Godmorgon i vårt kyliga men vackra vita vinterland, det är lördagmorgon med lite lätt snöfall och jag kan inte låta

bli att känna tacksamhet över att få bo i här uppe i Norrland där det är normala förhållanden både vädermässigt och i övrigt går sin gilla gång, i andra delar av vårt land är det ju både översvämningar och på andra ställen är det snökaos så bilar och tåg tar sig knappt fram, för att inte tala om alla katastrofer som händer i många andra länder..

Nej nu borde jag väl återgå till ämnet, som ju handlar om ljusets högtid i den mörkaste tiden som vi har just nu.

(Det jag ska skriva om i dag handlar om sista övningen bakom senen med en barngrupp, innan man skall gå in och göra sitt stora Luciaframträdande, spännande förstås.)

FÖRE LUCIATÅGET

Det hörs ett sorl av röster, utifrån stora salen.

Här bakom övas sånger och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bli i salongen,

När ljusets brud med tärnor skall vandra utför gången.

Men så övar sig någon uppå Luciasången,

Jag tror att jag blir tokig, för femtielfte gången,

           Natten går tunga fjät, säj va betyder fjät?

           Runt gård och stuva, ska det heta stuva?

           Ja tänk, det ska ju rimma på ruva, ruva ?

           Kring jord som soln´förlät, ska det heta förlät ?

           eller ska det vara förgät ?

           Skuggorna ruva, ruva  ! ? Det hörs ju inte klokt !

Hyss, nu är det snart dags, ställ upp er nu på led.

Är ni inte klara strax?  Nej, kronan är på send.

Nån trampar mej på tårna, ja Anna knuffa mej.

Stå inte så hemst nära..Jag kan ju bränna dej !!

Säj ska det heta stuva, finns det ingen här som vet?

Usch, va´ jag börjar gruva, känn här vad jag är het.

Jag tror då minst jag svimmar, om längre jag får stå.

Fy, ungar vad ni stimmar, ställ upp er två och två.

Och nu så öppnas dörren, Luciatåget går,

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Och ingen bland publiken, kan ana spänningen

i varje tärnehjärta, bak Luciaklänningen.

När stilla dom framskrider till samma gamla sång,

som mamma sjöng, när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar det en tomtes röda luva.

Känner Ni igen er ? Ni som har varit med som tärna eller tomte i ett Luciatåg  minns säkert hur spännande det var

för både barn och ledare innan det var dags, men oftast gick det fantastiskt bra, trots all oro innan. Och det är

ju roligt att traditionen fortsätter, även om t. ex. Luciasången bytts ut och att det ofta finns flera Lucior både

pojkar och flickor. Det hålls ju hårt på att lära barnen  rättvisa och jämställdhet i dag, och då måste det gälla allt.

Jag har skrivit en dikt om Lucia på dagis också, och där förekommer  dom här olika situationerna. Men jag tror att

det blir för mycket för er att läsa i dag.  Det är ju inte Luciadagen förren på måndag men jag vet att det redan startat åtminstone med Norrans/Lions  Lucia annars hinner dom ju inte med kröningen i tid.

Jag villl önskar er en trevlig helg trots julbråskan, vi hörs till veckan med forts. på jultemant.. Välkommen då önskar Sonja.