Hej och välkommen till en stund vid min blogg, i denna gråmulna och småsnöiga lördagmorgon. Visst längtar man efter solen nu, men det är också ganska skönt att det inte är så kallt, den här tiden då ju nordanvinden och kylan kan nypa i kinderna så här års. Jag kanske har skrivit om detta tidigare men i så fall är det bra länge sedan, så jag tror att ni som är besökare på bloggen nu knappast har läst. Det är några år sedan detta hände, men det är inte det jag nämde om i min senaste blogg, som skulle handla om en Smålandsresa. Men det handlar även nu om "bilar".

Detta hände en tidig vintermorgon då jag skulle till jobbet, som vid detta tillfälle låg ca. en dryg mil bort. Jag skulle öppna klockan sju på fritids, där jag jobbade ibland. Jag körde ut bilen från Garaget, och gick ut från bilen och stängde garage dörren, under den tiden stannade bilen och sedan kunde jag inte få den att starta om. Det gick inte alls. Då fick jag bråttom att ta väskan och försöka hinna till busshållplatsen, som ligger så nära att jag kan se den. Men jag måste genom en tunnel först. Men innan jag var framme såg jag bussen fara förbi. Men GUD ! ropade jag då, du kunde väl låtit bussen vara lite försenad, nu när du såg att jag skulle behöva den. Tillbaka till bilen för att försöka starta den på nytt. Det fanns ju ingen på jobbet att ringa till och jag var rädd att dom första barnen kanske redan stod där utanför och frös. Jag sprang in och ringde till dagis som låg i huset intill, och bad dom ta in fritids -

barnen till sig så länge. Ut till bilen igen för nya startförsök, men ingen hände. Då gick jag och öppnade motorhuven,

och just då stannade en bil, har du bekymmer med bilen Sonja frågade mannen, det var en bilreperatör som bodde i

närheten, och hade haft besök av mej och min bil mer än en gång. Han gick fram och tittade under motorhuven och sa, ditt batteri är ju stendött ja men jag kunde ju köra ut bilen ? sa jag  Och han sa att det måste laddas innan du kan köra med den här bilen, och att han kanske skulle kunna köra mig till jobbet om det gick bra för den kunden

vars bil han nu körde, men han  bilägaren, behövde till sitt jobb som låg på andra sidan stan. Hjälp suckade jag till Gud, jag har inte råd att ta taxi så långt, och det går ingen buss nära inpå heller. Då kom det ytterligare en bil och

stannade, och mannen sa "vad tur att fanns någon som var vaken så här tidigt" jag är ute för att läsa av vattenmä -

tarna i dag,  Jag har kört min son till jobbet därför är jag så tidigt ute, men här kan jag kanske börja då?  Har du nå

något fel på bilen frågade han och nickade åt min uppställda motorhuv, ja mitt batteri är tomt suckade jag. Då kan du få ta mitt sa han, och öppnade sin baklucka, där han hade ett nyladdat batteri ! Han hade just fått det tillbaka av

sonen som han nyss kört till jobbet. Bilreperatören var fortfarande kvar och satte snabbt in batteriet i min bil. Sen

drog jag snabbt iväg till dom väntande barnen. Utan att tacka varken reperatören eller batteriägaren, kom jag på

sedan.  I bilen tänkte jag på det underliga som hänt.  Jag kunde köra ut bilen ur garaget, annars skulle ju ingen ha sett min belägenhet...en bilreperatör som kände mej kom förbi före kl.sju på morgonen, och konstaterade att batte-

et var slut, därför kunde jag inte starta igen. Ännu en bil kom på plats i denna tidiga morgonstund, utrustad med det

jag just nu behövde som mest, ett nyladdat batteri ! Kan det vara något annat än Guds omsorg i detta, det tror inte jag, han som vet allt, visste förståss om att detta skulle hända mej, och sände ut dessa andra till min hjälp.  Tack gode Gud för din omsorg. Du som har lovat vara med oss alla dagar och på alla våra vägar.

Ja, detta var den första av några inlägg som skall bygga på samma tema. Om jag inte känner att jag vill bryta med något annat hett ämne. En skön och trevlig helg önskar jag er, gå gärna till någon kyrka och lär känna den underbara

Guden som jag berättat om. Det ger en fantastisk glädje och trygghet att få leva i hans omsorg.   Hälsningar Sonja.