Kära vänner, förlåt min långa bortavaro. Som jag nämnde när jag skrev sist, så skulle jag in för att byta en knä-

led. Det tog sin tid både på lassarettet, och sedan jag kommit hem har jag kännt mig ganska slut och haft lite

feber, men nu börjar inspirationen att återkomma, och det här snöfallet i natt gör mej direkt på hugget.

Därför att jag pratade med min systerdotter i Uppsala i går kväll, och fick veta att dom hade 2 -3 dm. snö på

marken, och undrade hur mycket vi hade här uppe i Norrland, och jag svarade ingenting.

Men i morse såg det helt annorlunda ut, och jag känner att den första dikten jag har i min vinterbok kan passa

bra att börja med, men då gällde dikten för mitten på Oktober. Fast som läget är nu, kan det gälla även nu i

december tycker jag, dikten heter...

PLÖTSLIGT

Plötsligt, överraskade oss vintern,

kom oanmäld under natten.

Stod där, skimrande vit men kall.

Kom uppför brostegen

ända upp emot dörren,

ville följa med in...

Min man försökte stampande

hålla den utanför.

Vintern förväntade sig

ett glatt mottagande,

och kanske ändå

jag borde förstå,

att den tiden är

faktiskt inne.

ADVENT

Vi tänder våra ljus i Advent,

till minne av barnet som Gud till oss sänt.

Vi tänder på nytt, varje år våra bloss,

för honom som föddes, levde och dog för oss.

Till minne av honom som är livets ljus,

som vill bo i våra hjärtans hus.

Hans ljus skall lysa genom oss,

vi får vara hans stjärnebloss,

som lyser upp värden.

För någon som behöver, ljuset på färden...

SEKULARISERING                                    

Med sorg i hjärtat, jag både ser och hör

hur skolverket både, Advent, Lucia,

och Julen, för barnen förstör.

Man vill ta bort alla kristna symboler,

sånger och ord.

Som berättar att Jesus kom till vår jord.

Fast det är därför, som vi firar julen !

En Advent utan väntan, Lucia som ingen

ljuskrona har, och ingen Jesus i krubban

då finns inget att fira kvar.

Stackars dom, då finns det bara tomten

och pepperkakorna som man har.

Men håll er till dom då, och låt oss sköta vårt.

Även om det för skolverkets ledning,

verkar vara svårt...

Jag vill önska er en ljus och härlig första advent, välkommen till oss i Missions kyrkan där Combriokören sjunger,

och till nästa vecka, då skall jag försöka vara lite mera possitiv än jag var nu i slutet.  Om det inte blir något då

som känns jätteviktigt, har jag tänkt berätta hur det är att gå steg för steg med rullator på knäsvaga ben.

Tills dess, hej från mej, Sonja!