Vi går nu emot långfredagens dramatiska händelser, men under natten och morgonen har Jesus blivit förhörd

hånad och slagen antagligen med en läderpiska med vassa ståltaggar på,(har läst att detta var ett vanligt tor-

tyr redskap på denna tid) så "krönte man honom med en törnekrona virad i smärta kring hans panna" spottade

på och slog honom i ansiktet och kallade honom i hån för Kung. Så fick han bära tvärbalken till sitt kors på sin

sargade rygg. Så går jag över till de dikter som hör denna kändelse till.

  
KORSFÄST

Korsfäst ! korsfäst !

korsfäst ! ljöd ropen,

ge oss Barabbas lös !

Korsfäst ! korsfäst !

skriade hopen,

Vi vill ha Barabbas !

Smädes ropen och piskan slår,

Jesus Kristus där tåligt står.

Är du Judarnas konung ?

Pontius Pilatus tvår sina händer,

Korsfäst, Korsfäst ! ljöd ropen !

VIA DOLOROSA

SÅ gick Du Herre Jesus Krist,

ditt Via Dolorosa,

en smärtornas och dödens väg

mot Huvudskalle platsen.

Men folken hånade och skrek

gör några under så vi vet,

om vi ska tro, Du är Guds son

då ska Du slippa vårat hån.

O, Jesus vilken frestelse

att låta några under ske.

Vad tänkte Du o Jesus Krist

om människorna då ?

Vad kände Du i hjärtat Ditt

som av dom skymfats så.

Var redan då, Du uppfylld av

Ditt kalls Gudomlighet,

med kärleksögon kunde se

i perspektiv av evighet.

Så bar Du då Ditt kors för oss,

för våran synd och skam,

som segertecknet skulle bli

genom din död på korsets stam.

VI VAR MED

Vi var också med den dagen,

då hammarslagen ljöd,

för oss blev Jesus Kristus slagen,

våra synder blev till hans död.

Kungakronan på hans huvud

ondskans taggar bar,

om hans kläder och hans mantel

nedsligt lott man drar.

Han som oskyldig blev offret

för att rädda våra liv,

vad hans hjärta skulle lida

av vår ondska och vårt kiv.

Han med hjärtat fyllt av kärlek

han fick utstå spott och spe.

O förlåt dom käre Fader,

hördes han på korset be.

VID NIONDE TIMMEN

Ropet från Golgata,

ett smärtornas rop !!

Från en korsfäst frälsare.

Ett förtvivlans rop

över all den synd,

som lagts på hans

skuldror att bära.

Han den ende,oskyldig.

Fader varför har Du övergivit mig ? !!

Ropet, ett smärtornas och nödens

ett förtvivlans skri...

Men också ett hoppets

och förtröstans rop !

Fader i dina händer ...

Då rämnade förlåten

i templet i två stycken.

Jorden skalv och

himlen förmörkades.

Solen skymd av sorgeflor.

Ropet vid nionde timmen

öppnade paradisets port,

för oss alla.

Ropet vid nionde timmen,

ljuder än, lyssnar du ?

Jag tror att jag lämnar er här, och återkommer i morgon med tankar om Maria, som stod där vid graven...

Vill ni följa med så välkommen då, önskar jag er !  Sonja.