Senaste inläggen

Av Sonja - 8 februari 2014 10:06

                       

Välkommem till ett helt annat tema än det som väl är mest aktuellt för de flesta i dag, då det ju heter att

alla talar om Sotji, men det finna så många andra som gör det bättre än jag, som vill berätta om en flicka

hon beskriver sig själv, som att hon levde i ett kaosartat tillstånd, i ständig rädsla och otrygghet, på grund

av faderns sjukdom ,och hans alkoholism. Hon kände sig också väldigt ensam, och annorlunda.

    Men Gideoniternas klassrums besök blev vändpunkten. Gideoniterna är ju den organisation som brukar

dela ut Nya Testamentet till klass sju i skolarna. Numera är det ofta svårt att få komma dit.  Hör här !

hur viktigt det kan vara, så här säger Elisabeth Bäckström.  "Klassrums besöket med Gideoniterna blev

vändpunkten, för mej då min ständiga rädsla, byttes mot trygghet."

        Jag satt längst fram på vänster sida, och jag var väldigt konsentrerad på varje ord som gästerna sa,

jag ville inte gå miste om någonting. Hon beskriver de båda männen på ett possitivt sätt, och säger också 

att hon kände sig  "sedd". För dessa personer var jag inte den där "ungen från ett alkoholisthem som jämt

fick gå i för små kläder"". Jag minns att jag tänkte att jag "tillhörde dem". Helst skulle jag ha velat lämna

lokalen och följa med dem. De pratade om  detta lilla testamente och sade   "När du öppnar pärmarna på

denna bok så hittar du hela världen". Det var en annan bild av världen än jag fått höra hemma vid köksbor-

det, av min far.I fyllan fick han ur sig alla möjliga snaskiga och hämska berättelser som gjorde mig rädd.

       Vändpunkten, Från den stunden jag fått mitt Nya Testamente, och kom upp till mitt rum på den andra

våningen, visste jag att jag aldrig behövde vara ensam längre. Det var en mycket påtaglig känsla. Så jag

öppnade boken och slog upp Fil 4:7 och läste dessa fantastiska ord "Då skall Guds frid, som är mera värd

än allt vi tänker, ge era hjärtan och tankar skydd i Kristus Jesus".  Det var ett bibelord som sa allt vad jag

behövde. Det är ett bibelord som varenda unge i ett alkolisthem kan förstå. Från den stunden visste jag

att jag var skyddad. När jag sedan skrev mitt namn på sista sidan i boken, berättar hon att i ställe för en

prick ovanför i ett i sitt namn ritade hon ett hjärta, det var något jag aldrig tidigare kunnat förknippa mig

själv med ett hjärta I efterhand blev detta en signal åt mig själv, att jag liksom blev "Jag"  

Efter den dagen blev mina problem mindre, jag var uppfylld av andra tankar än av den påtagliga verkligheten

       I min ensamhet fattade jag då mitt  beslut att ta emot Jesus Kristus i mitt liv. Jag fick en Gudsrelation !

När det sedan blev dags för prao-tid, då tog hon ett steg som hon själv är övertygad om att hon aldrig skulle

ha tagit, om hon inte fått sitt Nya testamente några mån. tidigare. I stället för att anta ett pryo jobb på en

affär i närheten, som hon erbjöds, tog hon saken i egna händer. Hon ville praktisera i en församling,och hon

hittade i tel. katalogen och hittade en församlingi Uppsala. Hon ringde upp och sa att hon sökte en praktik -

plats som diakon. Och hon hälsades välkommen till en församling där. Och man kan förstå att hon var glad

att få lämna sina hemtrakter. ( Den här sista meningen var min Kommentar) Jag slutar här för i dag och om

ni vill veta hur det gick för Elisabeths i det fortsatta livet, så skall jag berätta det nästa gång...

      Så vill jag önska er en god fortsättning på helgen, vi har ju redan fått en silvermedalj i O S g.m.Charlott

Kalla, under den här stunden, medan jag har skrivit det var ju bra gjort av henne, Hoppas att vi också kan få  någrra medaljer genom Skidskyttarna, som ju också skall tävla i dag.  Håll tummarna!      Hälsningar Sonja!


Av Sonja - 8 februari 2014 09:21

God morgon, i dessa "Olympiads tider" dristar jag mig till att vilja skriva om tro, det finns ju redan så många

som skriver och talar om om Zoitsi nu, och kan det bättre än mej. Och det här med tron gäller ju för alla och

alla dagar intill tidens ände och är på så sätt viktigare i mitt tycke, även om jag kommer att försöka se så

mycket av tävlingarna som möjligt. Men det som jag vill berätta för er i dag handlar om en ung flicka som

heter Elisabeth Bäckström, som berättar i tidningen som vi Gideoniter har som vår medlems tidning.

Jasså Du kanske inte ens vet vilka vi är. Men du kanske har fått ett litet rött eller blått Nya Testamente när

du gick i sjunde klassen i skolan. Jag och min man är med i den organissationen som sprider Guds ord på

detta sätt, tyverr så börjar det vara ganska svårt att få komma in i skolorna nu för tiden, ock det kan ju

vara synd på många sätt, kan mna ju tänka när man läser Elisabeths berättelse, som kommer här, kanske

något förkortad.Jag kommer aldrig att glömma den dagen jag fisk detta Nya testamente i min hand. Det

blev en vändpunkt i mitt liv. För första gången visste jag att jag inte längre var ensam. Hon fick efter den

dagen ett helt nytt perspektiv på livet, och för första gången förstod hon då att det fanns något annat utan-

för mörka och kaosartade uppväxt till följd av pappans sjukdom och alkohlism.

    

Av Sonja - 24 januari 2014 10:15

God morgon, i denna vackra vita Januaridag.  Äntligen har vi fått så pass snö här uppe i södra Norrland,

så det täcker gräset. Och nu har vi ett strålande vitt och vackert vinterland omkring oss. Här är det också

rimmfrost på träden, som glimmar i solen, himlen är klar och ljusblå i den vaknande morgonen. Så nu

tänker jag skriva några av dikterna från min bok som jag kallar "Vinterland".


 

VINTER VITT

Vitt, Vitt, frostigt isande vitt

binder nu älvens förstelnade fåra,

som ända tills här om dagen,  lyst

trotssigt blå, mitt i den frusna älven.

Men nu ligger allting stilla, skylda som

av snövita bolster i den gnistrande solen.


Ja detta blev en "tillfällighetsdikt" beroende på att jag ville berätta om hur det ser ut just i dag, och nu 

fortsätter jag med  dikten, skidtur på havet, när jag ändå är inne på  "is temat"...


SKIDTUR PÅ HAVET

Nu är den tiden inne

då sommaren ligger kvar i minnet,

endast som ett varmt leende,

från en kär vän.

Nu när livet bara kan anas,

och läsas av som spår i snön.

Då känns du livets Herre,

så påtagligt nära, jag ser storheten

i dina händers verk, som förstärks

i den isande vita oändligheten...

Nu landar stjärnorna parvis

vid skidornas rätlinjiga spår,

på den svepningsvita marken.

Luften är rentvagen, rykande kall

livet står liksom stilla i väntan...

Allt skall åter vändas,

till värme och ljus, en dag.

Som i skapelsens morgon,

av Honom, livsdirigenten.


VINTERTRÄD

Förstelnade, som gjorda av kristall,

står träden isbegjutna i kylan.

Iskristallerna glimmar, som slipade prismor

i vintermorgonens slösande sol.

Kanske för att vi skulle ana vår,

glittrar alla frostens droppar försilvrade,

på kala grenar...


Med dessa Vntertema-dikter tackar jag för mej i dag, och hoppas att ni har tillfälle att gå ut i den

den vackra vinterdagen, om bjuds oss just nu. Allt gott önskar jag er, Sonja.





















Av Sonja - 16 januari 2014 13:12

Hej och välkommen till min blogg, jag fortsätter att skriva om vintern, fast det handlar inte om

den aktuella vintern här och nu, utan från mina Barndoms minnen på 40-talet. Om ni varit med

en tid så har ni kanske läst om dom förut, men förhoppningsvis inte just detta. När jag var barn

fanns det inte några långbyxor för oss flickor att ha,ens när det var som kallast om vintern,utan

det var flera par strumpor utanpå varandra som gällde, tror att jag börjar med dikten som heter,


YLLESTRUMPEN

Hemsticke strumpen, dom va´rejäl,

vass  å outslitli, käntese som.

Ende´möjlihete´n, slipp däm e tag

va om man kunn, väx så fort,

att e´dän nystrumpen, ba va´

halvvägs där i sticksömmen,

när gammstrumpen va´ urvuxe.

  Män så fort, växt ja allri´...



VANTA

Män hemsticke vanta,

å hemsticke socka,

dem va´ ändå bäst, på na´ vis.

För hä´ fans int nån omsorg,

som värmt lite extra,

i köpese vantan´s pris.


VA HADD DU PÅ FÖTTREN ?

Vi hadd ludden, å skipjäxen

som jämt va för stor,

för dem va köpt ti växt´n.


Vi åkt sparkstötting´a

å träskie´n,

som ba´ hadd fotögla

på den ti´n.


Fick ni skotta isbana,

sälven på is´n,

å spänn fast skri´skon,

runt tån, å vrist´n.


Fick ni " kråkhakka"

å "nageltjäll´n",

Å fick ni "snortjickre´n"

tvätte bår´t, om kväll´n ?


VINTERDASSE

Till utedasse, gick man int´ gärna om vintern,

han "höll sä" så läng som hä´ gick.

Men till slut, ut i snön å i kylan,

man ändå bege sä fick.

Att sätta sä ner, där så naken

me iskalla kanten mot baken,

de va inte rolit´ minsann

men dä måste göras iblann.

På vinterdassväggen, där bångne´porträtta,

så Gustav den femte, rent tjockmagan´fick,

och ganska skumögd, var konungens blick.

Gulrosigt skrynklig var Gary Grant,

som klistrats opp, av nån filmgalen tant.

Å dassbärge hä växt, å kallblåsten drog,

då ett priskurant blad, i händren man tog.

Å skrynkle, i hop ä, så mycke hä gick,

å kalla baken, en torkning sä fick.


Ja, ja det var lite om den "gamla goda tiden" som man brukar säga, men jag tror knappast att

någon av er som har läst detta, skulle vilja byta mot, hur vi bor och har det i dag. Nej det gör

inte jag heller, även om jag kan tycka att det är både roligt och nyttigt, att få ha den erfaren-

heten. Hoppas bara att ni nu kan förstå mitt "vardagsspråk" också. Kanske fortsätter jag även

nästa gång, på samma tema, lite vinter med både kyla och god spisvärme från förr...

Hoppas ni vill komma tillbaka då, välkommen önskar jag er, Sonja!










Av Sonja - 11 januari 2014 10:24

Hej och välkommen, det är med en viss tvekan jag sätter rubriken i dag, det känns nästan lite över-

drivet, för det är ju inte några massor med snö som kommit, men det mästa av gräset är ändå täckt

av ett tunt snötäcke. Vi är nog ganska många här i Norra Norrlands kusttrakter som har frågat oss, ska

det bli någon vinter i år ? Det har ju mest regnat och sedan frusit till is, med många brutna armar och

ben som följd. Men nu har vi faktiskt fått ett litet snötäcke och i dag är det 11 grader kallt. Dessutom

har millioner lätta vita flingor börjat lysa upp vinter mörkret, och ingen enda av dom flingorna är lika-

dana i formen som någon annan, för vår skapare gör inga kopior. Jag läste i en artikel nydligen om en

snöflingas vikt, den består ju av flera iskristaller, ingen flinga väger i regel lika mycket som en annan

flinga, sedan den landat på marken väger den lika mycket, eller lite som i smält form, man kan säga

att en ensam flingas vikt egentligen är försummbar, men tillsammans kan ju snön väga ganska mycket

som en snöskottare vet. Nog om det, nu tlll några av mina dikter om vintern, den första heter passande


JANUARIDAG

Knaske för att vi, skulle få en glimt...

ges ett hopp,

lyser plötsligt solen fram mellan molnen.

Kanske för att vi inte

skulle förtvivla, bli fotfästes lösa...

faller nu flingorna vita.

Kanske för att vi,

skulle kunna ana vår...

glitrar nu frostens droppar,

försilvrade på kala grenar.


Jag har en känsla av att jag sade förra gången att jag skulle börja skriva lite från mina barndommsminnen,

så jag gör väl det men håller mig lite kvar på vintertemat. Börjar med dikten som heter ...


KUNG BORE

Kung Bore han byggde, fantastiska slott

nere vid stranden hos oss.

Stenar och hällar, tillsammans han band

med sin iskalla hand.

Bland snöhöljda hällar, i tunnlar vi kröp.

Isen den råma, och kölden oss nöp.

Tinnar och torn, och istapps rader

glittrade i solen, spred ljuskaskader.

Ja, Kung Bore byggde fantastidka slott

nere vid stranden, hos oss.


ÅKTUR

Tefat och pulka, Snowbord m.m

var något vi då, inte kände till

men ungar i backar, ju åka vill.

Så vi gick till affären,

fick nån stadig kartong,

på den åkte vi i backen,

flera stycken på en gång.

I hissnande fart utför

backarna bar de,

och ni må tro, lika roligt

som nu, de var de.

Åka Balata, vi kallade det så,

varför kan jag än i dag,

inte alls förstå ?   ( Är det nån av er som vet vad Balata är? )


SKIDTÄVLINGA

Stearinljus, var enda vallan

mina skider  förunnades,

kvällen före skolskidtävlinga.

Men så blev jag inte heller

någon stjärna i spåret.

Men varm mjölk å bullar efteråt,

uppvägde slitet...


Så, slutar jag för i dag, men jag fortsätter väl några gånger till, att skriva vinterdikter från mina

barndomsminnen, välkommen åter om en vecka, om ni tycker det känns trevligt. För mej är det

trevligt, om ni kommer igen, gång på gång.  Ha det så gott, till vi ses igen önskar Sonja.


P.S Ni får ju gärna skriva någon komentar, om det ni gillar, eller inte gillar, så jag vet. D. S.












Av Sonja - 4 januari 2014 10:01

Hej, och jag vill önska er en trevlig Trettondags helg, trots småregn och ishalka, hoppas att vi inte ska

behöva råka ut för någar arm- eller benbrott, i helgen. Jag hörde nyss från våran måg i Burträsk att det

ska vara en skidtävling uppe på Vitberget i dag, där bland annat Kalla skall delta. Det är väl frågan om

korta sprint lopp men nog tycker man att det skall bli lite moddigt. Jag vet inte vilken tid det var, men

det lär väl stå i tidningen om ni blev intrsesserade. Nu till dagens ämne och jag börjar med ett barndoms-

minne, som handlar om Trettondagsafton, på den tiden var det sed att halvvuxna pojkar klädde ut sig

till stjärngossar, och gick runt i gårdarna och sjöng om när konung Herodies, försökte döda alla gosse-

barn under tre år, för att på så sätt kunna döda Jesusbarnet, så här upplevde jag detta...


TRETTONDAGS AFTON

Stjärnan och stjärngossar

Judas så svart,

kom jämt på besök

frammåt Trettondags natt

Sjungande pojkar

som hade svärd,

kom skrämmande in

i vår lilla värld.

Judas gick runt

tiggde pengar i pungen,

dom andra dom sjöng om

Herodes, som ville åt ungen.

Jag kröp under bordet

hade kramp i magen,

jag avskydde alltid

som barn, den dagen.


Nästa dikt kommer att handla om de tre vise männen, men jag vill först berätta lite om den miljö som dom

antogs komma ifrån, det fanns berättat om i missionskuyrkans tidning Sändaren i veckan.  Rubriken var nu,

Historiens första födelsedagspresent. Från Dhofar i södra Oman kom en av de gåvor som de tre visemännen överlämnade till Jesusbarnet. Kanske kom också trettonhelgens tre heliga konungar från Oman ?

I antiken låg, här en stor hamn.Härifrån avgick även karavaner genom öknar och berg till handelsstäder som 

Jidda vid Röda havet och Damaskus. I Salaah i södra Oman finns ett helt marknadekvarter som säljer äkta

rökelse och andra väldoftende esenser, trädet Boswellia som ger den väldoftande hartsen, eller äkta rökelse,

växer bara på tre platser i världen: i Somalia, Jemen eller som här i Oman.

"En gång i tiden var denna harts, lika dyrbar som guld." När den torkats och bildats till harts kallades den för

äkta rökelse, troligen var det denna dyrbarhet som var en av gåvorna, som de vise männen hade med sig,

när dom gav sig iväg på sina kameler efter stjärnans ledning.  Där kan min dikt passa in att fortsätta med...


TRETTONDAG

De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på,

de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Messias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem.

Som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.


Men dessa män i hjärtat fått, en längtan efter Gud,

dom sökte i palats och slott, och väntade fanfarers ljud.

Herodes var en listig man, sa att han ville hylla, även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp,

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.


Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns,

i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist.

De utan stolthet böjde knä, och kände då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son.

På änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.


Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,

och glädja oss i juletid, ett barn för oss är fött !


Ja, detta kan sägas vara Historiens första födelsedagspresenter, som dom visemännen kom med till

Jesusbarnet och till Josef och Maria, dom som fick fly till Egyptien redan morgonen därefter, på grund

av Herodes förföljelse, på alla små gossebarn, dom var säkert i behov av dessa gåvor, för att kunna

överleva.  Men den största julgåvan till mänskligheten var ju den stora gåvan Gud gav oss, i sin son

Jesus kristus själv. Han som sedan dog på korset, och tog våra synder på sig ,och som uppstod igen

på den tredje dagen, han som säger  "Den som lever och tror på mej, skall aldrig någonsin dö, utan

övergå från liv till liv ." Ja tänk så underbart, Gud har lovat ordna det för sina barn !

      I och med denna helg kan man väl säga att Juletiden är över, och vi kommer väl mer eller mindre in

i vardagslunken igen, men vi får tacka Gud för att vi får leva i ett fritt land, och vi har fått leva i fred i

två hundra år! Det finns inget annat land i världen som har fått uppleva detta, läste jag för en tid sedan.

           Till sist vill jag önska er alla en god fortsättning på der nya året 2014 !  Kram från Sonja !

   












.







Av Sonja - 30 december 2013 11:01

Kära vänner, nu är vi inne i slutspurten på år 2013, och går förhoppnings vis emot ett Gott Nytt år 2014.

Vi som bor i vårt fedliga och lugna land Sverige, får ju vara tacksamma till Gud över att vi fått ha fred

 i över 200 år. Om det nya året vet vi ingenting, men om vi går med Gud så kan vi ändå vara trygga.

      Jag tänker skriva ett par dikter som passar på det temat, den första står i en av småböckerna som

heter " Alltid älskad," nr. 4.   Som så passande heter...


DET NYA ÅRET

Jag är det nya året.


Jag är en blank och oförstörd sida,

i Din livets bok.


Jag är din nästa möjlighet i konsten att leva.


Jag är ditt tillfälle att praktisera vad du har

lärt dig om livet under de senaste tolv månaderna.


Allt du sökte utan att finna, finns dolt i mig,

och väntar på att du ska leta efter det med

större beslutsam het.


Allt det du försökte göra utan att lyckas,

är mitt att ge dig när du har färre motst-

ridiga önskemål.


Allt du drömde om men inte vågade göra,

allt du hoppades på men inte nådde, all

tro du önskade men inte riktigt kände...

allt detta slumrar lätt i mig och väntar

på att väckas av din vilja.


Jag är din chans att förnya ditt förbund med

Honnom som säger: "Se jag gör allting nytt."


Jag är det nya året !


Jag har skrivit många egna Nyårsdikter, men har lånat bort dom till andra och inte tänkt på att

be att få tillbaka dom i tid, så därför blir det en dikt som jag förstår att ni kanske läst förr.


Den heter Carpe diem !  Jag tycker att man också kan använda nu, något modifierad som,


NYÅRS DIKT !

Grip den nya dagen,

som Gud dej ger.

En ny dag, i ett Nytt år

med 165 dagar, om du

får uppleva dem alla...

Ett ett år av Nåd!

med oändliga möjligheter,

ger oss Herren, att använda

efter vår egen vilja.

Grip chansen med glädje,

och förstånd !!


Med dessa två dikter, vill jag också tacka Er som brukar besöka min blogg, med önskan om ett

Gott Nytt År!  Vill också hälsa er välkommen åter inpå nästa. Troligtvis kommer jag då att börja

med mina barndommsminnen, som har blivit efterfrågade. Allt gott önskar jag till er alla ! Sonja.








Av Sonja - 21 december 2013 10:26

Julen är här och lyser frid på jorden, den sången har klingat i mitt huvud ett tag, ja det var ju Guds

mening när han sände sin son att komma till jorden som ett nyfött barn, att födas i fattigdom för att

förstå oss människor i vår situation  Men frid på jorden har det då inte bivit, och kommer adrig att

bli heller förren Jesus kommer tillbaka. men nu skulle jag ju skriva om hans födelse. Första diken är,


 


ÄNGLABUD

Luften fylldes av ljus, av toner

under himlakupan blå,

herdarna dom blen förskräkta

får och hundar likaså.

Men dom hörde änglasångens

vackra toner, ljuva ord,

om stor glädje, om Guds gåva

och ett bud om frid på jord.


Änglasång, för enkla herdar

ofta mötta av förakt,

dom var inte folkbokförda

inte värd  betala skatt.

Dit blev änglaskaror sända

av en Gud som ser så stort.

Ja dom minsta blev dom första

som fick veta vad Gud gjort.


Undrens Gud, den kärleksfulle

till dom minsta ville gå,

visste att dom skulle lysna

och att dom skulle förstå.

När dom nu fick veta vägen

var dom redo till att gå,

för att se Guds son som föddes

i ett stall, på hö och strå.


HIMLEN HAR LANDAT

Gläd dej du människa, himlen har landat på jorden

Guds kärleks nedslag i världshistorien,

för mer än två tusen år sedan.

En kärlekens krevad, vars efterskalv

pågår ännu in i vår tid.

Ett nyfött barn, det värnlösaste som finns

det blev Guds sätt, att komma till oss människor.

Mitt i vår verklighet kom Gud in,

och solidariserade sig med oss,

med sina minsta bröder.

Jesus Kristus kom, för att kunna

uppenbara Guds väsen för oss.

Så är vi inte längre, utlämnade åt mörkret...

Ty Guds kärlekslåga lyser än,

och skall aldrig någonsin slockna.

O att vi sentida människobarn

kunde fatta vidden...

av Guds kärleksgärning

då han gav oss sin son,'

så att vi inte skall förgås

utan få evigt liv till arvedel.


Gläd dig du människa,

Guds son kom för Din skull !


Ja det var ett par av mina dikter, så här när julen står för dörren, må vi inte glömma vad som är orsaken

till vårt julfirande, för besöket av tomten och alla paketen. Och låt oss inte glömma att vi på olika sätt ge

till dom som har det så fattigt att dom kanske inte ens har någon mat på bordet till jul, nu är det kanske i

senaste laget, men bättre sent än aldrig. Så vill jag önska er en riktigt skön och välsignad jul ! Sonja !









Presentation

Omröstning

Vem är du som besöker min blogg?
 Allmänt intresserad av diktläsning
 Kristen diktläsare.
 Bekant
 Familj
 Övrigt

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards