Hej, och välkommen till en stund till där jag berättar om vår församlngs resa till en helg på Hemavans Fjällgård. 

Det som jag skall berätta om i dag är hemresedagen = söndag. Efter en som vanligt god

frukost, samlades vi alla som ville ut på en busstur, för att fara och se lite närmare på Tärna, där flera

av våra kända utförsåkare bor eller bott. Det samhället låg ca. 2 mil bort. Det är inte underligt att

ungdommarna där blivit duktiga utförsåkare, det kändes som om det nästan inte fanns några vägar som

var raka, det var backe upp och backe ner, för bussföraren att lotsa det stora fordonet på slingrande och

branta vägar, här är "Anjabacken" berättade han, och mycket riktigt där fanns en stor skylt med en glad

Anja som vinkade. Lika så vid Ingemar backen, och där Stig Strand hade sin hemvist. Ja Tärna bestod

mest av höga berg och djupa dalar, inte underligt att det också hördes vara en eftertraktatd plats för

andra landslags utförsåkare, att få komma och ha sina träningar där. Vi fick också se husen där dom

kända Tärna- borna, hade sina föräldrahem. En mycket vacker trakt, med som ni förstår väldigt kuperad.

Efter den lite spännande turen åkte vi tillbaka mot Hemavan, och kunde njuta av utrikten över stora

vackra sjöar, med vackre fortfarande delvis snöklädda fjäll i bakgrunden. Trots att sommaren även där hade

varit ovanligt varm. Vi hörde faktiskt på Tv.sedan vi kom hem att temperaturen i Hemmavan hade ökat

men 2 1/2 grad, det senaste 50 åren, och det var visst mest i Sverige. Så man kan ju undra hur länge dom

skall få ha sina fina skidbackar kvar?  Så återvände vi till vårt fina fjällhotell, och åt en härlig  söndags-

måltid innan vi äntrade bussen på nytt för hemresan, som tog ca. fem timmar, det var många tungors

band som löstes i både prat och skratt, och vi hade under vår resa fått många nya bekanta och vänner.

Och många började redan fundera på nästa Hemavan besök.

Det var inte så mycket mera höstfärger där än här, men de färgnyanser vi såg var liksom intensivare 

än dom vi är vana att se hos oss.  Jag avslutar dagens bloggande, med en av mina höstdikter...

HÖST GOBILÄNG

Nu väver hösten en gobiläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten, med sin hand,

ett broderi med höstlövsbrand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga, att vila på

mot en bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten, en färggrann matta,

om några veckor, vi bort den kratta.

Ja, hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten bladen för häftigt kysst.

Då river höstvinden bladen ner,

att marken värma, behövs den mer.

Nu stoppar hösten, det täcke som

den vårens knoppar, vill bädda om.

Ja, nu har jag berättat färdigt om Hemmavan resan, men jag återkommer om en vecka, få se vad det blir då.

Trevlig helg önskar

Sonja