Hej och välkommen nu i vårmånaden maj, nu har vi ju nyss också firat påsk och  glädjen i  Jesu uppståndelse, jag måste få gå tillbaka dit lite till och skriva ner en dikt som jag hittade i min skrivbok om tystnad, den heter ...

UPPSTÅNDELSE KORSET

Jag såg en så talande bild av Dej,

en bild där Du inte fanns kvar.

Du hade lämnat korset,

men Din bild fanns där ändå

så tydligt att alla kunde förstå.

Klar framstod bilden

av ditt segrande liv,

det liv som övervann döden.

Du som är dörren, himmelens port

allt för oss har Du gjort.

Fullständigt ordlös, talar bilden nu

genom Din synliga bortavaro.

Men härefter eviga närvaro.

Ja, i vårtiden påminns vi om att livet övervinner döden, de nya liven pockar på,

livets pulsar hastigt slå, grodd och blad och knopp, ur kalla marken sticker opp.

Nu fortsätter jag med några vårdikter, vissa har ni kanske läst förr, men hoppas i så fall att de tål att upprepas. Det skall ju en bra dikt tåla.

LOVSÅNG

Dej vill jag lova du skapelsens Herre,

för att du gjort jorden så skön,

dej vill jag lova, för våren som kommer

för späda björken som nu lyser grön.

Dej vill jag lova för livets vatten,

du kommer som ett stilla regn.

Dej vill jag lova, för du håller världen

alli fort i din kärleks hägn.

Dej vill jag lova liksom fågelsången,

som nu strömmar mot vårblå sky.

Dej vill jag lova som kan lösa fången,

och göra en människa ny.

Lovad lovad, vare han

som led och dog för oss,

lovad han som seger vann

och tog vår boja loss.

KÄRLEKS BREV

Nu nalkas sköna sommaren,

Guds kärleks, brev till oss.

Ett bevs på liv, från död

som han har lovat oss.

Död var marken, frusen sjön,

djup och svepningsvit låg snön.

Kala, stela träden stod,

nu jublar allting Gud är god.

Nu lever allt på nytt igen,

nu kommer sköna sommaren.

Årstiders växlingar han åt oss ger,

kärleksfullt danat, så att vi ser...

Och tryggt kan lämna våra öden,

till han som övervunnit döden.

BÖNESUCK

Inte inte ens en vind, så svag så svag

som från en fladdrande fjäril, en sommardag.

Behövs för att sända vår bön till Gud

för han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot himmlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

DRÖMMFLYKT

Som en skimmrande fjäril

i fladdrande flykt,

ville jag sväva,

på ljudlösa vingar.

Njuta av färgerna, vinden,

livet och färden bara,

utan att behöva förklara.

Nu är det väl bäst att jag slutar, medan ni orkar läsa allt. Det blir nog flera natur-

dikter här frammöver. Kära hälsningar och tack till alla er som besökte min blogg

till Valborgsmäss. Jag önskar en trevlig helg i det vackra vårvädret,  Sonja.