Välkommen till en solig julimorgon jag blev så glad och pigg av solen så jag tänkte det är bäst att sätta igång med mitt bloggande ditekt, jag brukar ju oftast inte vara igång förren mitt i veckan. Men nu blev vi bortbjudna hela

morgondagen, och på onsdag skall jag på begravning, och nästa dag då kommer vårt älskade barnbarn Lina hit med vårt efterlängtade barnbarnsbarn Gabriel, som jag har berättat om här tidigare, bl.a när vi var på dopet av honom till Märsta i maj, och  då vill jag ju ha all tid i världen för dom som ni säkert förstår. 

Nu börjar ni kanske undra var dom där fjärilarna tog vägen

som jag hade på temat, ja ni vet ju att fjärilar kan fladdra iväg  lite var som helst, så nu kanske det är bäst att jag fångar upp upp den i flykten.

Och då blir det också en lång flyk tillbaka i tiden. Då jag tack vare vår yngsta dotter  (som nu är mormor till Gabriel), var barn var hon så väldigt

intreserad av småkryp det är hon förresten än, ja både av stora och små djur. Hon kom en dag med en glasburk som hon lagt löv i och där hade hon en liten mask, som jag trodde att det var, men hon sade att det var en fjärilslarv, den ville hon att jag skulle hjälpa till att sköta, men jag sa att den nog inte skulle kunna leva där med så lite luft men hon hade gjort

spikhål i locket så den skulle kunna andas. Detta blev min första närkon-

takt med fjärilar, efter några dagar tycktes jag få mina farhågor besannade

där på glasburkens botten, bredvid kvisten med löv som ännu inte var tom

såg jag ett litet huvud ligga och fyra pyttesmå ben ligga, och en klump till kropp bredvid, på kvällen när jag visade henne detta, ropade hon glad, va

bra, den håller på att bli till en puppa, då kan vi behålla den här hela vintern

och så blev det. På hösten började hon första klass, och på våren började

den  7- åriga "larvskötaren" kolla allt oftare i burken som stod i en pappkar-

tong, i vårt garage. Och en vacker dag, fanns där en liten blå fjäril, Blå-

vinge tror jag den heter, och sedan hon glädjestrålande kommit och visat den för mej, hade hon en liten gripande avskedscsremoni så sprang hon ut och öppnade på lockel, och den flög fladdrande ut till friheten, ut i Guds sköna natur. Det var en härlig upplevelse också för mej, som sedan fått mej att älska fjärilar, både levande och dess färg och form på bild, vilka under-

sköna skapelser, av en mästares hand. Jag tycker att fjärilens utveckling

liknar människans, eller fvärt om, här några tankar om det...

Likt fjärilen vi människor har vår utvecklings tid,

som larven vi lever och äter, och utvecklas i vårt liv

till den vi var ämnad att vara här,

tills den slutliga tiden inne är.

Då likt larven, som en puppa vi bli,

Stilla i väntan, i döden vilar vi.

Där sker den förvandling, som måste ske,

för att vi s.a.s ska bli bevingade.

Då först kan anden lyfta,

och flyga till det hem.

Som Gud har berett de sina,

som längtat till himmelen.

Ja det var första delen på fjärilstemat, jag återkommer om inte förr, så

till nästa vecka, då det blir tankar och bilder från nutidens, fjärilsupptäkter.

Välkommen tillbaka då om ni känner för fjärilstemat. vi ses hoppas Sonja!