Hej kära vänner, och förlåt min oanmälda, lite längre frånvaro, här på bloggen, p.g.a rubriken...

Platt fall, det har gjort mig oförmögen, att ta mig hit upp till övervåningen, och datorn några dagar.

Vad har hänt, kanske Ni undrar, jag skall berätta...

      Förra tisdagen hade jag fått tid hos en sjukgymnast, för att få behandling för min vänstra höft

och "stuss" för att tala vardagsspråk. Jag har bytt knäled på det vänstra benet, för ett tag sedan så

han trodde att det var detta som påverkade v. sida. han rådde mig också att fara och köpa en  stöd-

skena till min onda vänsterhand, så det gjorde vi på hemvägen. Det blev ett bra stöd för för leden.

       På natten därefter vaknade jag och steg upp för att gå till "toan", det är väl en tio--12 steg dit,

min krycka stod vid sängen, men jag tog inte den för denna lilla bit. Efter 3--4 steg är det en liten

hall, med trösklar på var sin sida, där vände jag mig om och kollade efter kryckan, mrn ides inte gå

tillbaka och hämta den, när det gör så ont för varje steg man tar, jag var ju nästan halvvägs redan,

men i den vevan tappade jag balansen och föll handlöst med full kraft med min onda bak rakt ner på

den första tröskeln, som jag just klivit över, aj, aj, aj, vad det gjorde ont i min redan värkande bak,

jag lutade mig framåt, för att inte slå bakhuvudet i golvet.

        Där satt jag nu kvidande, utan att kunna ta mig upp, min vänstra hand var ju skadad sedan förut,

och med bara en hand orkade jag inte ta mig upp. försökte ett tag att ställa mig på knä, fast jag vet ju

att det är inte bra för opererade knän, så det försöket gav jag upp. Jag lyckades sparka upp dörren till

hallen, och drog mig fram emot ännu en tröskel att försöka ta mig över, med min onda bak, så var jag

åtminstone ute på hallgolvet, men mina mjuka "nattsockar" gav mig inget grepp, när jag försökte hasa

mig fram på min onda stuss, medan jag höll upp min vänstra hand ond, och oanvändbar.

       Mina vida pyjamas byxor, hasade sig allt högre upp över mina ben, jag satt där på hallgolvet och

önskade att jag skulle kunna få tag på någon av telefonerna, som stod där på hyllan ca. 1 1/2 m. upp.

Önskade att det var den gamla sorten, med sladd som jag kunnat dra ner dom med. Eller att jag haft en

visselpipa, att väcka min man med.

        Helt plötsligt kom han ner, han tyckte sig höra underliga ljud från nedervåningen. Nu stod han där

och sa häpen, va gör Du ??  Ja det kan man ju undra sa jag, och skrattade jag var egentligen på väg till

toaletten sa jag. Jasså sa han och instämde i skrattet. Han försökte lyfta upp mig , men fick liksom inget

bra tag, där jag satt med benen utsträkta, och kunde inte hjälpa till.

           Då gick han till gardiroben och hämtade mina träningsskor, och satte på mig dom, för att jag skulle

få lite bättre "bett" i bentagen. Då sa jag "men titt på mej hur jag si ut" och vi bröt ut i en ny skrattatack.

Men det blev faktiskt lättare, att ta sig fram, på baken, med hjälp av nina gummisulade träningsskor, lite

mera driv i steget s.a.s Och till slut, efter kanske en timmes kamp, kom jag fram till trappan där min man

kunde baxa upp mig, på det andra trappsteget, och jag kunde dra mig mot vänster sida, för att nå trappräc-

ket,där jag kunde dra mig upp. "Äntligen är man upprättad igen"sa jag när jag åter kunde stå på egna ben.

Och utan vidare kunde gå och öppna "toa" dörren, dit jag ju egentligen var på väg.

Sedan tänkte jag på att det varnog tur, att jag bara gjorde mig illa i baken jag kunde ju lika gärna slagit bak-

huvudet i golvet. Så jag tänkte då, tack gode Gud att det gick som det gick !!

                                                  

                                 Tack för i dag, kära glada hälsningar från Sonja !