Hallå på er där ute första lördagen i April, i  dag är det inte narrardagen, som det var i går, men jag skall skriva

några vårdikter och då  vet man ju inte med säkerhet att det stämmer med hur vädret blir här frammöver, men

jag ha sett skatorna lyckligt dansa fram på skaren, och samla kvistar till att bygga bo, och dom brukar ju veta när

tiden är inne. Så jag kommer att köra lite små kortisar om vårvinter och vårtecken. Hoppa ni vill hänga med...

I en susning, anade jag våren,

i den kala björken en gråkall marsdag.

Ja den finns i korta ögonblick

som flyende toner i vinden,

som en aning, en känsla, en dröm...

Ännu fäller himlen frusna tårar,

över redan svunna vårar.

Och den täta snöyran i April,

sliter vägarna, ur händerna på oss.

Snöflingor nu ?

ett slags naivt frosseri, finns mer än nog...

Tungt för redan onda ryggar.

Vårvinter-solen har redan klätt av björkarna,

deras vinterkläder, står där nu nakna,

med svarta grenar, längtar värme och vår...

Motvilligt, drar sig vintern undan,

i vårens klara morgonljus,

långsamt bortdunstande...

Och stenarna stryker sina vintermössor

bakåt på skulten,

låter sina kala hjässor värmas av vårsolen.

Isen morrar oroligt,

över älvens ännu osynliga vatten.

Snart skall den riva,

ett skådespel att längta till.

Överrumplad av värmen,

ger Kung Bore opp

då smälter de frusna,

hårdheten släpper sitt grepp,

mjuknar i kärkens värme.

Och på den grå trotoaren, 

går livet fram,

utan att någon tänker på det.

Går emot våren...

Ja, vi får hoppas att vi snart ser några flera vårtecken, det går som långsamt här uppe i norr, med våra fortfarande meterhöga drivor, men när det väl sätter igång brukar det ju gå fort. Då bryter våren ofta ut här på några få dagar.

Det ser vi fram emot, jag önskar er alla en trevlig helg.  Sonja-