Välkommen go vänner, till en ny dag på tema talltid älskad, men innan jag börjar skriva på temat vill jag be om ursäkt för att jag inte skrev i går som ja hade lovat. Vi blev inbjudna till "Mottagning" hos en väninna som hade 70 -års firande och det ville vi förstås inte missa, jag blev då tillfrågad om jag kunde skriva en visa till henne, som vi gäster skulle kunna sjunga, så det

blev till att skriva gratulations visa, i stället för blogg i går, så jag hoppas ni

förstår.  Nu till temat, det kärleksbrev som jag berättade om i måndags fick

ni ju inte veta vem som skrivit, det var en beskrivning på Guds kärlek till oss människor, som alla var delaktiga i Jesu död på korset, han som bar våra synder för att vi skulle få evigt liv. Tack Jesus för denna uppoffring !

I dag vill jag skriva om den mänskliga kärleken, som också kan få våra hjärtan att flöda över ibland, som jag nämt om tidigare, så skulle vårt

andra barnbarnsbarn Gabriel döpas den andra maj, i en Kyrka i Märsta, där dom nu bor.Så vi for dit ner för att vara med på dopceremonien. Vi hade ju

inte träffats förut Gabriel och jag, annat än på telefon, där jag fått mång-

ga gurglande samtal tillsammans med honnom. Ni må tro att mitt hjärta

fylldes utav glädje, när han först såg på mej med likgiltig min, men hans avsikte lystes upp av ett stort leende,  när jag började tala till honom,

och han sträckte armarna emot mej, han kände igen min röst!! Och jag ville

och jag ville bara gråta av lycka. Man blir nog lite extra berörd en sådanhär

gång, då man är mormorsmor kanske?  Underbart var det att få vara med !!

Och här visar jag bilder på under verket.

Bild nr 1 föreställer från vänster vårt barnabarn Magnus och hans flivkvän Anna-maria som även blev Gabriels gudföräldrar. Sedan mitt barnbarn Lina, Gabriels mamma och hennes sambo Johan.

Och så lilla Gabriel naturlugtvis, huvudpersonen för dagen och Anna, som

var prästen som döpte honom.

På den andra bilden får jag (mormorsmor) och lilla Gabriel bekanta oss med varandra.