Hej och välkommen, fast det är fel dag som jag skriver på. Jag bruksr ju försöka hålla mig till lör-

dagar, men i denna vecka som har gått gick det inte, eftersom det plötsligt blev ett 80 års firande

här hos oss. En god vän fyllde då och bad att få "hyra" vårat stora matbord, för att ta emot gäster.

Eftersom hon bor på annan ort, men ville bjuda vänner som hon har här i stan. Så då blev det inte

någon bloggning för mig då, men nu är det dags, minns ni att jag lovade skriva om att Gud finns ?

        Jag hade tänkt att skriva från en artikel av Markus Birro, som hade rubriken. "När Gudasända

ord kan skönjas, men jag skriver det vid ett annat tillfälle, och berättar en egen upplevelse där jag

mycket klart och tydligt förstod att Gud finns och känner till våra situationer, jag var i vår kyrka på

sångövning, och vår ledarinna hade fått stora bekymmer med sina stämmband, så hon skrev i stället

för att använda den lilla röst hon hade. Hon skulle in för att operera stämmbanden veckan efter och

hon var orolig över detta ingrepp. Hon visade oss i sånggruppen vad vi skulle sjunga, och gav oss så

ton på pianot, och ledde oss med sina handrörelser till rätt rytm o. dyl. När vi sedan stod och väntade

på att hon skulle hämta fram nästa sång, fick jag till min förvåning höra en klar och tydlig mansröst i

mitt huvud som sa,  "Detta skall åtfölja dom som tror, dom skall lägga händerna på dom som sjuka, 

så dom får bli friska."  Jag kände mej förundrad och förvånad, och sa ingenting till dom andra utan

fortsatte som vanligt, delta i övningen av sångerna. Jag bestämde mej för att inte säja något om

detta till dom andra, utan satte mig i bänken under avslutningen. Och bad till Gud i tysthet att jag

skulle kunna gå ut i västibulen med dom andra och börja ta på ytterkläderna, och att sångledaren då

skulle hämta in mig, om det var henne han ville jag skulle be för. Ock det blev just så, hon kom efter

och drog mej lite i jackan och pekade i i kyrksalen, där hon visade mej en portfölj där hon hade något studiematerial, som vi höll på att läsa i en grupp som jag var med i. och på den hade hon skrivit

och bad mig ta hand om den kursen, tills vi visste hur det skulle bli för henne, det lovade jag men sa

också att jag ville att hon skulle sätta sig lite, och så berättade jag om rösten jag hört i mitt huvud,

och sa att jag ville be för henne, hon såg både förvånad och tveksam ut. Men jag sade att jag kände

att jag måste få fullfölja Guds maning som jag hört så tydligt, så hon satte sig ner, och jag bad till

Gud och sa, i Jesu namn lägger jag nu händerna på henne, och jag ber dej Du som är undrens Gud

att hela hennes stämmband fullständigt, Amen.   Vi skildes åt med en kram, och hon hade fortfarande

ingen röst, men när hon kom till sjukhuset, och dom röntgat hennes stämmband, sade dom att hon

aldrig tidigare haft så fina stämmband som nu. Och när vi träffades veckan efter, för sångövningen

som vi egentligen hade inställt, bad hon att vi skulle få börja med att sjunga, "Gud är den Gud som

helar." Jag kände en sån glädje och tacksamhet, att Gud gett henne nya friska stämmband. Jag be-

rättade inte om detta för någon annan än min man. Men efter kanske fem år hörde jag henne frimo-

digt tala om det själv. Ja, detta var en av mina många erfarenheter, om att Gud finns och verkar i

våra livssituationer. Och han har ju också lovat att vara med oss alla dagar, intill tidens ände.

Underbart, eller hur?   Nästa vecka skall jag nog skriva lite ur artikeln som Marcus Birro skrivit med

den poetiska titteln "När Gudasända ord kan skönjas".     Välkommen då, önskar er vän Sonja !

Tack för att Din helande kraft

skall få verka efter Ditt löfte och din vilja

Vilken fråga, kanske du tänker, eller kanske, ja det kan man ju undra ?  Ja det kanske finns ännu fler kom-

mentarer, till denna rubrik. Varför jag använder den i dag är därför att jag lyssnade på ett program i radion

förra lördagen, med just den titeln. Jag var full av förväntan, när jag lade mig på soffan för att kunna lys-

sna i lugn och ro. Jag förstod av precentationen att det var tre personer med olika bakgrund, en som påstod

sig vara atist, vad jag förstod. En som var Muslim, och den terdje var en biskop, då kanske ni direk tänker

på Hammar, med det var inte han men en som gått i samma skola, kunde man förstå, ja det gjorde man ju

också av titteln förståss. Det blev först lite närmare precentation, och en del allmänna samtal.  Sedan fick

publiken ställa frågor, om Gud verkligen fanns. Den som var snabbast att svara, var han som var muslim,

han svarade att eftersom han var muslim så trodde han ju inte på den Kristna Guden, utan på de texter

som Mohammed, lämmnat efter sig i Koranen. Och han berättade att deras sätt att komma till paradiset,

var att dö för sin tro. Och kvinnan som var atist verkade vara en sökare som ingenting funnit. Så var jag då

full av förväntan, när det var Biskopens tur att svara på frågor, äntligen får någon med kristen tro svara,

men ack vad jag bedrog mig, det var många svävande formuleringar, och inte så lätt att veta. När en av

publiken frågade hur man skulle göra för att finna Gud, blev svaret liksom att det fanns många sätt, och

att det var olika för varje människa, och det är ju sant, men han gav ingen vägledning som t.ex. att läsa

Bibeln eller att knäppa sina händer, och bara säga till Gud eller Jesus, att man vill lära känna honon t.ex

då hade dom ju fått svar direkt, om dom bett med ärligt hjärta. Men inga sådana ledtrådar gavs. När så

program tiden var ute, tackade programmledaren de medverkande, men sade också att samma fråga nog

fortfarande kvarstod, som rubriken var på programmet; " FINNS GUD" ?

Jag kände mig både förtvivlad och besviken efter programmet, och hur skulle det inte kännas för publik-

en, som kommit och fyllt en stor biblioteks sal, kanske fulla av förväntan att  kunna få finna Gud. 

Jag skulle vilja säga till dem av er, som läser detta, och just undrar över dagens fråga, att söka upp någon

frikyrka, där blir ni säkert varmt mottagen och får också med säkerhet svar på frågan som detta han-

dlar om, att GUD finns !

Så slutar jag för i dag, med glädje i mitt hjärta eftersom jag vet att Gud och hans son Jesus Kristus

finns, och har lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände. Jag önskar en trevlig helg!  Sonja.

Hej och välkommen, till lite hösttankar i den vackra oktobermorgonen. Jag vill sjunga, ja skriva nu

eftersom ni inte kan höra min sång, samma sångtext som jag gjorde på försommaren, då allt börja-

de vakna till liv, spira och växa. O,vad världen nu är skön, klädd i sommardräkten, fast nu behöver

jag ändra på texten lite till, O, vad världen nu är skön, klädd i den färggranna, förvinter dräkten.

Ja visst är det med ett visst vemod, man gläds åt de vackra färgerna som just nu pryder de flesta

lövträden.

Jag läste om någon som sa, nåt jag tyckte var bra, "Visst är det en tröst, att hösten är så vacker"

Ja det kan man ju hålla med om, här skall jag fortsätta berätta om  lite höstögonfröjd.

Jag satt och beundrade en Lönn, som vi har på tomten, och började då skriva ner mina tankar

 Här får ni se vad det blev av det...

LÖNNEN  = (Höst lycka)

Vi har en stor Lönn i vår trädgård, kan det fnnas något vackrare träd ?

Åtminstone inte så här på hösten.  För stor tycker min man,

fast han tog bort flera grenar i fjol. Nu gläder den oss, ja mest mej förståss

med sina färggranna, vackra blad. Som skiftar, från grönt till gulgrönt,

till mildaste laimgrönt, blekgult till rosa, seris,ljusrött och vinrött med

stråk utav mörkrött, ja nästan lila. Ja vilken palett vår mästare har när

han sätter igång, sitt färgfyrvärkeri !!

Bladen så vackra och stora, är inte så lätt att kratta bort, har jag förstått.

Och frökapslarna, som vi satte på våra näsor när jag var barn

de satt kvaren stund med limmet som fanns på fästet,

det är nu till stort förtret för karn´. Dom sticker sig fast i gräset som pilar

när höstvinden genom lövverket ilar. (Ja säj den lycka som varar beständigt?)

OKTOBER

Oktober björkarna, och dom guldgula asplöven

vinkar nu övermodigt, med sina glittrande guldpengar,

som snart skall slitas loss, och devalveras, till intet...

Men jag njuter av färgerna, hör suset, 

känner dofterna, som nästan berusar.

Jag känner mej lycklig, jag känner mej rik !

Än fungerar Guds skapelse !

VATTEN FÄRGER

Höstlövens otroliga färgprakt

rinner ner i älvsfårans vatten,

blandas till fantastiska färgnyanser

inför mina ögon.

Tala om vattenfärger !!

Önskar jag vore en målare,

att i färger kunna fånga sceneriet.

Nu tror jag att jag tar, en liten promenad ut i dom härliga höstfärgerna, välkommen åter nästa vecka.

Önskar er också en trevlig helg, och allt gott från vår skapare, Sonja !