Hej, och välkommen till en stunds fortsättning på mitt senaste tema "Släktband" i dag skall jag berätta om mitt tredja barnbarns barn, en liten härlig kille som heter Gabriel och nyss fyllde 2 år. Men vi kan väl börja vid vårt

första möte. Han bor i Märsta, så det är tyvärr ganska långt emellan oss ca. 75 mil ungefär. Vi blev ditbjudna på

dopfest, och ville så gärna vara med så vi satte oss i bilen och for, fyllda av förväntan. Jag hade "pratat med honom" i telefon många gånger, trots att han inte kunde svara något än så hörde han ju min röst, och började

också jollra med så småningom. När vi så träffades på dopdagen, såg han ointreserat på mig med sina stora blå ögon, men när jag började "jollerprata" med honom som vi gjort i telefon så log han stort emot mig, och jag blev

så glad, tror faktiskt att han kände igen min röst. Hans mamma Lina hade bett mej skriva något som jag kunde

läsa i kyrkan, vid dophögtiden så det gjorde jag. Så här skrev jag...

                GABRIEL !

  Vårt älskade lilla barnbarnsbarn.

           Välkommen till oss,

  Välkommen till din stund på jorden.

Vi samlas i dag i glädje och tacksamhet

                  till ditt dop.

Då du får bli upptagen, i Guds stora familj

         och i hans kärleksfulla famn.

  Han skall beskydda dej,  på din  livsväg.

                 Älskade Gabriel !

Nästa gång vi träffades, var här i Skellefteå det var bara några månader efteråt, då var dom här för att besöka

både morfars och farfars, som bor här i Skellefteå trakten. Jag var jätte glad för att få träffa dom igen, särskit

att få se Gabriel igen, han var så glad och gullig men nu tror jag inte han kände igen min röst, vi hade nog inte

pratat med varandra i tel. på länge. Då han blev större tyckte han inte att det var så intresannt längre kan jag tro.

         Nästa sommar då dom var hit hade han mycket spring i benen, och han var jätteduktig på att sparka fotboll

trots att han bara var 20 månader. Hårda och långa bollar sparkade han, och när han på hösten började på dagis

fick han vara med i 4- åringarnas fotbolls lag, så man kan ju undra, vad månde bliva? Mamma Lina brukar säga att hon räknar bara med att behöva jobba så där en 15 -18 år till. Sedan är nog Gabriel fotbolls proffs någon stans,

ja den som lever får se...

         Dagen efter hade vi kusinträff här ute i trädgården med grillparty , och trevlig gemenskap för kusinerna som inte träffas så ofta då dom bor på olika håll, Linas bror Magnus kom flygandes från Pajala, där han varit hos sin flickväns familj, men annars bor också han i Märsta, då Gabriel blev glad att det kom någon han kände såg man.

Sara och Mattias kom med sin lilla flicka Alina, som jag berättat om här tidigare, och Saras bror Robert med sin

flickvän Angelika som väntade vårt tredje barnbarnsbarn deras lilla Moa då, som jag också skrivit om förra veckan.

Kan ni förstå hur rik och lycklig jag kände mig då, att ha alla dessa guldklimpar omkring oss tillsammans åtminstone

för en aftonstund. När jag kollar i min almanacka för den dagen har jag skrivit  Lycka. Lycka , Lycka !!!

         Näst kommande dag var det dags för hemresa för Märstaborna , dom skulle flyga ifrån Umeå, så vi körde dom

till Umeå med bilen, så fick vi vara tillsammans ett tag till.  Ja mötas och skiljas är livets gång.

          Men nu i Januari när jag hade mitt födelsedags firande, träffades vi igen, jag var lite orolig att Gabriel inte

skulle känna igen oss då, men han såg då inte blyg ut när ni kom utan plockade snabbt fram lite bandyklubbor och

bollar som han tyckte vi kunde spela med, och det gjorde vi en stund innan det bar vidare till Stockholm och födelse

kalas för mej, och för Ankis flicka som också heter Moa, som fyllde fyra år just den dagen. Vi var på en fin restau-

rang mitt i stan och åt jättegod mat, plankstek, för mej och några av dom andra vuxna, barnen åt pasta eller ham-

burgare så det fanns något för alla smaker. Vi var 16 st tillsammans i gänget, det blev en mycket trevlig tillställning

med tal och sång och presenter för mej och Moa.

         Nu håller jag på att längta till nästa "Gabriel träff" kanske det blir till påsk, dit är det ju bara ett par månader.

Måste berätta om när Gabriel fyllde 2 år, då fick han förståss många paket av mormor Anki med familj, och paket

som vi skickat m.m. till Ankis barn, sex stycken hade förstås också med paket. När Gabriel satt där med alla paketen tyckte han nog att det blev orättvist, så han gick och delade ut sina paket ett till varje. Så det är väl ett fint bevis på att han har ett gott och generöst hjärta, vårt älskade lilla barnbarnsbarn Gabriel, änglalik inte bara till namnet.

Nu har jag öst ur mitt hjärtas fulla glädje och tacksamhet, över vad livet gett mig som mor, mormor och som mor-

morsmor, hoppas att ni tyckt om att läsa om min berättelse Släktband. Nästa vecka blir det något helt annat.

                                                  

                                                  

      Välkommen tillbaka då önskar jag, Sonja.