Välkommen till en stund med mej på bloggen denna sköna mars dag där vi till och med har + grader det längtar vi väl alla till efter denna snörika och kalla vinter, nu är det ju så mycket snö här så man undrar om det är risk för över-

svämning i våra trakter. Vi ska väl i så fall ha några bekymmer vi också, som många andra länder får ha med jord-bävningar och meter höga vågor som raserar deras områden fullstämdigt och dödar massor med människor. Ja nog har

vi det bra som får bo i ett område som inte är så känsligt i detta fall, då får vi ta besvären med snö och ishalka med tacksamhet. Nog om väder och vind nu.

Jag har ju ett helt annat tema än detta, fast jag följer de tankar som jag skrev om förra gången, det är otroligt vad det finns många som söker sig till andra religoner i vårt land nu för tiden. I dag tänkte jag skriva lite om Buddha

som ju är den avgud som man håller på att bygga tempel till i Fredrika, pengarna till det påkostade templet räcker väl inte till att få det färdigt, men i brist på detta finns det ju buddhist -munkar där som skall bygga ett tempel av is

såg jag på Tv.

Då kom jag ihåg att jag hade läst en berättelse om en budddhistmunk för ett tag sen, där det berättas så här om Noi.

Han bodde i Thailand, och var 17 år när han blev buddhistmunk, efter tio år, kunde han gifta sig och de levde strikt buddihistiskt. Han byggde upp ett företag som blev framgångsrikt. Men framgången blev ointressant när paret i 50

års åldern drabbades av sjukdom. Hans fru Rattana förlamades och Noi fick dödlig levercancer. Fram till dess hade familjen hållit sig till sin barndoms tro och lära. Men nu var alla desperata och när en kristen familj inbjöd dem till deras kyrka, tackade dom ja och följde med dit. Det är inte lätt att få en tidigare buddhistmunk att gå till en kyrka. Och ännu svårare för honom att ta emot Jesus, understryker Mana som berättar om detta, med ett varmt leende.

Men det var precis vad som hände, vid detta kyrkobesök. Noi helades mirakulöst från sin levercancer och hans fru Rattana blev snabbt frisk även hon. Efter att de fått förbön av pastorn i församlingen. Hela familjen, föräldrarna och deras fyra barn, lät snart döpa sig, och strax efter detta beslöt dom att lämna företaget och började på en bibelskola i Bangkok. Sonen Mana flyttade dit för att studera på universitetet. Därefter återvände han hem, där föräldrarna nu startat en församling, där Mana blev ungdomspastor. Församlingen ingår i Full Gospel Church i Thailand. Han och hans hustru Mong är ett av föräldraparen i den nya familjebyn i Thailand som byggts upp efter en vision av den svenske förkunnaren Lars Hörnberg, som grundades på 1990-talet, två så kalllade Caminul Felixbyar i Rumänien där hundra övergivna barn har vuxit upp. Varje barn bor i ett hus med mamma och pappa som adoptiv föräldrar. I maj 2009 invigdes nu familjebyn utanför Suratthani i södra Thailand, där nu Mana och hans hustru Mong är ett av föräldraparen. Här vill man bl.a möta behoven hos de många barn som blivit föräldralösa genom hiv-epide-min.

När farfar Noi och hans familj, som det berättades om här i början, mötte Jesus

började ett härligt äventyr för hela släkten, säger Mana som nu flyttar till familjebyn. Utöver sina fyra egna barn, har fam. adopterat ett övergivet barn,

och inom något år kommer familjen troligen att växa med ytterligare ett tiotal

föräldralösa barn. Han säger att vi överlåter oss till att ta hand om dessa barn och ge dem vår kärlek och vårt liv, vi vill ge dessa barn en bättre framtid, säger

Mana och hans hustru Mong instämmer. Alla föräldrar i denna familjeby är kristna, det påverkar vår omsorg och vårt sätt att ta hand om barnen. Fyra av de

tio planerade husen är " svenska" eftersom de betalats genom givare genom en insamling bland tidningen Världen I dags läsare. Det var väl ett gott intivativ, och

många goda glada givare, som säkert får en särskild välsignelse för detta.

Så fick vi ännu ett bevis att den Kristna Guden som säger i det första budet,

Ni skall inga andra Gudar hava, jämte mej,är ett mycket viktigt bud eftersom

Han är den ende som har all makt och möjlighet att hjälpa, och som har sin glädje

i att få hjälpa, "Kasta edra bördor på mej, så skall jag uppehålla dej" uppmanar

han oss i ett av sina alla goda löften.

Med dessa ord vill jag tacka för i dag och hoppas att ni vill läsa om skillnaden på

att vända sig till avgudar, eller att gå till honom som är alla goda gåvors givare,

och hans son som dött för oss, för att vi inta skall gå förlorade i synden utan få evigt liv genom tron på Jesus Kristus.  Johannes 3:16

Varma hälsningar från mej Sonja.

Hej, visst är det härligt att vara Svensk i dag och har så varit i ett per veckor. Ni

förstår säket att jag nu är inne på första ordet i dagens rubrik, "medaljer" ja visst är det fantastiskt att vårt lilla land Sverige kunnat ta så många som elva st.

i detta vinter OS, och på vilket överraskande sätt dom gjort det ofta har det varit

just i spurten, eller på annat sätt överraskat. Och Anjas, OS -brons medalj, slår

ju det mästa. Som svensk bara sittande i TV-soffan, är man ju stolt och glad !!

Men det jag sedan skall fortsätta med, är ju av en helt annan dimention, s.a.s

Läser hur Siewert Öholm berättar att han för en tid sedan var på väg in till en

kyrka där klockorna inbjöd till lunchbön, och han gick in där och möttes till sin förvåning av en vaktmästare som ville ha betalt för ett program över dagens

aktivitet som bjöd på Yoga och Chi gong. Det stod en grupp unga kvinnor där framme och skulle delta i dessa övningar. Och han säger jag ser med häpnad hur vissa kristna kyrkors svar på människors andliga längtan blivit Chi gong och Yoga

i stället för själavård bikt och bön.  Det var en delaktighet i en stilla kristen nattvardsmässa jag längtat efter att få delta i och trodda att detta var vad kyrkan inbjöd till genom klockringningen. Och jag förstår att han gick bedrövad därifrån.

Jag läser en artikel utav Pastor Ewa Gustavsson, Skara som skriver så här...

Kom till mig alla som är tyngda av bördor säger Jesus.

Om vi i Sverige börjar ta till österländska religoner och filosofier för att tillföra

något till vår andlighet är vi på fel väg. Den enda som kan ge balans åt livet: hans

namn är JESUS.

Jag har många samtal i mitt arbete som pastor och själavårdare med människor som kommit i kontakt med en andlighet som inte kommer från Gud. Jag möter människor som inte kan sova, som upplever rädsla att vara i sitt eget hem på

grund av andliga besök. Människor som till och med blivit fysiskt sjuka och som

fått smärtor och värk för att man sökt sig till det ockulta.

Demoner, onskans budbärare finns inte bara i Afrika och liknande länder, onskans ansikte finns också här hos oss i Sverige och Europa. Vi som kristna är ju kallade

att hjälpa människor till frihet i Jesus, inte till ännu mera bundenhet i det okulta.

Vi är kallade till gemenskap med Jesus. Slut på citatet.

Han som ger oss glädje, nåd och frid, frid som ej världen kan ge, står det i bibeln. Den här sista komentaren var mina ord och mina upplevelser.

Ja, detta var något som jag känt en tid att jag borde skriva något om. Kanske

är det någon som behöver det. Hör gärna av er om ni vill, hälsar Sonja

Välkommen i denna kyliga februarimorgon, här i Skellefteå är det 28 grader kallt,

burr, burr, tur att det är varmare inomhus, och tur att man kan träffa vänner och

bekanta så här en stund på bloggen utan att känna av kylan, och känner en slags

värme över mötet med er trots att jag inte ser er men ibland får jag ju möta någon lite närmare gm. kommentarer och ibland också genom möten på stan och

dylikt, det känns roligt..  Nu till dagens ämne, varför jag valde just detta är att

jag letade fram det dikthäfte som heter Påsk, där låg en liten bok eller rättare sagt häfte, som handlade om fastan och vi har ju just gått in i fastlagstiden och

det första var en spegelbild av ett ansikte, och texten löd "Skapade till Din avbild"

Då tänkte jag på att redan i skapelseberättelsen, står det ju att Gud sade "låt oss

göra människor till vår avbild" det var ett barn i söndagsskolan som sa. Gud

måste ju tycka väldigt mycket om människor efter som han skapat så många.

Men nog kan man ju tro att Han oftast får känna sig besviken över att det är så

många som inte vill följa honom, som älskar oss så, och vill hjälpa oss i livet.

Så lill den första texten i ämnet.

SKAPAREN

Herre, i dej finns allt, utan ditt BLIV !

hade bara funnits ödslighet,

Utan ditt VARDE LJUS !

endast ett outsägligt mörker,

ett kosmos utan liv, utan hopp.

För dej är tusen år, som en dag

och en dag som tusen år.

Du som skapade dagen, och natten.
På sex dagar skapade Du allt,

för att på den sjunde dagen vila

även en Gud behöver stillhet.

Så gav du oss vilodagen, Du allvise.

Du som blåste Din livgivande ande

in i människan,

på det att vi inte skulle förbli

livlösa dockor, utan barn av Gud.

Din avbild, det var din tanke med oss

Du som har en plan för oss alla.

Hjälp oss Herre, att se Din plan

i våra liv .

Ja, detta var en av mina dikter, nu följer dikten om spegelbilden.

SKAPAD TILL DIN AVBILD

Gud, du är kärlekens källa.

Vi är skapade till din avbild,

en spegelbild,

alltmer gåtfull och nedsmutsad.

Förmå oss att än en gång

spegla oss i din kärlek,

så vi på djupet förstår

vilka vi är, var vi är

och vad vi gör med varandra

utan din kärlek,

så att vi på djupet förstår

vem du är, var du är

och vad din kärlek vill göra med oss.

Amen.

Så, till ett annat bevis på vår avbild av skaparen, en av mina dikter.

DESIGN GUD

Herre, jag har tänkt på en sak,

som jag inte tänkt på förut.

Dina händer,

dom kärleksfullt utsträkta.

Dina sårmärkta händer

var skapade precis som mina,

som våra !!

Det blev så stort och påtagligt

för mej i dag.

Plötsligt förstod jag,

vi är verkligen skapade till din avbild

Jesus.
Du blev människa, såg ut som vi

och Du sade, den som har sett mej

den har sett Fadern.

Det ger oss ett väldigt ansvar,

men också en jublande glädje.

Vi är barn av Gud,

som i skapelsens morgon sade:

"Låt oss göra människor,

till vår avbild".

Vi är designade av Gud. Halleluja !!!

Ja tänk så stort det är, när man riktigt tänker efter...

Nu vill jag önska er en skön ocn välsignad söndag, gå gärna till någon kyrka så

blir dagen ännu mera värdefull, välkommen nästa vecka hälsar jag er, Sonja.

Hej och hjärtligt välkommen till min blogg så här dagen innan alla hjärtans dag,

som i år lämpligt nog infaller på en söndag, då finns det ju större möjlighet att

träffa vänner och bekanta och fira lite på den dagen. Visst kan man tycka att detta kan vara ett påhitt från affärslivet att få sälja lite extra under dösäsong

s.a.s men visst kan det vara bra med en påminnelse och en hälsning till dom som

förgyller livet för oss, men som vi inte så ofta kommer ihåg att säga tack till.

Till min förvåning finns det inte så mycket skrivit i den vägen, om hjärtat alltså, annat än i slagertexter förstås där hjärta och smärta ju tar stor plats.

Men jag vill börja dessa tankar om hjärtat, med en text som jag översätter fritt:

Håll ditt Hjärta rent,

ty därifrån utgår livet.  (viktigt att tänka på)

Sen har vi ju Nils Ferlin som skrivit så vackert på detta tema,

Mitt hjärta är ditt

ditt  hjärta är mitt,

och sorgen är min

när du gråter.

Vilken underbar kärleksförklaring.

Jag läste en berättelse om en liten pojke, som var på undersökning på ett sjuk-

hus inför en operation. Läkaren lyssna på hjärta, och lät sedan pojken lyssna på

sina egna hjärtljud, i stetoskopet. Vad tror Du det är som låter, frågade läkaren.

Pojken lyssnade noga, men såg mycket förbryllad ut. Sedan sprack hans mun upp i ett stort leende och sa "Är det Jesus som knackar på?" undrade han.

Ja det står ju i bibeln att Jesus står vid vårt hjärtas dörr och bultar, och undrar

om kan få komma in och bo i vårt hjärta, för att få ge oss av sin glädje och väl -

signelse. Kanske hade pojken gått i söndagsskola och hört om detta? En fin och

uppmuntrande berättelse tycker jag.

Så vill jag avsluta med en av mina egna dikter, som också har hjärte-tema.

HAN SOM ÄR

Han som alltid är...

han som ger ditt hjärta sina slag.

Han vandrar med dej

på ditt livs gator.

Om du lyssnar inåt,

hör du honom viska, kom!

Kom, och följ mej

och jag skall öppna

himmelens fönster över dej.

Ge dej min glädje,

ljuvligare än skratt

vackrare än lycka,

större än din största tanke.

Rikare än all världens rikedom.

En försmaka av det ofattbara

det gränslösa,

som Gud har berett

för sina barn.

Ty det behagade Fadern

att ge eder detta !!

Jag önskar er en trevlig alla hjärtans dag, om inte någon har hört av sig till dej,

så kan ju du göra någon glad, med att ringa till någon som kanske inte ens vet

vilken dag det är. Vänskap är som en blomma, som behöver vattnas ofta för att

den skall överleva. Ha en trevlig helg, och vi ses till veckan hoppas jag Sonja

Hej och välkommen till en stund på bloggen med mej, nu har jag lämnat vinter-

temat som jag lovade förra gången, nästan i alla fall, det bara snuddas vid i en av

dikterna som jag tänkte ha med i dag. Jag skall helt lämna barndomsminnen som

jag haft med ett par gånger nu, och vandra många år frammåt till den tid som är aktuell för mej nu, nämligen att vara pensionär, hoppas att ni som är yngre inte flyr direkt, det finns faktiskt en hel del humor också i det om ni inte tro det, så kolla.  Den första dikten jag skall skriva heter helt änkelt...

PENSIONÄR

Jag vet att jag borde, börja förstå

att jag numera är pensionär.

Det kan jag inte riktigt fatta ändå,

fast ledig från jobbet jag är.

Jag borde förstå att det faktiskt är sant,

att jag är en halvgammal tant.

Om man inte rent av ska säga hel,

fast för mej känns det faktiskt rätt fel.

För innerst inne i mej,

bor det ännu kvar en tjej.

Som inte kan fatta detta med åren,

trots dom skymtande gråa håren.

Visst värker väl kroppen men sinnet är ungt,

och livet känns än mera läckert än tungt.

Och gammal och klok har jag inte än blivit.

så än har jag stora förväntningar på livet.

Känner ni som är äldre igen er, det är inte lätt att förstå hur fort åren går. Och det känns också som om tiden går

fortare och fortare ju äldre man blir.  Nu skall jag berätta om hur det går för mej att...

MOTIONERA

Jag vet att jag borde börja motionera,

men det är faktiskt inte så lätt,

att liksom hitta på ett rätt sätt.

Om jag t.ex ska ut och promenera,

då börjar mitt "meniskknä" att protestera.

Och om jag skulle cykla riskeras knät en låsning,

och jag skulle kunna åka på en riktig blåsning.

Om det varit sommar skulle ja´

kunna flyta på rygg riktigt bra.

Fast det var ju motion jag skulle ha!!!

under glada tillrop, av min "hurtbulle" till man.

Men när han vänligt hjälpt mej

att skidorna ta på,

beter sig genast mitt "meniskknä"

som då vi skall ut och gå.

Den andra foten domnad, utav diskbråks- skäl,

kan inte hålla spåret, de märks då alltför väl.

Men snart så kommer våren, med vårvindarna sköna,

men då får min näsa, genast känning utav fröna.

Jag nyser och jag snorar, och ögonen dom rinner,

så inget särskilt nöje, jag utav detta finner...

Men sen kommer sommarn, då jag i solens sken,

i min "badenbaden" kan vila mina ben,

utan att få solsting eller solexem.

Så bara en liten "kortis" till.

STRYKA TVÄTTEN

Jag vet att jag borde

stryka in tvätten i dag,

och mangla lakanen jag.

Det gjorde jag alltid så ordentligt förr...

Jag vet att jag borde

ha bytt ut julgardinerna 

senast i dag,

och torkat undan

i fönster jag.

Det gjorde jag alltid den här tiden förr...

Jag vet att jag borde

städat på fredag,

men nu är det lördag

och då...

känner jag mer lust,

att på klädrean gå...

Det skulle jag aldrig ha gjort förr...

Nej, det har sina fördelar också, att vara stadsanställd som det kallas.

Hoppas vi träffas till veckan ha det så gott, till dess,

Jag har inte bestämt tema än, men kolla vad det blir ! Välkommen  Sonja.

   Gokväll kära vänner, som ni ser kan jag inte lämna vintertemat riktigt än, kanske

ni tycker det är trist det börjar ju vara lite mycket av den varan s.a s. Jag håller med er fullt ut men ändå så går det ju bara inte att komma undan all snö hur man än skottar och skrapar bilrutorna, det liksom bara överöser oss och gå inte att undvika ens innomhus vid bloggen ens. Men vi får trösta oss att vi har hus och hae ock värme innomhus, det vet vi ju påtagligt i dag genom alla ruskiga händ-

elser i Haitie. Då får vi ändå vara glada att det är "bara" är snö, vi tampas med.

Följer upp temat med några vinter dikt verser...

SKiDTUR

Nu är den tiden då sommaren

ligger kvar i minnet,

endast som ett varmt leende

från en kär vän.

Nu när livet bara kan anas,

läsas av som spår i snön.

Då känns Du livets Herre

så påtagligt nära ändå,

storheten i Dina händers verk,

förstärks i den isande oändligheten.

Nu landar stjärnor parvis

vid skidornas rätlinjiga spår,

på den svepningsvita marken.

Luften är rentvagen, rykande kall

livet står stilla i väntan...

Allt skall åter vändas

till ljus och värme en dag.

Som i skapelsens morgon,

av Honom, livsdirigenten.

VINTERTRÄD

Mitt i snön, mitt i natten, stod jag plötsligt

under ett sidensvansblommande träd.

Fyllt av svirrande, surrande, summarljud

som av tusentals hungriga jättebin.

Innesluten i upplevelsen,

stod jag där förundrad, lycklig...

Kontrasten, sommarljud/vinterkyla

uppfyllde hela mej.

Så med ens,

lyfte blomsterprakten och försvann.

Som en stormvind

ljöd hundratals vingars ljud.

Så tystnad.....

Mitt ansikte mot skyn

violett morgonljus.

I mitt sinne förnimmelsen av vår,

fast vintern slår köldrekord...

Sådana kalla nätter är det skönt att minnas värme från min barndoms järnspis,

SPISVÄRME

I järnspisen, sprakade björkveden

länge om kvällen, värmande vattnet

i reservoaren med kran.

Kalla barna fötter, värmdes om kvällen

framför spisens nerfällda ungslucka.

Där fick man lägga upp fötterna

på ett vedträ, för stickande upptining

till liv igen...

Yllestrumporna hängde på tork ovanför

och släppte sina frysna snökokkor,

fräsand ner på de heta spisringarna.

Minnet värmer än,fast det var länge sen...

Hoppas att någon av er kan känna igen sig i detta minne, om spidvärmen, då

gissar jag att det också värmer i ditt hjärta. I så fall får du gärna skriva en kommentar, det skulle vara kul för mej.

Ja här tror jag att jag lämnar vintern ett tag åtminstone, men man vet ju aldrig om den överrumpler oss/mej på nytt igen.

Jag vill förklara lite, varför jag var ute och stod under ett träd, mitt i natten det kan ju verka lite märkligt, men på den tiden hade vi hundar 3 st vinthundar.

Och en av dom ville ut och göra sina behover just då, och jag sprang över i snön på andra sidan gatan, det var en s.k Whippet och dom kan faktiskt  "stå"

för fågel, och skäller ju inte gärna utan stod där tyst och stilla därför fick jag denna fina naturupplevelse. Önskar att ni skulle kunna känna något av den här-

liga stämningen, jag upplevde då. Tack och hej från mej, Sonja !

God morgon och välkommen till en stunds tankar om vintern, som vi ju ser vintervit runt om hela vårt land, här uppe hos oss är det också sol över snövidderna i dag, vackert !

      Den vita snön ligger som dunbolster över marken och vi vet ju att den innehåller hundratusentals flingor där ingen är den andra lik, läste att flingorna bildas av iskristaller inne i molnen.

 För att dom ska kunna bildas, måste det till en kyla på  20 0ch 40 minusgrader, när den iskristallen faller mot marken börjar snöflingan att bildas

det sker stegvis, beroende på atmosfärens temperatur och fuktighet. Om det går långsamt blir kristallen homogen och platt, kanske den typ som vi brukar kalla för

lapphandskar. Om däremot tillväxten går fort, hinner varje skikt inte bli klart innan nästa skikt påbörjas. Detta blir till en s.k "skelettstruktur" när iskristallen sedan faller genom atmosfären och passerar flera olika temperaturer och fuktigheter reglerar detta tillväxtens hastighet. Därför kan iskristallen börja sin resa ner mot marken som en viss typ av kristall och senare ta en helt annan form

innan den når marken. Detta betyder att det aldrig kan bildas två snöflingor som ser exakt likadan ut. (Detta har Lisa Frost, SMHI berättat)

Nu till det jag egentligen tänkt skriva om i dag, nämligen barndomsminnen om

vintern. Så jag börjar med en dikt som heter...

KUNG BORE

Kung Bore byggde fantastiska slott,

nere vid stranden hos oss.

Stenar och hällar tillsammans han band,

med sin starka iskalla hand.

Bland snöhöljda hällar i tunnlar vi kröp,

isen den råma och kölden den nöp.

Tinnar och torn och istappsrader,

lyste i solen som ljuskaskader.

Kung Bore han byggde fantastiska slott,

nere vid stranden hos oss.

Apropå dä...

Hadd Du ?

Hadd du ludden och skidpjäxen,

som jämt va för stor, dom va köpt för växt´n ?

Fick ni skotta fram isbana själv på isen,

och spännd fast skriskon, runt tån å vrist´n ?

Åkt ni sparkstötting´a  å träskie´n,

som ba´ hadd fotögla, på den tid´n?

Fick du å kråkhakka, å nageltjäll´n,

å snortjickren tvätte bort om kväll´n ?

SKI´-TÄVLINGA

Ja, skull no ha vunne skolskitävlinga  ja,´

om ja hadd, nå anne å vall ve än ljusa.

Ja´träna och åkt så mycke ja´kunne,

på spåre som gick kringom husa.

Snön låg där vit, å hä gnälld under pjäxen,

när jag for ut en bit, sen ja´hadd läst läxen.

På ski´tävlingsdagen, va blia svår,

men dom sa ljusvalle ski´a, på blia hä går,

Då gnugge ja på, så mycke jag kunne,

om ja´ha hadd starkare arma

då hadd ja no vunne.

Hoppas ni förstår vardags bondskan från den tiden, slut för i dag, tack för i dag,

välkommen nästa vecka, det kanske blir flera barndomms minnen då...  Sonja.

God morgon, och god fortsättning på det nybörjade året 2010. Nu är väl julen

undanstökad i de flesta familjer, så dock inte hos oss. Det är nämligen så att jag fyller år den 17 jan. och i min barndom hade vi alltid julpyntet kvar till dess, för

att vi barn skulle få dansa ut julen då. Sedan har det blivit en tradition hos oss.

Så nu till helgen kommer barn, barnbarn och faktiskt ,härligt nog också ett

barnbarnsbarn att vara med, det gör att jag känner mig glad, rik och förväntans-

full. Men då skall vi också dansa ut julen...

Förra gången skrev jag ju om de vise männen, som genom en speciell stjärnas ledning, fann vägen till Jesusbarnet i krubban. Nu så här i vintertid, då det är

klar himmel kan man ju tack vare mörkret se tusentals stjärnor lysa upp him-

melen om kvällarna. Jag har då tänkt på en vers i bibeln där det står "När jag

ser Din himmel Dina fingrars verk,  månen ochstjärnorna, som du har berett,vad är då en människa att tänker på henne, eller en människoson,att du låter dig

vårda om honom.  Detta står i Psalm 8:4  läs gärna igenom den psalmen, det är

tänkvärda ord i den.

Samma tankar fick jag när jag läste det jag nu skall berätta om. Berättelsen

heter  "Silversmeden".

Tre äldre damer brukade träffas varje torsdag för att läsa bibeln tillsammans.

Denna dag hade det blivit dags att läsa ur, Malaki i Gamla testamentet. 

"Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver" läste en av damerna

högt ur Malaki 3:3.

På vägen hem började en av damerna fundera över denna bibelvers.

"Varför står det att Gud är som en silversmed, som sitter ner medan han arbetar med att rena oss?" funderade hon.

Hon kunde inte sluta undra över detta, så när hon kom hem letade hon upp tel.

nr. till en sliversmed i telefonkatalogen, ringde upp honom och bad att få komma på studiebesök någond dag. Silversmeden blev en aning överraskad, men sa att hon var välkommen.

Sagt och gjort, några dagar senare gick den lilla damen ner till silversmeden.

"Säg mig, kan du berätta något om hur du arbetar med silvret?"

Det gjorde smeden gärna och han berättade noggrant hur hela processen gick till.

      "Men säg mig" sa hon när han avslutat sin beskrivning, "stämmer det att du

sitter ner medan reningsprosessen pågår?"

"O ja!" svarade smeden. "Jag måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smält-

ugnen. Om processen får pågå det minsta lilla längre än nödvändigt, kommer silvret att bli skadat".

        Den lilla damen blev alldeles varm om hjärtat när hon hörde smedens ord.

Tänk att Gud gör detsamma med oss! Han håller blicken stadigt fäst på oss

medan vi går igenom en prövning,  så att vi inte prövas mer än vi klarar av.

 Hon  tackade så mycket för att hon fått komma på besök och för att smeden tagit sig tid att berätta om sitt arbete för henne.

         Men precis när hon skulle lämna smedjan, ropade smeden efter henne.

"Förresten, det var en sak jag glömde att berätta. Jag vet att reningsprocess-

en är färdig när jag kan se min egen spegelbild i silvret."

Visst var detta en fin spegelbild av Guds omsorg om oss? Mer behöver inte jag

säga, allt är redan sagt. Tag detta till ert hjärta och gläds med mej.

Välkommen nästa vecka, då det blir ett helt annat tema, jag tänker berätta

om vintertid, från mina barndommsminnen, ha det så gott till dess! önskar Sonja.