Välkommen, i den grå, Alhelgona morgonen, där himmelen fäller frusna tårar, liksom deltar i den sorg, som vi

många känner i dag. När vi skall besöka våra  käras gravar, och tänder ljus till deras minnen. Men det är samtid-

igt en stilla glädje, att gå till gravarna och liksom umgås med de kära,  som vilar där.

I dag har jag tänkt skriva några dikter på just, Allhelgona temat.  Jag börjar med den som heter. . .

ALLHELGONAKVÄLL

I Allhelgonakväll, vi tänder våra ljus,

och mörkret trängs undan av 100-tals ljus.

En kärleksfull handling, vid grav efter grav

till minne av kära, ett glimmande hav.

Symbolen att död, för från mörker till ljus,

graven är en dörr blott, till vår faders hus.

Men kanske det är svårtjust då, att förstå.  Men då får vi be Gud om hjälp, att liksom få denna känslan

BÖN I MÖRKRET

Gud låt mig se i mörkret, Din kärlekslågas ljus.

Gud, låt mig ana Glädjen, i himmelrikets hus.

Hjälp mig se att sorgen, kan bli en väg mot ljus.

När natten blir som mörkast, då nalkas gryningsljus.

När gråten i mig stillnat, men kvar finns smärtans glöd,

då står Han nära intill mig, Guds son är inte död.

Han som livets vatten har, när vi förgås av törst,

i dödens mörker också var, men uppstått vilken tröst.

I SORGEN FINNS HAN

Ja, i sorgen finns han, som är glädjens källa.

I mörkert finns han, som är livets ljus.

I gråten finns han, som vet om våra tårar.

I smärtan är han, som var smärtornas man.

I tomheten finns han, som kan fylla behoven.

I brännande törsten, Han livsvatten ger.

I dödskylans natt, finns Hans kärleks värme.

I hopplösheten, Hans ord består.

Han som vid din sida går, och omsluter dej

på alla sidor, intill tidens ände.

JUBLA !!

Jubla mitt folk, säger Herren, jag har en fristad berett.

Dit ni en gång skall få komma, vars like ni aldrig har sett.

Jubla mitt folk och sjung sånger, så att er själ kan bli fri.

Där skall ni sjunga med änglar, en himmelsk sångkör få bli.

Jubla mitt folk säger Herren, över vad som vänter er där.

Har jag inte visat min kärlek, till lovsång hor er, redan här.

Jubla mitt folk, tro på löftet, som jag genom Kristus er gett.

Jubla mitt folk edra ögon, skall få se vad ingen har sett !!

Några tankar om livet och döden. Som en vindpust som drar över ängarna, så kort känns ett människo liv.

Även om det blir långt,  är det som ett rö i vinden, som blåser det bort, och dess platsn syns inte mer.

Men när vår tid här är förliden, då finns hos Herren, all tiden,  evinnerligen...

Jesus sade; "Den som lever och TROR på mig, skall aldrig nånsin dö"  Joh. 11:26

Så, vår framtids dag, är ljus och lång. Som står det i en sång vi brukar sjunga i kyrkan. Ljusa framtids-

utsikter, och en god helg, vill en bloggare som lever i trygg förtröstan på Herren, önska er alla. Kram !

och välkommen nästa vecka, då det förhoppningsvis kommer en raport från en nyss hemkommen, knä-

opererad Sonja !  Som hoppas kunna höra av mej snart igen.