Hej och välkommen i en ovanligt tidig morgonstund, det är ju en härlig vintermorgon med lite lätt snöfall, som kan

passar bra till mina advents och juldikter, som jag tänkte skriva.Men jag hade ju också lovat att skriva barndoms-

minnes dikter så jag kanske ska börja med ett par sådana.

SNART JUL

"Ryche å Pyche" å rödkreppappers klädd

stod ju blommkruken på fönsterbänken.

Putse och torke,va spegeln å skänken

spiskroken va gnugge me Röda Björn.

Fernisse va golve, å torke vart hörn

Krite var kakle, å svärte var spisen.

Kalvsylta koke, å skinka utå grisen.

Pynte va grana, å vi barn vi vänte

tin sto som still, den ingenting ränte.

I magan dä kvillre, å spänning å glädje

no ä väntan på jula, nå särskilt dä ä dä.

Men ja undra nog litegrann

om jag hadd vare nog snäll,

när tomten skull komma

på julaftons kväll.

BARNDOMMENS TOMTE

När julaftonen kom, då börja jag gruva,

jag var rädd för tomten trots hans rödaluva.

Ibland kom flera vuxna män, och "tomtade i husen,

å innan dom kom till oss, dom nog fått sej

något starkt under blusen.

Med buller och bång, koskällor och språng,

i skinnmössor, å lappskor och fotsida pälsar,

så kom dom stampande in.

Men då skrek lilljänta till syster min.

Kan ingen kör ut "koen" !!

Min syster, som vi då var och firade julen hos bonde på landet, och därför var hennes lillflicka van att se löskorna ibland komma springande in på deras gård, och då brukade man ju köra bort dom från gården. Så det tyckte hon

vore lämpligt att göra nu också. Och det kan man ju hålla med henne om. Hon väntade på en tomte med rödluva.

NU dags för en dikt av annat slag.

MÖRKER och LJUS

Mörkret står tätt omkring husen,

i advents staken där brinner ljusen.

Barnens ögon speglar lågans glans,

glittrar som om inga bekymmer fanns.

Varmt är i stugan, men utanför kallt.

Tack Herre att Du finns överallt.

Tack att Du finns där utanför,

där många vilsna sin vandring gör.

Söker och söker, men vet inte vem,

tack Jesus, att Du hitter vägen till dem.

Tänd deras ögon, svarta och tomma,

tack att dom får till din värme komma.

STJÄRNE BLOSS 

Vi tänder våra ljus i advent, till minne av barnet

som Gud till oss sänt. Vi tänder våra bloss,

för han som föddes, levde och dog för oss.

Till minne av honom som är livets ljus,

han som vill bo i våra hjärtans hus.

Hans ljus skall lysa genom oss,

vi får vara hans stjärnebloss,

som lyser upp världen,

för någon som behöver

ljuset på färden.

NU slutar jag för i dag, efter lite blandade Advents och jultankar. Nästa vecka ät det ju nära till Lucia, så då åter-

kommer jag med ett par Luciadikter som jag har gjort i lite humoristisk stil. Välkommen då önskar Sonja.