God afton kära vänner som tittar in till min blogg,  som ni  ser lämnar jag nu föregåemde tema. Eftersom vi närmar oss Påsken tycker jag det är roligt att kunna använda några av mina dikter på detta  tema nu och till veckan, då jag hoppas kunna återkomma och skriva några dikter om Påsken på rätt vecka. Men jag har ju så många dikter på detta  temat så jag hinner inte med hälften ens, på dom två gångerna. Förra året tror jag att jag skrev varje dag den veckan. Och dom finns ju änu kvar om man vill söka.

Nu till dikterna...

LIVETS FRÖ

Du som gav oss livets frö att uppfylla jorden,

fyll oss Du med tacksamhet till livet.

 Du som lät korsets träd växa sig starkt,

och törnebuskens tagg hårdna,

att viras i smärta kring din panna

 Redan då kände Du vår svaghet,

visste Din uppgift att köpa oss fria,

till liv, till evigt liv !!!

OM DET VORE I DAG

Om det vore i dag, som Du gick här på jord

skulle vi då din Gudom förstå ?

Eller skulle vi tvivla, begabba och slå,

precis som dom gjorde Dej då ?

Om det vore i dag som Du gick här omkring,

gjorde under och synder förlät.

Skulle vi lika likgiltigt, bara se på

tills vi stod där vid korset och grät.

Om det vore i dag o, min Herre förlåt,

är jag rädd att vi tvivlat som dom.

Än i dag hörs din röst, men vi lyssnar förstrött

till Ditt kärleksfullt manande Kom !!

VI VAR MED

Vi var också med den dagen, hammarslagen ljöd.

För oss blev Jesus Kristus slagen, våra synder blev hans död.

Kungakronan på hans huvud, ondskans taggar bar,

om hans kläder och hans mantel, nedsligt lott man drar.

Han som oskyldig blev offret för att rädda våra liv,

vad hans hjärta skulle lida av vår ondska och vårt kiv.

Han med hjärtat fyllt av kärlek, han fick utstå spott och spe.

O, förlåt dom käre fader, hördes han på korset be.

Ja, blinda ögon kan ju inte se... ( min kommentar )

Då avslutar jag mina Påsktankar, för den här gången. Och återkommer nästa

tisdag, då jag hoppas att vi möts igen. Ha det så bra tills dess, önskar Sonja

Hej och välkommen på till en ny blogg på samma tema, men i ett nytt sammanhang. Jag skall berätta om Kia och Micke som just mist sin son Gustav på grund av sitt missbruk. Som protest började dom bara missbruka ännu mera nu då dom inte hade något att hoppas på. Enligt planerna skulle dom till sociala myndigheten morgonen därpå, men dom hade inte sovit på flera dygn och vågade inte lägga sig nu heller, för om dom skulle somna så skulle dom inte orka upp nästa morgon insåg dom, så det var bara att hålla sig vaken. Då förstod jag säger Kia, att om vi ska

klara av det här, behöver vi Jesus, så jag cyklade iväg till  en kristen kvinna och bad henne att be för oss för morgondagen. När så bilen ändå fick  bensinstopp på väg till socialen nästa dag, bad Kia högt att bilen skulle få gå så långt att dom kunde tanka, då hostade den igång, och gick så dom hann fram i tid till myndigheten. Micke berättar att han åkt fast för allt från cykel

stöld till postrån och hade 30 års missbruk bakom sig.

Jag började med amfetamin när jag var 13 år och har upplevt ungdoms -fängelser, ungdomsvård, häkten och vuxenfängelser. Och Micke beskriver

våndan över att missbruket hade gjort att dom förlorat vårdnaden om sitt barn.

Mia berättar att hon tillsammans med den kristna kvinna som vi berättade om förut, hade gått till ett kristet möte på Furulundshemmet i Järbo, (där

arbetar ju våran dotter Anki och våran måg Björn, som många av er nog vet)

Mia berättar, jag satt och lyssnade till predikan  och grät, hela tiden och in-

såg helt plötsligt att "sagan" om GUD var sann, och att Jesus hade dött för mina synder. Den kvällen blev jag så glad och lycklig. hon säger att även om situationen runt omkring var lika svår som förut, så hade hon nu fått ett hopp, för framtiden. Kia och Micke fick så kontakt med Erik Edinstiftelsen

och fick komman till deras verksamhet i Laxå, som tog emot familjer, vi var

motiverade säger Micke eftersom vi hoppades få tillbaka vår son igen.

Jag märkte att Kia verkade få svar på sina böner, vilket gjorde intryck på mej. Så redan första gången jag kom till Pingstkyrkan i Laxå efter bara en vecka, bestämde jag mig: jag kan prova det här i allafall. Jag hade ju pro-

vat alla möjliga konstiga grejer tidigare.  I samma ögonblick som jag tog emot Jesus, var det som ett stort lyckorus drabbade mej, i flera månader varade detta. Så jag fick be om ursäkt till min omgivning för att jag alltid

var så glad och uppsluppen. Jag fick tillbaka mitt självförtroende. Det var som jag hade vandrat 40 år i öknen, säger Micke som är 51 år i dag

I dag är Kia och Micke anställda på Erik Edin-stiftelsens restaurang, och ser-

verar lunch till omkring 150 personer varje dag. Tidigare försörjde vi oss via socialhjälp. Nu har vi både jobb, lägenhet och pengar på banken. Och vår son är tillbaka hos oss igen. Vi är fullständigt upprättade. Utan Jesus och familjebehandlingen här på Laxå hade vi inte klart detta. Vi är så tacksam-

ma till Jesus, det är han som har gjort allt detta för oss.

Sonja

Hej igen, Jag fortsätter att berätta om Hussien från Irak, som jag började med i går. Där ni fick veta om den förföljelse han och fam. fick utstå för att han inte sympatiserade med Islams sätt att leva. Han och fam. lyckades så småningom fly till Sverige, där han snart via sociala myndigheter fick kontakt med en kristen, som bjöd in dom till en kristen gemenskapsgrupp

som träffades i hemmen, det var så fantastiskt cch vi kände en sådan närhet direkt, och vi fick svar på många svåra frågor. Men dom kände också en rädsla., inte bara för människor utan även för Gud, han skulle man  blidka och vara rädd för innom islam. Trots allt började familjen delta mer och mer i den kristna gemenskap, men ville tänka igenom noga innan dom beslutade sig för något nytt. Förra sommaren var dom inbjudna till ett familjeläger, där fick dom uppleva något märkligt, Jesus visade sig för dom i Husseiens famil, ocn vi hörde tydligt har Jesus sa till oss: "Kom till mej mina barn, ni skall få beskydd och välsignelse"  och detta blev en vändpunkt för oss.

 Sista dagen på lägret lät Hussein och Bahar döpa sig. Och fick lämna sitt gamla liv och födas på nytt in i Jesu fam.  Sedan har dom fått uppleva flera övernaturliga  händelser och konkreta bönesvar, liksom helande inför

en planerad magsäcksoperation, som skulle göras på Hussein, det var en kristen kirurg som bad för detta.  Hussein nämner kristendommens främsta budskap--att man skall älska varandra, även sina fiender-- något som han inte var van i från sitt tidigare liv, snarare uppmaningen att döda varandra.

Nu har han fått ett indre lugn som han aldrig tidigare upplevt. Jesus väl-

signar,och ger nytt liv. Den Helige Ande hjälper och stöder om man är rädd. Och Herren kommer till hjälp när man ropar, och vilket bekymmer som helst kan lösas. Det är den största skillnaden, säger han entusiastiskt.

Ja det var en berättelse om Husseins omvändelse till Kristen tro istället för den muslimska, och det blev ju en fantastisk förändring i hans livssituation,

och det är det ju alltid när man vänder sig till Jesus.

Tack för i dag, välkommen till veckan då jag skall berätta om en omvändelse

från något annat som också kan vara väldigt jobbigt. Vi ses då... Sonja.

Välkommen i denna vackra vårvinter dag till en stund på samma tema som

jag haft ett par gånger förut, och skall nog också använda ett par gånger till, jag byter ämne. Innan jag skriver längre vill jag tacka för en glädjande

hälsning från en god vän, som sänt en komentar till mej i dag. Kram till Dej!!

Jag skall i dag skriva om Husseins väg från skräck och tortyr i sitt hemland

Iran, till kärlek och frid som han numera har här i Sverige.

I iran där han växte upp var han redan tidigt med dem som protesterade mot regimen och redan i 14 års åldern fängslades han.  Jag satt i fängelse sju gånger och torterades både fysiskt och psykiskt. fortfarande har jag ärr i själen,  efter denna behandling säger han. Som muslim försökte han avskärma sig från de våldsbenägna grupperingar som fanns, med det var svårt att blunda för den stränga Sharia-lagen som innebär dödstraff för den som konverterar från Islam till en annan religeon.

Enligt Islam ska den som konverterar till en annan religeon dödas. Jag har själv sett hur myndigheterna i Iran hänger folk odh stenar dem inför allmän-

heten ögon säger Hussein eftertänksamt...

I morgon berättar jag om förändringen i hans och famlijens li, i Sverige.

P.S Vi har fått något fel med datorn den godkänner inte hur långa inlägg

som helst utan då försvinner bara hela texten, så det är bäst att sluta i tid.

vi ses i morgon hoppas jag. Ha det så bra till dess D.S = Sonja.

Hej, och välkommen till fortsättningen på berättelsen om Ruis livshistoria.

Som ni som var med i går vet, så slutade jag med att tala om att han efter lång betänketid, ftyttade hem till sin fam. som var kristna. Rui började följa med till kyrkan vissa söndagar, mest för att göra sin mor glad, själv tyckte han att det var ganska trist att vara där. Men samtidigt var han glad över det vänliga bemötandet han fick av kyrkans medlemmar. I slutet av ett möte frågade predikanten om någon ville möta Jesus, då vågade Rui i sin systers sällskap gå fram till förbön vid altaret,  där tog han emot Jesus som sin Herre, och människor bad också att han skulle få bli löst från sitt drog-

beroende. Medan dom bad för mej tänkte jag bara på hur jag skulle kunna skaffa penger till droger säger Rui. När jag sedan skulle gå ut för att ordna detta på något vis, kände jag att något protesterade inom mej. Då gick jag

upp till mitt rum och bad "Gud, om Du älskar mej, så hjälp mej!" Och från

den stunden var jag helt drogfri, jag fattar ingenting utbrister Rui, och

knäpper med fingrarna. Alla problem var som bortblåsta och han behövde ingen annan form av behandling, över huvud taget. Fantastiskt !!

När nu Rui började sitt nya liv, kände han en viss rädsla eftersom han varken hade lust eller samvete att slå ner folk, som han kände sig hotad av.

Han träffade en kille som han tidigare lurat på pengar, och blev lite ängslig

Killen frågade vad har hänt med dej, du ser så annorlunda ut, det är liv i dina ögon! Då berättade Rui att han blivit frälst, och tog även upp skulden

han hade till den andra. "Strunt i den, kul att du mår bra!" fick han till svar

och en lättad Rui stod kvar, när kompisen gick vidare.

Snart började Rui på bibelskola, där han studerade församlingsplantering

och tack vare detta fick han ett stipendium, och fick möjlighet att komma till Sverige och församlingen New Life, där han i dag arbetar som barnpastor

och även arbetar på ett daghem. Jag är inte stolt över mitt tidigare liv men

samtidigt tacksam över det jag gått igenom, jag har lärt mig mycket av det.

Jag märker att det funkar när jag pratar med ungdomar i Tensta till exempel

eftersom jag vet vad de går igenom, dom är ju ofta utan föräldrar, och för-

söker fylla tomrummet med något annat, liksom jag gjorde, som växte upp

med en ofta frånvarande pappa. Det gäller att erbjuda bra altenativ, och

där har kyrkan en stor uppgift, säger Rui. Han har fått sin ungdoms högsta önskan uppfylld, att få en egen familj. Jag tappade hoppet om detta när

drogerna tog över mitt liv. Men jag ropade på den Gud jag då trodde inte fanns, och han svarade. Nu är han gift och har tre barn, och han själv utstrålar glädje och hälsa. Detta är ett liv han en gång i tiden aldrig trodde att han skulle få uppleva. Men nu har jag fått min dröm uppfylld avslutar Rui

Gud svarade på hans bön, så nu vet Rui att Gud finns !

Ja, nog är det tur för oss syndare att en god Gud finns, och svarar på våra böner, han som säger att han vill att vår glädje skall vara fullkommlig.

Nästa vecka kommer det något nytt levnadsöde, som jag tagit del av gm.

den fantastiska tidningen VÄRLDEN I DAG.Läs det, föreslår jag Er, Sonja

Välkommen till en ny träff på min blogg, förra veskan var det ju så fint vårväder så jag fick lust att skria vårdikter, det är ju inte fallet i dag,

så därför väljer jag ett helt annat tema i dag, som ni ser.

Innan jag skriver vidare vill jag tacka för de uppmuntrande kommentarer

som jag fått från ett par läsare i dag, det är alltid roligt att få.

Hoppas att ni nu vill följa med och läsa om några personers spännande livsöden, som jag tänker skriva om ett par veckor framöver. I dag börjar jag

med en man som heter Rui, född i Angola, men numera bor och arbetar han i Stockholm. Jag skriver delar från en artikel i tidningen Världen i dag.

Det står så här med svart stil. "Mina föräldrar förlorade sitt hem på grund av mig, så till slut fick de sova på gatan" det är Ruis tragiska konstanterande om sitt och sin familjs livs situation i hans ungdoms tid, då han blev bero-

ende av droger. Han växte upp i ett kristet hem, men var inte intresserad

av den kristna gemenskapen, utan ville gå sin egen väg. Vid 14 års ålder var han gängledare, trots att han mest umgicks med äldre killar. Vissa av dom

rånade banker, och jag började vara med och använde både kokain och heroin. Så det gick väldigt fort utför för mig, detta gjorde förstås  att be-

hovet av pengar, såhan började själv sälja knark och handlade också med

vapen. Han fick jobb som dörrvakt och även för kändisarnas VIP- rum,

fick han möjlighet att stoppa mycket pengar i egen ficka. Rui umgicks i

sällskap som påverkade honom allt mer negativ riktning. jag var väldigt

självisk, och lurade alla till och med min familj. Rui hamnade i ett slagsmål,

där han slogs medvetslös och fick käken bruten. Tiden på sjukhuset gav honom tid att tänka över sin situation, och trrots hans svek och förfall så

övergav familjen aldrig honom. De kom ofta på besök, för att se hur jag mådde. De visade mig kärlek och uppmuntranoch skämdes inte över mig,

minns Rui. Till slut sa min mamma att om jag ville ha hjälp, skulle jag lämna allt och komma hem. Slutligen kapitulerade Rui och flyttade hem till sin

familj, men det blir en annan historia som jag kommer tillbaka och berättar om i morgon, välkommen då. Ha en bra fortsättning på dagen, önskar Sonja

Hej, och välkommen till första bloggar dagen i Mars, när jag skrev utkastet tlll degens tema, var det soligt och vackert, i dag är det ju mulet och grått

men vi går ju i alla fall mot ljusare tider, så jag fortsätter på det mars temat,med en dikt som jag vill kalla "Guds sköna skapelse" Här kommer den.

Vitt, vitt, insvept i vitt, ligger landskapet, "vackert"

glänser i solen med skuggor och ljus, nu vilar jorden

vilar i väntan...

Nu kan livet bara anas, som spår i snön.

Vitt, vitt, isande vitt, har bundit havets vågor

öarna överskylda, som av vaddmjuka bolster

för att kunna klara kylan.

Marssolens strålar gör sitt, för att tina fram våren.

(Barndoms minne)

KUNG BORE

Kung Bore, byggde fantastiska slott, nere vid stranden hos oss.

Stenar och hällar tillsammans han band, med sin iskalla hand.
Bland snöhöljda hällar, i tunnlar vi kröp, isen råma och kölden nöp.

Tinnar och torn, och istapps rader, lyste i solen som ljuskaskader.

Kung Bore byggde fantastiska slott, där nere vid stranden hos oss.

Jag har en fantastisk bok av författaren och biologen Stefan Edman, en av Sveriges främsta naturskildare, så här har han skrivit om Ljuset/Mars...

 Sol välkommen åter! På åtta minuter susar fotonerna,"energipaketen" de

femton miljoner milen från vår mest älskade stjärna (jag förstår att han menar Solen) hit ner till jorden. Energi för liv i alla gröna blad, alla djur och människor. Har Du tänkt på att det är Solen som slår i ditt hjärta bokstavligt

talat? Hela kosmos blev till i ljus gång i Skaparens "big bang".

Samma ljus som innesluter oss i Kristi kärlek den här dagen.

(I detta hänvisar han oss till Andra Korinthierbrevet 4:6)

Så till ett par av mina vårdikter igen.

VÅRTONER

Marsvårens snövita täcke, rodnar av solens allt mer påträngande värme.

Och fågelsångens toner förändras plötsligt, i glad förväntan.

SNÖSMÄLTNING

Snart smälter det frusna och marken bereds, till liv igen.

Under den frusna isen, porlar ett levande vatten än.

Nu vänder ljuset åter, som i skapelsens morgon var bestämt,

även om våren kan tveka, så följer årstiders växlingar jämt,

efter dess uppgjorda plan.

Naturen följer skapelsens bud, naturens ordning vilar i Gud.

Nu får det vara nog med vårtankar, för i dag, men de torde väl återkomma

med jämna mellanrum, hoppas ni också tycker det känns bra.Hej från Sonja.