser likadana ut, till glädje för oss.

Ja, detta blev några fortsatta tankar om hösten, få se om vintern hunnit görs sig påminnd till nästa gång, annars

hoppas jag att ni orkar några flera höst dikter, då i en lite dovare tonart.  Ha det gott önskar Sonja !

God morgon,tänk att vi än kan få riktigt vackra dagar med sol och himmelblå, det gör livet liksom lättare på alla vis

Men dom flesta lövträd står nu avklädda och svartbruna mot himmelen, med undantag för lönnarna som än har dom

flesta löven kvar, vi har en stor lönn här på tomten till min glädje och till min mans bekymmer, det är han som får ta

reda på alla löven när dom hamnar på marken.  Hur som helst, kommer här en liten dikt om lönnen...

Den stora praktfulla lönnen, här utanför vårt fönster.

Glöder skönt i morgonljuset, med sin färgrika palett.

De stora vackra löven, vinkar glatt som vill dom säja, se på mej.

Se så vacker jag är, i min nya färggranna höstklänning !

Som klädd för fest, innan vinden skall rycka bladen bort.

Inför den långa vintersömnen.

I dag hade jag egentligen tänkt skriva under rubriken, Vad ger vi våra barn?  Det är Marcus Birro som jag skrev lite om förra veckan som jag skulle vilja fortsätta citera lite, efter som jag har liknande tankar ofta själv. Han vänder sig emot, medias ofta osmakliga utbud . "Alla tävlar i att bete sig så svinaktigt som möjligt, jury, ståuppare,

bloggare, programmledare, som idioter. Alla vill vara eleka. Sätter en ära i att bete sig svinaktigt."

                                                  
                 Marcus Birro

"Nu förfasar vi oss över att Bris slår rekord i antal telefonsamtal, medan vi avtrubbat köper elakheter från tv och internet. Ser vi inte ens sammanhangen?  Folk som höjer röstenmot den nya tidens underhållningsterror tystas ner och kallas för kultursnobbar. Vi flyttar och flyttar gränsen för hedrer, ära och värdighet så långt bort att vi inte vet var vi hade den en gång."  Varför väljer vi att degradera oss frivilligt ?  Frågar Birro och jag håller med honom, hur många gånger har man inte stängt tv.n inför programm där  dom skrattat åt andras ångest t.ex och som nu, pro-

grammet som heter Starke man. Ja visst kan man undra vad vi ger för moral och etik uppfattning till våra barn.

Och dessutom allt skräp, omoral och våldsvidrigheter som finns att hämta på detta medium t ex.

Men nu, den gångna veckan kan man ju inte klaga på utbudet till och för Världens barn, där barnen här i Sverige har

fått vara med oss vuxna och samla in pengar till behövande och lidande barn i andra länder. Då har dom också fått

uppleva glädjen av att ge, och känna sig behövda, vilket nog kan vara en bristvara här i vårt välordnade land. Och

så underbart att se givmildheten bland befolkningen här i landet, och möjligheten att vinna alla dessa fina priser hjälper ju till förstås, och så många härliga och duktiga artister som ställt upp och deltagit, gratis får man väl

tro och hoppas. Här kan varken jag eller Birro klaga på temat eller standarden. Och på söndag får vi väl se slut-

resultatet då också alla sparbössorna utifrån landet blivit räknade, det blir spännande att höra.

Tack för i dag, ochsom vanligt vill jag önska er en riktigt trevlig helg, kära hälsningar från Sonja !

Hej igen, och välkommen till en stund med mej på bloggen, denna överraskande vackra oktober morgon. Jag blev riktigt lyrisk när jag drog upp rullgardinen och fick se solen lysa från en molnfri himmel, så jag var tvungen att ta

fram penna och papper för att skriva ner lite "lyriska" tankar om vad jag såg. Ni har kanske samma utsikt själva men hoppas ni ändå vill följa med mej en liten stund i hösttankarna för dagen.  Så här skrev jag...

OKTOBER MORGON

Höstmorgonen glittrar i dag, fylld av ljus

i motsats till gårdagens, mulna grå regntunga skyar.

Träden vinkar, med sin guldfärgade lövrikedom

konkurerar med varandra, i färg och form

lika övermodigt, som våra dagars bankmiljonärer

vars guld har försvunnit likt, bladguldet från träden

som med en vindpust, förvandlar löven till mull...

Dock genom Guds skapelse, återkommande på nytt

varje år så länge världen består.

Bankguldet är en världslig valuta, där man kan undra

hur detta skall sluta ??

Och Marcus Birro, som jag skrev om förra gången

har också hammnat i blåsväder,

det är lätt i vårt land, när man bekänner sin tro

och vill satsa på K. D. som ev. partiledarkandidat

vid höstens förestående val.

Då blir han avskedad, från erbjudandet att leda

kvällsöppet i Tv. 4. i höst.

Det är nog som han skrev i Världen i dag,

för några veckor sedan...

"Det finns väl något rebelliskt

att våga tro i Sverige i dag.

Tro på Gud, tro på kärlek,

familjen, troheten, nykterheten.

Tro över huvudtaget är bland det

farligaste vi har i Sverige i dag."

Ja tyvärr har han rätt, i Sverige förstår vi inte att det är Guds beskydd som gör att vi inte haft krig på över 200år,

att det är Guds nåd att han inte har lämnat vårt land, till vår otros Gudar som tror att vi klarar oss själva, vi är så

sekulariserade, så många av våra barn inte känner någon trygghet, och våra ungdommar skär sig och skadar sig

själva för att för en stund känna den yttre smärtan, i stället för den indre smärtan av tomheten i sina liv. Vi är alla

skapade av Gud, och finner inte full trygghet förren vi har funnit honnom, han är inte långt borta från någon av oss

men han tränger sig inte på någon, han vill att vi själv skall be honom komma in i våra liv. Det räcker med en tanke eller ett rop, om du känner att du behöver det. Nu tycker jag att det kan passa med en av mina dikter som lyder...

Inte ens en vind, så svag så svag

som från en fladdrande fjäril, en sommar dag.

Behövs för att sända vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck ifrån vår jord,

sänder mot himlen bevingade ord.

Bönens mål Guds kärlek var,

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

Nu vill jag önska er en fridfull och skön helg, gärna ute i Guds sköna natur denna vackra höstdag. Hälsningar Sonja.

Hej på er, go vänner ! Hoppas att ni förlåter min bortavaro från bloggen ett par veckor. Men olika saker som påkommen resa, födelsedagar och inbjudan till diktläsning, 30 mil bort. Har gjort att jag inte kunnat uppehålla kontakten, under den mestatiden skulle vi vara hos vår dotter, och där har jag kunnat skriva mina bloggningar förut, men den här gången kunde jag inte komma ut på min blogg där, så det var inte min mening att vara så här osynlig

men nu är jag hemma igen.

     Som ni ser kunde jag inte lämna  Hösttemat  riktigt än, vi har ju en fortsatt varm och vacker höst, efter den sköna sommaren. Fast det var visst bara 2 grader, i morse säger min man, men solen strålar ju från en molnfri himmel så det blir nog skönt frampå dagen.

Så nu får jag lust att skriva ett par höstdikter, medan det finns lite färggranna löv kvar på träden...

Jag börjar med den som heter Höst gobiläng, kanske ni har hört den förr men hösten upprepar sig ju också...

HÖST GOBILÄNG

Nu väver hösten på en gobiläng,

innan frosten den blir för sträng.

Nu sömmar hösten med frusen hand,

ett broderi i höstlövs brand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för ett öga att vila på,

mot bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten en färggrann matta,

om några veckor vi bort den kratta.

Ja hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten bladen för häftigt kysst.

Då river höstvinden väven ner,

att hösten värma behövs den mer.

Nu stoppa hösten det täcke som,

den, vårens knoppar vill bädda om.

Ja sommaren har börjat klättra ner

från trädena kronor,

i sina färggranna kjolar.

Offrar sina sista blad

täckande marken,

att beskydda våren. 

Slut med dikter, för den här gången.

Hösttemat vill jag dock följa upp på ett annat sätt.  Min man och jag har ju fylli 80 år för ett tag sedan, så vi kan

väl anses vara inne i livets höst s.a.s Men det är med oss som för hösten här utaför, vi är vid god vigör även om vi liktsom bladen på träden förändrat hårfärgen något. Men åldern gör också livet ännu rikare, genom att familjen växer med barn och barnbarn och barnbarnsbarn, vilket ju ger livet en alldeles extra rikedom och krydda. För ett par veckor sedan var vi till vårt yngsta barnbarnsbarns fam. för att fira hennes 1 års dag, då hade hon börjat gå lite och var pratsam på sitt lilla vis, hon blev jätteglad för paketen även om papperet och banden var nog så spännande

som innehållet, i dag är det dags för att fira pappans födelsedag, och då får vi chansen att träffa också vårt andra 

eller ska vi säga första barnbarnsbarn, som nu är 3 år, världens läckraste 3 åring tycker vi stolta, gammel morfars.

Och förra veckan fick vi möjlighet att träffa också vårt tredja barnbarnsbarn Gabriel, som är 2 1/2 år han bor i 

Märsta, tyvärr får vi ju inte träffa honom så ofta, så han var lite blyg och avvisande i början, men vi hade köpt en

bil vars motor väsnades ordentligt, så det gjorde susen. Ja barn barnen på stås ju vara livets efterrätt, och nästa generation blir ju ännu betydelse fullare, för då är vi flera som får dela glädjen.

Det som gjorde att jag fick lust att skriva om gladjen i barnen i dag, var faktist för att jag läste författaren Markus Birros berättelse om glädjen att få vara pappa, efter att ha förlorat två barn, en flicka och en pojke är han nu lycklig

över att ha två små barn där hemma, en flicka och en pojke och kärleken till dem har ingen gräns, säger han och lyser av lycka på bilden i tidningen. Han håller på med en ny bok hans trettonde, som heter "Pappatexter" hans före-

gående bok skrev han efter förlusten av sina två tidigare barn, den har titteln Svarta vykort, det skall bli intresannt att läsa dom båda. I nästa tidning har han en artikel där rubriken är...   Vad ger vi våra barn?   Ja det är en mycket berättigad fråga i dag i Sverige tycker jag , som jag nog kommer att ta upp nästa gång.   Med dikter från mitt dikthäfte "Våra barn ropar" ! 

               Med önskan om en trevlig helg slutar jag för i dag, Hälsningar Sonja.