Hej, och hjärtligt välkommen till en stund med mej, då jag vill skriva lite dikter om den försvinnande

vintertiden, som vi väl inte precis saknar, då vi börjar ana vår. Jag kommer att använda mina dikter

en del har jag använt förr, och en del är nya. Det ser ju oftast lite olika ut varje vår, det märker jag

när jag ser på mina Valborgsmässodikter, eller sånger kanske jag borde säga eftersom jag då brukar

skriva dom för att sjungas på melodien" Vår vindar friska"... Då brukar jag erbjuda den som vill att 

dra ut texten.  Nu till de dikter som jag tycker kan passa i dag.

Våren finns i korta ögonblick,

som flyende toner i vinden,

som en aning, en känsla en dröm.

För ännu fäller himmlen frusna tårar,

över redan svunna vårar...

Men jag hörde i går kväll på väderleks raporten, att på söndag ska det komma rikligt med snö igen...

Vi som nyss fick en tre, fyra, decimeter.

Ja, motvilligt,

drar sig vintern undan,

i vårens klara morgonljus.

Långsamt  bortdunstande...

Plötsligt glittrande,

spelar solen ett spratt,

jagar förgängelsen

på flykten...

Ännu tvekar våren, i morgon kylan

men flyttfågel sträcken,

målar sina plogar, i full visshet.

Bevingade jubelkörer,

fyller tomrummet, i morgonljuset.

Tänder längtans brand i hjärtats

vindpinade hus.

Men livet återvänder,

vitmössade videbarn

föds fram,

ur vårens moderssköte.

Nu smälter det frusna

och marken bereds för liv igen,

som Jesus gick från död till liv

så vänder ljuset åter,

som Gud i skapelsens morgon

en gång bestämt.

Även om våren tvekar ibland

följer årstiders växlingar jämt,

efter Guds uppgjorda plan.

Naturen följer Herrens bud,

skapelsens ordning vilar i Gud.

Nu smälter det frusna,

så att man även här,

i Skellefteälven kan se

ett porlande vatten igen...

fast det mesta är täckt av isen än.

Så vet vi att vintern, får ge sig till slut.

för solens värmande strålar,

som lockar fram nya vårar.

Nu är ni väl nästan less på alla vårdikter, som smälter det frusna. Men detta blir nog allt för i år.

Nästa vecka börjar vi ju närma oss påsken, så då blir det väl detta tema som gäller.

Allt gott till Er önskar, Sonja !

Välkommen kära vänner till ett nytt möte på min blogg, som också i dag heter "Ord om tystnad," ja

egentligen är ju orden på bloggen alltid tysta, men kan ju handla om helt andra saker. Hoppas att ni

kan känna en viss skillnad. Jag fick ju iden´ när jag såg en artikel i en Kristen tidning, där det före -

slogs "FASTA FÖR PRATGLADA" och detta känns för mig,som ett sätt...   Jag börjar med dikten...

ORDBRUKARE

Jag är en ordbrukare, rätt och slätt,

som snuddat vid missbruk ibland,

Att vara "ordnarkoman" är inte lätt

när man längtar så... efter tystnad ibland.

Vill dämpa , läpparnas ordrika fraddga,

och tygla tankarnas ordfantasi.

Vill sätta ett tystnadens sigill, på min mun

en längtan att nästan va´stum..

SVÅRFÅNGAD TYSTNAD

Tanken på tystnad, har blivit för mej

som en fågel, på flygande vingar.

Jag ville den fånga, ta in den i mej

men kanske då, blev jag själv fången.

Tystnadens tanke, som hägrande visar sin blld,

en Ängel ? Ett spöke !!  Eller vadå ??

Tystnadens bild kan vara svår, att förstå

men kanske, kanske ändå, skall jag en dag,

denna stillheten nå ! ?

DÅ fick jag hetl plötsligt lyckligtvis, erbjudandet att vara med på en helg Retreat.

RETREAT

Här samlas vi många, att vila från ord,

vila från ordbrus och samtal.

Meditera i tystnad, och läsa ett ord.

ut att vandra på okända stigar.

Träffar nån annan, som ger mej en blick

blickar som sa mer än ord.

Ordlösa samtal, munnen är stum,

kroppsspråket, talar rätt väl.

Här finns det vila, här får hjärtat ro

här får man djupdimention, i sin tro...

RETREAT BÖN

Tystnaden omsluter, på alla sidor.

Får mej att djupl andas in,

tystnadens fullhet...

Syresätter blodet, fullt ut

fyller utan ord, mina behov.

Släcker min längtan, min törst

efter stillhet och djup ...

Här i tystnaden, finns Gud !

VILO KÄLLA

Tystnaden...

är en ordfri källa, lätt att helt försjunka i.

Ur dess tysta strömm, tycks löften välla,

löften om en utopi, toner till en synfoni.

Drick av källans friska vatten,

ta i den, ett renings bad.

Tills din vila på nytt föder,

längtan efter en ordkaskad !1

Men nu får det vara nog med ord från mej för i dag, en god och trevlig helg, önskar jag er alla,

med kära hälsningar från mej, Sonja!

Välkommen till en stund med mej på bloggen, vi är ju nu inne i fastetiden och jag har läst en artikel,

om fastan som hette "Fasta för pratglada" och jag kände igen mig i detta. Där stod också "Tystnaden

kan leda till fördjupning". Och då kom jag ihåg mina med bläck eller med blyerts nedskrivna dikter som

just handlar om att vara i tystnad, som jag sällan använder, här på bloggen, men nu passar det väl bra?

TYSTNAD

Herre,

lär mej tystnadens svåra konst,

lär mig att lyssna, istället för att tala.

Låt mig bli stumm, av förundran en stunn

låt mej få forma i ljudlösa ord, mina tankar.

Gå in i Din tankevärld, fjärran ifrån

fjärran men nära ändå.

Herre !

omslut mig med Din talande tystnad,

med Din omsorgs varmaste mantel.

Uppfyll  mig med din djupaste frid,

som värmer på djupet, mitt hjärta.

Kom mej så nära som bara Du kan,

Du som går med hela vägen...

Tystnaden, kan vara tung att bära,

om man måste bära den.

Tystnaden, kan vara ljuvlig att möta,

när man längtar att vara i den.

Bort ifrån ordbrusets, surrande värld

in i tystnadens, mjukhet, som lindad

i bomull, tänker jag mej.

Omsluten av tystnadens, stillhet...

Låt mig få upptäcka tystnadens

ordrikedom,

låt mej få vila, i tystnadens rike.

Vila min tanke, mitt huvud,

vila, min ande och själ.

Få upptäcka vem jag egentligen är,

hitta min indentitet.

Jag ville, jag kunde få vara lagom,

Tyst... fast  inte helt stum.

Att jag kunde ordlös, bara lyssna,

fast folk kanske skulle, bedöma mej dum ?

Men det skulle kanske, göra mej fri,

från ordrikedoms floden.

Att få vara lagom, fattig på orden,

min Gud det vore mej nog !

Med detta tror jag att det får vara nog med "Tystnadsdikter" för i dag, men jag kommer nog till-

baka nästa gång med samma tema, innan det börjar vara tid för att gå in på Påskens tema.

Jag önsker er en trevlig helg, och välkommen till oss i Missionskyrkan den rosa kyrkan vid Max.

Hälsningar från Sonja !

Välkommen till en bloggstund där jag inte kan låtabli att använda vädret som tema, det ser ju

riktigt vackert ut, så här genom fönsterrutan. Men när min man hade varit ute och tagit sin

dagliga promenad, så fick jag veta att det var jobbigt att gå i blåsten. Så då fick jag lust att

skriva lite naturdikter i stället.  Jag börjar med  dikten...

VINDEN SPELAR

Hör, hur nordvästan vinden drar..

med stråken sin,

på klalfrusna grenar, han drar melodin.

nog har han en vissen fiol,

jag ryser och tänker,

hur länge varade vintern i fjol.

Men nu, tittar piggögda solstrålar in,

genom österfönstret i stugan min.

Det lättar mitt sinne,

jag tänker minsann !

En vindpinad Marsdag,

är förunderligt grann...

(Genom fönster rutan).

VÅRTID

Du finns där i korta ögonblick

som flyende toner i vinden,

en känsla, en aning en dröm.

Men ännu fäller himlen

frusna tårar,

över redan svunna vårar ...

VEM HAR SETT VINDEN ?

Som vinden

sakta rör vid min kind,

så rör Du Gud vid mitt hjärta.

Stilla, varsamt, svalkande

kan inte se Dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset i trädens kronor,

hör jag Din röst,

känner Din närhet.

Kan inte se Dej, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen,

får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mej för dej.

Känner Din styrka,

vet att Du finns, som vinden...

Som stormen

får havet att brusa,

så skall sångerna brusa en gång.

Då skall vi jublande, se ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig sett vinden...

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag, så svag

som från en fladdrande fjäril,

en sommardag.Behövs för att

sända vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord,

sänder mot himlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var

i kärlek ger han oss, sitt svar.

Kanhända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

Så vill jag avsluta mitt  "vindomsusade"  bloggande, för i dag, tack för att Ni ville titta in till mej,

välkommen åter önskar Sonja !

P.S kanske att jag skulle förklara min plötsliga bortavaro, ett par veckor. Jo jag fick reumatiska

besvär i min ena hand, som behövde behandling och vila. men nu är jag igång igen,som ni ser. D.S