Välkommen, i dag blir det nog ingen fortsättning på förraveckans tema som var Tystnad, nu är jag så full av berättarlust så det temat får nog vänta lite på fortsättning. Ni förstår att jag/vi har varit ute på en härlig båtresa

inte så lång bara någon timmes resa, men det var i det storslagna området som kallas för högakusten, vi skulle ut till Ulvön, det var första gången för mej så jag var förstås extra imponerad av det naturseneri som detta kust-

område innebär. Vi for redan om morgonen, denna dag som varje dag ett oskrivet blad, men en annorlunda dag, en äventyrs dag, på livets hav.

De många vita segelbåtarna, låg ännu lojt vilande, oklädda i morgonbrisen, som denna underbart vackra dag vaggade dom mjukt i havsvågornas böljande famn. Skyddade av de stora vackra bergsmasiven som omslöt hela

kusten. Som ett oskrivet blad ligger dagen framför oss där vi färdas genom den helt spegelblanka  havsytan belyst av sol, från en blankpolerad himmelskupa.

                    Och där såg jag  klart  och tydligt hur den omtalade höga kusten stupade direkt ner i vågorna som gav en annorlunda vy och utsikt, där fanns en ö som som hette Mjältön, och var 235m hög, det är den högsta ön som finns här i

vårt land. De bara delarna av klipporna lyste i en rödorange färg, som hette något på "rappakivi granit" detta bergmaterial finns bara här och på motsatta sidan av bottenhavet i Finland. Jag såg dom som oslipade prydnadsstenar när vi var in på turistbyrån dagen före men då kände jag ju inte till dess unikium. Man lär så länge man lever och denna dag fick jag se och lära mig mycket nytt, om Guds fantastiska och sköna natur. Och allt annat som var annorlunda på denna

ön. Vi fick veta att kuststräckan från Skagsudde i norr och söderut till Högakustenbron antogs år 2000 som världsarv. Sedan den senaste inlandsisen försvann för 9600 år sen, har landet höjts med 286 meter och gör det fortfar-

ande med 8 mm. per år. Ingen annanstans i världen kan man se så tydliga effekter av den pågående landhöjningen.

              Ulvön har av vissa kallats Järn-Ulvön pga de stora järnmalms fyndigheterna som fanns där . Under närmare 300 år brytning pågått där, på två av öarna där med varierande resultat. olika brytningsområden har på-

gått ända fram till 1961 när den avslutades hade schakt på 163 m djup och med en 85m. lång ort brutits. Idag har tre byggnader på gruvområdet reparerats upp och i dessa bjuds det på ett stycke intressant gruvhistoria.

                   På norra Ulvön kan man se klapperfält, tunnelgrottor och vid Kvarnsjön 5000år gamla snäck- och musselskal. Detta bevisar att Kvarnsjön var en havsvik vid Kristi födelse och är det enda kända stället där snäckor och skalsediment  kommit i dagen på naturlig väg. Ja det finns mycket att se och uppleva i denna miljö.

Appropå miljö, så är det ju underbart att se alla dessa röda välskötta båthus och bryggor, som man stilla färdas förbi vid start och ingång vid hamnen utanför Ulvö hotell, som står där som en slottsbyggnad vi intoppet, och ärockså en slottsmiljö känns det som,när man kommer in i den nya mordernt disignade miljön som nu gett det  en helt ny och facinerande form och färg. Ett hotell "i tiden" kan man säga, det går inte att beskriva det måste ses.

Men det får bli en annan historia...

 Kanske en liten båtdikt  innan jag slutar.

OM JAG HADE EN BÅT

Om jag hade en båt,

skulle jag sätta mig där stilla.

låta den följa med  vågorna

med havet, mot djupare vatten.

Det djup som kan förgöra mej,

men bär båten tryggt

i sin mäktiga hand.

Om jag hade en båt

skulle jag bara sitta där,

och känna vågornas rytm

under mej,

och vindens bris

över mej.

Innesluten i allt och intet,

som en del av elementen !

Men nu har jag ingen båt, utan får vara beroende av t.ex Kusttrafiken genom vilken jag nu fick uppleva det som  jag har berättat om i dag, välkommen nästa vecka då får ni följa med på ett besök på själva ÖN, och ett besök inne på "Nya" Ulvö Hotell, vinnare av utmärkelsen "Värdsbäst 2010" i katagorin Boende.

Ha det så gott i den sköna sommaren till dess, önskar er bloggare  Sonja.