Välkommen till en vecka med påsken i centrum, i dag är det ju blåmåndagen om man läser i min almanacka, varför den kallas så vet jag faktiskt inte. Det

är nog så med dom flesta dagarna under påsken, för gemene man tror jag.

Denna vecka kallas ju stilla veckan, och jag ska ha med några tankar i dikt-

form, om  detta, från mitt dikthäfte som heter Påsk. Här den första dikten .

STILLA VECKAN

Stilla veckan, en tid för oss att stanna upp,

begrunda, förundras, försöka förstå...

Stilla veckan, Guds tid för oss, till oss.

Stilla veckan, då Guds kärlek segrar.

Stilla veckan, livet övervinner döden.

Stilla veckan, en läkedom för oss, 

stressade själar, i vår förvirrade tid.

LIVETS FRÖ

Du som gav oss livets frö

att uppfylla jorden, fyll oss Du

med tacksamhet till livet.

Du som lät, korsets träd

växa sig starkt,

och törnebuskens tagg hårdna,

att viras i smärta, kring Din panna.

Redan då visste Du din uppgift,

att köpa oss fria, till liv

EVIGT LIV!!

OM DET VORE IDAG

Om det vore i dag som Du gick på vår jord,

skulle vi då din Gudom förstå ?

Eller skulle vi tvivla begabba och slå,

precis som dom gjorde Dej då.

Om det vore i dag

som Du gick här omkring,

gjorde under och synder förlät.

Skulle vi lika likgiltigt, bara se på,

tills vi stod där vid korset och grät

Om det vore i dag, o min Herre förlåt, 

är jag rädd att vi tvivlat som dom.

Än i dag hörs Din röst, men vi lyssnar förstrött

till Ditt kärleksfullt, manande Kom!!

Ja. det var några tankar om kring Påsken och människorna då och nu, vi

är nog ganska lika vi Adams barn, trots att vi har facit, på händelserna s.a.s

Skapade av samma Gud med goda tankar för oss, både då och nu men fort-

farande vill vi hälst gå våra egna vägar, som oftast leder bort från Gud.

Men tack och lov för den räddningsplanen, som vi får ta del av i Påskens

fantastiska drama. Hoppa Ni vill följa med på den vandringen. I så fall möts

vi på torsdag, varmt välkommen då.

Hälsar Sonja.

.

Ja, nu är jag på gång igen med mina vårvintertankar, ovanligt sent för att vara jag som oftast brukar starta på morgonen. Men i dag har jag varit i vår

kyrka och hållit i bönestunden vi brukar ha där varje fredag. Så då hade jag

väl giltigt skäl, att komma igen lite senare på dagen?  VI hade en underbar

stund där, så här inför påsken. Nu till mina kortdikter...

Ännu tvekar våren

i morgonkylan,

Men flyttfågelsträcken

målar sina plogar mot himmlen,

i full visshet...

Bevingade jubelkörer

fyller tomrummet i morgonljuset,

med liv, hälsar ljuset åter

välkommen till norden.

Tänder längtans brand

i våra hjärtans vindpinade hus.

Nu smälter det frusna mer och mer

hårdheten släpper sitt grepp.

mjuknar i Guds kärleks värme.

INFÖR PÅSKEN

Din nåd köpte oss fria från synd,

Din kärlek lät syndens törne

bindas mot din panna.

Din död ger, sorgens plåga.

Din Uppståndelse, Segertecknet!!

Det eviga livets gåva.

HALLELUJA !!

 Det var mina små tankar om vårvinter och påsktankar snuddade jag ock-

så vid mot slutet. Som ni nog förstår, blir det mera sådant dom kommande

två veckorna, hoppas Ni vill följa med då på vandringen, genom påskens

fantastiska, och dramatiska händelser. Allt detta genomled Jesus för att

han ville rädda oss från döden. Men vi behöver tro och ta emot honom i våra hjärtan, för att vi skall bli räddade. Och det livet är underbart att få.

Tack för denna vecka, och ett särskillt TACK! för de uppmuntrande kommentarer som som jag fått ett par stycken till i dag. Det gör mej glad.

Kram! Sonja.

Välkommen till en ny bloggträff, där jag kör på temat vårvinter hela veckan.

Jag använder en litet dikthäfte som jag gjort, det heter Solvarv och börjar

med vårtemat, små kortisar bara. Hoppas ni skall gilla den typen av dikter.

Jag har inte satt namn på var och en, eftersom alla har temat Våren...

Den finns i korta ögonblick

som flyende toner i vinden,

som en aning, en känsla av dröm

Ännu fäller himlen frusna tårar,

över redan svunna vårar.

I en susning

anade jag våren,

i den kala björken

en gråkall marsdag.

Motvilligt,

drar sig vintern undan,

I vårmorgon ljuset.

Långsamt bortdunstande...

Plötsligt glittrande

spelar solen ett spratt.

jagar förgängelsen på flykten.

Men så kommer regnet, störtande

som från en öppen himmel.

Gumman tö är på gång, som

många gånger förut i vinter.

Men nu känns det som om

hon äntligen håller tiden.

Ja, nu vore det faktiskt det riktigt skönt, med lite snösmältning även här,

men vi får säkert räkna med bakslag, kylan brukar inte släppa sitt grepp så

snabbt den här årstiden. Men nu är det ju inte temperaturen  som den var

förr. Och här uppe i Norrland, är det ju inte bara en nackdel.

Tycker Sonja, tack för i dag !

Hej alla glada, som vill titta in till min blogg, trots att jag skriver om vinter ännu, när många av er kanske har full vår redan. Men här uppe kan vi inte räkna med det så här tidigt i mars, men njuter av de vårtecken vi har, t. ex. att fåglarna har börjat sjunga på sin vårtruddelutt, och söker sig en partner

att sätta bo med, och att dagarna nu är ljusa och ganska långa. Och längre skall dom bli, med tiden.  Nu börjar jag med en dikt som naturligtvis heter..

VÅRVINTER

I vårvintermorgonens kyla

stiger solen upp, i all sin glans

som Afrodite ur havet.

Vintersolens tvinnade

guldbrokad, glimmar

i trädens frostbeklädda grenar.

Får vinterns iskristaller

att brista ut i en gnistrande

kaskad, av ljus...

Himmelen rodnar

inför det avklädande ljuset,

som närmar sig allt mer.

Och fågelsångens toner

har plötsligt förändrats,

i glad förväntan...

MARS VINTERDAG

Kanske för att vi skulle minnas,

få en glimt, ges ett hopp...

Lyser åter solen fram, mellan molnen.

Kanske för att vi, skulle ana vår...

glittrar frostens droppar försilvrade,

på kala grenar.

SNÖSMÄLTNING

Snart smälter det frusna,

och marken bereds, för liv igen.

Under den kylande isen,

porlar ett levande vatten än.

Nu vänder ljuset åter,

som i skapelsens morgon

var bestämmt.

Även om våren kan tveka,

så följer årstiders växlingar jämt,

efter Guds uppgjorda plan

Naturen följer skaparens bud,

naturens ordning vilar i Gud.

Ja, tack och lov, så vilar naturens ordning, ännu i Gud. Men det visar sig ju

också nu att vi människor i vårt oförstånd, kan förstöra mycket, och nu när

vi vet, är vi då beredda att göra det vi kan ?  Den frågan får vi ställa oss var och en. Det är ganska mäktigt, att tänka på att var och en liten människa,

kan göra något för att rädda miljön. Trots den allvarliga tonen i avslutningen

vill jag ropa, håll ut!  Våren är på väg och Gud är god.

Hälsningar Sonja.

Hej, och välkommna, till en stund med mig på den internationella kvinno-

dagen. Egentligen borde jag väl ha skrivit något från min diktbok som jag

kallar Qvinnor då, men nu var ju temat ett annat i veckan. Men jag tycker också att dikterna i dag passar in i detta tema, på sitt vis. Eller??

LIVSPUSSEL

Tack Herre, för att Du har,

livets alla pusselbitar i Din hand.

Finputsade och inpassningsbara,

om vi bara låter oss läggas på plats,

efter Din vilja.

Genom Din kärleks omsorg,

där Du bit för bit

vill lägga tillrätta allt,

just här och nu.

Låt mig då vara villig

att passas in mitt i trängseln,

mitt i obekvämligheten

när Du vill att jag ska vara där.

Att inte vilja ta hörnbitens viktiga

men oskyddade plats för given.

Där passar säkert någon

stabilare person, än jag

som vågar stå där oskyddad

på Ditt uppdrag.

Så lägg Du Herre,

alla livsviktiga bitar,

på rätt plats, i rätt tid.

Att vårts livs pussel,

ska få stämma in i Ditt

fullödiga evighets mönster.

DESIGN GUD

Herre...

jag har tänkt på en sak,

som jag aldrig tänkt på förut.

Dina händer,

dom kärleksfullt utsträckta,

dina sårmärkta händer

var skapade precis

som mina, som våra !!

Det blev för mej så stort

och så påtagligt i dag.

Plötsligt förstod jag,

vi är verkligen skapade

till Din avbild, Jesus !

Du blev människa,

såg ut precis som vi,

och Du sade då,

den som har sett mej

har sett fadern.

Det ger oss ett väldigt ansvar,

men också en jublande glädje.

Vi är barn av Gud,

som i skapelsens morgon sade.

Låt oss göra människor,

till vår avbild.

VI är designade av GUD,

Halleluja !!

Ja, det var dagens tankar, visst hade det ett stänk av kvinnotema,

så här på kvinnodagen. Med tanke att det är en kvinna som skriver.

Om det är någon man som brukar besöka bloggen så är Du förstås llka

välkommen. Det vore kul att få veta det i någon komentar i så fall.

Liksom ni kvinnor, också är efterlängtade kommentatorer.

Jag önskar er en trevlig helg.

Sonja.

Välkommen till min bloggsida, som tyvärr kommer en dag för sent, hoppas

Ni ursäktar. Det är så att lokaltidningen här, har fått veta att en gammal

tant som jag, 75+ håller på och bloggar på internett och det var tydligen så intresant att dom varit här ett par dagar och fotat, frågat och skrivit.

Och så hade jag ett par olika samlingar i kyrkan, som jag var inblandad i.

Men nu ska jag gå direkt på dikterna.

DEN FÖRSTA KÄRLEKEN

Hur är det med kärlekens låga, till Herren

lyser och brinner den än?

Skulle den lysa upp mörkret

och vägleda sökaren.

Skulle den glittra i ögat

så andra den kärleken ser,

skulle den glädja den sorgsne

som du ditt leende ger.

Skulle den kännas i handen

som du räcker den svage till stöd.

Skulle den avstå nåt eget,

för att ge till en människa i nöd.

Skulle den offra något,

av egen bekvämlighet.

Skulle den vägleda någon,

som vandrar i vilsenhet.

Någon som har kalla ögon,

som ger dej en svordom till svar.

Är kärleken redo bekänna,

att han även blodköpt var.

Var av hjärtat är fyllt, talar munnen

när gav vi ett vittnesbörd sist ?

När vårt hjärta är fyllt av Guds kärlek,

kan vi lysa och brinna helt visst.

KÄRLEKENS GUD

Kärlekens Gud, ge oss kärlek nog,

att med glädje, sprida ditt evangelium.

Kärlekens Gud, Du som gav oss din son

att dö för våra synders skull,

ge oss trosdjup nog, att kunna fatta

åtminstone en del, av den kärleksgåvan.

Ge oss kärlek nog, till en flämtande låga

att värma frusna själar, utanför vår

uppvärmda kyrkas dörr.

Kärlekens Gud, ge oss kärlek nog

för att kunna se Din bild,

i en sökande medmänniskas ögon.

Kärlekens Gud,

hjälp oss att kunna älska varandra.

Detta blir allt för i dag, hoppas att Ni får ut något av det jag skrivit. Jag blir glad om ni vill ge nån kommentar, oavsett om den är possitiv eller ej. 

Nu måste jag iväg till tandläkaren, men till er vill jag önska en fortsatt god dag.  Det är skönt att Herren lovat vara med oss alla dagar.

Hälsningar från Sonja.

Välkommen till en ny vecka, den första i vårmånaden mars, här är det inte några tecken på vår det blåser och snöar, så jag flyttade vårvinterdikterna

till nästa vecka, få se om jag får mera inspiration att skriva om det då. Så då blir det några dikter från mitt dikthäfte Församling tid, som jag kallar den, med tanke på att Jesus ville att vi kristna skulle bli ett.

EKUMENIK

Kanske börjar trons folk, äntligen förstå

vi ska inte strida, nej enade skall kristna stå.

I stängda kyrkor och kapell, blåser inte andens vind

öppna dörrar ock fönster, släpp in nya vindar

som rensar och renar, nya ideer som kristna förrenar.

Låt korsdraget gå, genom kyrkor och hus,

bär fram Guds budskap, om kärlekens ljus.

Låt korsdraget dra oss till Golgata kors,

där Jesus Guds son, dog för alla, för oss.

Samla Guds folk, ifrån alla dess hus

in i hans enhets kapell,

låt lamporna lysa det börjar bli kväll.

Vi borde betänka , när splittring vi ser

Jesus han sa, ett nytt bud ger jag er.

ÄLSKA VARANDRA !

GUDS BARN

Du som är Guds barn i dag, tänk Du är barn till en kung.

Så fyll dina glädjeskålar, jubla Du barn och sjung !

Du som har fått tillgång till livets bröd,

och det levande vattnets källa.

Du som har synden i glömskans hav,

där Guds förlåtelse för oss skall gälla.

Han som torkar dina tårar och bjuder dej sin frid.

I hans hulda fadersfamn, Du tryggt kan vila vid.

Ta ut Du barn, av Guds förråd, han bjuder här och nu.

Gläd Dej, Du barn, försök förstå  VÄLSIGNAD det är Du!!

Ja,  hur ofta tänker vi kristna egentligen på, vilken fantastisk förmån vi

har, som Guds barn. Att veta att han är med oss i allt, både i stort och i

smått, både i med och motgång. Vi borde nog dom flesta av oss vara mera

fyllda av tacksamhet och glädje sång. En fortsatt väldignad dag, önskar jag

till Er alla.

Välkommen åter om ett par dagar!

Sonja