Det är långfedags morgon, en solig morgon, det passar inte rikigt in på påskdagens

tema som handlar om Jesu lidande och död på korset. Som barn minns jag den som

alltid grå och mulen, man fick inte leka  heller utan vara tyst och stilla, åtminstone

i mitt hem, på så sätt fick vi barn en förståelse för alvaret av just denna dag.

Nu har ju jag som vuxen många minnen och tankar kvar, och sen jag blev kristen

har jag skrivit ett dikthäfte på ett 30-tal dikter och i dag tänker jag skriva ett par stycken av dom den för heter...

    VIA DOLOROSA

   (smärtornas väg)

Så gick du Herre Jesus Krist

ditt Via dolorosa,

en smärtornas och dödens väg

mot Huvudskalle platsen.

Men folket hånade och skrek,

gör några under så vi vet...

Om vi ska tro, du är Guds son

då ska du slippa  vårat hån,

o Jesus vilken frestelse

att låta några under ske.

Vad tänkte du o Jesus Krist

om människorna då,

vad kände du i hjärtat ditt

som av dom skymfats så ?

Var redan då, du uppfylld av

ditt kalls Gudomlighet,

med kärleksögon kunde se

i perspektiv av evighet.

Så bar du då ditt kors för oss

för våran synd och skam,

som segertecknet skulle bli

genom din död på korsets stam.

VID NIONDE TIMMEN

Ropet från Golgata,

ett smärtornas rop

från en korsfäst frälsare.

Ett förtvivlans rop

över all synd

som lagts på hans

skuldror att bära.

Han den ende oskyldige.

Han fördes för oss

ner i den djupaste

förnedring.

Insåg med förtvivlan

hur outsäglig stor

vår syndaskuld var.

Den synd som han

var satt att sona.

Var våra !!

En männskoson

i synda nöd.

det blev din

lott att vara.

Fader i dina händer

befaller jag min ande...

Då rämnade förlåten, i tämplet,

vägen öppnades för oss, till Gud.

Jorden skalv, och klipporna rämnade.

Solen skymmdes som av sorgeflor.

Och många heliga, gingo ut ur sina gravar.

FÖRVISSO VAR DENNE MAN GUDS SON !!

VÄGEN

För dej Jesus

gick vägen hem genom korset.

För oss människor

går vägen hem genom dej.

Välkommen igen i morgon igen, till några nya Påskdikter, hälsar jag Sonja.