Välkommen go vänner, till en stund med mej på bloggen, i dag har jag ju ett ganska ovanligt tema eller hur ?

Jag vill berätta lite om familjens senaste telnings dop, det var vårt barnbarn Robert och hans Angelikas andra

barn som döptes i söndags den 25/8 i Burträsk kyrka. Jag är så glad och tacksam varje gång vi får vara med om

en sådan händelse, vi som är gammel mormor och gammel morfar, detta är vårt fjärde barnbarnsbarn. Och han

döptes så i Faderns, Sonens, och den helige Andens namn och fick heta Ludvig, Harry, Ivan Lövgren eftrsom det är

hans efternamn. Det blev väl ett fint namn på en en liten kille i vår tid. Och gammelmorfar Harry blev förstås

stolt att få vara en av namngivarna. Under dopakten sjöng Ludvigs mormor Lena och faster Sara Psalm 606 i Sv.

Psalmboken, som lyder; Det gungar så fint, när han bär Dej mitt barn, han går på så mjuka sandaler. En mycket

mjuk och fin melodi, och underbara ord. Kolla själv i psalmboken så får ni se... Efter dopet hade Ludvigs stora

syster, snart tre år, sagt att hon då ville sjunga Blinka lilla stjärna där, för sin lillebror, så Lena och Sara tog

henne med och sjöng tillsammans med henne, dom stod lite ifrån mikrofonen, men då gick Moa som hon heter

fram till den och sjöng klart och frimodigt som bara en trygg treåring kan göra. Hon ville att sången skulle höras.

Efter dopakten blev det ett riktigt Dopkalas i församlingsgården, med många sorters hembakt bröd, och tre st.

också hemgjorda tårtor en med namnet LUDVIG på, så en HARRY tårta, och den tredje tårtan, stod det följdrik-

tigt IVAN på.  Alla namn med anknytning till släkten, och med olika dekorationer i blå marsipan, på vitt marsi-

pan överdrag. Ett gott och annorlunda sätt att tydliggöra att detta var ett dopkalas, och inte vilken släktträff

som helst. Fast visst är det också roligt att träffa och bekanta sig lite med, släkten från andra sidan också.

Ett fantastigt fint kalas som nog mest ordnats, förberetts och avslutades av huvudpersonens duktiga och på-

hittliga föräldrar, som också var både först och sist på köksavdelningen, samt att ställa till rätta alla möbler,

i församlings stora serveringsrum. Trötta men glada kunde dom sedan, ta alla oöpnade paket med sig hem, för

att ta hand om detta, som vi hoppas trevliga uppdrag, när dom fått vila sig litet.

Allt gott önskar vi Er som föräldrar, och Guds Välsignelse över hela familjen Lövgren !  Kram från gammelmormor !

      Hoppas att du som tittat in på min blogg i dag, känner att du fått ut någonting av min berättelse från en

viktig och glädjerik dag, ur mitts livs historia. Välkommen till nästa vecka då det blir ett annat tema, Sonja !

Välkommen i sommar-regnet, tur att ni liksom jag sitter inne och läser min blogg så ni slipper bli blöta,

jag vet inte om jag måste tänka om när det gäller diktvalet men det kan ju se helt annorlunda ut när ni

tittar in på bloggen senare i veckan, så jag skriver nog det som jag planerat i allafall och då blir det nå-

gra sommardikter. Den första dikten heter...

VÅR TILLVAROS ÄNG

Vår tillvaros äng, kan blomstra och grönska

som den skönaste sommardag.

I naturens bekymmerslöshet

skulle Gud önska att vi kunde leva Du och jag.

Se på blommorna på marken, se dess fullkomlighet

de lever i helig förtröstan, o att vi kunde det.

O, att vi kunde lämmna, bekymmer som tynger och tär

till honom som bett oss att lämna, sagt era bekymmer jag bär.

Så många blomstrande dagar, vår tillvaros äng skulle få,

se skapelsens språk till oss talar, så vi skall kunna förstå.

Att han som styr universium, och skapat allt med sitt bliv !

Är också kapabel att styra, ett kort litet människoliv.

SOMMARÄNG

Herre, din församlings brokiga skara,

kan också liknas vid en sommaräng.

Var och en med sin färg och sin form,

med sin glädje och sin sorg.

Med olik gåvor och temperament,

skapade Du oss.

Inga kopior eller plagiat, nej variationsrik

som den brokogaste sommaräng.

Var och en på sin plats i livet.

Dock är vi alla lika i ett.

Till Din, avbild skapade Du oss.

Så avslutar jag för i dag med en dikt från en annan av mina dikt häften som heter SPÅR, dikten lyder så här...

HAN SOM ÄR

Han som alltid är...

Han som också ger ditt hjärta sina slag.

Han vandrar med dej, på ditt livs gator.

När du lyssnar inåt, hör du honom viska, kom !

Kom och följ mej, och jag skall öppna

himmelens fönster över dej...

Ge dej min glädje, ljuvligare än skratt,

vackrare än lycka.

Större än den största tanke, du tänkt.

Rikare än all världens rikedom, ja en

försmak av det ofattbara, det gränslösa,

som Gud har berett, för sina barn.

Ty, det behagade Fadern,

att ge Eder detta...

Tack för att ni har varit med mej och kollat in min blogg, under denna vecka. Nästa gång hoppas jag

att jag får skriva dikten "Efter regn", som jag inte kunde göra i dag med ärligt hjärta, eftersom regnet

stod som spön i backen...  Eller heter det spö, i backen ?  Ja, ni vet ju vad jag menar, eller hur ?

Hoppas ni ändå får en trevlig helg, trots regnet. Kram, Sonja !

Det blir väl Surströmmings premiär för många, som för oss ?

Hej och välkommen på kvällskvisten, för ovanlighetens skull. Vi har inte fått igång internett förren nu på kvällen 

så har det varit ett tag, jag tror ända sedan åskvädret för ett par veckor sen. Men bättre sent än aldrig, hoppas

jag att ni också tycker. Jag har skrivit en liten diktbok som har samma tittel, som rubriken i dag, och jag kommer

att ta dagens texter från den. Pluss ett tillägg som jag gjort från Stefan Edman, som är biolog och en av Sveriges främsta naturskildrare.  Min första dikt har i dag, har rubriken, som följer...

SMAKEN AV BEGYNNELSEN

Vatten vårt livselexir, det viktigaste,

och mest omistbara för människan.

Något vi skapats ur, i och till.

Fosterlivsvattnet, kroppsvädskan,

havet och kallkällan, finns inom oss ...

Smaken av begynnelsen, följer oss

som en bitterljuv aning...

BARNDOMS MINNE

(Vi bodde på en udde som gick ut i Bottenvikens vatten)

Havet fanns inpå oss,

jag sov till havets sång.

Växte opp omsluten av det,

i blåaste blått, eller i gråaste grått,

alltid speglande himelens kupa.

Havet var en del av livet,

en del av oss...

DIMMA

Kalldimman kommer framemot kvällen,

svävar över vattnet, som dansande älvor i tyll.

Driven av kvällsbrisen, in emot land.

Sveper in världen, i ett dis av osynlighet.

Fukten kryper närgånget,under blusen...

NU

Nu lyfter dimman, och jag ser...

hur färgerna har flutit samman,

himmel och hav är ett...

blårosa,  förenade

i en mjuk böljande omfamning...

VATTEN

Vatten det livsviktigaste, människan har,

håller på att förstöras, av oss själva.

Människan, den mest destruktiva som

finns i skapelsen, gör nu allt för att

ödelägga, sin egen framtid, sina livsmöjligheter,

Allt offras för kortsiktig, vinnings skull.

Vår livstörst kan bara fyllas genom,

rent vatten och ren luft,

Och genom Jesus Kristus, som kan ge oss det

levande vattnets porlande källa...

Hans varma röst ljuder än i dag, är någon törstig

så kom till mej och drick !

TROENDE DOP

Dopgravens stilla vatten,

speglar ljusen, blommorna, korstet.

Väntande på lärjunga steg...

som tagit på djupaste allvar,

Din maning, följ mej..

En tro ett dop, en dopgrav,

så uppståndelse !

Dopgravens helgade vattens famn,

mottager, renar och förenar.

Gud mer oss !!

Vårt behov av vatten,

följer oss genom livet.

Som en törst, som en njutning

av det klara vattnets åsyn.

Som ett behov av rening,

vår mölighet till dop, till liv.

Vatten... en Gudagåva !1

Kanske du måste vila lite från läsningen nu, för att senare läsa det jag skrivit, här i fortsättningen...

Jag måste få citera från Stefan Edmans, fantastiska bok "Förundran", där han skriver en förklaring på hur

vattnet blivit genomskinligt, han skriver så här. I dag vet forskarna att vinkeln mellan syreatomen och

väteatomerna i vattenmolekylen H 2 O (jag måste skriva tvåan på mitten här lika stor som bokstäverna,

fast den borde ju vara mindre, och under bokstäverna,) den vinkeln är ungefär 104 grader. Just därför är

vattnet genomskinligt. Just därför kan det lösa och transportera fler ämnen än någon annan vätska, till

exempel genom människokroppen. 104 grader det är vinkeln som gör vattnet till universums mirakelmo-

lekyl. Utan den geometrin funnes inte livet, varken amöban, tulpanen eller människan. Men om bara en

enda liten decimal i dem förändrades, skulle det universum vi känner till inte vara möjligt. Han fortsätt-

er, kanske finns det en stor Tanke bakom allt ?  En kärlekens ordnande kraft bakom evolutionen. En GUD 

med ansikte och intersse också för mig, lilla kryp på Vintergatan ?   En svindlande tanke ja visst...

Ändå vill jag tro det. Och jag skall aldrig glömma den heliga vinkeln, 104 grader !!

Ja nu har ni nog också fått ert behov av vattendikter tillfredställt. Liksom vatten molrkylens genomskinlig-

hets betydelse för livet på jorden.  Jag kommer kanske igen på temat någon gång under hösten, då höst-

färgerna speglar sig i älvsvattnet här utanför vårt fönster, det brukar inspirera mej.  Jag lovar att inte bli

lika långrandig då. Tack för i dag, och välkommen åter, kram från Sonja !

2

Godmorgon denna vackra Augusti-lördag, vilken underbar tid av sommaren vi nu är inne i, även om det också

känns lite vemodigt att vi går emot höst. Men tack vare att vi nalkas hösten, så får vi ju nu njuta utav alla

mognande frukter och bär, som nu naturen bjuder oss. Och som ni förstår av rubriken tänker jag närmast på

bär av olika sorter just nu, jag börjar med enn kortdikt om hjortron, efter som dom ju mognar först av alla...

Jag skriver på lite "vardags språk". 

HJORTRONA

Ha du nån gång haft lyk,a

å få se utöver en hjortronmyr,

som lys gul, som om de var

utå gulle.

Ha du töje e fullmoget bär,

ini munnom, och kännt åt

hur himmels gott hä smaka ?

Så gott som ba snattren kan göra !!

ÅKERBÄRA

Minns du, ljuvli smak´n

å himmelsdofta,

utå åkerbära

däri bott´nskyla på

emaljere muggen.

SMULTRONA

Du lär väl bånbåna din´e

let åt gobära, där i långgräse?

Sä dem kan få sä

en rikti munfyll

å en den sommarsmak´n

som ba smultron´a kun ge...

BLÅBÄRA

Aldri va väl blåbära

så blåbärs blå, å så

blåans go, som då...

man hadd nappe,

ti förtmugg´n sin,

å man fick töm däm

ti kallmjölka,

he på såkre, å ba njut...

BRANNBÄRA

Brannbära, kalle vi hallona

på den ti´n.

Dem lukte så härlit,

fast dom krylle ut´å

vitmaska jämt.

Sticki va bärbuska, å

brännässla bräntes,

å när bära va ränse

va skörd´n e skämt.

SKOMAKAR BÄRA

Dom va liksom putse,

å dom blängt där i sola

som nyputse skon.

Vi blev alldri riktit

klok uppå sort´n,

då vi satt där å smaka

däm, på vebobron.

VINBÄRA

Däm åt man, när vi lekt

kurragömma,

då vårat gömmställe

dingne å bär.

Där satt man så bra gömd

så man fick "tjufre" sä`

å gå fram å vis sä,

för man mådd int så vääl.

Ja det här var lite minnen från barndoms åren, hoppas att ni som är vuxna i dag kan känna igen er i mina

barndomstankar. Om inte så fick ni ju veta lite nu, om hur det var då. Hoppas också att ni förstår vardags-

språket. Ha en skön fortsättning på helgen. Jag ska förresten läsa lite dikter uppe i SMU-stugan en bit upp

emot Vitberget, det är skyltat. Då har vi sista "Minns du sången" kvällen för terminen, dit är alla välkommna !

Vi börjar kl 18,00 till ca, 19,30. Kul om vi fick träffas där, berätta i så fall för mej eller nån annan att ni är

där för första gången, så bjuder vi på fika.  Allt gott önskar jag er alla, Sonja !