Ute är grått och kallt, men i alla i alla husen, lyser nu över allt de tända ljusen. Jag börjar nu spontant med

en luciasång märker jag, men nu har ju luciatågen redan gått så vi går lite närmare jul. Jag har lust att gå

tillbaka och skriva ett av mina barndommsminnen om en jul på 1930 --1940 talet. Som heter...

SNART JUL

(Hoppar att ni kan förstå språket)

"Ryche å pyche"

och rö kreppappers klädd,

sto blomkruken där på köksfönster bänken.

Putse och torke va spegeln å skänken.

Spiskroken va gnugge ve Röda Björn.

Fernisse va golve å torke vart hörn.

Krite va kakle å svärte va spisen,

kalvsylta koke tå skinka från grisen.

Pynte va grana, å vi barn, vi vänte

tin sto som still den ingenting ränte.

I magan de kvillre utå spänning å glädje,

no ä väntan på jula, nå särskilt, dä ä dä.

Men no undra ja väl litegrann,

om jag hadd vare nog snäll ?

När tomten skull komma

på julaftons kväll.

Hoppas att det är någon av er som kan känna igen sig lite, i det jag berättat om här.

Så går jag över till det verkliga julbudskapet.

JULBUDSKAP

Julens budskap, som en gäst

kommer på besök,

med sitt ord om stillhet

mitt i allt vårt stök.

Får det eller får det ej

vid ditt sinne röra,

vill Du eller vill Du ej,

julens budskap höra ?

Stanna upp på livetd stig

unna Dig den stunden,

livets puls så hastigt slår

men stillheten ger grunden.

   -- Evighetens under--

gömms i stilla stunds sekunder.

Utblottad kom Du,

till fattigmans bädd.

Du konungars konung

till jorden.

Att dela vår lott,

och vår litenhet.

Rädda oss från

vår kärlekslöshet,

frälsa oss alla till livet.

Ja det var några tankar om julen från min Vinterdikt bok, jag skall försöka hinna tillbaka någon gång till,

innan den stora helgen är inne. Vi får försöka att ta det lite lugnt, så vi inte är aldeles slutkörda när jul-

aftonen kommer, det var nog inte Guds mening med sin stora gåva till oss människor.

Varma hälsningar, i vinter kylan från Sonja !

Hej go vänner, som tittar inpå min blogg trots att jag har varit försvunnen flera veckor, på

grund av en knäoperation, men nu är jag så att säga på gång igen.

Här en liten dikt om min situation, och några tankar om att gå... 

STEG FÖR STEG-

Steg för steg, får vi ta genom livet

steg för steg, med små små kliv.

Gud reste oss människor

från djurens fyrfota liv,

för att ge oss ett nytt perspektiv.

Att himmelriket kunna se och ana

människan har fått en själ,

en evig framtids bana.

Steg för steg, ett steg i taget

på trons trappa får vi ta,

och mer och mer utav Guds kärlek

kan vi ana da för da.

Men nu med ålderns rätt

och med rulatorns hjälp,

går jag försiktigt,

på knäsvaga ben.

Det gör ganska ont

men jag känner att det bär,

och nu är det viktigt med

träningen här.

Ock viktigast i livet är

att min Jesus är mej när.

Han som går med oss på

livets alla vägar.

Tack för i dag, då ni har fått höra hur det är med halta Sonja, som väl snart kan stå på egna ben.

Hoppas jag, åtminstone en god fortsättning på adventstiden önskar jag er!

Kära vänner, förlåt min långa bortavaro. Som jag nämnde när jag skrev sist, så skulle jag in för att byta en knä-

led. Det tog sin tid både på lassarettet, och sedan jag kommit hem har jag kännt mig ganska slut och haft lite

feber, men nu börjar inspirationen att återkomma, och det här snöfallet i natt gör mej direkt på hugget.

Därför att jag pratade med min systerdotter i Uppsala i går kväll, och fick veta att dom hade 2 -3 dm. snö på

marken, och undrade hur mycket vi hade här uppe i Norrland, och jag svarade ingenting.

Men i morse såg det helt annorlunda ut, och jag känner att den första dikten jag har i min vinterbok kan passa

bra att börja med, men då gällde dikten för mitten på Oktober. Fast som läget är nu, kan det gälla även nu i

december tycker jag, dikten heter...

PLÖTSLIGT

Plötsligt, överraskade oss vintern,

kom oanmäld under natten.

Stod där, skimrande vit men kall.

Kom uppför brostegen

ända upp emot dörren,

ville följa med in...

Min man försökte stampande

hålla den utanför.

Vintern förväntade sig

ett glatt mottagande,

och kanske ändå

jag borde förstå,

att den tiden är

faktiskt inne.

ADVENT

Vi tänder våra ljus i Advent,

till minne av barnet som Gud till oss sänt.

Vi tänder på nytt, varje år våra bloss,

för honom som föddes, levde och dog för oss.

Till minne av honom som är livets ljus,

som vill bo i våra hjärtans hus.

Hans ljus skall lysa genom oss,

vi får vara hans stjärnebloss,

som lyser upp värden.

För någon som behöver, ljuset på färden...

SEKULARISERING                                    

Med sorg i hjärtat, jag både ser och hör

hur skolverket både, Advent, Lucia,

och Julen, för barnen förstör.

Man vill ta bort alla kristna symboler,

sånger och ord.

Som berättar att Jesus kom till vår jord.

Fast det är därför, som vi firar julen !

En Advent utan väntan, Lucia som ingen

ljuskrona har, och ingen Jesus i krubban

då finns inget att fira kvar.

Stackars dom, då finns det bara tomten

och pepperkakorna som man har.

Men håll er till dom då, och låt oss sköta vårt.

Även om det för skolverkets ledning,

verkar vara svårt...

Jag vill önska er en ljus och härlig första advent, välkommen till oss i Missions kyrkan där Combriokören sjunger,

och till nästa vecka, då skall jag försöka vara lite mera possitiv än jag var nu i slutet.  Om det inte blir något då

som känns jätteviktigt, har jag tänkt berätta hur det är att gå steg för steg med rullator på knäsvaga ben.

Tills dess, hej från mej, Sonja!

Välkommen, i den grå, Alhelgona morgonen, där himmelen fäller frusna tårar, liksom deltar i den sorg, som vi

många känner i dag. När vi skall besöka våra  käras gravar, och tänder ljus till deras minnen. Men det är samtid-

igt en stilla glädje, att gå till gravarna och liksom umgås med de kära,  som vilar där.

I dag har jag tänkt skriva några dikter på just, Allhelgona temat.  Jag börjar med den som heter. . .

ALLHELGONAKVÄLL

I Allhelgonakväll, vi tänder våra ljus,

och mörkret trängs undan av 100-tals ljus.

En kärleksfull handling, vid grav efter grav

till minne av kära, ett glimmande hav.

Symbolen att död, för från mörker till ljus,

graven är en dörr blott, till vår faders hus.

Men kanske det är svårtjust då, att förstå.  Men då får vi be Gud om hjälp, att liksom få denna känslan

BÖN I MÖRKRET

Gud låt mig se i mörkret, Din kärlekslågas ljus.

Gud, låt mig ana Glädjen, i himmelrikets hus.

Hjälp mig se att sorgen, kan bli en väg mot ljus.

När natten blir som mörkast, då nalkas gryningsljus.

När gråten i mig stillnat, men kvar finns smärtans glöd,

då står Han nära intill mig, Guds son är inte död.

Han som livets vatten har, när vi förgås av törst,

i dödens mörker också var, men uppstått vilken tröst.

I SORGEN FINNS HAN

Ja, i sorgen finns han, som är glädjens källa.

I mörkert finns han, som är livets ljus.

I gråten finns han, som vet om våra tårar.

I smärtan är han, som var smärtornas man.

I tomheten finns han, som kan fylla behoven.

I brännande törsten, Han livsvatten ger.

I dödskylans natt, finns Hans kärleks värme.

I hopplösheten, Hans ord består.

Han som vid din sida går, och omsluter dej

på alla sidor, intill tidens ände.

JUBLA !!

Jubla mitt folk, säger Herren, jag har en fristad berett.

Dit ni en gång skall få komma, vars like ni aldrig har sett.

Jubla mitt folk och sjung sånger, så att er själ kan bli fri.

Där skall ni sjunga med änglar, en himmelsk sångkör få bli.

Jubla mitt folk säger Herren, över vad som vänter er där.

Har jag inte visat min kärlek, till lovsång hor er, redan här.

Jubla mitt folk, tro på löftet, som jag genom Kristus er gett.

Jubla mitt folk edra ögon, skall få se vad ingen har sett !!

Några tankar om livet och döden. Som en vindpust som drar över ängarna, så kort känns ett människo liv.

Även om det blir långt,  är det som ett rö i vinden, som blåser det bort, och dess platsn syns inte mer.

Men när vår tid här är förliden, då finns hos Herren, all tiden,  evinnerligen...

Jesus sade; "Den som lever och TROR på mig, skall aldrig nånsin dö"  Joh. 11:26

Så, vår framtids dag, är ljus och lång. Som står det i en sång vi brukar sjunga i kyrkan. Ljusa framtids-

utsikter, och en god helg, vill en bloggare som lever i trygg förtröstan på Herren, önska er alla. Kram !

och välkommen nästa vecka, då det förhoppningsvis kommer en raport från en nyss hemkommen, knä-

opererad Sonja !  Som hoppas kunna höra av mej snart igen.

Välkommen go vänner i denna vackra lördagsmorgon, i slutet på oktober detta nådens år 2012. Som ni ser av

rubriken ska jag skriva och berätta om några som sökt Gud på olika ställen, i den s.k Nyandlighetens olika

källor. Så här berättar Micael och Solveig Tulin. Redan som 13 åring fick Micael en Gudsupplevelse, i Pingst-

kyrkans ungdomsgrupp. När jag kom hem på kvällen bad jag att Jesus skulle komma in i mitt liv, och på ett

enda ögonblick försvann ångesten jag burit på. Men Micael bestämde sig fär att hålla sin tro hemlig, och sen

efter nån tid kom tron i skymundan, och ångesten kom igen. Så fick han höra att ett medium påstod sig ha

fått kontakt med Micaels döde morfar. Micael drogs med och började gå kurser i astrologi och började utbilda

sig till medium. Den utbildningen tog fyra ett halvt år. Att arbeta som medium är lönsamt och pengarna trilla-

de in, men livet blev samtidigt svårt att leva. Jag hade en sådan fruktansvärd ångest. Men kopplade ändå inte

ihop det med det liv jag levde. Eftersom han trodde att han stod på de goda krafternas sida.

       Solveig,  Mikaels fru var också mycket intresserad av det nyandliga. Redan som 13 åring provade jag på

detta med anden i glaset, det var spännande och jag började läsa många böcker i ämnet. När hon så träffade

Micael ökade intresset ytterligare. Hon gick en rad kurser och började med TM, Trancendental Meditation.

När man mediterar, tömmer man sig själv totalt, och öppnar upp för allt annat. Sedan upprepar man namnet

på en indisk Gud. Detta påverkar ditt indre och man fylls av krafter som inte borde vara där. Ibland när Micael

kom hem efter sina kurser, kunde jag faktiskt se andar som följde med honom hem, berättar Solveig. Inom new

age är Gudstron stark, och Jesus anses vara en stor healer. Men man lär ut att det finns massvis med väger att nå

Gud, och att man skall acceptera de olika vägarna. För tio år sedan mådde Micael så dåligt, så han började för-

stå att något var fel, och började ha planer på självmord. Men en dag när han var ensam hemma, ropade han i

sin desperation på Gud. Men han upplevde inte att han fick något svar, men ett par dagar senare mötte han en

man som sa att han trodde på Jesus och betydelsen av att han dog på korset, för våra synder. Och han var inte imponerad av mina bravader som medium, och det var ju irriterande. Under ett års tid hade mannen regelbund-

na samtal med Micael, samtidigt ökade ångensten allt mer.  Men där i mannens kök bekände jag sedan mina

synder, bad en bön om frälsning, och om att kunna tro. I bilen på hemvägen, öppnade Gud himmelen för mig,

säger Micael. Jag fick en sådan otrolig glädje, och ångesten försvann som genom ett trollslag. Nästa morgon

samlade jag ihop allt mitt kursmaterial, alla böcker och alla tarokort och så tände jag en brasa i kakelungnen.

Sedan ringde jag och sa återbud till alla åtaganden jag hade i den branchen.

    Solveig såg snart att Micaels frälsning var en djupgående förändring, och hon skulle också vilja få samma upplevelse som han fått. Så hon vände sig till en kristen kvinna som hon kände, då blev hon uppmanade att

åka till ett möte, där hon bad med i frälsningsbönen, men upplevde ingenting speciellt just då. Däremot upp-

täckte jag att värken i min ena höft bara försvann. Strax efteråt, i bilen, fick jag ett möte med Jesus. Han

bara överöste mig med sin kärlek. Jag stannade bilen och i en timme satt jag och grät och skrattade om var-

tannat. När jag kom hem såg Micael att det hade hänt något och frågade," har du krockat med bilen?"  "Nej

sa jag, jag har krockat med Gud"  Paret berättar, frälsningen förde med sig glädje och trygghet. livet fick

en total ommöblering och makarna fick uppleva mer och mer av Jesus. Samtidigt blev det också en kämpig

tid. Det blev en kamp i andevärlden. De krafter som vi tidigare haft inom oss försökt komma tillbaka. Många

gånger fick folk be för oss, och fem sex gånger gick vi runt i huset, från rum till rum, och bad om befrielse.

Även om det verkar oskyldigt med Qi Gong, spikmattor, Yoga m.m måste man fundera på varifrån det får

sina influenser. "Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig"

Micael och Solveig är så tacksamma över, att dom till sist hittade den mening som de sökt efter.

Men dom vill också varna för att dom ser "new age" börja  smyga sig in i kristenheten. Det gäller att vara

vaksam, och inte öppna upp för okulta inslag. Som kommer att kunna förstöra och förgöra tron.

Detta blev en lång historia, att läsa i dag. Men jag tyckte att den var viktig att berätta så vi kan förstå de

risker som nyandligheten för med sig. Vi kristna vill ju så gärna vara vänliga och mottagande, men det är

viktigt att tänka på att endast Gud och Jesus är Herre, i vår tro. Guds rikaste välsignelse önskar Sonja.

Hej och som vanligt är ni varmt välkommna, i höst kylan. För första gången är det riktigt vitt av frost i gräset. Och jag tänker också  skriva lite med anknytning till årstiden, på ett lite annorlunda och kanske senkommet sätt. T. ex. med att börja med denna barnramsa. "Äppel, peppel, pirum, parum, kråkan sattpå tallegren" Ja, här sitter åter Kråkan, och kraxar med sin hesa röst, efter sommarutflykten, då det harvarit riktigt fridfullt ett tag.Den sitter inte på en tallegren utan i vår avlövad stora lönn, där är utsikt braså han/hon kan se och jaga andra fåglar, och skriker så jag får lust attta trädgårds slangen och spruta, så att den ger sig av. Jag är lite förvånad över denna Guds skapelse, men man skall ju inte dömma någonefter utseendet, och rösten förstås.  Kråkan rår ju inte för hur den ser ut stackarn... Nog om det.

Varför jag använde mej just av denna barnramsa, var både för kråkan och för det första ordet i ram-

san som ju är äppel = äpplen som nu helt plötsligt måste tas om hand om dom inte skall hinna frysa, och

bara måste köras bort, som ju många faktiskt gör. Och jag fick då tanken på att skriva ut några tips på

att ta hand om äpplen, på ett snabbt och bra sätt. Nämligen att göra Äppeldricka, använd gärna äpplen

av olika sorter. Tvätta dem och ta bort skaftet, och märket inunder, vad heter det förresten? Men ni för-

står vad jag menar, dela dem i ganska stora bitar och fyll en 10 lit. hink tills en fjädedel av hinken åter-

står, fyll sedan hinken med vatten som kokats och fått svalna, häll i en påse citronsyra i vattnet. Låt stå

i tre dygn, på sval plats. Då silas saften från äpplen, och ca. en dl. socker tillsättes per lit. lite beroende

på äppelsort, hur söta el sura dom är. Detta blir en god, och nyttig måltids dryck.

     När ni nu ändå har äpplen framme, kan ni väl göra lite Äppel kolijox, från Arjeplog, som jag hörde på

Rolles =Pingst kyrkans pastor, program på närradion, han lämnar ofta ut trevliga resepl. Här kommer det 

ÄPPEL KOLIJOX

Lägg ett par mat skedar smör, i en stekpanna.

Stark värme först, sedan svalare.

Lägg i skalade äppelbitar, låt mjukna lite.

Lägg i mera, smör eller margarin, strö på

lite havregryn, strösocker och kanel,

blanda tillsammans till en ganska tjosk röra.

Blanda ev. i lite hackade nötter, alt. After eigth.

    Servera vaniljvisp eller glasst  till.

Jag önskar er en god och trevlig helg, välkommen till oss i Missionskyrkan, där vi har Håkan Lind med komp,

som står för sång och musik. Skulle ni komma dit, så hälsa på oss i kaffekommiten, så får vi kanska se och 

hälsa på varandra, vi som träffas så här på bloggen utan att se varandra. Kära hälsningar från Sonja.

Hej och välkommen, tlll några höst funderingar. Jag har två olika dikthäften i det ämnet och kanske att

ni läst någon förut, men hösten återkommer ju också årligen.  Men visst blev björkarna höstgula ovanligt

tidigt i år, så plötsligt i slutet på Augusti. Det kunde ju inte bero på frost, för så kallt har det ju inte alls

varit, även om det har varit kyligt hela sommaren. Torka skulle man ju kunna tro, men nu måste det väl

vara tvärt om, för blött om fötterna, ja rötterna. Nu är ju i stort sett björkarna bladlösa.

Ja, höstdagen knypplar

på en gobiläng,

innan kölden blir för sträng.

Slösar med årstidens färger,

medvetna om den tillfälliga

rikedomen.

Och sommaren,

har börjat klättra ner

från trädens kronor.

I sina färgranna kjolar.

Offrar sina sista blad,

beskyddande våren.

Och rönnens frostiga leende,

med röd klasade läppar.

Sedan löven fallit ner

får bären att lysa alltmer.

Väntrnde på vinterns

frusna fåglar, och på

vårens barfota dans.

Lönnens färgrika palett,

glöder skönt i oktobersolen.

Sommarfägringen övertrumfas

av höstens dödsförberedelser.

Nässelfjärilen, postar sig själv

i höstens brevlåde gömma.

Våren skall sedan med solens hjälp

lösa ut försändelsen och läsa...

"Livet har överlevt" skriver den

med sin fladdrande flykt

över vårgröna ängar...

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag, så svag

som en fladdrande fjäril, en sommardag.

Behövs för att sända, vår bön till Gud

han hörde svagaste böneljud.

En bedande suck blott, ifrån ifrån vår jord.

Sänder mot himlen, bevingade ord

bönens mål Guds kärlek var,

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kanhända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud han har på sitt suveräna sätt,

kunnat vända allting rätt.

Ja där kom en liten bön också med, bland alla höstdikterna men bönen får ju finnas med i alla årstiderna,

tack och lov!  Hoppas att ni skall tycka om mitt lilla höstpoem, för i dag.  Allt gott önskar Sonja.

Hej och välkommen i oktoberblötan, det är ju skönt att kunna sitta inne under tak, både för mej som skriver och

för er som läser. Det är nog inte lika lätt för dessa som dagens tema skall handla om, som ni ser av rubriken skall

det handla om Värdens barn, som ju är aktuellt just denna vecka och nästa, då det skramlas med sparbössor och

sänds "Värdens barn galor" på T.v. Då får ju vi också chansen att ge en gåva till dom som i stort sett ingenting har.

I flera år har jag haft förmånen att vara ute med en sådan "Bössa" och upplevt att folk är ofta givmilda och glada

att få ge till dom, som behöver det som mest. Jesus sa ju, "Det ni har gjort för dessa minsta, som är mina bröder

det har ni gjort för mig"

Många av dessa barn i världen, har ju inte ens mat för dagen, kanske varken  hem eller föräldrar. Men genom en

sådan här stor insamling, kan ju många få hjälp till det ena elle det andra. Kanske också till arbete, sjukvård eller

till skolgång, många är ju analfabeter, även bland dom vuxna. Tänk vilken fantastisk förändring detta skulle ge

i deras liv. Låt oss vara generösa, vi som bor i ett så välsignat land som Sverige. Och har allt vad vi behöver borde

ge till detta också av tacksamhet till Gud.

När vi ser dessa barn i T.v ser deras mörka tomma ögon, eller fyllda av gråt. Ser deras trasiga kläder, och deras

hem ofta gjorda av gamla kartonger, eller av gräs och torkat djurbajs. Om dom ens har något hus alls att bo i och kanske inga föräldrar, många av dom dör ju av matbrist, eller av Hiv. så många barn får klara sig själva, hur kan

man ju undra? Nu har vi en chans att hjälpa till ! Ta den och då får du uppleva givandets glädje, om du då ger av

ett glatt hjärta.

Fyll på sparbössans summa,

med kärlek, hopp och tro.

Låt kärleken växa

och få bygga ett bo.

Låt fredshoppet bygga

en bro mellan länder.

Knyt vänskapens band

med era händer.

Sänd ditt bröd, över vattnet

så kommer det åter, i tidens längd.

 Så står det i  Predikaren 11:1

Tack för i dag, välkommen åter.

Hälsar Sonja