Hej och välkommen i regnet, trots detta är jag helt inställd på att skriva sommardikter nu, för regn

hör ju oskså sommaren till, och behövs om allt skall fungera. Men nog är det nog så mycket, av den

varan på många ställen just nu. Men här har vi ju inte varit så våldsamt ännu, men i dag på bönen i

kyrkan, då pratad om att börja be om uppehållsväder, och kom då ihåg när vi för några år sedan hade

så torrt i markerna och vår dåvarande pastor började be om regn efter en lång  period av torka.

Då kom det ju så rikligt med regn så vi fick översvämning vår kyrka. Ja Gud är ofta generös när han

ger av sina gåvor. Och här är ju naturen nu så överflödande grön och fylld av blommor av tusende slag.

Och allt, allt ,i naturen är ju ett Herrans under, från minsta kryp till största berg och hav. Så jag måste

bara få skriva några av mina sommardikter. Jag  börjar med en som passar till det ovanstående ...

EFTER REGN

Som solsken efter regn, är din omsorg Gud

Din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, så ser vi sol igen

tack vare gråa dagar, vi märker skillnaden.

Tack för att Du åter, ljus till själen skänkt

tack, för hoppets tankar som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns luften klar och ren

av Din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

och en skymit, av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela, och själen torr av törst,

då ger Du livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvätter själens öppna sår.

allt liv behöver värme, allt liv behöver regn,

i trygghet kan vi lämna allt, i vår faders hägn.

Sen några kortisar, med fortsatt sommar tema...

Juliljusets värme, smyger sig försiltigt in

i det jungfrueligt göna, ännu våta gräset.

Hundlokan står här i sina skira spetskragar,

mjukt vajande i aftonvinden.

Som ett böljande vitfradgat hav,

med skummande vita vågtoppar

i det böljande gröna.

Sommarvinden, ilar snabbt förbi

lyfter skrattlystet sommarkjolar,

som i förbifarten.

Fjärilsvingarnas fladdrande lycka,

över ängens glädjehav,

njuter av, näktar fyllda skålar...

NYCKELPIGAN

Som ett lite rött smycke, sitter hon där

i daggkåpe bladets gröna blomsterskål,

släcker sin törst, så mycke som hon tål,

i droppen som glimmar och glittrar däri.

En vacker bild, ja poesi...

Ögonblick av lycka glimmar till,

i tidens iris. Återkommer aldrig.

I dagens yttersta glädjestund, vilar havet stilla

solen vilar röd och rund, läser skapelsens postilla.

Rodnande lyssnar sommarkvällen,

efter nattens dyningssteg.

Över stillhetens tröskel,

svävar evigheten...

Tack att ni varit med mej en stund, och läst lite om min sommarlycka, hoppas ni kan dela den i stora och

små upptäkter i Guds underbara skapelse. En skön och trevlig helg önskar jag till er alla Sonja !