Välkommen i denna gråmulna dag, till en berättelse som hände i ungefär samma väderlek som nu. På den tiden var

jag med i riksstyrelsen för Gideoniterna. Om ni inte vet vad det är för organisation så kan jag berätta att det är vi

som delar ut dom små röda eller blå Nya testamenten som skolbarnen brukar få i sjunde klass. Och vi damer i orga-

nissationen, vi har vita små testamenten, som vi delar ut bland vårdpersonal.

Ni kanske undrar varför jag berättar detta nu, jo det är därför att jag blev kallad till en Gideonitkonferens ner till Örserum i Småland. Vi var för tillfället hos vår dotter i Gävletrakten. Då ringde jag upp en kvinna i Huddiksvall trak-

ten som också tillhörde riksstyrelsen, och undrade om jag skulle ha möjlighet att samm åka med henne. och hon sa

att hon skulle kunna ta upp mig i Valbo, som ligger strax utanför Gävle. Jag tyckte hon var duktig som vågade köra själv denna långa väg som det skulle bli. Det är ju bara ungefär 60 mil sa hon, ja det skall vara en norrlänning till

det, tänkte jag.

Men kvällen innan resan ringde hon och sa, jag vet inte om jag vågar köra dom varnar för snö i hela landet,

och jag har bara sommardäck på bilen, och min man är inte hemma och kan byta däck heller. Ja men vi får väl be,

att vi får slippa snön där vi skall färdas, Gud vet ju om vilka vägar vi skall ta sa jag förtröstans fullt, eftersom  jag tidigare fått många "väderbönesvar".

Hon skrattade lite och sa, ja be om det du då, om du har tro för det. Men glömm inte att det är 60 mil. Jaa sa jag jag ska tala om det för Gud när jag ber, fast det vet ju han om ändå svarade jag.

Tidigt nästa morgon, träffades vi så i Valbo, då hade hon redan kört en tredje del av vägsträckan, hittills inga be-

svär med snön.Vi hade på bilradion och hörde trafikvarningar för ännu mer snöfall söder över, detta var i början på oktober, så det var ovanligt med snö så tidigt där neröver. Vi såg vita fält vid sidan om vägen, men det snöade inte

just när vi var där. Våra respektive familjer ringde och frågade hur det gick i snöyran, bra sa jag som fick svara i mobilen, det verkar inte snöa på vägarna i dessa trakter berättade jag, fast det är bra med snö här vid sidorna av

vägen. Sen tog fel väg sista biten, en halv mil ungefär och då kom vi in i lite snöblandat regn, kanske därför att

Gud inte räknat med att vi skulle fara den vägen?  Men det var också det enda. När vi kom fram till konferns platsen, satt vi kvar i bilen och knäppte våra händer, och tackade Gud för beskydd. Vi skulle vara där i två och en halv dag, och hoppades på uppehålls väder på återresan, men det är en annan histori. Så det berättar jag om nästa gång,

välkommen då om ni vill höra hur det gick med åter resan. En trevlig helg vill jag önska er, Sonja

Hej och välkommen till en stund vid min blogg, i denna gråmulna och småsnöiga lördagmorgon. Visst längtar man efter solen nu, men det är också ganska skönt att det inte är så kallt, den här tiden då ju nordanvinden och kylan kan nypa i kinderna så här års. Jag kanske har skrivit om detta tidigare men i så fall är det bra länge sedan, så jag tror att ni som är besökare på bloggen nu knappast har läst. Det är några år sedan detta hände, men det är inte det jag nämde om i min senaste blogg, som skulle handla om en Smålandsresa. Men det handlar även nu om "bilar".

Detta hände en tidig vintermorgon då jag skulle till jobbet, som vid detta tillfälle låg ca. en dryg mil bort. Jag skulle öppna klockan sju på fritids, där jag jobbade ibland. Jag körde ut bilen från Garaget, och gick ut från bilen och stängde garage dörren, under den tiden stannade bilen och sedan kunde jag inte få den att starta om. Det gick inte alls. Då fick jag bråttom att ta väskan och försöka hinna till busshållplatsen, som ligger så nära att jag kan se den. Men jag måste genom en tunnel först. Men innan jag var framme såg jag bussen fara förbi. Men GUD ! ropade jag då, du kunde väl låtit bussen vara lite försenad, nu när du såg att jag skulle behöva den. Tillbaka till bilen för att försöka starta den på nytt. Det fanns ju ingen på jobbet att ringa till och jag var rädd att dom första barnen kanske redan stod där utanför och frös. Jag sprang in och ringde till dagis som låg i huset intill, och bad dom ta in fritids -

barnen till sig så länge. Ut till bilen igen för nya startförsök, men ingen hände. Då gick jag och öppnade motorhuven,

och just då stannade en bil, har du bekymmer med bilen Sonja frågade mannen, det var en bilreperatör som bodde i

närheten, och hade haft besök av mej och min bil mer än en gång. Han gick fram och tittade under motorhuven och sa, ditt batteri är ju stendött ja men jag kunde ju köra ut bilen ? sa jag  Och han sa att det måste laddas innan du kan köra med den här bilen, och att han kanske skulle kunna köra mig till jobbet om det gick bra för den kunden

vars bil han nu körde, men han  bilägaren, behövde till sitt jobb som låg på andra sidan stan. Hjälp suckade jag till Gud, jag har inte råd att ta taxi så långt, och det går ingen buss nära inpå heller. Då kom det ytterligare en bil och

stannade, och mannen sa "vad tur att fanns någon som var vaken så här tidigt" jag är ute för att läsa av vattenmä -

tarna i dag,  Jag har kört min son till jobbet därför är jag så tidigt ute, men här kan jag kanske börja då?  Har du nå

något fel på bilen frågade han och nickade åt min uppställda motorhuv, ja mitt batteri är tomt suckade jag. Då kan du få ta mitt sa han, och öppnade sin baklucka, där han hade ett nyladdat batteri ! Han hade just fått det tillbaka av

sonen som han nyss kört till jobbet. Bilreperatören var fortfarande kvar och satte snabbt in batteriet i min bil. Sen

drog jag snabbt iväg till dom väntande barnen. Utan att tacka varken reperatören eller batteriägaren, kom jag på

sedan.  I bilen tänkte jag på det underliga som hänt.  Jag kunde köra ut bilen ur garaget, annars skulle ju ingen ha sett min belägenhet...en bilreperatör som kände mej kom förbi före kl.sju på morgonen, och konstaterade att batte-

et var slut, därför kunde jag inte starta igen. Ännu en bil kom på plats i denna tidiga morgonstund, utrustad med det

jag just nu behövde som mest, ett nyladdat batteri ! Kan det vara något annat än Guds omsorg i detta, det tror inte jag, han som vet allt, visste förståss om att detta skulle hända mej, och sände ut dessa andra till min hjälp.  Tack gode Gud för din omsorg. Du som har lovat vara med oss alla dagar och på alla våra vägar.

Ja, detta var den första av några inlägg som skall bygga på samma tema. Om jag inte känner att jag vill bryta med något annat hett ämne. En skön och trevlig helg önskar jag er, gå gärna till någon kyrka och lär känna den underbara

Guden som jag berättat om. Det ger en fantastisk glädje och trygghet att få leva i hans omsorg.   Hälsningar Sonja.

Välkommen till min  blogg i dag, som skall handla om just den tid vi upplever som tydligast nu, att vi bor i ett

riktigt vinterland, med ca. en halv meter snö och nu sägs det att den snö som finns efter trettondags blidan, skall

bli dubbelt så mycket innan vintern är över. Det blir en hel del snöskottning det, inte underligt att det har bildats en förening här i Skellefteå för snöslunge ägare.  Nu till dikterna.

JANUARIDAG

Kanske för att vi, skulle minnas,

få en glimt, ges ett hopp...

lyser plötsligt solen fram, mellan molnen.

Kanske för att vi, inte skulle förtvivla

bli fotfästeslösa, i snömodden.

Kanske för att vi skulle ana vår...

glittrar frostens droppar, försilvrade

på kala grenar.

SKIDTUR  PÅ  HAVET

Nu är den tiden

då sommaren ligger kvar i minnet,

endast som ett varmt leende

från en kär vän.

Nu kan livet bara anas,

läsas av som spår i snön.

Då känns du livets Herre

så påtagligt nära.

Storheten i dina händers verk,

förstärks i den

isande oändligheten, över havet.

Nu landar stjärnorna parvis,

vid skidornas rätlinjiga spår

på den svepningsvita isen.

Luften rentvagen, rykande kall

livet står stilla i väntan...

Allt skall åter vändas

till värme och ljus en dag.

Som i skapelsens morgon

av Honom, livsdirigenten.

VINTERNATTS-RAPSODI

Högt över skogens

frusna toppar,

har vintergatan byggt bo.

Glimmande stjärnors

skälvande ljus

där på oändlighetens hav...

Norrskenets ljuskaskader

vecklar fräsande ut,

hela sitt spektrum

av flammande färger

över himlens isgröna kupa.

Färggranna tungor

slickar lystet himlavalvet,

törstande efter

flämtande stjärnors frost

i vinternatten.

Månens frusna silverfat

vinterhimlens lampa,

försilvrar nuet.

VINTER HAV

Vitt, vitt, isande vitt

binder förstelnade vågor.

Öarna skylda

i snömjuka bolster.

Skogen vit

och rimfrostklädd

allt, allt, isande vitt...

Tur att ni som läser detta, har värme i huset där ni sitter annars kanske ni börjar frysa av all vinterkyla jag skriver om, men jag hoppas ni också att ni liksom jag kan känna storheten i Guds skapelse även i vintertiden.

Nästa gång skall jag berätta om en äventyrlig resa, 60 mil i en gammal typ "skåpbil" med sommar däck i värsta snö-

yran i början på oktober, som jag och en annan kvinna gjorde på snöfri väg, efter förbön. Välkommen då  Sonja.

God morgon, även om det är en lite gråmulen dag här uppe hos oss i norra Norrland, så får vi nog vara glada att

vi bor och är just här, att dömma av väderleksrapporterna som sänts i dag på morgonen. Här är det i allafall inte

storm och inte har vi haft eller har strömmavbrott heller, och det är inte så kallt heller, utan snarare lite för milt

men hellre det än iskallt, som det ofta är här uppe den här tiden. Nu till ämnet som ni ser i rubriken, först ...

TRETTONDAGSAFTON

  (ett 40-tals minne)

Stjärnan och stjärngossar, Judas så svart

kom jämt på besök,frammåt trettondags natt.

Sjungande gossar som hade svärd,

kom då skrämmande in, i vår lilla värld.

Judas gick runt, tiggde pengar i pungen

sjöng om Herodes, som ville åt ungen.

Funderade om den ungen, kunde vara jag?

Jag satt under bordet, med kramp i magen,

jag avskydde alltid, som barn den dagen.

Trettondags helgen är ju egentligen den helgen efter jul, då man räknar med att de tre vise män som var stjärntydare, astronomer skulle man säga i dag, hade fått se en ny stjärna tändas, och visste att det

betydde att en konung var född, dom hade studerat och väntat på att detta skulle ske vid den tiden.                      Så lastade dom sina kameler med bl.a dyrbara gåvor till det förväntade konungabarnet, och drog iväg.

I bibeln berättas att de följde betlehems stjärnan, efter som dom var stjärntydare och att deras gåvor var

guld. rökelse och myrra, och att de var tre män i olika åldrar. Den förste sökte en konung att hylla, och den

andra sökte efter Gud han var en medelålders man, den tredje mannen var en gammal man, som plågades

av alla fel och brister som han hade på sitt samvete, han sökte en frälsare.

Jag har skrivit en dikt om detta, om ni orkar läsa, den är ganska lång...

TRETTONDAG

De färdades i mil på mil, för nått de trodde på

de hade läst i österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Mesias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem

som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.

Men dessa män i hjärtat fått, en längtan efter Gud

de sökte i palats och slott, och väntade fanfarers ljud.

Herodes som var en listig man, sa han ville hylla även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.

Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns

i ödmjukhet de lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist

de utan stolthet böjde knä, och kännde då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son !

På änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.

Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött.

och glädja oss i juletid,  ett barn för oss är fött.

Måste berätta att jag har gjort ett julspel med denna dikt som grund, som vi kommer att spela upp i Missions-

kyrkan på Trettondagen kl. 16, välkomna dit för att se våra vackert klädda "vise män" och lyssna till budskapet, och sjunga med i sångerna som handlar just om detta tema. Efter andakten har vi förplägnad och lättsamt program

med tävlingar och lekar nere i samlingslokalen. Välkommna !

P.S Jag måste visst ta tillbaka det här jag sa om det lite gråa men sköna vädert, men nu har jag upptäckt att det blåser ordentligt även här, och det går ganska yviga vågor här nere på älven.

Med detta vill  önska er alla en trevlig och fin helg, denna sista helg i årets julfirande.  

Hälsningar från Sonja !