Hej ! Nu byter jag ämne igen, och tänker använda mig av några aktuella naturdikter en tid frammöver, jag vet ju att ni är många av mina besökare som gillar dikter, och det är roligt tycker jag, som ni förstår av rubriken så blir

det sensommar eller höst dikter, det är ju rätt tid för det nu.  Börjar med en kortdikt som berättar om hur fort

sommaren försvinner, även om vi i år haft en ovanligt varm och skön sommartid, så försvinner den ju alltid fort.

Likt fladdrande fjärill, vår sommar flög bort

nu vissnar blomma, efter blomma.

Fylld utav fägring och färg, men för kort

när vi äntligen kännt värmen komma.

Nu i Augusti är dagen redan kall,

och vi börjar ana att sommaren är all.

Men hösten den har ju sin charm även den,

vi gläds,  att återses igen,

efter sommar veckor fria...

SENSOMMARTID

Nu i sensommartiden, är jorden än så skön,

mitt hjärta fylls av glädje, än lyser ängen grön.

Ett under varje blomma, och varje litet blad,

en mästares palett, är höstens färgkaskad.

Nu i sensommartiden, mitt hjärta gläder sig

i varje frukt och frö, kan min tanke skönja Dig.

Ja  allting i naturen, är format av Din hand,

så blev vår jord ett smycke, båd himmel hav och strand.

Nu i sensommartiden, än havets öga ler,

och sänder ljuskaskader, som solens strålar ger.

I aftonskymmning stilla, vid havets spegel klar,

hörs fåglar ännu hylla, sin skapare och far.

Nu i sensommartiden, får mörkret övertag,

på daggvåt stig i skogen, av vemod fylles jag.

O, Herre skydda skogen, o skydda hav och sjö,

av mänsklig egoism, kommer skapelsen att dö ?

Nu i sensommartiden, när allt till mognad går,

vi höja jubelsånger, till dej o Fader vår.

Hur skön skall himlen vara, när tiden här har flytt,

på vår oro skall Du svara, se jag gör allting nytt.

I LINGONSKOGEN

Genomskinlig glasklar luft, blågröna himlar.

Dova tysta skogar, med mjuka smala stigar,

där myran drar sitt strå, till stacken.

Solen värmer mej i nacken, förgyller skogens röda gull,

själv jag tar mig munnen full.

Festlig känns jorden plötsligt, dukad som till gästabud.

Apropå myran som jag skrev om i dikten här ovan, så måste jag få berätta en liten barnhistoria om just myrorna, en

liten flicka kom hem från förskolan och frågade sin mamma, är myrorna fattiga ? Varför undrar du det frågade mamman, jo fröken sa att i morgon ska vi gå och se på myrstackarna...

Tack för i dag, ha det så bra, tills vi förhoppningsvis träffas om en vecka, då jag fortsätter med dikter om hösten.

Hälsningar från Sonja.