Hej go vänner, och välkommen till några tankar om "Sköna maj" som vi var och sjöng om på Valborgs mäss,

uppe vid S. M. U.- stuga som Missionskyrkan har uppe vid Vitberget, tack alla ni som kom dit och gjorde

kvällen till ett fint minne, trots regnskurarna. Det är ju också en fördel en sådan här gång, att vi har en stuga

att gå in i och få lite värme och köpa kaffe eller varmkorv. Fast i mitt tycke är det ju största charmen med att

stå vid brasan ute med en bit falukorv på en pinne och steka den över öppen eld, även om det blir som jag skrev

om i kvällens Valborgsmässo visa, att korvarna våra, svarta fast råa, och grillsotet knastrar i våran mun... så

är det ändå det som är " Valborg."  Men nu var det inte det som jag egentligen skulle skriva om, utan om första-

Maj, ja jag vet... att jag är lite för sent ute för det också, men jag läste den från en av mina dikthäften

med Barndoms minnen, och jag kände att jag gärna ville dela det minnet med er, om ni inte minns, så ser

det  ju likadant ut ungefär än i dag. Jag var ungefär 5 år, då min pappa tog mig med, för att få se första

Maj-tåget och jag visste förstås inte vad han han pratade om då, så här har jag skrivit om det minnet.

FÖRSTA MAJ

Första maj tåget gick, med vajande fanor

i taktfast marsch, till musik.

Upp till kamp, emot kvalen

sista striden det är ...

Och mina öron hörde, mina ögon häpnade

mitt hjärta svällde...

Jag var inponerad, ja faschinerad !!

Då, bestämde jag mig för vad jag skulle bli

när jag blev stor !

Jag skulle bli "förstamaj talare"

Gå där närmast fanorna,

och hålla tal till allt folket...

Ack, ja...

Ja det har jag ju inte blivit, inte än i alla fall, men jag har ju ändå gjort mig både hörd och sedd genom

att både skriva som här på bloggen, och ofta vara ute och läsa mina dikter i olika sammanhang. Och på

dagen före Valborgsmäss, blev jag tillfrågad om jag kunde skriva något som skulle kunna passa in i en

andakt på den kvällen, och jag sade att jag har en som heter; Nu smälter det frusna, men då hittade jag

inte just den pärmen, som jag hade den i, så jag kände att jag måste skriva en ny, på "smältnings temat"

och det blev denna dikt, som handlar om våra ibland frusna hjärtan.

VÅREN 2013

Herre smält det frusna, som finns i våra hjärtan än

ja, låt oss komma in, i den andliga tjällossningen.

Gör våra hjärtan brinnande, så vi kan bli själavinnande.

Likt Majbål, som värmer och lyser,

som kan värma någon som fryser.

Du som värmer frusna hjärtan, vinter gör till vår.

Tack Jesus att Du sagt och lovat,

att Du alltid vid vår sida går.

Naturen följer skaparens bud,

årstidens växlingar vilar i Gud.

Lite senare på dagen när jag kom hit upp där datorn är, låg pärmen där jag hade dikten som jag först hade tänkt

använda, på så sätt fick jag ju en alldeles nyskriven vårdikt. Ja så kan det bli ibland...

Nu kommer jag inte att skriva något på lördag, som jag ju brukar göra, då har vi fullt upp med födelsedags-

firande. Men jag återkommer väl i slutet på nästa vecka i stället, ha det så gott till dess önskar Sonja !