Välkommna i denna vackra måndagsmorgon, till en stund med mej på dagens tema där jag tänkte berätta några

egna upplevelser, för ett par veckor sedan skrev jag ju om vittnesbörd som jag läst om i Gideoniternas tidning.

Men nu gäller det alltså egna upplevelser.

När jag blev kristen efter en veckas Påsk budskap om Jesu lidandes historia som jag såg på T.v

Jag visste ju allt detta redan tidigare, men hade inte tagit detta till mig i mitt hjärta.

Men nu blev detta en sån stor "Aha upplevelse" för mej då jag plötsligt förstod att det var för mej personligen Jesus dött, då lämnade jag gråtande mitt liv i Jesu händer, och fick ett helt förändrat hjärta, tankar och liv. Han har ju dött för alla människor, men vi behöver var och en ta emot detta i våra hjärtan och kan lämna vårt liv i Jesu händer med en enkel bön, t. ex, och berätta för Jesus vad vi känner, precis som när man talar med en medmänniska.

Jag har skrivit ett par dikter om denna känsla, den ena heter ...

SÅ LÄNGE

Så länge jag bara såg på mig själv,

kunde jag ingenting fatta och ingenting förstå,

av livets och Guds hemligheter.

Synskärpan var inskrängt till mitt eget lilla jag,

bedrövlig i min litenhet.

Så länge jag försökte göra allting själv,

blev allting till ett kaos.

Jag var förtvivlad, förkrossad och rädd,

ja handlings förlamad.

Så länge jag bara lyssnade

till mina egna tankars,

förvirrade rundgång.

Misslyckad, oduglig, värdelös.

Så länge jag bara lyssnade

till mig själv,

var jag hopplöst förlorad.

Men någon sade, lyft blicken

från dej själv ett tag...

Se på honom, som dog för dej.

Se på honom,  han älskar dej.

SE PÅ HONOM !!

Och mina ögon såg,

och mina tankar visste.

Min handlings förlamning försvann,

och den som gjorde allt var han.

Sedan jag gråtit och sagt

mitt förlåt, förlåt, förlåt !!

Och mina ögon fått tvättas

i glädje gråt.

MED ÄNGSLIGA HÄNDER

Då med ängsliga händer, och skälvande fingrar

vågade jag liksom nudda, vid hans mantelfåll.

Och jag fick känna hans kraft

strömma in i mej, lungnande, värmande.

Han plockade med kärleksfulla händer,

upp skärvorna utav min barnatro.

Som om det vore något värdefullt,

någonting att ha.

Utan förebråelse

och med ömhet i rösten,

upplevde jag hans viskning

när han sa..

Kom mitt barn, kom igen !

Se,jag skall göra allting nytt.

Ja detta var några tankar om när jag kom till tro, och efter det så började jag söka efter en församling för att få

dela min tro med andra, ett vedträ brinner inte så bra ensamt, som ni vet. Detta skall jag berätta om en annan

gång, och alla fantastiska bönesvar jag fått genom åren, både matriella och djupt andliga.

Välkommen åter önskar jag er, Sonja.