Alla inlägg under januari 2013
Välkommen till dagens blogg, fel dag egentligen, eftersom jag ju brukar mest skriva på lördagarna men
jag fick lust att skriva nu en stund eftersom jag är ensammen hemma ett tag, och då får jag förhoppnin-
vis vara ostörd. Som ni ser av temat, ligger mina tankar på vårt fosterland i dag, varför kanske ni undra?
Jo jag kan inte låtabli att undra över, varför mår många så dåligt, när vi har det så bra ? Många ung-
dommar orkar inte leva, många skadar sig själva på olika sätt. Hörde i går eller i förrgår att massor av
skolbarn, inte kunde sova utan behövde sömn medicin, och många större barn hade börjat kissa på sig
om natten. Det har aldrig skrivits ut så mycket lungnande mediciner till barn som nu...!
Skolverket och många rektorer, gör ju också sitt till, för att "skydda" barnen från det och den som vi alla
behöver, nämlig den gode Guden som har skapat oss alla, och som vi längtar till så länge vi inte har för-
härdat våra hjärtan, eller fått lära oss att det inte finns någon Gud. Tänk vilket mörker...
Jag skall berätta om en kille som heter Tomas Wallengren, som jag läste om i Tidningen Världen i dag.
Han har verkligen prövat både och. Han växte upp i en kristen familj, men tog inte till sig detta om Gud
utan som tonåring satsade han på en karriär som punkrockare. I samband med detta blev det många kväl-
lar med mycket festande, men när festyran lagt sig väntade ångest och ett djupt mörker. Då låg han ofta
vaken om nätterna och plågades av att han sårat kompisar och sin sambo. Från att ha varit en glad fest-
prisse var han vid 24 års ålder, en ångestfylld ja självmordsbenägen person, berättar han med tårad blick.
På min mammas födelsedag lovade jag att följamed till kyrkan vi skulle följas till en pizzeria efteråt.
Bakfull klev han in i kyrkan, där den kände evangelisten Joakim Sjöberg predikade. Nu inträffade samma
Gudsnärvaro som han kännt en gång förut, medn dragit sig ur. Redan fem minuter in i predikan så hade
Tomas bestämt sig att om predikanten skulle fråga om det var någom som ville bli frälst, så skulle han
räcka upp handen, och Carina tog samma beslut. Tomas upplevde då rent fysiskt hur all ångest lyftes av.
Guds härlighet formligen översköljde mig säger han. Och punkrockaren och gudsförnekaren förvandlades.
Han märkte också hur han på en gång förändrades i sitt sätt att tänka .De följande veckorna märkte han
hur han såg världen med nya ögon. När jag var ute såg jag naturen på ett helt nytt sätt, jag hade aldrig
tänkt på färger och former på allt skapat, som jag nu såg det var som att se en Disnyfilm, allt blev så
levande till och med husen såg färgglada ut. Och när jag läste Bibeln, så förstod jag plötsligt vad det
stod. Tomas har aldrig gillat att tala inför människor och att bli pastor var därför det sista han kunde
tänka sig, Men nu är han pastorsutblildad, och är glad att få leda människor till den Herre och Gud som
har förvandlat hans liv så underbart, åren som nykristen blev också en tid då han alltmer fick lära känna
den Gud som han trott bara var en sagofarbror. Tårarna har tagit över när den nu 40 årige tvåbarns pap-
pan försöker sätta ord på det starka han fått uppleva, det var och är så obeskrivligt underbart, säger en
leende Tomas Wallengren. Och vi tackar för att han velat berätta för oss.
Hoppas att ni också tyckte om att läsa denna ovanligt långa text, men jag ville belysa skillnaden
på att leva med Gud eller utan. Säg aldrig till era barn att det inte finns någon Gud för det är inte sant !
och det kan ta ifrån dom barnatros tryggheten. Som dom så väl kan behöva i denna otrygga värld, kanske
i stället för en massa mediciner, som bara hjälper tillfälligt vis.
Så vill jag önska Guds Välsignelse ! till er alla, och hoppas att vi får en trevlig helg på olika håll.
Kram från Sonja !
God morgon, och varmt välkommen till mej och min blogg, som nu har frångått jultemat eftersom det ju var 20 -
dag Knut föregående söndag, då jag berättade lite om hur det firades i våra trakter, i min barndom. I dag är ju
temat helt annorlunda, men något som också var vanligt i mitt barndomshem, vilket jag är mycket glad och tack-
sam för nu. Och jag har också fått många, många bönesvar genom livet. Men i dag har jag inte tänkt berätta om
det utan bara dela några tankar om bönen med er. Så jag börjar med en dikt som helt enkelt bara heter...
BÖN
Denna underbara gåva,
denna fantastiska tillgång
utan en enda begränsning.
Tack Herre,
att du har givit oss bönen.
Att vi får komma till Dej
när allting känns svårt,
och be att Du bördorna tar.
Att få komma till Dej
och säga förlåt,
till Dej vår himmelske Far.
Att få be om beskydd
och om änglavakt,
tänk vilken gåva vi fått.
Att veta till Dej
får vi komma med allt,
både med stort och med smått.
Men han som vill söndra och bryta isär,
mina händer som knäppta är,
han viskar i örat när han går förbi
det där är ju löjligt, låt bli, låt bli !
Men i tro knäppta händer,
till Herren gör stark.
Där fick den onde ej vinna nån mark.
Nej, där fick han veta, vem starkare är.
Håll mina händer allt fort Herre kär.
Jag har skrivit en dikt om att inte ens en vind, så svag så svag som från en fladdrande fjäril, en sommar dag
behövs för att sända vår bön till Gud, för han hör de svagaste böneljud. Men den tycker jag inte passar så bra
nu mitt i vintern, så jag börjar fundera på att klä den i vinterskrud. Det kanske jag borde ha tänkt på tidigare?
Vad tycker ni om det här försöket??
BÖNESUCK
Inte ens ett ljud, så tyst, så tyst
som en flinga faller, utan ett knyst.
Är ändå inte, för tyst för Gud
han hör det svaraste böneljud.
En bedjande suck blott, ifrån vår jord
sänder mot himmlen, bevingade ord.
Bönens mål, Guds kärlek var
i kärlek ger han och sitt svar.
Kan hända vi inte ens förstår,
när vi bönesvaret får.
Men Gud har på sitt suveräna sätt,
kunnat vända allting rätt.
HERRE BEVARA OSS
Herre bevara oss, från att förstelnas
från att slå oss till ro...
Väck oss, så att vi inte kommer in
i den stora likgiltighets, vilan.
Ty om vi tiger, skall stenarna tala
ja ingenting, är omöjligt för Gud.
Herre vi ber, gör oss öppna
för Din vilja...
Ge oss frimodighet, att gå ut
ur våra Kyrkors, skyddande gömslen
ut på obekväma vägar,
för Ditt namns skull.
Överskölj oss, med Din andes fulla kraft
och fyll oss, med Din
kärleksfulla livsbejakelse.
Så vi får bli, levande vittnen
på att Jesus lever i dag.
Nu tror jag att jag slutar här för i dag, hoppas ni är pigga och friska så ni kan gå ut i det sköna vädret, som det
verkar vara i dag. Även om det inte är så soligt och vackert som det varit tidigare i veckan, men då var det ju
kallt i stället. Jag är så förkyld så det är bara att hålla sig inne. Men det finns ju mycke trevliga sport program
att kolla på, även om dom Svenska tävlande inte lyckats så bra hittils, men kanske dom lyckas i dag, Hoppas
jag Sonja, allt gott önskar jag er !
Hej och välkommen i den klara och kalla Januari morgonen som har en begynnande sol på väg, detta ger mej
lust att börja med något helt annat än temat anger, men jag kommer tillbaka dit sedan, men först till dikten,
GRIP DAGEN
Grip dagen som Gud dej ger,
himmelen rodnar av glädje
i den vaknande morgonnen.
Guds finger skriver in ännu
en ny dag, i ditt livs dagbok,
en oanvänd dag, till dej utgiven.
Grip dagen han ger dej i Glädje !
Men den här dagen, som står som Tjugondag Knut, i vår almanacka räknas ju som slutet på julen för detta
år, och då hör jag sången "Nu är glada julen slut,slut, slut. Julegranen bäres ut,ut, ut. Men till nästa år igen,
kommer han vår gamle vän, ty det har han lovat"... Innan dess hade vi klätt av granen, så den stod där
aldeles avklädd och naken, och det låg massor med barr på golvet, det var innan plastgranarnas tid...
Men då framemot skymmningen tog en annan gammal tradition vid, då var det dags att "slå ut jula" som vi sa
då samlades massor av ungdommar, från olika delar av samhället, jag bodde i Hörnefors då, där Kämpe hade
en fabrik som b. a. gjorde pappers massa och även tillverkade papper. Gatan som gick strax nedanför fabrik-
en kallades helt enkelt för Gatan, ock i ett av dom husen bodde vår familj, ock husen var s.a.s Kämpes.
Och det kom ungdommar från olika delar av samhället, bärande på klubbor av olika dimitioner, en del var
tjocka som stockar, och halvmeters långa de var dom stora pojkarnas verktyg, min första och kanske enda
klubba, var så liten så dom skojade med mej och sa, att jag hade visst fått min från kvinnoklubben, och den
hade jag ju hört talas om, så jag nöjde mig med det detta var en s.k sammanträdes klubba. Här kommer en
dikt om denna händelse, som vi kallade för att "Slå ut jula"...
TJUGON DAG KNUT
Bergets ungar gick till strid, emot Gatans barn,
beväpnade med klubbor och med garn.
Men enade som en de stod, då Ågerns ungar kom,
dök övre Brukets ungar opp, så var det synd om dom.
Men en gång om året, då slöto alla fred,
i samlad trupp de allihopa, nu till verket skred.
Beväpnade med klubbor, i alla dimitioner
den oinvigde kunde tro, att de var invation här.
Det här var dessa ungars sätt, att fira julen ut,
man slog hårt på stugans bro, och uppå husets knut.
Man skrek högt i högan sky, när jul ur stugan gick
och slagen utav klubborna, dess steg markera fick...
Nog gick nån bro väl sönder, en dörr nån skråma fick
men detta hörde också till, när "Jula utet gick"
Dagen efter kom det snickare och målare, från fabriken som fixade till de skador som uppkommet under
Tjugondag Knut, kvällen. Så det var helt accepterat, att det kunde bli lite skador en sån dag. Kul eller hur,
det blev i allafall inget bråk emellan ungdommarna. Och någon åverkan annan tid hörda jag aldrig tal om...
SPISVÄRME
Kalla barnafötter, värmdes om kvällen
framför vedspisens nerfällda lucka.
Där fick man lägga sina frusna fötter,
för stickande upptining, till liv igen...
Yllestrumporna på tork ovanför
släppte sina fastfrusna snökokkor,
fräsande ner på de heta spisringarna
Minnet värmer än...
fast det var så länge sen.
Ja, här har ni fått några glimtar från den "gamla goda tiden" som mann brukar säja, ja nog var den bra,
på många sätt, men nog har vi det ännu bättre i dag, åtminstone malriellt sett. Tid och omsorg kanske
däremot, är en bristvara på många håll. Men det får bli en annan histori, tack för i dag, hälsar jag Sonja.
Hej, och välkommen till min blogg inför Tettondags helgen, men först får jag lust att skriva en liten dikt som
heter Januaridag, därför att solen lyser från klarblå himmel just nu, och det är väl ett bra tag sedan...
det har ju snöat i stort sett varje dag, i flera månader känns det som... Här kommer dikten,
JANUARIDAG
Kanske för att vi, skulle minnas
få en glimt, ges ett hopp...
lyser nu solen, från en klarblå himmel.
Kanske för att vi inte skulle förtvivla,
bli fotfästes lösa, i snödjupen där flingorna
fallit vita, dygn efter dygn.
Kanske för att vi skulle kunna ana vår...
glittrar nu frostens droppar försilvrade,
på kala grenar.
Nu går jag över till temat om Trettondags tankar, fast jag börjar med att berätta om Trettondagsafton när
Stjärngossarna brukade gå från hus till hus, komma och knacka på dörren och fråga om Stjärngossarna kunde
få komma in ?
Hoppas att några av er som läser detta, är så pass gamla att ni minns... Om inte så får ni ju veta nu,
TRETTONDAGSAFTON
(40-tals minne)
Stjärnan och stjärngossar, och Judas så svart
kom jämt på besök. framåt trettondags natt.
Sjungande tonårsgossar, där två hade svärd,
kom skrämmande in, i min lilla värd.
Judas gick runt och tiggde pengar i pungen,
dom andra sjöng om Herodies som ville åt ungen.
Jag satt under bordet, med kramp i magen, jag
avskydde alltid som barn den dagen.
(Det var berättelsen om att Herodies befallt, att
alla gossebarn upp till två års ålder, skulle dödas.
Han hoppades förstås att kunna döda Jesusbarnet.
Men Josef och Maria var ju redan på flykt därifrån
eftersom Josef fått veta detta av en ängel i sömnen.
(Jag har hört att det där ifrån ordet Ramaskri kommer
och det är klart att det blev myket gråt och klagan när
detta hände.)
Så till en dikten, om de tre vise männen.
TRETTONDAG
De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på,
de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.
En konung skulle födas där, Messias Frälsaren det är.
De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem
som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.
Men dessa män i hjärtat fått, en längtan efter Gud,
dom sökte i palats och slott, och väntade fanfarers ljud.
Herodes var en listig man, sa att han ville hylla även han.
Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp
en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.
Så såg dom Stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns
i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.
Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist,
de utan stolthet böjde knä, och kände då helt visst.
Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son.
På änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.
__________________________________________
Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,
och glädja oss i juletid, ett barn för till är fött.
Vi har inte myrra och guld att ge,
men vi har vår bön om förlåtelse.
Vi har våra hjärtan, vår tid, vårt liv
och våra framtidsperspektiv...
När vi liksom visemännen förstått,
att Messias Guds son, har även vi fått.
För vår skull, han kom hit till fattigdom,
att dela med oss, av sin rikedom.
Guds stora förråd, skall öppnas för dem
som har hittat vägen till Betlehem.
Som böjt sina knän, för barnet från Gud,
som i hjärtat förstått, julens glädjebud !
Med detta vill jag önska er en fortsatt skön och trevlig Trettondags helg, besök gärna någon kyrka så får Ni
dela glädje budet, som Visemännen fick uppleva. Sedan är det bara en vecka kvar, till Tjugondag Knut då
julen för året kommit till sitt slut. Före det kanska vi möts och jag får berätta att det gick ganska våldsamt
till i min barndom, då vi firade Tjugondag Knut, Välkommen då om ni törs och vill och kan, hälsar Sonja !
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|