Välkommen till en ny träff på min blogg, förra veskan var det ju så fint vårväder så jag fick lust att skria vårdikter, det är ju inte fallet i dag,

så därför väljer jag ett helt annat tema i dag, som ni ser.

Innan jag skriver vidare vill jag tacka för de uppmuntrande kommentarer

som jag fått från ett par läsare i dag, det är alltid roligt att få.

Hoppas att ni nu vill följa med och läsa om några personers spännande livsöden, som jag tänker skriva om ett par veckor framöver. I dag börjar jag

med en man som heter Rui, född i Angola, men numera bor och arbetar han i Stockholm. Jag skriver delar från en artikel i tidningen Världen i dag.

Det står så här med svart stil. "Mina föräldrar förlorade sitt hem på grund av mig, så till slut fick de sova på gatan" det är Ruis tragiska konstanterande om sitt och sin familjs livs situation i hans ungdoms tid, då han blev bero-

ende av droger. Han växte upp i ett kristet hem, men var inte intresserad

av den kristna gemenskapen, utan ville gå sin egen väg. Vid 14 års ålder var han gängledare, trots att han mest umgicks med äldre killar. Vissa av dom

rånade banker, och jag började vara med och använde både kokain och heroin. Så det gick väldigt fort utför för mig, detta gjorde förstås  att be-

hovet av pengar, såhan började själv sälja knark och handlade också med

vapen. Han fick jobb som dörrvakt och även för kändisarnas VIP- rum,

fick han möjlighet att stoppa mycket pengar i egen ficka. Rui umgicks i

sällskap som påverkade honom allt mer negativ riktning. jag var väldigt

självisk, och lurade alla till och med min familj. Rui hamnade i ett slagsmål,

där han slogs medvetslös och fick käken bruten. Tiden på sjukhuset gav honom tid att tänka över sin situation, och trrots hans svek och förfall så

övergav familjen aldrig honom. De kom ofta på besök, för att se hur jag mådde. De visade mig kärlek och uppmuntranoch skämdes inte över mig,

minns Rui. Till slut sa min mamma att om jag ville ha hjälp, skulle jag lämna allt och komma hem. Slutligen kapitulerade Rui och flyttade hem till sin

familj, men det blir en annan historia som jag kommer tillbaka och berättar om i morgon, välkommen då. Ha en bra fortsättning på dagen, önskar Sonja