Välkommen till ännu en blogg på samma tema som sist, jag vill skriva om ännu ett barnbarnsbarn som fyller mitt hjärta med glädje och kärlek, det

är lilla Alina som nu är lite drygt ett år, världens läckraste lilla tjej, med mörkt lockigt hår och mörka bruna ögon ni som är trogna besökare (jag är så

glad att ni finns) ni känner redan henne lite sedan förut då jag skrivit om henne, och nu skall ni få veta lite mera, hoppas det känns roligt även för er

Innan jag skriver längre vill jag appropå föregående blogg som handlade om

Gabriels dop, berätta att det nu är ett år sedan Alina döptes. Och nu är hon "stor flicka" och upptäcker världen omkring sig, hon har ju aldrig tagit på

gräset förut, och aldrig smakat det heller, liksom pinnar och stenar som också är nya upptäkter för henne. Undrar om hon funderar var den kalla och mjuka snön, har tagit vägen. den var förstås mycket behagligare att ta i

och smaka på. Hon har ju inte så stort ordföråd än, så den mesta komuni-

kationen sker medels ljud och gester. Hon är mycket intresserad av bilar

traktorer och motorcycklar, troligtvis på grund av ljudet. Så när hon då ville prata om att mamma Sara hade kört en bit med morfars mororcykel, så satte hon igång ett ljudligt surrande med sin lilla söta mun och höll ut

händerna som på styret, och pekade på sitt huvudet, och visade på att

mamma hade hjälm på sig när hon körde MC. Vissa gester är ju ganska lätta att förstå, men ibland har hon ju ganska invecklade tankemönster, så det

kan bli missförstånd ibland, om man då gissar fel på vad hennes gester be-

tyder, skakar hon på huvudet och ser missnöjd ut, men om det är rätt så

ler hon med hela ansiktet, och nicka jakande och säjer aa, och då blir alla glada. Hon tycker mycket om djurböcker, och härmar ljuden så gott det går

och rörelse sånger gillar hon också, dessa rörelser började hon kunna tidigt

och då knuffade hon på en ibland och snurrarde fingrarna mot varandra, då

ville hon att vi skulle sjunga Imse vimse spindel, och andra visor visade hon med de rörelser som hörde till dem. Nog är det otroligt vad mycke tankar

som verkar finnas i dessa i dessa små människor. Tack gode Gud att vi fått uppleva denna underbara gåva  att få barnbarnsbarn.

Det står i Ordspråksboken 17:6  (= i bibeln) Så här, De gamlas krona är barn-

barn, och barnens ära deras förälsdrar, och då är ju lyckan att få vara gammel mormor/far ett strå vassare, inte något som vi kan berömma oss av

utan det är bara Guds Nåd. Måtte det få gå dessa barn väl och hjälp oss att

vara goda föredömmen för barn, barnbarn och nu även dessa barnbarnsbarn

så länge vi  nu får leva.

Nu avslutar jag detta tema, och återkommer nästa vecka med vår- och

sommar dikter, jag har ju massor av sådana så det känns roligt att få använ-

da lite av dessa.  Då är ni varmt välkommna igen, vi ses hoppas Sonja.