Hej och en god lördagmorgon vill jag önska er alla, som idag tittar i på min blogg .  Ja alla övriga dagar också förresten, även om det då inte är lördag. Ni kanske funderar över  rubriken vad det skall handla om i dag, jo det

är ur boken med samma namn, som jag skall berätta lite. Det är författaren och biologen Stefan Edman som skrivit

en fantastisk naturbok om ni är intresserad av natur, kultur, skönheten och storheten i skapelse, och vårt fantastiska universium, och allt som kan finnas i en hanfull jord, så ska ni försöka få tag på den. Den innehåller allt !

     I början av boken skriver han, jag menar att vår kultur är i behov av en "förundransrevolition".  Ett skimmer av förnöjsamhet --- en motvikt till den ganska maniska tillväxtreligeonens kraftfyllda jakt på lycka.

     Han berättar att den här årstiden älskar han att sitta under en Lönn i trädgården, och glädja sig åt alla småfåglar

som återvänder varje år, efter att ha flygit i flera månader dag och natt, tusen ensamma mil, med hjälp av stjärn -

kartan i sin hjärna och vid disigt väder den likaledes nedärvda magnetkompass. En svensk sommarfågel, och på samma gång en afrikan på gästbesök.

       När jag, Sonja läser detta, måste jag få berätta om min syster och svåger, som var hemma på besök från Afrika, där dom arbetade som missionärer, dom var och hälsade på en gammal dam som bodde lite avsidigt, när dom satt  ute i sommarsolen och drack kaffe, bad hon att dom skulle sjunga någon sång på deras afrikanska språk och

dom sjöng  "Se Jesus är ett tröstrikt namn"  då kom det massvis med småfåglar kvittrande och satte sig på tvätt-

linor och telefontrådar och kvittrade med, kanske kände fåglarna igen språket från afrika.  Ja dom blir kanske tvåspråkiga småfåglarna som bor både här och där. Den gamla damen sa att hon aldrig sett så många fåglar där

förut någon gång.  Slut på min kommentar.

         Ja världen förminskas mer och mer, vi människor är både urgamla och ofattbart unga i universiums historia.

Själv har jag stjärnstott på min kind och osianernas vatten i blodet. Så skriver Stefan Edman poetiskt. Och jag kan förstå detta på ett särskilt tydligt sätt just nu, detta med vattnet, för nu är ju 1000-tals Skellefteåbor sjuka av vattnet från Skellefteå älven, som flyter så klar och lugn här utanför fönstert där vi bor.  Man kan säga  det är inte gulld allt som glimmar, och rentvatten är inte alltid drickbart. Det är parasiten Cryptosporidium som förstört vårat vatten, samma parasit som var i vattnet i Östersund, för något halvår sedan. Så nu undviker alla som kan att dricka älvsvattnet även om det är koktdet blir inte gott, kan man säga.

I vår fam. har vi inte haft några besvär. Tack vare goda vänner som kommit med dunkvis av rent vatten tiil oss,

tack gode Gud för goda vänner och friskt vatten. Det varnas ju också i Bibeln om att dricka  ur usla brunnar. Både symboliskt och på riktigt, är det skadligt för oss själva.

       I morgon ska vi sjunga en sång om att få våra brunnar fyllda av Guds rena vatten,  texten kommer här...

      FYLL VÅRA BRUNNAR

      /: Kom och fyll våra brunnar med Ditt vatten, o Gud

       fyll oss med Din Helige Andes regn.

       Vi vill öppna våra munnar för att dricka av Ditt liv

       Låt Din Andes regn få falla över oss. :/

       Ja låt Andens regn få falla, falla över oss igen, så att öknen kan få blomma

       och träden bära frukt. För vi törstar och vi längtar efter liv från Dej Gud

       låt Andens regn få falla över oss.

       Visst var det en fin sång, även om ni bara kan läsa texten, om ni kommer till Missionskyrkan i morgon får ni

höra den live, då våran cellgrupp skall hålla i mötet och visa hur en cellgrupp kan arbeta. Det skall handla om Andens frukter.  Nästa vecka fortsätter jag att berätta ur Stefan Edmans bok, vet ni förresten vad en näve mull kan inne-

hålla ?  Nej, jag trodde väl det, men det vet Stefan Edman välkommen att förvånas och förundras över skapelsen,

Allt gott önskar jag er till vi hörs, förhoppningsvis redan nästa vecka. Hälsningar Sonja.