Välkommen i denna gråmulna dag, till en berättelse som hände i ungefär samma väderlek som nu. På den tiden var

jag med i riksstyrelsen för Gideoniterna. Om ni inte vet vad det är för organisation så kan jag berätta att det är vi

som delar ut dom små röda eller blå Nya testamenten som skolbarnen brukar få i sjunde klass. Och vi damer i orga-

nissationen, vi har vita små testamenten, som vi delar ut bland vårdpersonal.

Ni kanske undrar varför jag berättar detta nu, jo det är därför att jag blev kallad till en Gideonitkonferens ner till Örserum i Småland. Vi var för tillfället hos vår dotter i Gävletrakten. Då ringde jag upp en kvinna i Huddiksvall trak-

ten som också tillhörde riksstyrelsen, och undrade om jag skulle ha möjlighet att samm åka med henne. och hon sa

att hon skulle kunna ta upp mig i Valbo, som ligger strax utanför Gävle. Jag tyckte hon var duktig som vågade köra själv denna långa väg som det skulle bli. Det är ju bara ungefär 60 mil sa hon, ja det skall vara en norrlänning till

det, tänkte jag.

Men kvällen innan resan ringde hon och sa, jag vet inte om jag vågar köra dom varnar för snö i hela landet,

och jag har bara sommardäck på bilen, och min man är inte hemma och kan byta däck heller. Ja men vi får väl be,

att vi får slippa snön där vi skall färdas, Gud vet ju om vilka vägar vi skall ta sa jag förtröstans fullt, eftersom  jag tidigare fått många "väderbönesvar".

Hon skrattade lite och sa, ja be om det du då, om du har tro för det. Men glömm inte att det är 60 mil. Jaa sa jag jag ska tala om det för Gud när jag ber, fast det vet ju han om ändå svarade jag.

Tidigt nästa morgon, träffades vi så i Valbo, då hade hon redan kört en tredje del av vägsträckan, hittills inga be-

svär med snön.Vi hade på bilradion och hörde trafikvarningar för ännu mer snöfall söder över, detta var i början på oktober, så det var ovanligt med snö så tidigt där neröver. Vi såg vita fält vid sidan om vägen, men det snöade inte

just när vi var där. Våra respektive familjer ringde och frågade hur det gick i snöyran, bra sa jag som fick svara i mobilen, det verkar inte snöa på vägarna i dessa trakter berättade jag, fast det är bra med snö här vid sidorna av

vägen. Sen tog fel väg sista biten, en halv mil ungefär och då kom vi in i lite snöblandat regn, kanske därför att

Gud inte räknat med att vi skulle fara den vägen?  Men det var också det enda. När vi kom fram till konferns platsen, satt vi kvar i bilen och knäppte våra händer, och tackade Gud för beskydd. Vi skulle vara där i två och en halv dag, och hoppades på uppehålls väder på återresan, men det är en annan histori. Så det berättar jag om nästa gång,

välkommen då om ni vill höra hur det gick med åter resan. En trevlig helg vill jag önska er, Sonja