God morgon äntligen har vi fått lite regn, man blir riktigt glad när man vaknar och

ser att det är blött på gatan utanför. Marken har länge längtat efter regn om inte

alla bär skall torka bort i skogen så behövs det mycke mera också.

Men det verkar ju ska regna till veckan så det får vi vara glada för. Liksom vi har varit glada att det varit soligt i veckan som gått,  då har vi haft släktträff, födelsedagskalas och "Garden Party" här hos oss, ca. 100 personer tillsammans har varit här på besök till större eller mindre fester. Det har varit jobbigt men framför allt väldigt trevligt. Men nu går vi in i en lugnare period, räknar vi med i allafall. Det kan vi behöva, nog om detta nu.

I dag har jag tänkt skriva några dikter från min diktbok som heter Evighetsfrö det

var mitt första dikthäfte med kristen text, som bara flödade ur min penna när jag skrev ner texterna för hand. Det blev ca. 30 dikter som kom, inom bara någon veckas tid. När jag sedan satt samman texterna och bestämde mig för att göra ett dikthäfte av dom, ville jag kalla det för "Evighetsfrön" eftersom många texter just handlade om det. Men jagt yckte också att det kändes lite för stort s.a.s för

en amatör att använd, och då bestämda jag mig att fråga Gud i bön, som jag ofta

gör om jag kunde ta detta stora ord, jag en liten amatör, på min första diktbok?

Med kristen text i alla tall. Jag bad om ett svar under natten, och fick också en tydlig dröm som tydde på dettta, och ännu tydligare blev svaret när jag just hade

vaknat och satte på radion, så tonade det fram en sång som jag aldrig hört förut, texten var så här "Du vet väl om att med det frö du sår, av samma slag får du igen

om du sår med Guds kärlek, så kom ihåg du får kärlek igen"  Då stängde jag igen

radion och tackade Gud för två tydliga bönesvar.  Och nu kommer några dikter...

från detta dikthäftet  "EVIGHETSFRÖN"

LIVET

Livet, en skimrande droppe, en pärla.

Glittrar i glädje, men mognar i sorg.

Grumlas och fläckas, på frestarens torg.

Livet en droppe, att älska och vårda,

med kärlekens ögon, skön att beskåda.

Men skör, är vår enda droppe av tid.

När livsdroppen brister, skall människan dö,

då uppenbaras vårt evighets frö.

Evighetsgåvan, Gud gav till vårt liv,

Med hisnande framtids perspektiv !

MÄNNISKAN

Människan är som ett landskap, en gränslinje

mellan nutid och evighet, rymmer både och.

Vårt yttre hör nutiden till, vårt indre gömmer

på evighetens skimmrande pärla.

Guds gåva till oss alla.

Vårt synliga jag, det blomstrar vissnar och förgår,

men evighet består...

Du människa, som bär på evighetens frö,

har du någonsinn, bearbetat din indre trädgård ?

Givit det näring att leva av,

gett ditt evighets frö, möjlighet att gro

berika ditt liv, öka ditt hopp

ge dej liv, evigt liv !

Allt som vi ser, är förgänglighet

det osynliga det är av evighet.

ANDAKTSRO

Det finns en ton av poesi, som Gud har givit oss,

i stilla stunder öppnas vi, hör tonen inom oss.

I andakts ro och bönestund, vi längtar närhet Gud,

vid syskonring och nattvardsbord, vi anar kärleks bud.

Jag bar sorgen, men du gav din kärlekston till me,

själens mörker fyllde du, med kärleksljus från dej.

Andefylld i hemlig bön, bärs jag av din kraft,

stundens stillhet högtid bär, med Gud jag möte haft...

Så slutar jag för i dag, gå ut i Guds sköna natur och sitt i skuggan och njut av allt

vackert och skönt som sommaren bjuder på, inte bara att se utan också att smaka

på, färskpotatis t. ex. och jordgubbarna har ju också börjat mogna. Det står i Bibeln smaka och se att Gud är god, jag har alltid tyckt att detta smaka har verkat

konstigt, men just nu förstår jag det fullt ut. Ha en skön helg

önskar Sonja.