Godmorgon och välkommen en stund till min blogg som i dag skall handla om tyst-

nad, som jag ju har skrivit om ett par gånger förut. Det händer ju så mycket som

är svårt och jobbigt just nu i vår värld, så om jag skulle ta upp det som ämne är

jag rädd att det bara skulle förstärka förödelsen i brist på möjligheter att hjälpa.

Och dom mesta nyheter i övrigt är ju också mest skrämmande, bl. a. när man kan

läsa om att i Sverige blir vart tredje barn aborterat, det svider i mitt hjärta, som

ni förstår ni som läst om min lycka över barn, barnbarn, och barnbarns barn. Så

jag kände ingen lust att skriva någonting alls, men då kom jag ihåg mina dikter

om tystnad. Dom kunde jag ju använda, nu då jag helst ville vara tyst men ändå

göra mig hörd på detta sätt.

Morgon tankar

Hur skall vi kunna behålla

nattens omslutande ordlöshet,

i morgonens klarhets ljus?

Och i dagens alla uppvaknings ljud.

Måste vi ? Borde vi?   Nej !!

Vi har haft vår stund...

Vår vila i tysthet.

Nu vaknar dagen. 

Och vi får vara glada

att vi att vi lever !!

GRIP DAGEN

Grip dagen som Gud dej ger.

I den vintervita snön,

fördubblar solen sitt morgonljus.

Gud finger skriver in

ännu en dag av nåd,

i vår historias dagbok.

En oanvänd dag till oss utgiven,

låt oss gripa dagen i glädje. 

Den här dikten skrev jag bara ner spontant för att den passade till det som jag skrivit först.  Nu vill jag återgå till ytterligare några tankar om tystnad.

TYSTNADEN

Tystnaden, kan vara tung att bära,

om man måste bära den...

Tystnaden, kan vara ljuvlig att möta,

när man själv väljer att vara i den.

Komma bort från ordbrusets surrande ljud,

komma in i tystnadens mjukhet.

Som lindad i bomull, tänker jag mej,

Omsluten, omsluten, omsluten !!

SVÅRFÅNGAD FÅGEL

Tanken på tystnad, har blivit för mej

liksom en fågel, på flyende vingar.

Jag ville den fånga, ta in den i mej.

Men...kanske då... blev jag också

som fågeln själv en fånge ??

Tystnadens tanke, en ängel ? ett spöke??

som ordlösa visar sin bild.

Jag blir liksom aldrig från tanken skild.

Men kanske ändå, jag borde förstå

att ordrikedomen är en gåva att få.

LAGOM

Jag ville, jag kunde, en tid vara lagom.

Tyst... fasten inte helt stum.

Att jag kunde ordlös, bara lyssna...

fast folk kanske skulle bedöma mej dum ?

Men kanske det kunde göra mig fri,

från ordrikedomens slöseri.

Att vara lagom, fattig på ord,

min Gud det vore mig nog.

DU FINNS

I tystnaden

talar Du lågmält till mej.

I mörkret

är Du mitt ljus.

I hopplösheten

mitt enda hopp.

I vinden

hör jag Din röst.

I ensamheten vet jag,

Du går vid min sida.

Jag är inte ensam...

Ja nu har jag fått tala med er en stund om mina tankar om tystnad, hoppas att ni fått ut något av detta jag kan också känna mej lite otacksam, över att jag ibland

blir ganska trött på alla tankar och ideer som kommer över mig. Men är man som 

jag skrivare, så kan det ju vara bra att ha.  Ha det så bra  ni också önskar jag,  Sonja.