Välkommen igen till min blogg, som ni ser av rubriken, kommer jag att fortsätta att skriva om insekter, i dag också. Förra gången konstaterade jag ju att fjärilarna aldrig hade någon kontakt med sin avkomma, så dom kunde se sina vackra barn o. dylikt vilket jag kände var synd för dom. Jag hade ju också skrivit att det skulle handla om tidens flykt i dag, men detta får vänta till nästa gång, för när jag läste om fjärilarna, såg jag bl.a en artikel också om Tvestjärten den har ni säkert hört talas om. Detta lilla förtalade djur, som inte alls medvetet kryper in i öronen på oss människor för att

gnaga sig vidare in i våra mänskliga hjärnor. Nej det är bara förtal ...

På hösten parar de sig lite huller om buller kanske, men fram i november söker varje par upp en liten håla i jorden där de sedan lever till-

sammans under vintern. Frampå våren blir det "smått", honan lägger        
ett femtiotal ägg som hon vaktar noga. Snart kläcks larverna.

Honan  slickar och matar sina små och ser till att alla femtio blir mätta

och belåtna. Detta kallas för Yngelvård Är inte detta mycket rarare än t.ex Nässelfjärilens kontaktlösa barnalstrande? Jo det kan man ju tycka men

varje art har ju fått sina förutsättningar, och livsbetingelser redan i sin

skapelses morgon. Efter skaparens bestämmelse.

När man läser om tvestjärtens omsorger om sina telningar, kan jag inte

låta bli att tänka på våra människobarn i dag, hur dom egentligen har det?

Ja tack och lov har väl dom flesta det bra, men nog finns det många som  far illa också. till ex. barn som lever i missbrukar hem där kanske båda föräldrarna är missbrukare, där blir det ju barnen som får ta allt ansvar.

Och hur svårt ska det inte vara för alla flyktingars barn, som liksom föräldrarna riskerar att skickas tillbaka, till det land där dom for illa.

Och ungdommar i vårt land skär sig och plågar sin kropp, för att det värker

så mycket på insidan. Dom behöver egentligen Gud men det förstår dom inte, i vårt numera så sekulariserade land

.

Jag har skrivit ett litet dikthäfte som heter Våra barn ropar, Se oss.

Skriver en liten dikt som avslutning ur detta häfte.

ROTLÖSHET

Våra barn har mist roten och fästet i livet,

ingenting längre kan dom ta för givet.

Inga regler och normer att hålla sig till,

rätt eller fel ingen lära dom vill.

Moralen etiken och Guds bud har försvunnit,

en fotfästeslös skara barn, har vi vunnit.

Gud sade: Jag vill ge er några bud att hålla er till

Jesaja 48: 18-19

Tack för i dag, nästa gång skall jag skriva på det temat jag nämde om förra gången, nämligen tidens flykt ... Välkommen då önskar Sonja !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej och välkommen till en bloggstund med mej. Vi har nyss varit till vår yngsta dotter Anki med familj, vi hade pratat om att mina olika dikthäften kanske borde samlas till en gemensam bok. Då frågade hon kommer du ihåg mamma vad som var det förs...

Hej  och välkommen till min bloggplats, som i dag har lite försommartema. Det är ju bara maj än men det har ju varit barmark så länge, så nu börjar man ju se vissa sommartecken, här och var. Pingst- och Påskliljorna konkurerar ännu här, med kroku...

  Hej kära vänner, och förlåt min oanmälda, lite längre frånvaro, här på bloggen, p.g.a. rubriken... Platt fall, det har gjort mig oförmögen, att ta mig hit upp till övervåningen, och datorn några dagar. Vad har hänt, kanske Ni undrar, jag ska...

Hej, och välkommen så här dagen före Valborgsmäss, jag brukar ju haft som tradition, att skriva en ny visa att sjunga varje år. När vi i Missionskyrkna firar Valborg uppe på Vitberget, där vi har vår så kallade S.M.U -stuga. I år hade jag en sång...

Hej och välkommen, visst är det en alldeles underbar årstid, som vi just nu befinner oss i  nu,!! ? Att höra vårfåglarnas alla fantastiska sångsätt och glada tjattrande ljud till varandra. Och att se alla  de vackra färggranna och olika färger oc...