Välkommen till min blogg denna vackra lördagmorgon, sista dagen i mars. Ännu är det en hel del snö kvar 

här uppe i Norrland, säkert en meter här inne på gården där snön blivit uppskottad för att ge s.a.s få fri lejd

mot soptunnor och ingången mot bron. Men det brukar ju försvinna som genom ett trolleri bara det blir lite

värme, men just nu har vi fått ett bakslag på den fronten, i natt har det nog varit ca. 10 grader kallt, så vi,

läs Harry tog chansen att frosta av frysen i källaren genom att bära upp frysvarorna på bron, under natten

och just nu är det dags att bära det ner igen, jag har ju så besvärligt i mina knän så jag kan inte göra så

mycket i detta fall. Så därför sitter jag här vid bloggen och tänkte skriva om lite om vårtecken i alla fall.

Jag tänker göra det i diktform i dag, och börjar med...

VÅRVINTER

I vårvintermorgonens kyla

stiger solen upp,

i all sin glans

som Afrodite ur havet.

Himmelen rodnar inför

det avklädande ljuset,

som närmar sig allt mer.

Fågelsångens toner

har plötsligt förändrats

i glad för väntan...

Men skatorna skriker och

bråka om frusna björk-

kvistar till bo bygget.

Våren är på gång...

SNÖSMÄLTNING

Nu smälter de frusna

och marken bereds,

för liv igen.

Under den smältande isen

porlar ett levande vatten än.

Nu vänder ljuset åter

som i skapelsens morgon

var bestämt.

Även om våren kan tveka

så följer årstiders

växlingar jämt,

efter dess uppgjorda plan.

Naturen följer skapelsens bud,

naturens ordning vilar i Gud.

Så till någon PÅSK DIKT

Men först några egna tankar, när jag för nån vecka sedan läste Johann 6 : 22 som heter Livets bröd, står det

i v. 41 Judarna förargade sig över att han sagt:" Jag är brödet som har kommit ner fråm himlen", och de sade

"Är inte detta Jesus, Josefs son?  Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner

från himlen? " Dom visst förstås ingenting om Marie bebådelse, genom ängeln Gabriel, som vi vet åtmindtone

vi som känner till bibeln något så när, men jag kan inte låta bli att undra...

OM DET VORE I DAG

Om det vore i dag,

skulle vi då din Gudom förstå?

eller skulle vi tvivla

håna och slå,

precis som dom gjorde dig då ?

Om det vore i dag

som du gick här omkring,

gjorde under och synder förlät.

Skulle vi lika likgiltigt

bara se på,

tills vi stod där

vid korset och grät ?

Om det vore i dag

o, min Herre förlåt,

är jag rädd, att vi

tvivlat som dom.

Än i dag hörs din röst

men vi lyssnar förstrött,

till ditt kärleksfullt

manande kom !

Med den funderingen slutar jag för i dag, och hoppas att ni vill återkomma till veckan, då det ju närmar sig en

Påskhelg att minnas och dela både lidande, sorg och glädje, i våra kyrkor och församlingar. Kristenhetens största högtid. Kom och var med du också, som inte vanligtvis brukar gå till någon kyrka då, det kan bli ditt livs stora

upptäckt. Välkommen till Missionskyrkan där jag har mitt andliga hem, men det finns ju andra också att välja på,.

allt gott vill jag önska er tills vi förjoppningsvis ses igen. Till några fler dikter inför påskhelgen. Hälsningar Sonja !

Hej och välkommen till dagens bloggning, jag tänker anknyta aanknyta lite till föregående veckas tema som blev att handla ganska mycket om barn med Downs syndrom. läste att den 21 mars är det Down syndrom dagen då  F.N har valt en särskild dag med konferens på detta tema. I dag är jag glad att få precentera detta från den positiva sidan. Familjen Roos, Ramqvists dotter Hedvig 7 år, har denna diagnos vars mamma Jessika säger. " Ingen har lärt mej och familjen lika mycket om livet som hon har gjort". Visst krävs det en del extra arbete, men dessa barn ger så mycket mera igen, genom sin glädje och mjukhet. Vi borde i stället uppmuntra och se positivt på olikheter hos människor säger en glad mamma Jessika.

Det finns många barn som har det jobbigt i Sverige i dag, t. ex. räknar man med att det är 38 000, barn som lever med föräldrar som båda är missbrukare. De barnen får ofta ta hand om både sig själva och föräldrarna.

Är det någon som ser de barnen?

En  1/2 miljon barnfam. beräknas leva i ekonomisk utsatthet, ensamstående mammor har det i allmänhet svårast, hur, hjälpsamma är man inom socialen,till  dom som orkar, vågar gå dit, kanske jag skulle säga?

Man kan ju undra hur lätt det skall vara att få hjälp, då ALS-sjuke Daniel Larsson inte skulle kunna få Trygghetslarm inkopplat, efter som han behövde få det på mobiltelefonen, ingen omöjlighet visade det sig, men först blev han ju nekad av den anledningen, hur kan man bara ha mage att ifrågasätta detta hjälpmedel i Daniels sittuation? Ser nu i Norran att han till slut fått sin larmanordning, skamligt att det någonsin skulle ifråga sättas.  Såg just i någon slags

statistik här om dagen,att Skellefteå komun var den näst rikaste i landet. Så det borde ju inte hänga på kostnaden.

Då borde man ju också kunna satsa mera pengar på så väl, barnomsorg som skola, det behövs ju mindre barngrupper

och mer personal. På både och där. Och även höjda löner för dom som jabbar med det käraste vi har, barnen !

Apropå barnomsorgen hörde jag i Tv.programmet Babel om ett nytt konstruerat "könsneutralt " ord nämligen  "hen"

som han ersätta hon/han betonades att indinteteten inte borde ligga i barnets kön utan vara ett s. k. neutralt ord.

Någon föreståndare på ett dagis sade sig arbeta efter ett s. k.Genus perspektiv, och där skulle detta nya ord "hen"

platsa precis, vad jag förstod.

I mitt huvud och i mitt hjärta ringer  Bibelns ord," Och Gud skapade människorna till man och kvinna" efter att han först hade sett att det var inte gott för mannen att leva alena.

Nu tror att jag skall ta med en liten dikt från mitt dikthäfte  " Våra barn ropar," den lyder så här...

 ROTLÖSHET

Våra barn har mist roten och själva fästet i livet,

ingenting längre kan dom, längre ta för givet.

Inga regler och normer, att hålla sig till,

rätt eller fel, ingen lära dom vill.

Att kallas han eller hon, är inte längre bra

ett nytt pronomen "hen" är det som gälla ska.

Mycket av moralen och etiken har försvunnit,

en fotfästeslös, skara barn har vi funnit.

Om vi ens ser dom !!

Och Gud sade.

Jag vill ge er några bud,

att hålla er till.

Jesaja:48 18-19

Nu skall jag sluta med detta,kanske något tunga ämnen som jag haft dom senaste två gångerna, men som förskol-

lärare och kristen så berörs jag förstås av dessa ämnen. Till veckan blir det väl lite vårtecken hoppas jag och sedan

om den stundande Påsken, lite dikter. Välkommen då önskar Sonja.

God morgon vill jag hälsa er alla som tittar in till min blogg denna veckan, som ni ser är det snabba kast i rubr-

ker och ämnen, från bilbekymmer och bönesvar, till ett helt annat och mycket viktigare och också svårare ämne,

nämligen funderingar på, hur har det blivit så vanligt och t. o. m. liksom accepterat med abort som preventiv -

medel. I onsdagen den 14/3 Skrev Marcus Birro en krönika i ämnet, han skriver. "Tron kräver lyhördhet mot vissa

grundläggande värderingar. Andliga grundlagar: Kärlek, tolerans, solidaritet. Livets okränkbara värde. Vad betyder

orden egentligen ? Är livet okränkbart eller finns det liv som man kan kränka, bara lite? Finns det liv som är värt

mycket mindre än andra liv? Han berättar om ett par i USA som fick en dotter med Downs syndrom, (Mongolid,

som vi brukar kalla det i Sverige, min kommentar.) De valde att stämma sitt sjukhus eftersom eftersom de anser

att sjukhuset borde ha kunnat ta reda på avvikelser. Paret har i sin stämmningsansökan också bekräftat att de då

skulle ha tagit bort (aborterat, dödat, avlägsnat, välj ord själv) flickan om de fått reda på att hon hade Downs syn-

drom. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer vi kunna välja bort barn med Downs syndrom. När vi väl börjat

rasa ner för den backen är steget inte långt till att börja desigan våra barn.

Det är redan känt att flickor aborteras just för att de är flickor. Men att ta den debatten i Sverige är som att hålla

i lava. Det går inte. Man blir bränd. Många reser sig aldrig upp igen.

Lite längre ner i krönikan skriver han. Allt liv är heligt. Alltid. En liten flicka med Downs symdromär INTE mindre

värd än någon annan nu när hon är född. Och då borde hon inte vara värd mindre INNAN hon föddes heller. Vi kan

inte själva, efter eget huvud och från fall till fall, börja nysta och trixa med det okränkbara människvärdet.  Det

är inte värdigt. Och i högsta grad oanständig.

I slutet på denna långa krönika berättar han, att familjen som stämde sjukhuset fick rätt. De beviljades skade-

stånd på 2,9 miljoner dollar. Det är den summa de anser att den extra vården av deras dotter kommer att kosta.

Frågan är dock om ens alla pengar i hela världen kan köpa tillbaka glädjen i deras liv, när deras dotter en vacker

dag frågar om det är sant att mamma och pappa en gång stämde sjukhuset för att sjukhuset inte lät föräldrarna

abortera henne.  Ja så berättar Marcus Birro om en allt för vanlig situation, också i vårt land i dag.

För ett tag sedan skrev jag om en drömm som min man hade, som handlade om samma ämne, men jag  glöm-

de tyvärr att spara det då, så nu berättar jag det på nytt. Han drömmde att han var ute på en kvällspromenad

i en vacker skogsdunge, och kom så fram mot en  liten sjö, innan han kom ända fram hörde han plaskande ljud,

han gick närmare för att se vad ljuden kom ifrån, då fick han se flera kvinnor som stod där och kastade något i vattnet, han gick närmare och trodde först att det var stora stenar som dom kastade, men upptäckte då till sin

förskräckelse att det var barnfoster som dom slängde i vattnet, och då hörde han en röst som sa,"Så här gör ni      iSverige med många av era blivande barn". och han vaknade, och var glad att det bara var en drömm. Men ty-

värr är det ju en realitet, i vår tid som Herren vill varna för.  Vi skall ju stå till svars för alla våra handlingar en

gång. Något att tänka på, medan tiden finns det finns ju också så många preventiv medel att skydda sig med.

Men ingenting kan ju vara underbarare än ett litet nyfött barn, och glädjen att följa deras utveckling genom

livet, säger jag som är både mamma, mormor, och mormors mor, så jag vet vad jag talar om.

Jag kunde också blivit en "ABORT" när min mamma var 48 år, blev hon av distriktläkaren på orten skickad till

lassarettet i Umeå, för att opperera bort en svulst i magen, som han sa. Men det visade sig dock där, att den-

na svulst inte var canser som man trott, utan ett foster, som blev lilla ja. Familjens sladdbarn som kom 13 år

efter sin närmaste syster. Och det tror jag var bra för mina föräldrar att få ett barn som fanns hos dom när

dom började vara äldre. Men så gammal som jag är nu, fick dom inte bli. Tack gode Gud att jag fick leva  !!

God morgon denna vackra lördag i mars detta nådens år 2012. Det är ungefär samma väder i dag som det

jag skall berätta om i dag hände. fast det var senare på året och snön var borta då, det kan man ju undra

när den skall vara i år, vi har ju meterhöga drivor här uppe i norrlands kustland. Jag berättade ju förra gån-

gen om när min lilla Fiat formligen bara dog ut, och jag blev förskräkt därför jag inte hade någon ny än som

jag bett om att jag skulle ha, men när jag kom hem ringde ju min man och sa att han köpt en ny i Umeå på

samma tidpunkt som min bil skar ihop.  Så här blev fortsättningen...

På fredagen fick jag skjuts av min granne till jobbet, och på aftonen när jag slutade för dagen då var min

man hemma och kunde hämta mej. Vi bestämde då att fara till Umeå och hämta bilen, redan nästa dag då

det skulle vara något slags jubileums firande där. Det kunde ju vara kul att se vad det skulle innebära ?

Jag vaknade glad och full av förväntan tidigt på lördagsmorgonen, annars är det inte vanligt att jag är mor-

gonpigg precis. Därför har min käre man under drygt 50-års tid, bjudit mig kaffe på säng så att jag skall

vakna till nån gång, som han brukar säga. Men nu var jag pigg och längtade efter att få hämta min "Nya"

bil. Ja helt ny var den ju inte, men den hade inte gått so många mil. Det var en äldre prästänka som ägt den

och det kunde jag ha glädje av direkt, det fanns flera kristna band i hanskfacket.

När vi kom fram till Bilfirman, möttes vi av stora skyltar KOM OCH FIRA MED OSS ! Köp ny bil i helgen och få,

nu minns jag inte hur stor den procenten var som dom gav under helgen. Harry hade också fått rabatt på

Fiaten fastän den inte var helt ny, och fast det var på fredag. Jag kan inte låtabli att tänka att Gud visste för-

stås, om denna BILFIRMAS FÖRESTÅENDE JUBILEUM och tyckte att det kunde bli en bra affär för mej, som

inte har så gott om pengar. Nu var det förstås min man som betalade, och han har inte fått betalt för den än...

Så kom det ännu en glad överraskning, alla som köpt bil då (även på fredag) och hämtade bilen på lördag fick

var sin stor frukt korg, fylld med ost, kex, en stor flaska vin, som vi gav bort innan vi for från stan, där fanns

också en hel färsk annanas, och många andra både vanliga och ovanliga frukter, och några olika påsar med godis.

i botten på korgan låg en vacker vävd duk, som jag sedan använde som duk i sommarstugan. Harry som är livs-

medels handlare sa att den här är säkert värd minst 300 kr. I dagens penningvärde ungefär det dubbla.

När jag tacksam och glad, satt i min "nya" Fiat, och körde hem emot Skellefteå, kom jag ihåg att jag skulle

sätta på bandspelaren, någon sådan hade jag inte haft i den gamla. Då tonad det fram en glad och härlig sång

om att "Gud är med oss på livets väg" och det var något som jag just då kände tydligt och klart.

Och som jag gjort många gånger både före och efter denna händelse. Visst är det fantastiskt att få förlita sig

på en Gud som lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände, och för honom är ingenting för litet eller för stort.

Med detta avslutar jag detta tema, om Gud i vardagen jag har mycket mera jag skulle kunna berätta i ämnet,

men detta får räcka för den här gången. Jag har inte bestämt temat för nästa gång, men välkommen att se vad

blir. Kanske något i diktform, det var ju ett tag sedan. Ha det så gott till dess, och välkommen åter !!

Önskar jag er Sonja.

Hej och välkommen till en stund med mej då jag åter upptar temat "Gud i vardagen", och jag fortsätter också

att berätta om bilar, som jag gjort i dom föregående på detta tema. Men nu lämnar jag vintervägarna, och dess

bekymmer.  Nu fick jag tråkiga besked från min trogne bilmekaniker, han som var med och hjälpte mig med att

sätta in  det "nya" bilbatteriet tidigt en morgon som jag berättat om tidigare. Han talade nu om för mig att

min kära gröna lilla Fiat började att ha gjort sitt s.a.s Han uppmanade mej att försöka "hitta" någon ny bil så

snart som möjligt, den här kan skära ihop vilken dag som helst, sa han varnande.

Så på lördag, då min man var hemma, for vi runt hos olika bilförsäljare, men dom flesta var alldeles för stora eller

för dyra för mej. Jag började också kolla i tidningen efter begangnade bilar, men ingenting av intresse fanna där.

Och vad gjorde Sonja Sandström ?  Jo som vanligt började hon ropa till Gud om hjälp, gode Gud låt min bil fungera

till dess att vi kunnat köpa en ny !

Men redan på hemvägen nästa torsdag, skramlade det bara till i motorn och den gav upp "andan" skulle jag nästan

vilja säga.                                  

Jag provade att starta om den igen, men det hände ingenting. Tur nog kunde jag ratta in bilen vid en

busshållplats, som jag just var i närheten av. Tur förresten ? Det var säkert Guds omsorg det också. Jag satte ut

treangel skylten bakom bilen. Då kom några unga killar och ville lånanyckeln för att kunna starta upp den igen men

insåg genast att det var "kört". Strax efter, kom 12- bussen som jag kunde åka till stan med, och därefter med en annan buss till tunneln på Skelleftehamns vägen, som ligger alldeles ovanvör vårat hus på Nygatan. Nu var mitt bekymmer hur jag skulle kunna ta mig tillbaka till jobbet, men efter vägen mot huset mötte jag min ena granne

som erbjöd sig att köra mig tillbaka till jobbet efter lunchen.

När jag kom upp på våran bro hörde jag att telefonen ringde, så jag skyndade mej att låsa upp dörren. Det var

min man som ringde, och jag berättade upprörd om vad som hänt på hemvägen, då sa min man med lugn röst,

var de tklockan fem i tolv?  Varför frågar du det sa jag, Jo därför att jag köpte en blå liten Fiat till min fru just

fem minuter i tolv. Hur vet du tiden, undrade jag häpen. Därför att försäljaren sa just då vi avslutat affären,

nu är klockan fem i tolv, då kan jag ta lunch nu. Ja det kunde nog vara just vid den tiden sa jag, för tolvbussen

kom ju strax efter att jag satt ut varningsskylten sa jag häpen. Och jag tänkte på att jag hade bett Gud att min

bil skulle få fungera till dess att vi kunnat köpa en ny bil. Och det hade den ju gjort, det var bara det att jag ju

inte hade den här nu och kunde använda den. Men det hade jag ju inte heller bett om, utan bara att den skulle fungera tills dess att vi hade köpt en ny. Jag tror, att den gode Guden log i sin himmel då, inte bara över att han

gett mig svar på den bön jag bett, utan också över vad han hade i beredskap och skulle ge som extre bonus, när

vi skulle hämta bilen på lördagen, men det får bli nästa veckas bil berättelse...

Nu vill jag bara önska er alla en riktigt skön helg i det vackra vårvinter vädret som Gud oss ger. Kära hälsningar

                                          från Sonja.