Hej och välkommen, det jag skrivit som rubrik i dag var en fråga jag fick, från ett av barnen då jag jobbade på

dagis, strax efter jag slutat min utbidning. Denna fråga från en tummsugande liten flicka, har för alltid satt sig

som en fråga i mitt hjärta. Hon hade ofta långa dagar på dagis, eftersom hennes föräldrar jobbade heltid och där-

efter också försökte hinna jobba lite på sitt nybygge till hus. Säkert arbetsamt för alla, och så kan det ju bli vid

vissa tillfällen i livet.  Och jag vet att hon har klarat sig mycket bra i sitt liv.

Men jag reagerar ganska negativt på Socialdemokraternas förslag om förskola för alla barn från två års ålder.

Däremot kan jag hålla med Psykoterapeuten Lousie Hallin som menar att barn under tre år, bör vara borta ifrån

sina föräldrar så lite som möjligt, alltså hemma med föräldrarna så mycket som är möjligt.

Ett barn är som en skör planta som måste vårdas. De är lika känsliga för förändringar, som bytet av jordmån och

miljö på en liten planta, alltså anknytnings personer, och separationer från hemmiljön, För vissa barn kan dessa

byten vara katastrofala. De kan stanna i sin psykologiska utveckling och stänga av sina känslor, säger Ingvild Segersam, ordförande för riksorganisationen HARO.  "Det viktigaste kriteriet för att ett barn ska lära, växa och

mogna är ett fungerande känsloliv. Utan det fungerar ingen pedagogik."    Exponeras barnet för tidigt för omogna jämnåriga, kan de känsliga mekanismerna förstöras och sätta spår för livet. 

Vi vet att hjärnan utvecklas explosionsartat detre första åren. Där läggs grunden för barnets anknytningsmönster,

för förmågan att hantera stress, relationer och förmåga till empati. Men om barnet exponeras för tidigt för

omogna jämnåriga, kan de känsliga mekanismerna förstöras ochsätta spår för livet, avslutar Ingvild Segersam.

Författaren Jonas Himmelstrand skriver: " Ingen inom den moderna utvecklingspsykologin skulle säga att barnen

behöver mer förskola, fritids och skola eller pedagogik." Tvärtom. --Dagens unga behöver sina föräldrars kärleks-

fulla närvaro i långt större utsträckning än vad stadsmakterna förstår, vill erkänna eller vad de skapar förutsätt-

ningar för.  Och han uppmanar föräldrarna "Att följa sitt hjärta" -- I Jante lagens Sverige " 2007,  där han upp-märksammade den psykiska ohälsan hos unga och dess möjliga orsaker. 

Kanske är det just det som  Maria Larsson Barn- och äldre minister sade på en barnkonferens här om veckan.             "I Barnnkonventionen står det att Barn inte bara har rätt till en fysisk och psykisk utveckling, utan också en andlig utveckling" Jag vill se en diskussionom om  barnets hela utveckling - och då ingår alla de här bitarna.

Som det står i tidningen jag skriver ur. Kanske är det dags för Sveriges politiker och föräldrar att inse att ekon-

omisk tillväxt inte löser alla samhällsproblem, framförallt inte barns grundläggande behov av  trygghet.

Mitt tillägg: "Att som barn få ha en tro och en tillit till en Gud som alltid har tid och finns till hands i varje ögon-

blick i livet, är en oändlig trygghet inte bara medan man är barn utan genom hela livet."

När jag gick min utbildning som barnsköterska och förskollärare, fick vi läsa om att dom små barnen inte för-

stod att om mamman försvann ur deras åsyn, så  skulle hon komma tillbaka, utan dom att hon för alltid.

Då kan man ju förstå hur det känndes att bli lämnad bland en massa okända barn och vuxna,

och inte förstå att någon kom för att hämta dom snart. Även om dom fått höra det innan men var för liten att

förstå. Vi fick förslaget att leka "tittut" med barnen, gömma oss bakom något skynke el. dyl. och titta fram.

Inte vet jag om det hjälpte, men det kan ju vara troligt, särskilt om det var föräldern som gjorde så.

       Ja det var några tankar från mej och andra, i protest mot att barnen skall sättas på dagis för tidigt, trots

att jag vet att barnen oftast trivs och har det bra där bland utbildad personal som jobbar där för att dom älskar

barn och vill göra det så trevligt som möjligt för dom. Men ingen kan ersätta föräldrarna i tidig ålder.

  Tack för i dag, och hoppas ni får en trevlig helg, själv gläder jag mig åt att på söndag få fira ett barnbarnsbarn

som fyller fem år, ock har önskat sig en svart A I K - tårta till födelsedagen, så den ska vi köpa med till henne.

Allt gott önskar jag er, både lekamligt och andligt, kram från mej Sonja!

blick

När jag tittar ut genom fönstret, kan jag tydligt se vilken årstid det är på grund av alla snödrivor som lyser

så vita så det gör riktigt ont i ögonen, men det är ju vackert också särskilt när solen nu lyser fram emellen

molnen. Hoppas du har samma vackra utsikt som jag har här utanför fönstret.

Men det är inte det jag tänkte på då jag skrev min rubrik i dag, utan en betydligt vidare utblick, utöver vår

jord och den tid vi lever i nu. Det är pastor Stefan Swärd som berättar i tidningen Världen i dag. Han skriver,

jag har haft förmånen att arbeta vid en FN- konferens där representanter för alla länder möttes. Vi var i ett

strikt muslimskt land Qatar. Det är mycket lärorikt att röra sig i FN-sammanhang där alla länder är represen-

terade.Att betrakta frågor ur ett globalt perspektiv, är något helt annat än att röra sig i ett snävt svenskt och

västerländskt perspektiv..

Människorättsorganisationer brukar hävda att det är fem muslimska länder som tillämpar dödsstraff, om någon

konverterar från islam till kristendom. I Qatar finns det faktiskt en kyrka, men den får bara användas av gäst-

arbetare, kyrkan är omringad av en mur och är strängt bevakad av polis. Det är förbjudet för medborgare från

Qatar att gå in i kyrkan. Och dödsstraff mot detta förbud är den normala utgången.

FN:s klimatkonferens tar upp den senaste forskningen kring hur det går för vår planet. Världsbanken publisera-

de nu en raport där man varnade för att planetens temperatur kan stiga minst 4 grader under 2000-tusen talet.

Det kan försvåra för mänskligt liv, att existera på vissa delar av planet. Det kommer framför allt att handla om

översvämmningar och kraftiga stormar. Som tycks bero på de senaste tio årens klimatförändringar.

Vid FN-konferansen blev jag påmind om att dagens domedagspredikanter är Världsbanken, Greenpeace, försäk-

ringsbolag, som ser med oro på världens utveckling. Medan kyrkan ofta har tystnat i dag, och verkar mena att

allt står väl till, för vår planet. När jag var barn berättar Stefan Swärd var det vanligt att predikanter talade

om hoten om en världsstat, antikrist, och ett kontant löst samhälle. (min kommentar, och detta är ju något vi

ser påtagligt i dag, nu går det ju inte att gå till en bank och hämta ut kontanter.)

Sanningen är den, at vi i stort sett har hamnat där, Världsekonomin är så sammanlänkad. Kina, USA,och EU är

så beroenda av varandra, att man kan tala om en världsstat. Penningströmmarna sker i dag helt elrktroniskt.

Jag har själv suttit på en FN-konferens där Obama, Kinas regeringechef, och EU-ledarna satt tillsammans i

ett litet rum och gjorde upp. Någon form av världeregering finns redan.

Jesus kommer snart. Guds rike skall upprättas helt och hållet, kyrkan står för framtidshoppet. Vi behöver få

höra predikat om detta, men vi behöver inte vara helt blinda för tidstecknen, och de skakningar som kommer

att drabba vår planet inför Jesu tillkommelse. Men dessa tankeväckande ord avslutar Stefan Swärd sin artikel

som jag har skrivit några delar av. Ja det är en alvarlig och även spännande tid som vi nu lever i.  Nog är det

gott att som kristen veta, att Gud har lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände. Varma tankar från mej

Sonja!

Välkommen till dagens blogg, fel dag egentligen, eftersom jag ju brukar mest skriva på lördagarna men

jag fick lust att skriva nu en stund eftersom jag är ensammen hemma ett tag, och då får jag förhoppnin-

vis vara ostörd. Som ni ser av temat, ligger mina tankar på vårt fosterland i dag, varför kanske ni undra?

    Jo jag kan inte låtabli att undra över, varför mår många så dåligt, när vi har det så bra ? Många ung-

dommar orkar inte leva, många skadar sig själva på olika sätt. Hörde i går eller i förrgår att massor av

skolbarn, inte kunde sova utan behövde sömn medicin, och många större barn hade börjat kissa på sig

om natten. Det har aldrig skrivits ut så mycket lungnande mediciner till barn som nu...!

Skolverket och många rektorer, gör ju också sitt till, för att "skydda" barnen från det och den som vi alla 

behöver, nämlig den gode Guden som har skapat oss alla, och som vi längtar till så länge vi inte har för-

härdat våra hjärtan, eller fått lära oss att det inte finns någon Gud. Tänk vilket mörker...

Jag skall berätta om en kille som heter Tomas Wallengren, som jag läste om i Tidningen Världen i dag.

Han har verkligen prövat både och.  Han växte upp i en kristen familj, men tog inte till sig detta om Gud

utan som tonåring satsade han på en karriär som punkrockare. I samband med detta blev det många kväl-

lar med mycket festande, men när festyran lagt sig väntade ångest och ett djupt mörker. Då låg han ofta 

vaken om nätterna och plågades av att han sårat kompisar och sin sambo. Från att ha varit en glad fest-

prisse var han vid 24 års ålder, en ångestfylld ja självmordsbenägen person, berättar han med tårad blick.

På min mammas födelsedag lovade jag att följamed till kyrkan vi skulle följas till en pizzeria efteråt.

Bakfull klev han in i kyrkan, där den kände evangelisten Joakim Sjöberg predikade. Nu inträffade samma

Gudsnärvaro som han kännt en gång förut, medn dragit sig ur. Redan fem minuter in i predikan så hade

Tomas bestämt sig att om predikanten skulle fråga om det var någom som ville bli frälst, så skulle han

räcka upp handen, och Carina tog samma beslut. Tomas upplevde då rent fysiskt hur all ångest lyftes av.

Guds härlighet formligen översköljde mig säger han. Och punkrockaren och gudsförnekaren förvandlades.

Han märkte också hur han på en gång förändrades i sitt sätt att tänka .De följande veckorna märkte han

hur han såg världen med nya ögon. När jag var ute såg jag naturen på ett helt nytt sätt, jag hade aldrig

tänkt på färger och former på allt skapat, som jag nu såg det var som att se en Disnyfilm, allt blev så

levande till och med husen såg färgglada ut.  Och när jag läste Bibeln, så förstod jag plötsligt vad det

stod. Tomas har aldrig gillat att tala inför människor och att bli pastor var därför det sista han kunde

tänka sig, Men nu är han pastorsutblildad, och är glad att få leda människor till den Herre och Gud som

har förvandlat hans liv så underbart, åren som nykristen blev också en tid då han alltmer fick lära känna

den Gud som han trott bara var en sagofarbror. Tårarna har tagit över när den nu 40 årige tvåbarns pap-

pan försöker sätta ord på det starka han fått uppleva, det var och är så obeskrivligt underbart, säger en

leende Tomas Wallengren. Och vi tackar för att han velat berätta för oss.

        Hoppas att ni också tyckte om att läsa denna ovanligt långa text, men jag ville belysa skillnaden

på att leva med Gud eller utan.  Säg aldrig till era barn att det inte finns någon Gud för det är inte sant !

och det kan ta ifrån dom barnatros tryggheten. Som dom så väl kan behöva i denna otrygga värld, kanske

i stället för en massa mediciner, som bara hjälper tillfälligt vis.

     Så vill jag önska Guds Välsignelse ! till er alla, och hoppas att vi får en trevlig helg på olika håll.

Kram från Sonja !

God morgon, och varmt välkommen till mej och min blogg, som nu har frångått jultemat eftersom det ju var 20 -

dag Knut föregående söndag, då jag berättade lite om hur det firades i våra trakter, i min barndom. I dag är ju

temat helt annorlunda, men något som också var vanligt i mitt barndomshem, vilket jag är mycket glad och tack-

sam för nu. Och jag har också fått många, många bönesvar genom livet. Men i dag har jag inte tänkt berätta om

det utan bara dela några tankar om bönen med er.  Så jag börjar med en dikt som helt enkelt bara heter...

BÖN

Denna underbara gåva,

denna fantastiska tillgång

utan en enda begränsning.

Tack Herre,

att du har givit oss bönen.

Att vi får komma till Dej

när allting känns svårt,

och be att Du bördorna tar.

Att få komma till Dej

och säga förlåt,

till Dej vår himmelske Far.

Att få be om beskydd

och om änglavakt,

tänk vilken gåva vi fått.

Att veta till Dej

får vi komma med allt,

både med stort och med smått.

Men han som vill söndra och bryta isär,

mina händer som knäppta är,

han viskar i örat när han går förbi

det där är ju löjligt, låt bli, låt bli !

Men i tro knäppta händer,

till Herren gör stark.

Där fick den onde ej vinna nån mark.

Nej, där fick han veta, vem starkare är.

Håll mina händer allt fort Herre kär.

Jag har skrivit en dikt om att inte ens en vind, så svag så svag som från en fladdrande fjäril, en sommar dag

behövs för att sända vår bön till Gud, för han hör de svagaste böneljud. Men den tycker jag inte passar så bra

nu mitt i vintern, så jag börjar fundera på att klä den i vinterskrud. Det kanske jag borde ha tänkt på tidigare?

Vad tycker ni om det här försöket??

BÖNESUCK

Inte ens ett ljud, så tyst, så tyst

som en flinga faller, utan ett knyst.

Är ändå inte, för tyst för Gud

han hör det svaraste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot himmlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var

i kärlek ger han och sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har på sitt suveräna sätt,

kunnat vända allting rätt.

HERRE BEVARA OSS

Herre bevara oss, från att förstelnas

från att slå oss till ro...

Väck oss, så att vi inte kommer in

i den stora likgiltighets, vilan.

Ty om vi tiger, skall stenarna tala

ja ingenting, är omöjligt för Gud.

Herre vi ber, gör oss öppna

för Din vilja...

Ge oss frimodighet, att gå ut

ur våra Kyrkors, skyddande gömslen

ut på obekväma vägar,

för Ditt namns skull.

Överskölj oss, med Din andes fulla kraft

och fyll oss, med Din

kärleksfulla livsbejakelse.

Så vi får bli, levande vittnen

på att Jesus lever i dag.

Nu tror jag att jag slutar här för i dag, hoppas ni är pigga och friska så ni kan gå ut i det sköna vädret, som det

verkar vara i dag. Även om det inte är så soligt och vackert som det varit tidigare i veckan, men då var det ju

kallt i stället. Jag är så förkyld så det är bara att hålla sig inne. Men det finns ju mycke trevliga sport program

att kolla på, även om dom Svenska tävlande inte lyckats så bra hittils, men kanske dom lyckas i dag, Hoppas

jag Sonja, allt gott önskar jag er !

Hej och välkommen i den klara och kalla Januari morgonen som har en begynnande sol på väg, detta ger mej

lust att börja med något helt annat än temat anger, men jag kommer tillbaka dit sedan, men först till dikten,

GRIP DAGEN

Grip dagen som Gud dej ger,

himmelen rodnar av glädje

i den vaknande morgonnen.

Guds finger skriver in ännu

en ny dag, i ditt livs dagbok,

en oanvänd dag, till dej utgiven.

Grip dagen han ger dej i Glädje !

Men den här dagen, som står som Tjugondag Knut, i vår almanacka räknas ju som slutet på julen för detta

år, och då hör jag sången "Nu är glada julen slut,slut, slut. Julegranen bäres ut,ut, ut.   Men till nästa år igen,

kommer han vår gamle vän,  ty det har han lovat"...   Innan dess hade vi klätt av granen, så den stod där

aldeles avklädd och naken, och det låg massor med barr på golvet, det var innan plastgranarnas tid...

Men då framemot skymmningen tog en annan gammal tradition vid, då var det dags att "slå ut jula" som vi sa

då samlades massor av ungdommar, från olika delar av samhället, jag bodde i Hörnefors då, där Kämpe hade

en fabrik som b. a. gjorde pappers massa och även tillverkade papper. Gatan som gick strax nedanför fabrik-

en kallades helt enkelt för Gatan, ock i ett av dom husen bodde vår familj, ock husen var s.a.s Kämpes.

Och det kom ungdommar från olika delar av samhället, bärande på klubbor av olika dimitioner, en del var

tjocka som stockar, och halvmeters långa de var dom stora pojkarnas verktyg, min första och kanske enda  

klubba, var så liten så dom skojade med mej och sa, att jag hade visst fått min från kvinnoklubben, och den

hade jag ju hört talas om, så jag nöjde mig med det detta var en s.k sammanträdes klubba. Här kommer en

dikt om denna händelse, som vi kallade för att "Slå ut jula"...

TJUGON DAG KNUT

Bergets ungar gick till strid, emot Gatans barn,

beväpnade med klubbor och med garn.

Men enade som en de stod, då Ågerns ungar kom,

dök övre Brukets ungar opp, så var det synd om dom.

Men en gång om året, då slöto alla fred,

i samlad trupp de allihopa, nu till verket skred.

Beväpnade med klubbor, i alla dimitioner

den oinvigde kunde tro, att de var invation här.

Det här var dessa ungars sätt, att fira julen ut,

man slog hårt på stugans bro, och uppå husets knut.

Man skrek högt i högan sky, när jul ur stugan gick

och slagen utav klubborna, dess steg markera fick...

Nog gick nån bro väl sönder, en dörr nån skråma fick

men detta hörde också till, när "Jula utet gick"

Dagen efter kom det snickare och målare, från fabriken som fixade till de skador som uppkommet under

Tjugondag Knut, kvällen. Så det var helt accepterat, att det kunde bli lite skador en sån dag.  Kul eller hur,

det blev i allafall inget bråk emellan ungdommarna. Och någon åverkan annan tid hörda jag aldrig tal om...

SPISVÄRME

Kalla barnafötter, värmdes om kvällen

framför vedspisens nerfällda lucka.

Där fick man lägga sina frusna fötter,

för stickande upptining, till liv igen...

Yllestrumporna på tork ovanför

släppte sina fastfrusna snökokkor,

fräsande ner på de heta spisringarna

Minnet värmer än...

fast det var så  länge sen.

Ja, här har ni fått några glimtar från den  "gamla goda tiden" som mann brukar säja, ja nog var den bra,

på många sätt, men nog har vi det ännu bättre i dag, åtminstone malriellt sett. Tid och omsorg kanske

däremot, är en bristvara på många håll. Men det får bli en annan histori, tack för i dag, hälsar jag Sonja.

Hej, och välkommen till min blogg inför Tettondags helgen, men först får jag lust att skriva en liten dikt som

heter Januaridag, därför att solen lyser från klarblå himmel just nu, och det är väl ett bra tag sedan...

det har ju snöat i stort sett varje dag, i flera månader känns det som...  Här kommer dikten,

JANUARIDAG

Kanske för att vi, skulle minnas

få en glimt, ges ett hopp...

lyser nu solen, från en klarblå himmel.

Kanske för att vi inte skulle förtvivla,

bli fotfästes lösa, i snödjupen där flingorna

fallit vita, dygn efter dygn.

Kanske för att vi skulle kunna ana vår...

glittrar nu frostens droppar försilvrade,

på kala grenar.

Nu går jag över till temat om Trettondags tankar, fast jag börjar med att berätta om Trettondagsafton  när

Stjärngossarna brukade gå från hus till hus, komma och knacka på dörren och fråga om Stjärngossarna kunde

få komma in ? 

Hoppas att några av er som läser detta, är så pass gamla att ni minns...   Om inte så får ni ju veta nu,

TRETTONDAGSAFTON

    (40-tals minne)

Stjärnan och stjärngossar, och Judas så svart

kom jämt på besök. framåt trettondags natt.

Sjungande tonårsgossar, där två hade svärd,

kom skrämmande in, i min lilla värd.

Judas gick runt och tiggde pengar i pungen,

dom andra sjöng om Herodies som ville åt ungen.

Jag satt under bordet, med kramp i magen, jag

avskydde alltid som barn den dagen.

(Det var berättelsen om att Herodies befallt, att

alla gossebarn upp till två års ålder, skulle dödas.

Han hoppades förstås att kunna döda Jesusbarnet.

Men Josef och Maria var ju redan på flykt därifrån

eftersom Josef fått veta detta av en ängel i sömnen.

(Jag har hört att det där ifrån ordet Ramaskri kommer

och det är klart att det blev myket gråt och klagan när

detta hände.)

Så till en dikten, om de tre vise männen.   

TRETTONDAG

De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på,

de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Messias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem

som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.

Men dessa män i hjärtat fått, en längtan efter Gud,

dom sökte i palats och slott, och väntade fanfarers ljud.

Herodes var en listig man, sa att han ville hylla även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.

Så såg dom Stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns

i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist,

de utan stolthet böjde knä, och kände då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son.

På änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.

__________________________________________

Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,

och glädja oss i juletid, ett barn för till är fött.

Vi har inte myrra och guld att ge,

men vi har vår bön om förlåtelse.

Vi har våra hjärtan, vår tid, vårt liv

och våra framtidsperspektiv...

När vi liksom visemännen förstått,

att Messias Guds son, har även vi fått.

För vår skull, han kom hit till fattigdom,

att dela med oss, av sin rikedom.

Guds stora förråd, skall öppnas för dem

som har hittat vägen till Betlehem.

Som böjt sina knän, för barnet från Gud,

som i hjärtat förstått, julens glädjebud !

Med detta vill jag önska er en fortsatt skön och trevlig Trettondags helg, besök gärna någon kyrka så får Ni

dela glädje budet, som Visemännen fick uppleva. Sedan är det bara en vecka kvar, till Tjugondag Knut då

julen för året kommit till sitt slut. Före det kanska vi möts och jag får berätta att det gick ganska våldsamt

till i min barndom, då vi firade Tjugondag Knut, Välkommen då om ni törs och vill och kan, hälsar Sonja !

Välkommen kära vänner till en liten tjyvstart på nyåret, jag tar ett steg över tidströskeln i förväg eftersom

jag inte har möjlighet att göra det precis då det är aktuellt. Bätter tidigt än försent, tycker jag även i det

här fallet. Så jag börjar väl med......

NYTT ÅR !

Ring det nya året in, ring det gammla ut

ännu ett år, har nått sitt slut.

Dessa båda som personer, till min tanke kom

det gamla som gick, och det nya som kom.

Året det gamla, så böjd och så grå

tänk bara ett år och har åldrats så.

Har vi det verkligen behandlat så illa,

hur ska det gå, för det nya det lilla ?

Det år som har gått, har gått alltför fort,

det är så mycket som vi borde ha gjort.

Nu ger livet oss chansen på nytt,

när nyårsdagen har grytt.

Måtte vi på chansen ta vara,

inte låta tiden gå ifrån oss bara.

Må vi handskas med tiden

med varsamma händer,

Kämpa för fred mellan raser och länder,

så kanske det här året när det är slut

ser mindre slitet och tilltufsat ut.

När ett nytt år nu, på tröskeln står

vill jag önska Er alla ett

GOTT NYTT ÅR !

DET NYA ÅRET

Jag är det nya året.

Jag är en blank och oförstörd sida,

i Din livets bok.

Jag är Din nästa möjlighet i konsten att leva.

Jag är Ditt tillfälle att praktisera vad Du har

lärt Dig om  livet under det senaste året.

Allt Du sökte utan att finna, finns dolt i mig,

och väntar på att Du ska leta efter det med

en större beslutsamhet.

Allt det Du försökte göra utan att lyckas,

är mitt för att ge Dig när Du har färre

motstridiga tankar och önskemål.

Allt Du drömde om men inte vågade göra.

Jag är din chans att förnya Ditt förbund

med Honom som säger: "Se jag gör allting nytt."

JAG ÄR DET NYA ÅRET !

 (Den här sista texten har jag funnit i  den lilla boken:  Alltid  Älskad nr. 4 )

Och nu avslutar jag med en av mina texter igen, som handlar om att gripa dagen.

CARPE DIEM

Grip dagen,

som Gud dej nu ger.

Himmelen rodnar av glädje

i den vaknande morgonen.

Guds finger skriver in

ännu en ny dag av Nåd

i din historias dagbok.

Ett oanvänd dag,

till Dej utgiven...

Grip dagen i glädje !

Och det nya året som nu står på tidens tröskel, vilket vi får oss givet av honom som lovat att  "Vara med oss

alla dagar, intill tidens ände."  Så önskar jag er ett gott slut på 2012, och ett Gott Nytt År 2013, Vi hörs, Sonja.

Hej, och välkommen med mig en stund i tankar inför den första kristna julen, ja kanske vi direkt går till

händelserna centrum, till ängen där herdarna låg och vaktade sin hjord. Kunde dom ligga där i lugn och

ro?  Skulle inte alla gå och skattskriva sig ??  Om ni läser vidare får ni svaret...

ÄNGLABUD

Luften blev fylld av ljus och av toner

under himlakupan blå,

herdarna dom blev förskräkta

får och hundar likaså.

Men dom hörde änglasångens

vackra toner, ljuva ord,

om stor glädje, om Guds gåva

och ett bud om frid på jord.

Ånglasång, för enkla herdar

som ofta möttes av förakt,

dom bar inte folkbokförda

inte värd betala skatt.

Dit blev änglaskaror sänd

av en Gud som ser så stort,

ja dom minsta, blev dom första

som fick veta vad Gud gjort.

Undrens Gud, den kärleksfulle

till dom minsta ville gå,

visste att dom skulle lyssna

och att dom, skulle förstå.

När dom nu fick veta vägen

var dom redo till att gå...

för att se Guds son som föddes

i ett stall på hö och strå.

2000 ÅR DÄR EFTER

Mer än 2000 år därefter                                          

förundrade vi står,

och glädjs åt julbudskapet

som genom tiden går.

Vid krubban, ska vi alla

bli stående en dag,

till ett personligt möte

vi kallas Du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet

vårt hjärta lämna får.

Som vise männen ändra väg,

när vi från mötet går.

Mer än 2000 år,

sen undret skett,

vi väntar åter Gud.

Vi väntar sonens återkommst,

och änglakörers ljud.

Allt mera närmar sig de dar,

då allting sin fullbordan har.

Då skall Guds son på nytt igen,

nedstiga ifrån himmelen.

Varma Julhälsningar, trots den bistra vinterkylan, men vi har i allafall fått en Vit jul och det är väl vad dom

flesta i Sverige längtar efter, men vi vill ju också att det skall var måtta på allt. så även på Julklapparna eller?

Välkommen åter kring nyårstid, så kanske det finns något att hämta på det temat. GOD JUL  önskar Sonja !