Hej, och varmt välkommen till min lördagsblogg, fast det inte är så varmt ute längre som vi varit vana vid denna

sommar. Nej nu känns dagarna lite svalare, och träden börjar redan få andra färger på bladen. Jag tycker det är

härligt att få bo i ett land med olika årstider. Tänk att behöva bo i ett land med nästan evig sol, och inget grönt gräs

och kanske bara sand att försöka odla någon gröda i, det är inte underligt att det blir fattigt och svårt. Nog kan vi bli trött på regn och snö ibland, men vi har ju tak över huvudet, och varmt i våra hus. Vi kan inte vara nog tacksamma hur bra vi har det, och vi får inte heller glömma bort att dela med oss till dom som behöver både här i landet och utomlands, det kommer ju ofta "tiggarbrev" med adresser var pengar behövs. Jag brukar använda dom tipsen.

Ge så skall du få, har Gud lovat.Men nu har jag visst kommit alldeles bort från hösttemat som jag tänkte skriva om..

HÖST-START

Likt fladdrande fjäril, vår sommar flög bort

så snabbt ifrån blomma, till blomma

Fylld utav fägring och färg, men så kort

fast ovanligt lång i år, hos oss.

Men hösten den har ju sin charm, även den

vi gläds,att återses igen,

efter semester dagar fria.

SOMMAREN VÄNDER

Sommaren vänder, går emot höst

vinden som susar har fått mörkare röst.

Björken ruskar sin krona, än lyser den grön

skakar gula blad bort, än känns solvärmen skön.

Nu blåser på vägen, hösttorra blad

dom tassande steg, smyger genom vår stad.

Det är sommarens sista fotsteg, vi hör

när den går emot höst och slutligen dör...

SENSOMMARTID

Nu i sensommartiden, är jorden än så skön

mitt hjärta fylls av glädje, än lyser ängen grön.

Ett under varje blomma, och varje litet blad

en mästares palett, är höstens färgkaskad.

Nu i sensommartiden, mitt hjärta gläder sig

i varje frukt och frö, kan min tanke skönja dig.

Ja allting i naturen, är format av Din hand.

så blev vår jord ett smycke, båd himmel hav och strand.

Nu i sensommartiden, än havets öga ler

och sänder ljuskaskader, som solens strålar ger.

I aftonskymmning stilla, vid havets spegel klar

hörs fåglar ännu hylla, sin skapare och far.

Nu i sensommartiden, får mörkret övertag

på daggvåt stig i skogen, av vemod fylles jag.

O, Herre skydda skogen, o skydda hav och sjö

av mänsklig egoism, kommer skapelsen att dö.

Nu i sensommartiden, när allt till mognad går

vi höja jubelsånger, till dej o fader vår.

Hur skön skall himlen vara, när tiden här har flytt ?

på vår fråga, skall Du svara, se jag gör allting nytt !!

Apropå översta raden på den sista versen här, så har jag i dag på morgonen, innan jag började blogga nu, gjort i ordning äpplen för att få äppelsaft.  Skriver ner det lätta och bra reseptet om ni vill ha det?   Efter att ha tvättat

varje äpple, har jag skurit dom i bitar och fyllt ett par hinkar med 2/3 äpplen och sedan fyllt på vatten så mycket som ryms, jag har kokat vattnet och sedan låtit det svalna, detta skall stå ett par dygn och dra. Sen silar man bort äppel bitarna, jag brukar göra detta i genom durkslag och tillsätter 2-3 dl. sockerpr. lit. efter smak, rör ut i lite av saften med  1/2 tsk. natriumbensonat, och 2 1/2 tsk. citronsyra och slå i saftmassan innan den mäts upp.   Fyll i rena varma flaskor. Detta är en god och lätt gjord bordsdryck. 

När jag delade på alla dessa äpplen skar jag ju inte dom så noga men ibland skar jag ju dom rakt över så att kärnhuset visade sin vackra form, och såg ut som en stjärna. Då tänkte jag på småbarnen som ofta kallar kärnhuset för stjärnhus, det är ju verkligen ett i litet stjärnhus som dessa äppelkärnor bor i.    Nog om detta nu.

Tack för i dag, jag önskar er en skön och trevlig helg. Vi ses om en vecka om ni vill. Hälsningar från mej, Sonja.

Ja det är ju ganska naturligt för både mej och er andra skelleftebor att just nu ägna våra tanlar åt chansen att kunna börja använda våra vattenkranar för att kunna dricka som vanligt igen, visst skall det bli skönt, även om jag håller med ledar skribenten Mikael Bengtsson i det han skrev i går, på ledarsidan i Norran.  Ibland är våra proble små, om man jämför med  hur det ser ut för många andra människor i världen. Han skriver att 875 miljoner människor i världen inte har tillgång till rent vatten, varje dag dör runt 5000 barn under 5 år på grund an det smutsiga vattnet, dom har och bristen på toaletter och sin bristande  kunskap om hygen. I Sverige delar 500 människor på en miljon kubikmeter vatten, i Namiibia ska fler än 3000 samsas om samma mängd vatten. (Mitt tillägg och dom kan nog inte som vi, sätta sig i bilen och köra en bit för att kunna hämta friskt vatten, och köra det hem till huset som vi oftast gör.) Jag har skrivit en liten diktbok som har samma tillel som dagens rubrik, jag  skall skriva ett par dikter från den boken, som belyser just detta tema. Min ena syster Gunborg Lundström som förresten varit prästfru i Burträsk, men före det varit i Kenya som missionär i 16 år, hon har berättat för mig hur det såg ut där ofta, vad gäller frågan om vatten. Så här kommer ett par av dom dikterna.

KONGO KVINNAN

Den Kongolesiska kvinnan, kommer till den lilla insjön

för att hämta vatten, i den kruka som hon bär på sitt huvud.

Vid hennes kjol och vid hennes båda händer trängs barnen.

Där är redan många andra, kvinnor och barn som skrattar

och pratar om dagens bestyr.

Man badar, tvättar håret, diskar och gör sin morgontoalett

i baken ovanför. Detta kommer sedan så småningom rinnande ner

i vattnet, och samlas med allt annat i den välanvända sjön.

'Kvinnan fyller sedan, liksom dom andra kvinnorna sin vattenkruka

till bredden sätter den på sitt huvud, och vandrar rakryggad hem

för att gr sin familj, vatten att dricka och mat.

Missionären har sagt att dom skulle koka vattnet först, för att bli av med

smittan  som kunde finnas i vattnet, och ta död på maskar o. dyl.

Men dom har ju så ont om ved, och så har dom ju aldrig gjort förr...

AFRIKABARN

Så tar fadern sitt nyfödda barn, lyckligt på armen.

Och går ut för att söka, det livsviktigaste ...

Och där, en bit bort i en lerpöl glimmar vattnet i solen.

Han böjer sig glad ner, och öser och öser, ur sin kupade han

fyller det skrikande barnet mun,  gång på gång...

Tills att han äntligen ser att "avloppet" fungerar.

Glad går han hemmåt, med sitt elfte barn i famnen !

Han liksom de andra tio, skall snari dö...

i en svårartad tarmsjukdom.

P.S Snart hade man på missionsstationen byggt upp ett B.B och en barnmottagning i området, och kunde på så sätt

hjälpa många, både mödrar och barn att få överleva, då ville föräldrarna i tacksamhet ge sina barn namnet efter dom som räddat deras barn till livet, som dom sa. Så det blev många svarta barn som hette Gunborg och Martin där ett tag, och när sedan dom i sin "svenska familj" döpte sina barn till Gunnar och Britta m.m så fick även de då nyfödda afrikanska barnen dom namnen. Så av namnen att dömma blev det en riktig svensk kolloni där ett tag. Ja nog är tillgången på rent vatten en Guda gåva. Snart kan vi ju få börja att njuta den gåvan på nytt igen, hoppas att vi då också kan  komma ihåg att vara tacksamma för vattenrikedommen som finns i vårt land.  Trevlig helg önskar jag er, Sonja.