God morgon, vill jag säja till dej som besöker min blogg oavsett vilken tid på dagen som vi möts,

så är ni lika välkommna. Men eftersom jag startar så pass tidigt så känns morgonhälsningen rätt.

Jag vill börja med senare delen av en dikt som jag skrev för ett par veckor sedan som löd...

Men hösten den har ju sin charm även den,

vi gläds över att återses igen,

efter sommar veckor fria...

Vi träffas igen, efter att varit förskingrade på olika håll under sommaren, och är glada att mötas på nytt.

Så är det ju också för oss i kyrkorna, som också haft andra mötestider och träffpunkter, men nu börjar på

nytt, i våra kyrkor och församlingar, därav rubriken. Jag vill nu dela med mig av några dikter från min

Diktbok som heter just FÖRSAMLINGSTID, och är som ni säkert förstår på kristet tema. Vissa har jag nog

använt förut, hoppas att ni i så fall känner det som att möta en gammal bekant. Jag börjar med...

LIVSPUSSEL

Tack Herre, för att Du har

livets alla pusselbitar i Din hand.

Finputsade och inpassningsbara

om vi bara låter oss, läggas på plats

efter Din vilja.

Efter Din kärleks omsorg,

som bit för bit, vill lägga tillrätta

just här och nu.

Låt mig då vara villig, att passa in

mitt i trängseln och obekvämligheten,

när Du vill att jag ska vara där.

Att inte vilja ta hörnbitens viktiga

men oskyddade plats, för given.

Där passar säkert någon stabilare person,

som vågar stå där oskyddad, på Ditt uppdrag.

Lägg Du Herre, alla livsviktiga bitar

på rätt plats, i rätt tid.

Så att vårt livs pussel, skall stämma in

i Ditt fullödiga evighets mönster.

KÄRLEKENS GUD

Kärlekens Gud, ge oss kärlek nog

att med glädje, sprida ditt evangelium.

Kärlekens Gud, Du som utgav Din Son

att dö för våra synders skull.

Ge oss trosdjup nog, att kunna fatta

åtminstone en del, av den KÄRLEKSGÅVAN.

Ge oss kärlek nog, till en flämtande låga

att värma frusna själar,

utanför vår uppvärmda kyrkas dörr.

Kärlekens Gud ge oss kärlek nog att se

Din bild,i en sökande medmänniskas ögon

Kärlekens Gud, hjälp oss att älska varandra.

LÄTT OCH SVÅRT

Det är så lätt, att vända kappan efter vinden

i stället för att ensam stå emot.

Det är så lätt, att ropa Halleluj!

När man i trygghet bland Hallelujafolket står.

Det är så lätt, att gemensamt säga Amen,

och i kyrkorummet sjunga, pris ske Gud.

Så svårt det blir, att visa nån på Kristus

när på världens torg, man mitt i larmet står.

Då vill man känna, först vart vinden blåser

innan man törs säga nått om Gud.

Så ängsliga och rädda, vi är förutan flocken.

Så ynkliga och svaga i vår tro.

Vi som skulle vara spjutspetsar,

och världens ljus och sallt,

men vi drar kappan om oss

så snart det blåser kallt.

Så tur att Jesus känner oss,

och hjälper oss att gå.

Han känner till vår svaghet,

men älskar oss ändå.

Med dessa olika typer av dikter från boken FÖRSAMLINGSTID slutar jag för i dag och önskar er välkommen

åter nästa vecka, hoppas jag i allafall. Jag vänter på en knäoperation innom de närmaste veckorna, men

det skall jag väl få veta så pass i förväg så jag hinner meddela det. Annars får jag be min man gå in och

berätta, om det i så fall. Jag önskar er som vanligt allt gott, och föreslår att hämta detta goda i någon kyrka,

gärna i vår Missionskyrka, den rosa kyrkan intill Max.  Där är det nära till både andlig och lekamlig kost.

Hoppas vi får lite brittsommar känsla i helgen, Hälsningar från Sonja